Frågor med Forni

Jag har en fråga (som jag tror fler vill veta): hur packar du med dig dina väskor när du reser? Jag är alltid så rädd att checka in dem på flyget om väskan skulle försvinna. Har du alla i ett handbagage eller chansar du?

Tack för en bra blogg, dina texter är fantastiska

Hej tjejen!

Jag kör handväskor i handbagaget. Ofta har jag en kabinväska med mig så då lägger jag med dem där. Skulle aldrig förlåta mig själv om mina dyrgripar kom bort haha. Har även alltid smycken och andra saker av värde i handbagage. Många blir av med sitt bagage någon gång i sitt liv och jag vill inte att saker som jag bryr mig om ska försvinna, även om det går på försäkringen i slutändan. Min Chanel-väska har t.ex. ett emotionellt värde för mig och jag vill gärna ha den kvar i garderoben för resten av mitt liv 🙂

Puss!

Hej Forni
Beklagar sorgen och hoppas allt går bra.
Undrar över en sak, blir du bra bemött på Milles?
Varje gång jag varit där både privat och tagit med mig stora kunder från utlandet så har det varit riktig taskig service, stressigt och inte alls några glada minner. Efter besöket med mina kunder har jag valt att inte gå tillbaka. Det blev oerhört jobbigt och skämmigt för mig att sitta där och se hur alla runt bordet kände det dåliga bemötandet.

Sedan ser jag hur ni bloggare går dit om och om igen och tänker det kan väl inte vara en slump, för hade ni fått den behandlingen som jag fått de gånger jag varit där så hade ingen återvänt.
Hur har du upplevt det?

by the way älsker din blogg och sättet du skriver på och önskar själv att man hade bestriddit den egenskapen. Följt dig nästan sedan dag 1
Kämpa på och var dig själv. Du är bäst helt enkelt.
/ T

Tack för varma ord! Så glad jag blir <3

Ang. Milles så antar jag att du syftar på de kvinnorna som driver stället. De har en lite speciell jargong men på något sätt så gillar jag det. Idag får jag alltid väldigt bra service när jag går dit! Killarna som jobbar där är så gulliga jämt och det brukar vara glad stämning. Däremot så är ju Milles kända för att ha en “rivig” service men jag har ingenting emot det, annars hade jag såklart slutat gå dit för länge sen. Jag är där en hel del och det är för att jag tycker om stället med allt ifrån dess personal till mat, miljö och atmosfär. Tråkigt att du fått så dålig service under dina besök, förstår att det inte blir några fler gånger!

Puss <3!

Vad har fått dig att vilja gå på hälsokontroll? Känner du dig sjuk?

Tänker som Jessica! Vill också gärna veta mer om hälsoundersökningen. Vart gör du den? Hur går man tillväga? Måste ha en speciell anledning att göra denna? Jag tycker nämligen vårdcentralerna kan vara lite svåra ibland… Men jag har funderat länge på detta jag med. 🙂 kram!

Jag känner mig inte sjuk utan det är snarare tvärtom viktigt för mig att vara uppmärksam på hur min kropp mår för att kunna förhindra eventuella sjukdomar i framtiden. Att gå och göra en hälsoundersökning med massa blodprov, EKG, mäta lungkapacitet etc. känns bra att göra i tidig ålder för då kan man följa upp vartannat år och så har man ett track record att gå efter. Det är väl lättare att se om något går åt fel håll och värden förändras om man har det sparat sen ung ålder. Jag gör ju samma sak med min hud (kollar leverfläckar vartannat år) samt kallelserna till cellprov som kommer vart tredje år eller vad det är. För mig är det viktigt att göra det jag kan för att förebygga eller vara medveten om hur min kropp mår och beter sig.

Undersökningen jag gjorde var en privat hälsoundersökning hos Stockholm Medical Skincare och kostade drygt 2000kr om jag inte minns fel. Nu står jag med i deras register för en kallelse vart annat år.

När jag var på återbesöket fick jag veta att alla mina värden var normala och de flesta av dem så perfekta som de kan bli – skönt att veta om det och kunna sova gott om nätterna tycker jag. Så får vi hoppas att det fortsätter så i framtiden!

Kram!

Hur har ni fraktat hem mattorna, har det funkat bra/har det varit väldigt dyrt? Kan du inte visa bilder på de andra mattorna? Är du sugen på att besöka Iran? Har själv en persisk pojkvän och skulle vilja åka, tror att det finns väldigt mycket intressant att se. Har lite problem med slöjtvånget men det kanske bara är att svälja det 🙂

Det är D’s föräldrar/släkt som har tagit hem dem så jag vet inte hur frakten har gått till men gissningsvis fraktas det iväg persiska mattor från Iran hela tiden så det är nog inga större konstigheter.

Jag skulle inte ha något emot att besöka Iran men det är ingenting som står högt upp på vår lista över kommande resor! Som du säger verkar det vara ett fantastiskt vackert land med mycket att se så jag skulle gärna åka dit någon gång i framtiden.

Puss!

Vartifrån är den gröna stickade polon som du har på dig på Instagram-bilden idag där du skriver om Run of hope? Så fin 🙂

Soft Goat! (annonslänk) Min favvotröja just nu 🙂

Vart är den rosa blusen/toppen ifrån?? Så fiiiin!

By Malina! (annonslänk) Riktigt fin festtopp för hösten, den finns i svart också, tips tips.

Hej! En fråga till Frågor med Forni: röker du fortfarande och vad har du för tankar kring rökning? Jag är runt 25, lever ett hyfsat hälsosamt liv och rökningen passar egentligen inte (längre) in i mitt liv. Ibland kan jag göra pauser på någon vecka, men tanken på att sluta helt stressar mig. Kram!

Nej jag röker inte MEN jag feströker som det så fint kallas. Det vill säga, jag tar en cigarett under lite festligare tillfällen så som en aw med mina tjejkompisar eller en utemiddag på stan. För varje år som går så röker jag mindre och mindre, för tio år sedan rökte jag tio cigaretter om dagen och nu röker jag tio cigaretter i månaden. Om jag ska vara ärlig är jag inte speciellt orolig över min rökning. Jag vet att det är en hemsk vana men jag tycker om att ta en cigarett i samband med ett riktigt gott glas vin ibland. Jag är ju så långt ifrån en beroende-person man kan komma (mina vänner brukar reta mig för att jag alltid konsumerar allt så lagom hela tiden haha) så minskningen av rökning har fallit naturligt för mig. Och jag vet att många tycker det är helt sjukt att jag ens röker de där få cigaretterna i månaden om jag inte är beroende men det handlar om njutning för mig.

Ett tips för att sluta är att försöka att bara ta en cigarett när du är riktigt sugen. Som rökare så vaneröker man, det gjorde i alla fall jag, och när jag började känna efter huruvida jag verkligen var sugen eller inte så minskade mina cigg från tio om dagen till ett par om dagen på en gång. De flesta är per vana och egentligen är man kanske inte så sugen.

Min pappa, som var beroende av cigaretter, gick till en hypnotisör för ett par år sedan. Efter ett besök var han rökfri och har inte rökt en cigarett sen dess. Helt sjukt! Trodde aldrig att det skulle funka på honom men det gav ju maximal effekt. Testa det annars!

Kram!

  1. Åh fy! Känner igen mig angående Milles. Jag och vän gick dit så förväntansfulla, då vi sett så mycket bloggare etc höja det till taket. Inckusive du, och shit vad besvikna vi blev. Värsta stället i Stockholm vi båda varit på. Så tråkigt då maten ändå var god, men den dåliga servicen fick oss båda att tappa aptiten. Det kändes verkligen som att kvinnorna där inte vill ha oss där. Tack för att någon annan känner likadant, vi började nästan tro att det var fel på oss och blev oroliga över att vi hade gjort något för att göra de så arga.

  2. Hej!
    En fråga/fundering till nästa vecka.
    I och med senaste tidens våldsvåg har jag blivit mer paranoid av mig. Får megaångest när min sambo går på AW eller bara kommer hem sent från jobbet för den sakens skull. Har jag en dyr väska håller jag i den så hårt att jag blir alldeles spänd i kroppen efteråt.
    Jag tänker, du och din umgängeskrets “syns” ju mycket och folk vet att ni/er respektive har det bra ställt, om det inte syns på kläderna eller väskorna. Har ni något speciellt tänk kring just det, att bli rånad? Sjuk fråga kanske men det stör mig så mycket. Min kille är väldigt orädd av sig och förstår mig inte alls. I land klär jag ner mig medvetet, men jag vet att folk i mitt område vet att jag och killen har det bra ställt och skulle kunna ge sig på oss ändå. Hoppas du förstår min knäppa fråga hehe. Kram!

  3. Hej Michaela,

    Jag har sedan länge skrivit forni.se direkt i webbläsaren för att hamna på din blogg, kollat din senaste uppdatering eller läst ikapp och sedan surfat vidare till nästa blogg när jag läst klart. Idag klickade jag på “magasin” i menyn uppe till höger i din blogg av en slump. Hamnade på dailyforni.se och WOW. Vilken fin plattform du byggt upp. Jag vet att du har skrivit om den i bloggen och berättat på om detta projekt, men jag har aldrig tagit mig tid att surfa runt. Du är så fin, utifrån det sätt jag lärt “känna” dig via det du delar med dig på din blogg. Tack för att du inspirerar, väcker känslor och fortsätter att göra allt med en guldkant.

  4. Till nästa “Frågor med Forni”.
    Hej Michaela! Tack för en underbar blogg! Du inspirerar verkligen!
    Nu till mitt problem:
    Jag och min pojkvän skulle för några veckor sedan åka på våran första kärlekssemester. Han hade bokat biljetter till Kroatien och allting kändes såååå bra! Dom första dagarna var helt magiska men senare under veckan känner jag hur han försvann bort mer och mer fysiskt och mentalt. Jag frågar vad som är fel och han säger att han känner sig stressad över skolan då han skulle missa en tenta under tiden vi var borta. Jag stöttar och peppar, allting kändes bra igen. I 1 dag, för när det återstod 3 dagar av resan gör han slut med mig, på stranden i Kroatien. Jag blev såklart helt förkrossad då jag inte såg det komma. Efter många om och men fick jag genom en vän tag på en flygbiljett hem. Jag lämnade Hotellet och har inte hört av honom efter det. Hur bearbetar man ett krossat hjärta? Jag är fortfarande sååååå kär i honom men har insett att han verkligen inte bryr sig om mig. Vad är dina bästa tips? (Jag är 23 och han är 27)

  5. Tycker också att servicen där är under all kritik, en sak att vara lite “rivig” men att behandla sina betalande kunder så sjukt nonchalant och otrevligt är inte ok, känns som bara vissa “rätt” och “coola” personer är värda god service där o vi andra bara är i vägen, det är så sjukt verkligen

  6. Det är så sjukt att det är SÅ många som har samma åsikt om Milles. Jag har också blivit behandlad som skit där, fruktansvärt bemötande, lite som att man “är i vägen” och personalen vill att man ska gå därifrån så fort som möjligt. Aldrig hört en restaurang ha så dåligt omdöme gällande servicen från så många personer. Förstår inte vitsen med detta bemötande?

  7. Till nästa frågor med forni,
    Hur hanterar du att vänta på att bli friad till? Tänkte när många vänner runt om kring en gifter sig och förlovar sig och sedan för en själv så går bara åren. Jag skulle inte ge en kille mer än 2 år Max på att fria annars vet jag att de aldrig kommer hända ändå.
    Det var en artikel jag läste att tom män som inte är “redo” friar snabbare när de känns rätt. Hur ställer du kring detta och vad är din tips till tjejer i liknande situation som du? 🙂 kram

    1. Otroligt tråkig och dum kommentar! Hoppas att du inte svarar på den, Michaela. “Väntar på att bli friad till”, vilken modern kvinnosyn du har klockan 04:37 på morgonen? Tror du att du har rätt till hela Michaelas liv för att du läser hennes blogg? Skärpning!

      1. Hela michaales blogg går ju ut på att skriva om kärlek och sånt samt hon själv sagt hon vill gifta sig och det var underförstått mellan hon och hennes kille har jag för mig att hon skrev i något inlägg. då är det väl en högst relevant fråga, detta är nog som tom folk gör slut över så visst bra med tips inom ämnet kram på dig

    2. Vi har ingen brådska med att gifta oss, vi har alltid sagt att vi vill gifta oss efter att vi har skaffat barn. Det ligger kanske 5-10 år fram i tiden. Ingen av oss vill göra “allt det roliga samtidigt”. Jag är säker på min relation och en ring på fingret behövs inte för den känslan och tryggheten i vårt fall. Jag befinner mig inte i någon offersituation där min kille inte vill fria till mig medan alla andra går och gifter sig (haha!) utan det är ett gemensamt beslut eftersom vi lever i en jämställd relation 🙂

  8. Tack så jättemycket för svaret på min fråga, Michaela! Uppskattar att du tog dig tid att svara och ge mig tips för att komma tillrätta med rökningen på det sätt som kan tänkas passa mig.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Till frågor med forni. Hej Michaela! Jag lyssnade på ert första avsnittet av podden och älskade den. Ni tog ju upp dilemmat om olycklig kärlek och jag känner att jag också är olycklig kär i relationen jag befinner mig i just nu tyvärr.. med min pojkvän sen fyra år tillbaka. De första åren var helt underbara och jag har varit så himla kär i honom. Men för något år tillbaka när vi tog studenten känns det bara inte som förr, och allt har blivit sämre i vår relation de senaste halvåret. Jag upplever att jag vill mer i vår relation än han. Jag vet ungefär vad jag vill göra med mitt liv och pratar gärna om framtiden medan han inte vill prata om det alls. Det känns även som att han tar mig förgivet och att jag är den som helt enkelt kämpar mest för glöden i vårt förhållande. Jag mår riktigt dåligt över detta och har till och med funderat på ifall han är rätt person för mig, eller ställer jag bara massa krav? Jag tog upp detta med honom för en månad sen ochbdå s han faktiskt att han inte hade samma känslor för mig längre men att han tyckte vi skulle fortsätta kämpa och hitta tillbaka, men inget har varken ändrats eller blivit ”bättre” sen han sa att vi skulle börja kämpa mer..?

Jag känner mig i alla fall inte lika älskad av honom som jag faktiskt älskar honom. Vad ska jag göra..? Känner mig helt uppgiven, jag är ju kär i honom.

Hej fina du,

Jag skulle vända frågan inåt: vill jag kämpa för min relation? Vad behöver jag göra för att få den att hålla? Vill jag vara kvar i den här relationen och i sådana fall, hur vill jag att den ska se ut? Jag tror att oavsett vilken ålder vi är i, så har vi en tendens att bara titta på vad den andra personen gör fel i våra relationer. Om vi blickar inåt tror jag att vi får nya perspektiv på våra relationer.

Det låter som att du vill leva kvar i den här relationen, försök att kommunicera med din kille och få honom förstå hur du känner. Kanske kan du läsa upp den här frågan för honom, här är du ju helt ärlig och avklädd i dina känslor.

För att hitta tillbaka i en relation tror jag att man måste konkretisera “kämpa” lite mer – vad önskar du av din kille och vad önskar han av dig? Om man är mer specifik i vad man saknar i sin relation så blir det lättare att mötas mot det gemensamma målet – en varaktig relation.

Stor kram!

hej Michaela vilken fantastiskt fint kjol, vart har du köpt den? kram

Det är en klänning från Theory! Jag köpte den på Wakakuu men såg att den fanns på väldigt bra pris hos BestSecret (om den inte har hunnit ta slut?). Via vår podd bjussar vi på medlemsskap + 200 kr att handla för (gäller om du handlar för minst 600kr) om du signar upp dig här – tips tips!

till frågor med forni: Hur skaffar man nya vänner? Jag är 23 år gammal och studerar, har vänner som jag umgås med på föreläsningar osv men inte på fritiden. Sen har jag himla många bekanta men inga riktiga vänner.. så hur träffar man nya vänninor? har försökt ett tag utan att lyckas och börjar bli väldigt tråkigt och jobbigt.. tack för svar!

Hej tjejen!

Ansök om vänner i Diskussionsdelen här på Daily Forni! Jag ser att kvinnor gör det hela tiden. Testa! Ni andra som letar nya väninnor kanske kan hålla ett extra öga i diskussionsdelen kommande dagar så kanske ni hittar en tråd där någon bjuder in till aw/kaffe/glas vin/lunch ja allt sånt trevligt som man kan göra med en kompis. Eller starta en egen! De flesta brukar ligga under “Relationer” – in och skriv!

Du/ni är för underbara. Jag blir ju helt till mig, som ett barn på julafton!!! Ni får mitt lilla hjärta varmt och upprymt samtidigt som mitt sinne känns alldeles svalt och lugnt. Men nu har jag en fråga, vad heter introlåten? Kan jag lyssna på den nånstans, en UNDERBAR och intressant melodi. Kram till er båda!

Hej fina du och TACK TACK TACK!

Låten har vår eminenta poddklippare Johan på Perfect Day Media gjort (tror jag?). Han är typ världens bästa människa så tror han har knåpat ihop den i något musikprogram? Ska fråga honom, om det är så att det är en låt som går att hitta så säger jag till i nästa podd! Visst är den helt underbar, vi ville ha något starkt och han fick verkligen till det. Geni.

Puss!

Hej Michaela! Vill börja med att tacka för en fantastisk blogg. Du inspirerar mig varje dag <3 Denna fråga kanske kan funka till frågor med Forni eller liknande, nu till min fråga. Jag har genom livet yogat i perioder, i studio, hemma, på gym, vanlig och bikramyoga. Jag ÄLSKAR det. Det finns ingen träning jag tycker passar bättre för migfysiskt, efter varje pass känner jag att jag gärna kan göra ett till. Nu till min fråga (till dig som är lite utav ett proffs) hur har du lärt dig att samla tankarna när du yogar? Jag försöker fokusera på andningen och stunden jag är i men mina tankar springer iväg och jag känner mig ungefär som en person med adhd som ska sova (https://www.google.se/amp/s/www.pinterest.com/amp/pin/372884044118404307/). Jag vill så gärna att yogan ska tillfredsställa mig lika mycket psykiskt som fysiskt men har svårt att veta hur. Har du tips/tankar/idéer? Lärde du dig själv eller var det någon som lärde dig? Förstår även om du inte har ett bra svar men lyssnar gärna på dina tankar kring detta!

Hej tjejen!

Vad roligt att vi delar kärleken till yoga!

Det är hur vanligt som helst att tankarna vandrar iväg och det enda svaret är att övning ger färdighet. Jag brukar först och främst ta några djupa andetag direkt när jag sätter mig på min matta för att koppla bort livet utanför mattan. Stressa ner helt enkelt. Sen känner jag in kroppen in i minsta detaljer – var det gör ont, var det känns bra, hur mina andetag låter. Ibland klappar jag lite på en kroppsdel och fokuserar på hur det känns. Sätter händerna mot varandra framför hjärtat och fokuserar på känslan av händerna som möter varandra. När jag sen är igång med yogan och mina tankar vandrar iväg brukar jag försöka att leda dem tillbaka till mattan igen. Hur min kropp känns, hur jag kan få ut så mycket som möjligt av just den här positionen, hur det känns att andas. Och så håller jag på. Försvinner iväg – hittar tillbaka, försvinner iväg – hittar tillbaka. Det är en ständig övning tycker jag. Vissa gånger är jag närvarande i ganska långa stunder och andra gånger klarar jag bara några sekunder eller minuter innan jag försvinner till “Svarade jag på det där mejlet?”. Men de gångerna jag hamnar i närvarande fokus under lite längre period, då är det som att tömma hjärnan på smuts. En fantastiskt häftig känsla. Känner mig bokstavligen ren efteråt.

Med det sagt – fortsätt öva, ha tålamod och bli inte arg eller besviken på dig själv för att du försvinner iväg. Till och med yogalärare gör ju det ibland, våra hjärnor är bara mänskliga. Puss <3

Vart kommer skjortan ifrån? 🙂

Det är en omlottklänning/topp från Day Birger et Mikkelsen! Från förra säsongen tyvärr så finns inte kvar :'(

  1. Den första frågan av tjejen gjorde mig riktigt ledsen då jag kan känna igen mig i de känslorna hon beskriver. När jag var yngre (23-26 år, nu är jag 30) var jag tillsammans med en kille som det i början med kändes så bra, så rätt.. som om vi var på samma väg i livet. Men med åren och mot slutet av vår relation kändes det precis som du beskriver- han älskade mig mindre än jag honom. Jag träffade min stora kärlek bara några månader efter att vi gjorde slut, som jag Nu är gift med och har en son med..ibland måste man gå en omväg för att landa rätt. Om din pojkvän även erkänner att känslorna svalnat skulle jag verkligen, seriöst överväga att lämna relationen. Du måste kunna kräva mer än så av en person som ska älska hela dig och vara din livskamrat. För min del fick jag dra orden ur honom en dag när det kändes som att en blöt filt låg över oss. Han var verkligen feg och vågade inte berätta för mig hur han kände. Men jag är glad ändå att jag mitt i allt var starkare än honom och krävde ett svar så vi kunde avsluta och jag fortsätta med mitt liv. Det kan känns så hårt att vara med någon som verkligen inte vill att relationen går framåt och mot gemensamma mål. Mitt råd är att gå vidare och jag lovar, du kommer att hitta en man som vågar comitta och ge dig dem känslorna och tryggheten du förtjänar! Ingen ska behöva känna som du gör. Lycka till!

  2. Till Frågor med Forni:
    Hej Forni! Tack för att jag varje dag har möjlighet att gå in här och inspireras av dig!
    Jag och min pojkvän började dejta för ganska exakt ett år sedan. Det är mitt första förhållande (jag är 26 år gammal) och hans andra. Han och hans ex var tillsammans i 5 år och gjorde slut ett år innan vi träffades. Det var exet som avslutade deras relation, hon hade träffat en annan och han har berättat att han blev jättesårad då han trott att de skulle leva ihop hela livet (såklart!).
    Jag har haft en mycket avslappnad inställning till hans ex då han är så himla underbar och tydlig med hur mycket han tycker om mig. Jag har kunnat skoja om saker i hans hem “den här måste ju hon ha köpt, det kan knappast vara du”, utan att varken han eller jag tagit åt sig av det, för jag har vart säker på att han är 100% över henne.
    För ett par månader sedan valde min pojkvän att ta bort sin instagram (bara appen, inte sitt konto) för att han inte känner att det ger honom någonting. Fine tänkte jag, klart han ska göra det om han känner så. Sedan dess har han lite titt som tätt nästan predikat att instagram påverkar människan negativt. Häromdagen var jag hemma hos honom och vi låg i sängen och tittade på en serie på hans ipad. När vi sett klart serien går han på toa och jag ska stänga apparna på ipaden, av ren rutin från min egen telefon. Upptäcker då att den senaste appen han vart inne på, förutom serie-appen, är instagram. Han har alltså instagram-appen på ipaden och har ganska nyligen vart inne. Jag gör något dumt och går in på appen och tittar vad han senast sökt på, och finner att han senast sökt på sitt ex. Hon kommer också upp som förslag – längst upp, vilket jag tror betyder att hon är den som han sökt mest på? Blir ledsen men biter ihop för jag vet att jag gjort fel som gått in och snokat. Detta var en vecka sedan och jag har fortfarande inte sagt någonting, men jag kan inte sluta tänka på det. Jag kan inte säga att jag ångrar att jag gick in och kikade för jag tror att jag hade gjort det igen, om någon hade kunnat göra det ogjort. Jag har litat på honom till 100% innan, men när jag såg instagram-appen på hans ipad så hände något med mig.
    Jag vet att det är fel att jag gått in och snokat, och att en instagram-app kan ge mig sånna här spöken i huvudet är nog sjukt för många. Men jag tycker det är jobbigt och jag är rädd att han ska förlora sin tillit till mig om jag berättat att jag snokat, men det kanske jag är värd?

    1. Jag tycker att du ska försöka sätta ord på hur det påverkar er relation att han kollar på sitt ex instagram? Eller snarare, gör det verkligen det eller är det bara dina egna tankar det påverkar? Du beskriver att ni har en bra relation, och att han inte ger dig någon anledning att tvivla på honom. Min ärliga åsikt är nog att det är väldigt mänskligt att vara nyfiken på sitt ex, och behöver inte betyda något alls mer än just nyfikenhet. Menar inte att förminska dina känslor, för de är såklart riktiga för dig. Men jag tänker lite att det största problemet med att “snoka” på sin partner är att man själv måste ta ansvar för att hantera att man kanske inte kommer gilla allt man upptäcker (OBS menar såklart inte om man får veta något som klart är över gränsen, tex otrohet, då måste man såklart konfrontera). För alla gör nog något i sitt privata som inte är menat för andras ögon, om det nu är peta näsan eller googla sitt ex, och man måste ha rätt att få ha det privat. Nu kan du ju inte göra det ogjort, och det är upp till dig vad du vill göra med det. Men jag tänker väl lite att jag skulle fundera över det själv några varv och försöka smälta och acceptera det, innan jag ställer min kille till svars för något han gjorde i sitt privata. Lycka till, hoppas du kan hitta tillbaka till att bara vara glad i din relation 🙂

  3. Halloj, förlåt för lite gnällig kommentar i förväg, men kan du inte skriva ut även i bloggen att Bestsecret bjuder på 200 kronor att shoppa för om man handlar för ÖVER 600 kronor. Som student blir man ju helt superglad och skyndar sig in för att handla något för typ 400 ( i mitt fall) och sen hade man inte råd ändå. 🙂 KRAM och tack för fin blogg och podd!

  4. Tjejen i första kommentaren! Jag har varit i din situation och var ledsen och mådde skit men så en dag när jag lyssnade på michaela och dashas pod där dom säger “du förtjänar att vara med någon som älskar dig tillbaka och som vill vara med dig” så insåg jag på plats att det räckte och att jag skulle göra slut. Det kommer ny kärlek, jag lovar!!

  5. Tips till tjejen som söker nya vänner! Sandra Beijer har en “vänskapsefterlysning” på sin blogg as we speak. Så kika in där och lägg in en liten kontaktannons 🙂

    Sedan kan jag tipsa om att inte vara så rädd för att föreslå en fika eller liknande med någon du gillar direkt när du känner för det. De flesta är öppna för nya kontakter men är nog samtidigt blyga. Vi har ju vissa sociala koder och så här i Sverige som jag tycker fler borde våga bryta ibland. Sen är det alltid en smart grej att t ex bjuda med personen på något. Typ en fest, ett event, en utflykt, en utställning etc.

  6. Du ger verkligen intrycket av en klok kvinna! Är det yogan som gett dig alla dessa insikter? Jag kan själv känna att genom yoga har jag fått så otroligt mycket insikter i livet och framförallt om att blicka inåt istället för att hitta fel hos andra.

  7. Hej Michaela!
    Vill bara hojta till och säga att ditt och Hamiltons första poddavsnitt var MAGISKT. Jag gick till jobbet 6.30 när jag lyssnade. En riktigt typisk höstmorgon där gångbanan var fylld av löv och det hade regnat hela natten, och jag verkligen KÄNDE berättelsen i hela kroppen när jag gick där. Blev verkligen berörd. Tack, verkligen tack för det!
    Ha det bäst / Frida

  8. Hej Michaela!! Jag har gått och tänkt lite på din granne på sistone, haha lite otippat. Ni var ju i värsta grann-fejden så vill bara höra hur det går på den fronten. PS, din blogg är som alltid fantastisk. Kram

  9. Till tjejen som ställde första frågan.

    Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.

    Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
    Så här lyder svaret.
    Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
    Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
    Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
    Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
    Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
    Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
    Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
    Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
    Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
    Skälet till det är, och lyssna nu noga:
    Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
    Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

    Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
    Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
    Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

  10. ang. första frågan: jag tror att för ett förhållande ska funka så gäller det att båda partners ger lika mycket. man kan inte bara ta! om killen vill kämpa så borde han också göra det, han säger ju att han vill försöka få det att bli som förr, det kan inte bara “bli” så. känslor är något man ständigt måste jobba på, tillsammans!

    1. Jag håller med dig. Det låter ju som att hon redan gör sitt allt och verkligen anstränger sig för att det ska fungera. Samma ansträngning och vilja måste komma från honom också annars blir det hon som ensam får dra lasset.. och det är inte hållbart.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Frågor med Forni

Varifrån har ni köpt er matta?

Hej tjejen!

Jag antar att du menar vår vardagsrumsmatta. Jag får sååå mycket frågor om den vilket gör D väldigt nöjd eftersom det är han som har valt ut den :))) Det är en present från hans föräldrar och mattan är köpt i Iran. Alla våra mattor är från Iran faktiskt så de finns inte här hemma. Ett tips är att leta på mattaffärer som säljer persiska mattor, de kan ha allt möjligt magiskt.

Puss!

Hej M!
Du ar verkligen super snygg i dina nya frisyr! En snabb fraga – vilket marke ar din svarta skinjacka ifran?
kram och tack for en kanon blogg!

Hej finis!

Den är från LXLS och är min nya favorit i jack-garderoben. Sitter som en SMÄCK. Puss!

Vem är du på denna semester med? Vill du inte berätta det eller har jag bara helt missat? Hoppas du har det underbart dock 🙂

Du har nog bara missat det – det är ingen hemlighet :))) Jag var på yogaresan med Carro (som kallas Bosse) som är en av mina närmsta vänner. Hon bor ju i Tunisien så den här resan var vår kvalitetstid tillsammans nu när vi inte ses lika ofta. Det är SÅ viktigt att ta vara på varandra i relationer, oavsett om man är ett par, vänner eller familj. Puss!

Vilket hotell bor ni på? Jag och min pojkvän har länge funderat på att åka till Sardininen! Kram

Vi bodde på Hotel Ollastu!

Vilken modell och färg är det Petra har på bilden? 🙂 tacksam för svar <3

Det är den här snygga! Linn har på sig denna, Amanda denna och Joanna denna (annonslänkar). Världens snyggaste kashmirtröjor!

Vad heter ditt ”gamla stammisfik”? Ser mysigt ut!

Visst gör det! Fiket heter “Två systrar och en kock” och ligger på Kronobergsgatan på Kungsholmen!

Vart är skorna ifrån som du har på första bilden? De är så himla fina!

Dom är från Jennie-Ellen men finns tyvärr inte i år. Jag gjorde ett inlägg för några veckor sedan med massa skotips inför hösten, spana gärna in det här!

Åhh så härligt! Undrar vad det är för god chokladklick i gröten? Är det jordnötssmör kanske?

Det är ekologiskt mandelsmör från Renee Voltaire – både jag och D är besatta av det!

  1. Vartifrån är den gröna stickade polon som du har på dig på Instagram-bilden idag där du skriver om Run of hope? Så fin 🙂

  2. Hur har ni fraktat hem mattorna, har det funkat bra/har det varit väldigt dyrt? Kan du inte visa bilder på de andra mattorna? Är du sugen på att besöka Iran? Har själv en persisk pojkvän och skulle vilja åka, tror att det finns väldigt mycket intressant att se. Har lite problem med slöjtvånget men det kanske bara är att svälja det 🙂

    1. Rekommenderar verkligen att åka till Iran, jättefint land! Varit där två gånger, i Teheran och Esfahan. Är svensk med persisk pojkvän. Slöjtvånget ÄR jobbigt, men man får ha slöjan löst och många kvinnor visar en hel del av håret. Mattor är billigare att köpa i Iran och får många gånger plats i resväskan hem, då persiska mattor ska vikas istället för rullas 🙂

  3. Hej!
    Till alla de som är sugna på en persisk matta kan jag tipsa om att IKEA har ett ganska så stort utbud av mattor till väldigt bra priser för kvaliten. Det finns dock inte jättestora mattor med väldigt små knutar och silke då priset blir för dyrt för ”de många människorna”. Men testa åka förbi för det finns fantastiskt fina mattor!

    Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Frågor med Forni

Vart har du köpt din fina beiga tröja som du hade på dig på insta story? En tjocktröja med tre kvarts arm? Såå fin! Måste också säga att du är verkligen en stilförebild! Vill ha allt du har på dig! 😀

Den kommer från Soft Goat! Är BESATT av den tröjan, min favorit i hela garderoben. Finns här (annonslänk!).

Vilken veckodag kommer podden släppas på? Längtar så!!

Första avsnittet släpps nu på söndagskväll! LÄNGTAR SÅ MYCKET! Lägger upp länk och sånt så fort den finns live!

Heej!
Kan du rekommendera massagestället? Behöver själv hjälp med nacken..

Jag tog en sportmassage hos Fanny på Spa by Us. SÅ HIMLA BRA! Rekommenderar det varmt!

Hej Forni,
Vilka lunch/frukostställen rekommenderar du i centrala Stockholm en lördag?
Kram

Hej vännen!

Finns massa bra alternativ beroende på vad man är sugen på. Griffins för lördagsbrunch, Pom & Flora för frukost, Riche är alltid ett säkert kort, Strandvägen 1 eller Milles likaså. Wienercaféet är mysigt och Nybrogatan 38 är alltid gott. Njut av din lördag i Stockholm! Puss!

Det här kanske mer ritar sig till ”Frågor med Forni” men hur ser du på (vad det verkar) ett relativt stort alkoholintag? Jag menar absolut inte att verka anklagande och förstår att alkohol oftast förekommer på de tillställningar du blir bjuden på med tanke på att alkohol ofta glorifieras och att ökat riksintag för kvinnor ligger på nio glas vin i veckan tänker jag att det ändå är en relevant fråga då man ofta ser glas och flaskor på borden hos många bloggare/ influencers. Tacksam för svar på hur du ser på det!

Jag svarade på den här frågan i ett längre inlägg 2014 som du kan läsa om här (klick!). Jag tycker i stort sett likadant idag, tre år senare.

När det kommer till ansvar hos influencers så anser jag att huvudansvaret ligger hos den egna individen i slutändan, alltså hos läsaren. Personligen har jag som influencer en enkel regel och det är att inte hetsa kring mat, alkohol eller konsumerande. Däremot vill och kommer jag inte att dölja mitt alkoholintag, matvanor, shopping eller livsstil. Det är en del av mig och därför en del av den här bloggen. Som vuxen krävs ett eget ansvar, snittåldern på läsare i den här bloggen är 28 år och jag tycker inte att jag ska behöva dölja saker för mina läsare (eller visa upp en bild av verkligheten som inte stämmer). Sedan behöver man inte, som jag skrev, hetsa till något i onödan. Jag försöker inte gå in på detaljer om hur mycket jag äter eller dricker utan försöker helt enkelt neutralisera det i bloggen. Jag äter, dricker och shoppar utifrån min egen person och hoppas att alla här inne gör likadant. För att vara en bra förebild som influencer satsar jag istället på att vara öppen med mina känslor, dela med mig, vara ärlig, modig, våga prata och sprida positiv energi.

Kram!

Till frågor med Forni:
Hej Michaela,
Jag har tänkt på att många offentliga personer ofta säger att de upplever att det är så jobbigt att bli smygfotograferade av folk, men samtidigt så ”smygfotograferar/filmar” bloggare och youtub:er folk som hamnar i bakgrunden på bilder/filmer varenda dag. Och detta visas upp för hundratusentals människor (medan fotot på ”kändisen” förmodligen visas upp för några få personer).
Vi lever minst sagt i ett samhälle där allt dokumenteras och jag kan komma på mig själv att vara ”orolig” att råka bli med i bakgrunden på bild precis när jag sätter tänderna i en stor hamburgare, kravlar mig klumpigt upp ur en solstolen, halvsover på tunnelbanan eller gör en konstig min på en restaurang.
Vad tycker du om detta?
P.S.
ENDA anledningen till att jag vänder mig till dig för att du alltid har så kloka svar!
Kram!

Hej vännen!

Jag tror att skillnaden ligger i att ingen fotar en privat person med någon baktanke, medan människor fotar offentliga personer för att visa upp just denna person för andra. Det är obehagligt att bli smygfotad. Eftersom jag både blir smygfotad pga min offentliga roll samt fotad av misstag när jag råkar hamna i bakgrunden på andra människors foton så kan jag ju känna skillnaden och den finns absolut där 🙂

Däremot så håller jag med dig om att det inte är vidare trevligt att sitta på ett burgarhak med dressing längst med hakan när någon fotar sin familj vid bordet bredvid (och man ser ut som den sjätte familjemedlemmen när man sitter där precis bakom med dressing all over the place).

Ibland brukar jag tänka på hur många bilder vi människor finns med på, världen över, utan att vi förstår det själva. Varje gång en människa ställer sig vid t.ex. Eiffeltornet hamnar denna person i x antal fotoalbum världen över. Vi finns med på foton överallt. Rätt roligt ändå.

Överlag så handlar väl foto och sociala medier om samma sak som det mesta här i världen – ömsesidig respekt. Om jag fotar en bild och ser i efterhand att det är någon person som är med i en extremt osmickrande position bakom mig, så postar inte jag den bilden. Varken i mina offentliga medier eller i de privata. Och hoppas att alla tänker så 🙂

Kram!

  1. Alkohol finns överallt i hela världen (nästan), och har alltid gjort. Problemet i Sverige är att vår alkoholkultur inte är i enlighet med “dagligt och måttligt drickande”. Det ska supas och många dricker inte för att det är gott, utan för att bli fulla. Det är synd egentligen för det finns många länder där alkohol (vin eller öl) är totalt avdramatiserat och dricks under sociala förhållanden. I Italien dricker ungdomar exempelvis inte alls på samma sätt som i Skandinavien och England. Där är det typ två glas vin eller några öl.

  2. Tack för svaret på min fråga angående alkohol! Jag menade som sagt var inte att verka dömande och hoppas att du inte tolkade det så. Jag dricker också ganska ofta men har på senare tid börjat reflektera mer över vårt förhållningssätt till alkohol här i Sverige. Ditt kloka svar fick mig att tänka till och jag håller verkligen med dig om att det i slutändan är upp till var och en själv att ta ansvar. Att du är öppen och ärlig tycker jag är fantastiskt och det är till stor del därför jag följer din blogg😊 Kram och trevlig helg i förskott!

  3. Tycker ändå det är hemskt om bloggare publicerar bilder där
    främlingar syns i bakgrunden. Tänker ni inte så långt
    att det finns människor med skyddad identitet??
    Man borde få välja själv om man vill synas på en stor blogg
    eller inte, det valet borde inte ni bloggare göra.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Frågor med Forni

Kom att tänka på en sak! När du besöker ett showroom eller pressvisning eller vad det nu kallas, och kollar på kläder men tycker inte att något eller nästan inget faller dig i smaken; Hur agerar du då? Känner Du att du måste berömma plaggen eller kan du säga ”Inget föll mig i smaken faktiskt”, eller försöker du hitta nåt snällt att säga typ ”ååh den här blåa nyansen är så fin”.. i brist på annat? Hehe nyfiken, skulle va kul om du tog med i veckans fråga eller nåt!

Haha! Kul fråga. Jag brukar inte kasta skit i ansiktet men brukar heller inte ljuga… utan undviker kommentar om det är något jag inte tycker så mycket om. Om någon frågar rakt ut på ett showroom att “Vad tycker du om den här, skulle inte den passa dig?” så säger jag “Nej, jättefin men inte min stil faktiskt!” om det är sanningen. Jag tycker generellt att man ska vara ärlig genom livet men för den sakens skull inte taskig, en hårfin gräns ibland. Sen går jag oftast till showroom där jag vet att det finns saker jag tycker om, annars brukar jag välja bort ett presskontor om de inte har kunder som faller mig i smaken. Puss!

Har du och D samma tankar om förlovning/giftemål? Ungefär hur det ska se ut, när det ska ske och på vilket sätt det ska ske?

Hej tjejen!

Ja det är vi. Vi pratade om sånt ganska tidigt i vår relation för att veta att vi vill ungefär samma saker i livet. Jag ser att vissa ibland undrar om hans ursprung – D’s föräldrar kommer från Iran men de är inte muslimer. Precis som att jag inte är kristen bara för att jag är född i Sverige. Det finns massa människor från världens alla länder som inte är religiösa/troende – jag och D är två av dem. Våra familjer är inte heller religiösa eller utövar någon religion. Med det sagt så kommer vi troligtvis att ha ett icke-kyrkligt bröllop på någon härlig plats i världen där vi känner oss hemma. När den dagen kommer får framtiden utvisa, men vi har inte bråttom. Vi ska leva hela vårt liv tillsammans ♥

Och framför allt… varifrån kommer den fina randiga tröjan 😍

Det är en gammal tröja från Lindex!

Hej Michaela! Kul att du ska börja podda igen, återkommer fortfarande då och då till din och dashas podd som var så bra. Har en fråga som jag hoppas du vill svara på i Frågor med Forni, vilken bloggportal skulle du rekommendera till någon som vill börja blogga men är lite ny på det? Kram

Hej tjejen!

Tack, så glad jag blir ♥

Jag skulle rekommendera Nouw faktiskt – de har ett fantastiskt bloggverktyg som är superlätt att jobba i. Kör!

Hej o hå vilken härlig helg. Så fin din ljusblåa T-shirt på bilderna i början, var har du hittat den?

Ja, den var ljuvlig! T-shirten kommer från Sandro men är ganska gammal tyvärr. Puss!

Hej Michaela! Har en fråga till frågor med forni. Jag skulle vilja veta hur det går med din mage? För visst har du pratat om att du haft problem med magen tidigare? Jag skulle vill veta hur du klarar dina jobbdagar om/när du har problem. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt när magen sväller upp och blir gasig och låter och har svårt att sitta på möten och föreläsningar när det bullrar och håller på. Har du något knep för detta om det någonsin händer dig?

Jag har IBS! Men har fått riktigt bra ordning på min mage under det senaste året. I början av 2017 läste jag Food Pharmacy och den förändrade mycket när det kommer till min syn på hälsa och livsstil. Jag vet att det inte syns i bloggen exakt hur jag äter eftersom jag sällan fotar min vardagsmat, men i korta drag ser det ut såhär:

Sover åtta timmar varje natt, ungefär samma timmar (ca 23.30-07.30)
Äter frukost ca kl 09, lunch ca kl 12, mellis ca kl 16 och middag ca kl 20
70% vegetariskt
MYCKET grönt även om jag äter animaliska produkter
Får i mig mycket supergrejer (enligt mig) varje dag, så som acai, chia, gurkmeja, kryddnejlika, svartpeppar, ingefära, äppelcidervinäger, grönkål, citron etc.
Dricker mindre alkohol vid ett och samma tillfälle, hellre ett glas fler dagar i veckan än att samla allt till samma dag. Blandar ej för mycket.
Tränar 2 ggr i veckan + mycket vardagsmotion

I regel handlar det om just regelbundenhet för mig – det är den som har fått min mage att må mycket bättre. Pröva att lägga om din livsstil för att hitta till en lugnare mage. Mycket stress sitter ju i magen också och det viktigaste tipset förutom regelbundenheten är kanske detta: stressa mindre!

  1. Åh, till dig med IBS (och till ALLA med IBS) Jag hoppas du läser den här kommentaren. Om du vill Michaela, så får du jättegärna posta den öppet så folk ser. Jag har ingen plattform som kan nå ut.

    Jag har haft otroligt svår IBS i tio år. Mellan åldern 18-28).Gaser, för snabb mage, ont, allt du kan tänka dig. Det gick att leva normalt, men bara om jag skar ner på typ allt jag tycker är gott och kul, och det gjorde mig så ledsen. Jag ville kunna äta god mat på restaurang, bli full ibland med mina vänner, och äta en pizza en lat söndag utan att flera dagar var förstörda.

    Så var jag inne på apoteket en dag, och en jättegullig apotekare tipsade om att äta 0,5 tablett Imodium Plus med Dimeticon per dag. Alltså en låg dos, men regelbunden. Jag kollade med en läkare (pga ville vara säker) och han sa att det är inte det minsta farligt, utan testa på! Han sa att vad som kan hända är att magen blir för långsam, men då är det bara att sluta ett tag, och sen minska dosen så skall det ordna sig av sig själv.

    Jag testade (hon bad mig prova mig fram till rätt dos, men 0,5 tabletter per dag var perfekt från början.). Och det tog bara tre dagar så slutade IBS:symptomen!
    Nu kan jag äta vad jag vill, när jag vill, dricka alkohol på det sättet som passar mig, samt till och med bruka tobak igen (vilket jag DOCK slutat med av andra skäl). Jag kan, håll i er nu, till och med äta laktos! Inte till hndra procent, men om jag tar EN laktostablett, så kan jag smälla i mig en helt paket Ben and Jerrys utan att jag ens märker det.

    Jag rekommenderar detta till alla med IBS hela tiden, och varenda en som har provat som jag känner, har fått samma resultat. Det är billigt, ofarligt, och kroppen kan inte bli beroende. Det viktiga är att det är Dimeticon i tabletten. Så Imodium Plus med Dimeticon, eller Dimor Comp med Dimeticon fungerar båda bra, och är lätta att dela.

    Jag har ätit det nu i 1,5 år, och har inte behövt öka dosen (snarare tvärtom).

    Älskar er, och era magar
    Kram

    1. Så himla smart. Får man köpt allt på Apoteket? Och tar du båda tabletterna på morgonen? Innan/efter frukosten? Lider lite grann i perioder, speciellt när jag inte tränar så mycket

    2. Jag har nyligen fått veta att jag har IBS. Allt började med en blindtarmsinflammation (som självläkte dock). Efter det har jag haft massvis med besvär. Framförallt med att jag måste gå på toa direkt efter jag ätit, eller bara från ingenstans. Så jag vet vart närmaste toalett i hela Göteborg är haha!

      Det jag skulle komma fram till; jag tar dimor comp jag med. Inte som du dock utan tar det mer i “preventivt” syfte. Det funkar fint för mig. Är jag hemma och så kan jag gå på toa hur mycket jag vill men ska jag ut och göra saker/vet att jag inte har nära till toa, så tar jag dimor 🙂 Hade jag tagit 0,5 tablett hade jag nog inte fått effekt dock, tar två och det håller knapp 24 h 🙁

      Skönt att andra har liknande problem så man inte känner sig helt ensam :))

  2. Åh immodium har räddat mig så många gånger, men vill också försöka hitta sätt som är naturliga men immpidium alltså gud vad bra att ha när det är kris. När jag pluggade var ja tvungen att ta sån varje dag för att hålla magen lugn. Jag har precis startat en grupp på fb för tjejer med ibs så vi kan peppa p tipsa varandra gå gärna med den heter MAGiskt SKITsnack 🙂

  3. Åh det känns så pinsamt att prata om sina magproblem tycker jag men jag lider också av (outredda) sådana. Det har blivit värre sedan jag för ett och ett halvt år sedan gick över till vegetarisk kost… Jag är nästan alltid gasig i magen och ibland kan jag typ få panik-springa på toaletten för att det plötsligt “trycker på” (då menar jag nummer två…). Jag vågar inte ens öka mina löparrundor till längre distanser just nu för jag är så rädd att jag ska få tidernas löparmage mitt i allt! (Känns ju inte helt orimligt med tanke på hur mycket magen krånglar bara till vardags). Dessutom har jag ofta ont i magen när jag ätit… Kan detta vara ibs, ni som har det? Det känns så jobbigt att gå till vårdcentralen tycker jag, typ som att de bara kommer tycka att jag är fjantig…

  4. Känner du at du blir mer gasig om du äter mellanmål? Och äter du typ frukt/grönt dä? Eller er din mage bättre om du inte äter nåt mellan målen?

  5. Känner du at du blir mer gasig om du har mellanmål? Och äter du typ frukt/grönt dä? Eller er din mage bättre om du bara dricker mellan målen?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi