THE PERFECT SHOES FOR SPRING

Vad händer med mitt shoppingbegär? Hjälp! Helt galet är det. Kanske är det resultatet av en lång vinter i helsvarta kläder – varje dag, varje vecka, varje månad. Nu vill jag ha bara ben, skira sommarklänningar och stora solglasögon. Låt våren börja!

picmonkey-collage-13-e1460625978263-1024x941

Såg denna bild hos Felicia och blev galen. Hallå!? SKORNA! Kanske mina drömskor till våren med perfekt liten klack. Klickade hem dem inom en minut.

image2xxl

Finns här (klick!) för drygt 400kr för den som vill ha perfekta vårskor.

Kom nu våren kom! Har ni börjat med öppna skor än? Inte jag… men väntar otåligt.

Innehåller adlink!

  1. Snälla forni, kan du skriva vad det är för nr på det beiga Armani läppstiftet? Köpte du det på Kicks?

  2. Hej Michaela! Tycker att du ALLTID har så fina sommarklänningar på dig! Kan du tipsa om några du hade velat ha på dig/ska ha på dig i sommar? Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Gympaläraren

Har ni sett GympalärarenSVT Play? Det är en serie i sex avsnitt med Kalle Zackari Wahlström i spetsen där han besöker sin gamla högstadieskola i Ösmo (där min mamma också kommer ifrån!) för att rota i varför barn och ungdomar inte rör på sig. Han hänger med på idrottslektionerna, pratar med de som går i skolan och försöker hitta nyckeln till hur man får ungdomar att vilja röra på sig.

Det är en briljant serie.

Tydligen är det så att medan vuxna tränar mer och mer, så rör ungdomar på sig allt mindre. It makes sense om man tänker på all digital utveckling. Istället för att vara ute på rasterna finns iPad-rum som är nedsläckta där ljuset från paddor, telefoner och datorer är det enda ljuset som skymtar. På fritiden väljer barn och unga att underhålla sig på nätet och färre väljer att vara utomhus. I första avsnittet får man även veta att det blir vanligare med tonåringar som får benskörhet, alltså sånt som gamlingar får, för att de inte rör på sig. Få ungdomar vill röra på sig idag.

Blir så ledsen när jag hör sånt här.

Jag minns ju själv hur det var på idrotten. Pinsamheten, rädslan för att göra fel, den ständiga jämförelsen och hela tiden tävlingen. Byta om i omklädningsrummet, bli utstuderad, stå i kö för att göra någon hinderbana, bli utstuderad igen. Tävla tävla tävla. Skitkul för de tävlingsinriktade sportmänniskorna – skitläskigt för alla andra.

Kalle pratar i avsnitt två om att problemet ligger i att det inte finns någon trygghet i idrottslektionerna just på grund av alla dessa känslor. Man känner sig inte trygg om man är rädd för att göra fel, bli utskrattad eller skämma ut sig. Så frågan är ju hur man blir trygg i att röra på sig i grupp – oavsett om man är bäst eller inte. Hur man tar bort tävlingsfokuset och istället gör idrotten rolig för alla elever, oavsett vem man är eller hur duktig man är.

Det är viktigt för barn att röra på sig och jag blir så ledsen när jag tittar på den här serien (har bara sett tre avsnitt hittills). Träning är både komplext och komplicerat, redan från när man är barn och sedan genom hela vuxenlivet tycker jag. Jag tror det viktigaste är att bygga trygghet i gruppen när det handlar om att röra sig tillsammans. Att ingen ska behöva skämmas. Jag har hört om skolor och förskolor där barnen får utöva lite yoga och meditation i grupp, det tycker jag (såklart) låter som en så himla bra idé. I yogan blir man kompisar och där existerar inte jämförelser – kanske är det ett fint sätt att knyta band och sudda bort tävlingen gentemot varandra. Kanske vågar man då gå på idrotten utan att vara rädd för att göra bort sig. Jag vet inte. Kalle hittar på så bra knep under seriens gång för att få igång rörelsen och jag rekommenderar alla att titta på den – allra främst om du jobbar kring ungdomar!

Har ni sett Gympaläraren och i sådana fall hur ser era tankar ut kring det här? Hur kände ni kring idrottslektionerna när ni gick i skolan? Var ni den tuffa träningstjejen eller den som alltid ”glömde” gympakläderna?

Om ni inte har sett den så varsågod – här kommer sex timmars viktigt och fin underhållning!

svt-gympalararen-2015-e00-304d-jpg

Jag måste säga att jag är otroligt imponerad över Kalle också. Han är helt jävla grym i den här serien. Älskar att människor som Kalle finns här i världen.

  1. Jag älskar den här serien! Så skrämmande när de mätte hur mycket en grupp barn röde på sig under en vecka och att det visade sig att de i snitt var stillasittande 90% av all tid. Vart är vårt samhälle påväg?

  2. Kloka reflektioner!

    Ser fram emot inlägget om vad du köpte i Paris!

    Stor kram och ha en fin vecka <3

  3. Håller verkligen med dig Michaela. Som blivande mellanstadielärare plockar jag med mig en hel del tips, i ett avsnitt längre fram besöker han bland annat en klass som rör på sig varje lektion… Ja, du blir ju varse hur det går till när du ser avsnittet 🙂 Himla smart tycker jag i alla fall. Ett otroligt viktigt ämne, och vem gillar inte Kalle? Favoritprogrammet just nu!

  4. Minns idrotten som något kul och att det var en lektionstimme vi längtade till! I allafall var det så i min klass som var rättså ”idrottig” vi hade kul på idrottslektionerna, men minns att det även då fanns enstaka som varenda gång ”glömt gympaläderna”. Nu verkar det som dessa elever blivit mer vanliga än undantag i en klass. Blir så berörd av serien när gympaläraren säger i avsnitt 1 att han fått ”förenkla”lektionerna jämfört med förr pga att barnens generellt försämrade fysik.

  5. Jag gillade idrotten i skolan men inte hur man bedömdes. Vi hade krav på hur fort man skulle springa 60 m, hur långt man hoppade längd som sen betygen baserades på. Jag var bra på det som jag gillade vilket va alla bollsporter men hatade friidrott. Fick under hela min skoltid det lägsta godkända betyget tills sista terminen då jag fick högsta. Förklaringen var att idrottsläraren ville ge mig motivation till att jobba hårdare trots att jag egentligen var en av de ”bästa” men kanske inte gjorde allt jag kunde i alla moment. Kommer ihåg en gång när en klasskamrat grät i omklädningsrummet för hon ville vara med på volleybollturneringen men de andra i hennes lag inte ville att hon skulle spela för hon var för dålig. Det gjorde så ont att se så jag gick och skällde ut hennes lagkamrater och påpekade det till läraren. Visst är själv tävlingsmänniska men det skulle aldrig gå ut över nån annan och skolidrotten är inte platsen för att kicka ut vissa.

  6. Jag var definitivt en sådan som ”glömde” idrottskläderna hela högstadiet. Hade en vidrig lärare som betygsatte precis varje prestation, till och med när man spelade spökboll. I gymnasiet hade jag dock en underbar lärare som pratade mer om hälsa som en helhet och som på riktigt fick mig att bli av med min kroppsfixering och våga träna tillsammans med andra. Så glad att det finns så fina människor som Kalle och min gamla idrottslärare men ibland kan det ju tyvärr vara svårt att skapa en atmosfär där alla trivs, och speciellt i en så känslig ålder som man är i när man går i skolan.

  7. Jag minns idrotten både med glädje och ångest. Hatade lektionerna där man bara spelade klassisk fotboll eller innebandy t.ex. Eftersom jag ej ägnade min fritid åt dessa sporter så kände jag mig så himla i underläge och dålig. Minns också, tyvärr, att mycket utav det jobbiga berodde på ”sportkillarna”, som liksom hade sånna vinnarskallar att man blev utskälld och ignorerad resten av lektionen om man gjorde något fel – dvs typ missade mål eller kastade för löst osv. Men har samtidigt haft så himla många roliga lektioner som inte var så fokuserade på poäng och tävling, eller lektioner där de flesta i klassen var rätt jämlika i hur bra man var. Känner igen mig SÅ mycket i denna serie och känslorna de har kring idrott. I ett av de senare avsnittet så blir det diskussion i en klass kring hur man ska göra på idrottslektionerna, och där fick jag också sånna otroliga flashbacks kring hur tonårslivet var! Så mycket känslor och så svårt att uttrycka sig liksom.

  8. Jag var den som gillade idrott, som inte var i topp men inte heller i botten. Jag minns att jag var så trött på att mina idrottslärare gav högt betyg till de, i detta läge killarna i min klass, som spelade fotboll. Det spelade ingen roll hur mycket jag kämpade och var duktig i de andra momenten. Så länge jag inte var grym i fotboll så blev det inga höga betyg. Jag minns också hur jag försökte vara med i fotboll bara för att visa att jag kan, men som tillslut gav upp när passen aldrig kom till mig. Idag är jag ute och springer halvmaraton i olika städer i Europa, så fotbollen var inte betydande för mig 😊

  9. Jag älskade gympan trots att jag var tjock. Kände aldrig någon press i duschen. Då hade vi ändå den konstiga grejen att killar och tjejer duschade ihop i lågstadiet. Undra vad som hänt som gör att alla är så känsliga för att visa sina kroppar?

  10. Jag älskar serien och hur mycket hjärta Kalle verkar ha för alla elever på den skolan!

    På min högstadieskola så var inte de coola med på idrotten vilket gjorde att nästan ingen var med på idrottslektionerna. Istället så gick alla förbi en jättestor godisaffär på väg till idrotten då gympahallen låg ca 10 min bort. Det ansågs att man hade status om man hade pengar att köpa godis för och ju mer godis man hade råd med desto bättre. Man skolkade alltså inte från lektionerna utan man satt alltid där på en bänk istället och tävlade om vem som hade störst smågodispåse och åt en massa socker och tänkte att man kanske var lite cool ändå. Det känns väldigt sorligt nu när jag tänker tillbaka på det och det får mig också att tänka på hur mycket ett sånt här program som gympaläraren behövs. Så bra jobbat Kalle och SVT som satsat på det här!

  11. Fy vad det kändes att läsa att en riskerar benskörhet om en inte rör på sig ordentligt! Alltså, jag har alltid vart smal och därför känt att äh! Jag behöver väl inte röra på mig! Men hallå! Klart en ska göra det ändå, det handlar ju inte bara om att bli smal när en rör sig, det är ju för att kroppen ska må bra också! Har märkt särskilt sedan jag blev gravid och blodmängden ökar och jag blir tyngre att jag har svårare att andas när jag gått ”lite för långt” (läs: gått upp för dom två trapporna till vår lägenhet, haha!). Får bli bättre på det där alltså!

  12. Jag har inte sett serien men det låter onekligen som att den behandlar ett mycket viktigt ämne. Minns inte precis idrottslektionerna med glädje, jag var dålig i bollsporter (= det som räknades och gav bra betyg om man var duktig) och inte speciellt bra på så mycket annat heller. Man blev vald bland de sista när lagen skulle delas (vilken mobbning i sig, detta system med att eleverna väljer och hur legitimt det var att det skulle gå till så, jag hoppas innerligt att det inte är så längre) och gjorde man ett misstag fick man av någon av killarna veta vilken sopa man var. Det blev bättre i gymnasiet, men för mig var idrotten ingen glädje. Jag var absolut där och gjorde det jag skulle men tyckte inte det var roligt.
    Som vuxen har jag lärt mig att hitta det som är roligt och idag är träning mitt största intresse. Men nu gör jag bara sånt ja g gillar och jag gör det för min egen skull för att må bra. Tänk om man kunde få till det tänket bland barn och ungdomar. Alla vill inte tävla och mätas med andra, det kan tvärtom ge men för livet om man avskräcks så mycket att man aldrig får förmågan att ta tag i det.

  13. Åh gud, idrottslärare och idrottslektioner är verkligen ett ämne som får mig att brinna. Jag tycker att det är så otroligt märkligt att inte idrottslektioner fungerar mer som ”vanliga” lektioner i skolan, det vill säga att läraren försöker LÄRA eleven saker. När jag var 18 blev jag tillsammans med en kille som var väldigt sportig och bra på typ alla bollsporter. Ibland på somrarna ville han att vi skulle gå ut och lira lite basket på nån plan, spela badminton eller fotboll. Jag sa alltid ”jag kan inte”, för jag har ju under hela skolidrotten varit den bollrädda tjejen som haft en klump i magen varenda gång det varit idrottlektion. Men ett par år in i vår relation, tänkte jag att vad fan, jag kan väl hänga med honom ut och skjuta lite på nån basketkorg då, det är ju så fint väder och han vill så gärna. I början gick det dåligt, men sedan hände det sjuka: han lärde mig! Plötsligt fick jag FÖRKLARAT för mig hur man ska vinkla foten när man skjuter en fotboll för att den ska lyfta, hur armen ska löpa när man spelar badminton och hur man ska hålla händerna när man tar emot en basketboll för att inte få ont. Jag fick lära mig, och började till och med tycka att det var KUL! Det var då vi båda insåg hur sjukt undermålig skolidrotten är. HUUUR kan jag, som ändå alltid har tränat (alltså haft grundkondition och styrka), gått igenom hela skoltiden utan att någonsin få LÄRA mig utöva sporterna som vi körde i princip varje lektion? Läraren har liksom alltid bara släppt ner en boll och sagt ”kör!!” och det var väl skitkul för de som redan kunde, medan resten av oss hade ont i magen och försökte undvika att få bollen. Detta gjorde att jag trodde att jag var ett hopplöst fall och mitt självförtroende sjönk i botten och jag började AVSKY bollsport. Tills någon plötsligt berättade hur man gjorde, jag snabbt blev bättre och plötsligt fattade att det inte var mig det var fel på, det var den jävla skolidrotten. Tänk om engelskalektioner funkat likandant? En lärare som kom in i klassrummet och sa ”ok, nu pratar vi engelska” och alla som redan kunde fick mvg och resten hade ont i magen inför varje lektion? Nej, skolan är till för att LÄRA eleverna! Snälla kan någon få även idrottslärarna att förstå det :)))))

    1. Jag pluggar till idrott och hemkunskapslärare för åk 7-9 och gjorde min C-uppsats i idrott just kring det du nämner. Det finns en avsaknad av lärande i idrottsämnet och det är alldeles för inriktat på föreningsidrott. Framförallt bollsporter, Skolinspektionen och även andra undersökningar har visat att idrottstimmarna är dominerade av bollsport och bollek. 3 av 4 idrottslektioner innehöll någon form utav bollsport eller bollek enligt Skolinspektionen (år 2010). Det är inte helt klokt enligt mig. De senaste åren har det dock poppat upp mycket forskning och studier kring detta så hoppas verkligen det kommer vända. Jag är en iallafall som vill ändra på detta 🙂 Skolidrotten ska vara till för alla, alltså mer variation på aktiviteterna så eleverna kan få upp ögonen för en träningsform som passar dem!

      1. Åh tack för ditt svar, vad intressant och roligt att få svar från en expert på ämnet! Hoppas verkligen att många av dina framtida kursare och kollegor kommer att få ta del av din uppsats och heja dig som verkar ha en så fin inställning till ditt ämne! Hoppas också att många andra blivande idrottslärare är precis lika bra, så kanske våra barn får en helt annan inställning till skolidrotten än vad många i vår generation har haft. Lycka till med jobbet (och lyllos de barn som får dig till lärare)! 🙂

  14. Åh herregud min relation med idrotten var väldigt komplex. I högstadiet gick jag i en jättebra klass där stämningen var på topp och alla var vänner så det var ingen som dömde ut någon, en grym idrottslärare hade vi också! Jag som är en dans-tjej och inte alls gillar bollsport spelade fotboll med glädje och fick många komplimanger och stödjande kommentarer när man lyckades göra något bra.
    Däremot förändrades den här relationen till idrott i gymnasiet där killarna i klassen skrattade åt hur man sprang eller rörde sig och där tjejerna var supertävlingsinriktade så man blev ovänner och klumpen i magen inför idrotten fanns alltid där. Det blev tyvärr mycket skolkande för min del och stanna hemma när de dagarna jag hade idrott. Så himla tråkigt att det var så och när jag berättade mina känslor för idrottsläraren verkade han inte alls förstå mig.
    Det är bra att någon tar tag i det här ämnet för det är verkligen en problem i skolan!

  15. Fint inlägg! Håller med dig och serien & Kalle, har också bara sett 3 avsnitt so far men ser fram emot resten. Har redan gråtit flera gånger pga blivit så berörd av programmet, särskilt det senaste när några var elaka mot Max på gymmet och förstörde hans träningsglädje :'( så himla onödigt. Man måste akta sina ord.

    Personligen har jag haft en rätt så bra relation till idrotten i skolan, eller i alla fall i själva utövandet, särskilt om det var bollsporter. Däremot gillade jag inte omklädningsrummet och duscharna och jag ”glömde” alltid badkläder när det var simning, usch…

  16. Jag älskade gympalektionerna när jag va yngre! Men det var väldigt många tjejer i min åldersgrupp som glömde kläder eller hade mensvärk för att undvika gympan. Just i våran klass var alla likvärdiga & hade en grymt bra kemi allihopa så jag tror inte att ngn kände att det någonsin var jobbigt men minns att många andra klasser hade de problemen..kollade på programmet för min mamma upplyste mig om hur det såg ut nu & för att det är min gamla skola de filmar i & man blir verkligen berörd! Har bara sett 2 avsnitt än så länge men jag är hooked & så glad för att han tar tag i det här & visar hur det verkligen ser ut nu & vill göra en skillnad!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Petra Tungården by Desenio

NUDE

Cacti---limited

Limited

Nude - sapphire

Cacti

Jag är minst sagt en stolt bästis när jag kan berätta för er att det är just min älskade Petra Tungården som har tagit fram dessa posters på bilderna ovan i samband med Desenio.

Jag har ju följt processen från kontoret och vi har haft alla posters hos oss i några veckor och de är verkligen snygga. Totalt är det fyra olika prints som går att beställa i strl 50×70 cm. De ligger på 499kr styck i pris, men hela dagen idag (18:e april 2016) fram till 23.59 kan du handla två stycken och få den andra för halva priset! Dessutom har Petra bestämt att 20% av varje såld tavla går direkt till Rädda Barnen. Så fint!

Min favorit är illustrationen med kvinnan och jag har precis fått hem mitt eget exemplar med ekram runt om (finns också hos Desenio). Kan inte bestämma mig var den ska hänga bara!

Här kan du shoppa Petras grymma posters (och massa andra, vi har flera från Desenio hemma hos oss!) och här kan du läsa mer om samarbetet.

IMG_7418

Åh, denna kommer passa perfekt in här hemma! Var ska jag ha den tycker ni? Funderar på att ha både kvinnan och kaktusen i mitt arbetsrum, eller kvinnan ovanför sängen. Alternativt så plockar jag bort någon av tavlorna på tavelväggen och ersätter med denna. Vad tror ni?

I samarbete med Desenio

  1. Helt off topic, men måste fråga om du möjligtvis inte skulle vilja sälja den svarta klänningen från Gina Tricot som du hade en kväll nu i Paris? Har inte kunnat släppa den sedan den såldes i vintras. Hehe 🙂

  2. Åh vad fina de är allihop!!
    Men dock, är det bara jag som tänkte på att bilden på kaktusen ser ut som en hand som pekar fuck you? Hahahahah! 😀 Men sen tänkte jag att det kanske är meningen, blir som en poster med dolt power budskap, typ som Josefin och Vanjas ”fuck it!” 😛

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En måndag på hemmaplan

God morgon skruttisar!

Kom hem vid två i natt och somnade som en bebis. Vaknade med huvudvärk från helvetet idag – priset man betalar för en hel helg med lite sömn (och sent flyg) i Paris. Som tur är har jag bara ett möte och ett par timmars kontorsjobb, sen blir det tidig hemgång och en powernap i eftermiddag. Behöver ladda batterierna för veckan som kommer. Hur mår ni idag? Jag hoppas att ni har mer energi än mig.

Jaja. Möte och mejlen var det. Hörs snart igen med Paris-bilder, shopping och så ett samarbete som jag tror att ni kommer tycka om. Puss!

17faf8d06b5a8a9bc8b0db68d48b3890

Min drömfrukost denna trötta morgon om jag hade fått välja… men det blev lite yoghurt och kokhett te istället (varför får man alltid ont i halsen av att flyga?)

  1. I flygplan är det torr luft som torkar ut slemhinnorna (och huden, därför många flyger med fuktmask 🙂 och som kan göra hals och näsa röd och irriterad, vilket kan kännas som en lättare halsinfektion. Virus och bakterier får också lättare fäste på torra slemhinnor och på ett flygplan sprids virus lätt för att alla sitter så nära. Jag har även hört att samma luft cirkulerar runt på ett flygplan vilket gör att virus lättare sprids, men vet inte om det är en myt eller om det stämmer. Jag skulle prova nässpray med olja (nozoil) och coldy/coldzyme halsspray inför/under flyg som lägger sig som en skyddande hinna. Regelbunden nässköljning med saltvatten är också bra. Hoppas du får en bra dag! 🙂

  2. Hej Michaela! Hoppas du mår bättre under dagen. En fråga – varifrån kommer det söta linnet du har på dig på header-bilden? TACK på förhand! Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att unna sig

  
Igår hade vi en perfekt dag i Paris. Ni vet sån strålande semesterdag som man drömmer om, en sån när allt bara klaffar. Jag och Jossan strosade på stan hela dagen och så shoppade vi en del båda två. Det blev påsar från både Louis Vuitton, Celine och Gucci för min del! Vad som finns i dem får ni se så fort som jag är hemma igen. Så glad för mina nya, fina saker. 

Nu blir det lite söndagsäventyr i Paris innan vi flyger hem ikväll igen. Vad gör man en regnig söndag i Paris? Vi funderar på kaffe och macaroons på Laduree eller en promenad och lättare lunch på Costes. Vi får se… Det är härligt att bara vara här, i denna stad som jag tycker så mycket om. 

En annan sak som ska bli härlig – att komma hem till hans trygga famn ikväll. 

  1. Såg dig i bakgrunden på margaux snapchat från igår och satan vilken babe du är! dessutom den mest lysande förebilden i bloggvärlden! massa kärlek till dig och det du gör!

  2. En söndag som denna önskar jag att din kommande bok låg i min hand. När man är ångestfylld utan någon anledning? Man har precis börjat renovera den första köpta lgh med sin kärlek, sommaren är runt hörnet, vännerna är underbara, jobbet flyter på och ändå känner jag mig ledsen. Så frustrerande..
    Trevlig resa hem fina forni <3

    1. Nu var frågan till Forni men jag kan relatera till d du skriver. D viktigaste är att tänka att d är ok att känna så ibland, vi är bara människor med toppar och dalar. Men jag försöker ta mig ut på en promenad lr träna då jag känner mig låg,frisk luft och träning påverkar humöret oerhört! Testa!

    1. Snacka om att vara klåpare! Försöka dra trafik till sin blogg genom att utnyttja hennes namn. En normal människa hade inte spottat ut sig det till höger och vänster som en idiot. Om du ska kommentera så kan du väl kommentera Michaelas inlägg.

  3. Ni ser ut att ha haft det så härligt i Paris, jag blir så glad! Vad blev det av er söndag? Regnet upphörde ju i alla fall fram emot eftermiddagen! 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi