Månad: juli 2015

Hade en underbar dag igår.

Började med frukost på Strandvägen 1 med Margaux och Martina. Himla härligt att ha Martina tillbaka i Stockholm igen! Sen jobbade vi ett par timmar på kontoret innan vi tog en lunch i solen med Amanda och Petra på Wienercaféet. Jag åt deras Wienersallad som var grym! Positivt överraskad blev jag och jag kommer garanterat komma tillbaka för lunch. Älskar mina tjejer också.

På kvällen promenerade jag och D hem till hans föräldrar för middag! De bjöd på lax med ris, sallad och tzatziki. De lagar alltid himmelsk mat, sån tur att just de är just mina svärföräldrar!

Tyvärr fick jag mensvärken från helvetet på kvällen så jag sov kanske tre timmar i natt, har därför mått sådär idag… men sitter hos Gabbi på Bangerhead för att få håret fixat och sen ska vi äta hamburgare till middag, så efter det ska allt nog kännas lite bättre 🙂

Jag och Margaux. Två tjejer med riktiga jobb och viktiga ord.

Under mina första år som ung vuxen blev jag retad av vuxna män för mitt val av yrke.

Varje dag, alltså, VARJE dag, var jag med om ett sånt här samtal:

30-årig kreddig medie/stureplans-kille: ”Vad jobbar du med?”
Jag: ”Jag jobbar som bloggerska”
30-årig kreddig medie/stureplans-kille: ”HAHAHAHAHAHAHA, men vad jobbar du med PÅ RIKTIGT, lilla hjärtat?”

Vuxna män sa att jag var gullig, liten och söt, kallade mig lilla gumman, bjöd på drinkar eftersom mitt låtsasjobb inte direkt betalar notan. En kille som jag var kompis med sa att han hade tappat respekten för mig när han fick höra om mitt lilla ”jobb”. Jag kan räkna på min ena hand de vuxna män som tog mig och mitt yrke på allvar. Flera gånger övervägde jag att börja jobba med något annat. Något som var lite mer… respektingivande. Sjuk grej med tanke på att jobba som bloggerska är världens härligaste jobb som jag älskade. Nåväl.

När jag var 22 år och hade titeln Vice VD på Devote, så var jag tillsammans med vår VD på möte med tre stycken medelålders män. De var rådgivare vid företagsköp och vi var där för att titta på en sajt som Stampen funderade på att köpa.

När vi sätter oss i konferensrummet säger en av de kostymklädda männen till min chef: ”Vill din assistent ha något att dricka?”.
Min chef svarar: ”Det här är min affärspartner och vi är här på lika villkor.”

När jag försökte säga något under mötet var det ingen av de andra männen som lyssnade på mig. Ordet var inte mitt, för ingen tyckte att mitt ord var viktigt.

När vi gick där ifrån skrockade männen och den ena lät sin hand ramla ner över min rumpa på vägen ut, som en påminnelse om att jag bara är tjej. Bara en tjej.

Men jag är ju inte ”bara” en tjej. Jag är en jävla supertjej. Jag är stark, cool, duktig, framgångsrik. Jag är en powerwoman. Alla vi tjejer är det. Ändå blir vi begränsade i så många sammanhang bara för att vi är just tjejer. Eller tror ni att alla dessa mediemän som skrattat åt mitt yrke hade reagerat likadant om de pratat med en annan 30-årig man med hipstermössa på sne och skägg? Eller hade de kanske svarat ”Shit vad coolt, vad handlar din blogg om?”.

Nä. Vi tjejer ska inte känna oss begränsade eller begränsa oss. Jag är glad att jag stod över alla de människor som försökte begränsa mig.

Det här inlägget är ett samarbete med Always och deras kampanj #likeagirl. Hur har du blivit begränsad i ditt liv på grund av att du är tjej? Har du valt bort en sport, ett jobb, ett äventyr? Berätta i kommentarsfältet!

Always fortsätter sin strävan att stärka tjejers självförtroende, under och efter puberteten, genom att uppmuntra tjejer att krossa alla begränsningar och vara oslagbara – #LIKEAGIRL