Michaela Forni
Michaela Forni

Okategoriserade

Pressdag

21 april, 21:56 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

    

   

Idag har jag tagit med Margaux på hennes första pressdag! Det är pressvecka den här veckan vilket betyder att alla presskontor bjuder in media för att spana på nästa säsong. Margaux blev spådd av en spådam (!) hos AWB, sen åt vi burger & lobster(rolls) hos Presskontakterna. Vi åt lite för mycket så satt kvar en timme och snackade skit med tjejerna där. Efter det besökte vi Patriksson Communication där jag ville ha ALLT följt av ett stopp hos Spoil Concept, Molino PR och slutligen Sophie by Sophie. 

En underbar dag där jag fick träffa massa människor jag tycker om, klämma på en hel del vackra ting samt äta massa med god mat. Tack alla inblandade för min härliga tisdag!

När jag kom hem bjöd jag över mamma och pappa på fika så hade jag ställt fram massa fina grejer som de fick ta med sig hem om de ville, håller ju på att rensa inför flytten 🙂 

Nu ska jag pussa på min kille. Puss!

0 gillar 0 KOMMENTARER

  1. Snalla, rara, vackra Michaela. Kan inte du svara pa vilka ogonskuggor du anvander for din mjuka vardagsmake? Skulle bli sa glad!

    Kram Kram Kram

    Svara

  5. Hej!

    Jag har länge varit taggad på att blogga och startade för några dagar sedan en blogg på devote men jag har sådana problem med att få ordning på designen som jag vill ha den. Finns det någon lättare guide förutom ”hjälp” fliken för jag hittar inte alla svaren jag behöver där.

    Massa kramar 🙂

    Svara

  7. Michaela : ) du får gärna meddela vilket täcke och kuddar det blev. Är också i behov men så lost i den världen 🙁

    Svara

  8. Hej!

    Jag behöver verkligen hjälp! Jag känner mig så himla missnöjd med min garderob och har sällan prioriterat att shoppa. Nu vet jag inte vart jag ska börja någonstans. Har länge tyckt att du alltid är så himla elegant och snyggt klädd och skulle gärna vilja ha tips på vart jag ska shoppa. Gärna budget eller typ ”mellanklass”. Jag gillar det stilrena och eleganta men vill samtidigt att det ska vara ganska avslappnat och inte tantigt liksom. Ganska basic men med snygg design. Det är så svårt!
    Snälla, kan du inte ge mig lite tips på affärer/märken jag kan kolla in? Hade varit supertacksam.

    MVH, en vilsen själ i kläddjungeln.

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Ångest

20 april, 22:43 / Okategoriserade   /   55 KOMMENTARER

Jag har ångest. Den trycker precis innanför skallbenet, som en ihärdig migrän man känner för att slita ut ur huvudet. Den är inte extremt i sin smärta at first, men tillslut får man panik av ångest. Jag blir tokig på den, vill skrika åt den eller desperat be den lämna mig. I alla de böcker jag läser står det om att den enda vägen till att slippa ångesten, är att acceptera det som gör ont. 

Det finns händelser som jag har väldigt svårt att acceptera.

Jag försöker och försöker, men jag kommer aldrig hela vägen. Det är fortfarande en del av mig som är långt från tryggheten. Istället för att acceptera att det som har hänt, har hänt – så vill jag desperat skriva om vissa kapitel. Jag vill så gärna få chansen att göra om vissa beslut eller spela om specifika samtal. Varenda bok om vägen till lycka säger att accepterandet är det viktigaste för att klara av det jobbiga man drabbas av i sitt liv, men jag verkar inte vara så bra på det där med accepterandet. Jag känner för starkt, önskar för intensivt och accepterar för svagt.

Jag försöker verkligen leva mitt liv så rätt som möjligt, långt borta från sånt som kan ge ångest och jag försöker att tänka positivt så långt det bara går. Jag vet inte om det är gammal ångest som har kommit ikapp mig. Kanske är det nu, när jag lever mitt liv precis så som jag önskar, som jag också får upp alla de ångestmolnen jag tidigare inte orkat ta tag i. Jag vet inte.

En stor del av livet verkar, av mina 25 år att döma av hittills, gå ut på att lära sig leva med saker som skaver. Ett läkande hjärta, en sjukdom, sårade människor, oönskade händelser, döden. Jag försöker hela tiden hitta nya knep för att inte låta ångest sprida sig i mig, försöker hålla den kontrollerad, men det är svårt. Det har alltid varit det, som jag kan minnas. Om jag inte skulle må dåligt över det jag mår dåligt över nu, skulle det vara något annat. Alla människor bär på smärta i olika former. Alla. Men även om jag vet om det, kan jag inte låta bli att önska bort just mina jobbiga tankar. Jag vet att de säkert skulle ersättas med nya, men det kan inte hjälpas. Jag önskar så gärna bort dem i alla fall.

Hur tänker ni kring hanterandet av er ångest? Hur tänker ni när det skaver i er?

1 gillar 55 KOMMENTARER

  1. Jag är 18 och på de sätt du beskriver ångest: att man vill skrika till den att försvinna, att man är så desperat efter att den ska få ett slut, är verkligen att sätta ord på känslor, som även jag känner.
    Är, och har aldrig vart olycklig, men ångesten har funnits i flera år… Men har också svårt att acceptera.

    Men blir otroligt inspirerad av dina inlägg. Så otroligt starkt och modigt av dig – som dessutom offentlig person – att skriva ut dessa tankar, som är så vanliga, men ändå fortfarande typ av tabu..? Du är bäst bäst bäst.

    Kämpa på fina forni ❤️

    Svara

  2. Hej! Det du beskriver är verkligen jag. Min ångest är i grund och botten tanken av att vara perfekt. Perfekt på så sätt att alltid vara den perfekta, roliga, stöttande vännen. Den omtänksamma dottern. Den bästa och hårdast arbetande anställda. Den busigaste, roligaste, finaste flickvännen osv. Kan få sån ångest över att ens ha råkat göra minsta minsta minsta fel som ingen i världen ens bryr sig om förutom jag.

    Det jag brukar göra när jag har ångest är att träffa mina vänner. Prata, prata o prata om ångesten eller bara va. För att få koppla bort all ångest. Bruncha, gå på stan, balkong-kväll, osv. I alla fall mina vänner gör mig alltid glad. För mig hjälper inte detta med att ta en promenad, ett ”avkopplande”-bad och sånt där. För då får jag för mycket tid att tänka att jag till slut får jag sån jävla panik över min ångest.
    Så mitt tips till dig är att träffa dina vänner och skratta, prata, ät god mat, drick vin, skvallra, gråt.

    Vill också säga tack. Tack så mycket för att du öppnar upp dig om detta, det är så jäkla skönt att veta att man inte är ensam om denna vidriga ångest som äter upp en inifrån.

    Svara

  3. Jag känner igen mig mycket i det du säger. Jag försöker att bryta ångesten innan jag har grävt för långt ner i det svarta hålet, för det blir så svårt att ta sig upp ju längre man grottar ner sig. Det kan lätta lite genom att prata med någon man litar på, gå en promenad, lyssna på musik eller podcast, gråta – det är så jäkla skönt.

    Jag går också runt och tror att jag nästan övervunnit min ångest, men så slår den oväntat till, hårt som en käftsmäll. Men man får inte se det som ett misslyckande, utan istället bara vänta på att den ska försvinna och sålänge bara sänka ribban på alla ens krav.

    Ångesten som jag får idag, relativt till tidigare, är att jag får ångest över att jag haft så mycket ångest i mitt liv, vilket resulterat i att jag faktiskt glömt bort att njuta av det härliga som livet har serverat mig. Tanken att tiden på jorden tickar, får mig att vilja maximera min tid och leva det fullt ut, utan ångest. För ångesten är en riktig energitjuv.

    Kram på dig, du är bäst!!

    Svara

  4. Har en liten fråga till dig med. Jag får väldigt ofta extremt grov ”dagen efter- ångest”. När du var 20 år, festade en hel del, led du av denna dagen efter ångest då? Isf vad gjorde du dagen efter?

    Puss

    Svara

    1. Ångesten förstörde mitt liv, tills jag accepterade den. – Idag är den ständigt närvarande, men jag låter den inte ta över. Jag pratar med min sambo när jag mår dåligt, gör aldrig planer förrän samma dag (då jag aldrig vet hur jag kommer må när jag vaknar), och försöker att motionera och vara ute i solen så mycket jag bara kan. Det hjälper mig! Jag har GAD, diagnostiserad och äter medicin. Men min GAD är inte mitt liv längre, bara en liten del av det…

      Svara

  5. Jag tror som du, att ångesten kommer vid tillfällen när allt annat runt omkring en är tillräckligt stabilt för att du ska orka gå in i det som gör så ont. Jag får lätt dåligt samvete över min ångest. Jag tänker på hur mycket jag har i mitt liv att vara tacksam för, hur många människor jag har i min närhet som vill mig väl. Vem är jag att ha ångest? I samtalsterapi har jag fått öva på acceptera mina känslor. Att få säga till mig själv att det jag känner är okej, att min ångest är på riktigt. Man får ha det, trots att man kan tycka att man inte borde drabbas och trots att det är jävligt jobbigt. Mitt största bekymmer med ångest är när jag inser hur mycket jag oroar mig för saker i onödan. Men jag jobbar på det, jag jobbar med mig själv och på att vara mitt bästa jag, för mig själv hela tiden. Det är den nästa presenten man kan ge sig själv och dem man har i sin närhet, tror jag.
    Jag älskar att läsa din blogg, titta på fina bilder och att inspireras. Tack för att du delar med dig av ditt liv, goda dagar och mindre goda dagar. Kram!

    Svara

  6. Av mina snart 23 fyllda år har större delen av mitt liv också bestått av ångest, ältande, en brinnande hjärna och värkande hjärta. Trots terapi sen tidig ålder finns ångesten där lika fan. För det är lika fan, det suger att ständigt känna att kroppen brinner inuti och att man har miljontals extra genvägar i hjärnan som bara finns för att älta gamla saker. Det syns inte, kanske inte ens märks. Men helvete vad det känns inuti.
    Det här med att acceptera pratar varenda människa om. Det är viktigt. Väldigt viktigt. Men också omöjligt. För jag har inte lyckats, trots kbt och andra hjälpmetoder. Så därför tänker jag ett steg längre.

    Acceptera att du måste acceptera.

    Jag har tusentals grejer som jag önskar inte har hänt, saker man gjort, sagt och saker man borde gjort. Men jag kan inte gå tillbaks och ändra det. Då måste jag acceptera. Och så måste jag acceptera det faktum att jag måste acceptera. Sen måste jag också acceptera att jag alltid kommer vara såhär som person. En ältande och ångestfylld människa. Och det känns bra. Jag skulle inte för någonting i världen byta bort min brinnande hjärna och värkande hjärta till en ny hjärna och hjärta som inte har plats för ångest. För det är ju jag.

    Jag är väldigt stolt över det. Över mig.
    Det ska du också vara Michaela!
    Kramar

    Svara

    1. Så fint att du känner dig stolt för den du är inklusive ångesten och allt som den för med sig. Helt rätt!! Tyvärr finns det ju så många som inte kan acceptera hur dom är och som ställer så många svåra krav att uppfylla: ”om jag hade varit såhär istället, då hade jag tyckt om mig själv” etc.

      Sluta aldrig vara stolt över den du är.

      Svara

  7. Känner verkligen igen mig i det du skriver! Jag har mått fruktansvärt pga ångest och utmattnings länge och för ett halvår sedan sa det pang! Jag kunde inte göra något! Men det har blivit mkt bättre tack vare KBT och som du säger böcker kring ämnet. Men minst lika viktigt har det varit att ha tid för mig själv, acceptera att man är mänsklig och att man gör fel, kan inte alltid vara alla till freds osv. Jag tror det blir bättre med tiden, att man lär sig att acceptera mer, det kanske är en del av livet bara. Sedan analyserar och bryr sig människor olika mycket. De som bryr sig om att vara sitt bästa jag i alla lägen, agera rätt, prestera bäst osv det är dessa människor som får ångest. Så man får försöka vända det till något positivt! Jag vet att när man får ångest vet man inte vart man ska ta vägen, men det blir bättre!!! För övrigt blir jag väldigt tacksam när du skriver ärliga ”blottande” inlägg som dessa och du får massvis med tjejer att känna sig starkare och liite mindre ensamma i liknande situationer. Och glöm inte, imorgon är en ny dag nya tag!!

    Svara

  8. Jag tror inte att man ska försöka kontrollera sin ångest, då blir det värre. Det bästa man kan göra är att acceptera det som skaver och lära sig att leva med det. Man ska även lära sig att leva med sin ångest och ta hand om den. Hitta det som orsakar ångesten. Jag har lidit och lider fortfarande av mycket ångest men på senare tid är den inte alls så jobbig som den varit förut. Det jag försöker göra när jag får ångestkänslor är att identifiera vad det är som orsakar ångesten, reflektera och analysera det och sedan acceptera och skaka av mig det.

    Kram från en ångestfylld tjej i Amsterdam!

    Svara

  9. Mitt bästa tips till dig är inte bara att acceptera de som har hänt. Utan acceptera att vissa dagar kommer ångesten komma, och låt det vara så. Gör ingen grej av de.
    Gråt om du känner för de, kryp ner i soffan och ät glass/godis. Skrik om de är det du vill.
    Det viktiga är att du låter dig själv känna de känslor som bubblar upp i kroppen. Och tänk- jag är värd en dålig dag, jag får gråta, jag får vara onödigt arg. Solen går upp imorgon igen!

    Svara

  10. Har nog aldrig kommenterat här förut, men följer din blogg sedan länge. Brukar alltid säga till min pojkvän att jag försöker acceptera att man kanske är en för komplicerad människa för att slippa den där ångesten som ibland dyker upp, och det läste jag en gång i denna fantastiska blogg av en grym kvinna. Så det kanske bara får göra jävligt ont emellanåt, för små och stora ting, för jag kan inte tänka mig att de som inte känner sorg så mycket känner kärlek eller glädje lika starkt heller. Att vara ”perfekt” är inte att alltid vara glad eller att verka stark, det får man inte glömma, även när det gäller sig själv. Försöker förklara det för en liten lillasyster som samlat snart 19 år inom sig, att gråta på en storasysters axel i panik för en ångest som man inte riktigt får grepp om vad den sitter, är okej. Så himla okej.
    Stor kram

    Svara

    1. ”jag kan inte tänka mig att de som inte känner sorg så mycket känner kärlek eller glädje lika starkt heller.” Tycker det var så himla bra skrivet! Jag har själv funderat på om det hänger ihop. Att människor som är känslosammare och upplever ångest, också har intensivare känslor när det kommer till glädje och lycka också. Det känns i alla fall härligt om det vore så. Jag upplever ofta att jag tex är mycket mer ledsen och mycket gladare(och intensivare) i många olika situationer än många av mina vänner..

      Svara

  11. För mig kommer ångesten och går. Helt sjukt, jag har legat i sängen hela kvällen och känt hur den börjat komma krypandes. Jag vet att det inte finns så mycket jag kan göra när den börjar komma mot kvällen, att dom flesta går och lägger sig och man vet att man kommer va vaken själv är också så jävla hemskt o veta vilket gör att det blir ännu svårare o somna. Kom o tänka på dig när jag försökte tänka på något att få mig o må bättre, och så har du precis skrivit detta inlägg. Så skönt att läsa, inte för att jag önskar att du mår dåligt- men det är så jävla skönt att veta att man inte är ensam. Känner mig idiotisk ibland, för jag fattar ju inte varför det händer. Ikväll fick jag sån jävla dålig känsla i magen, utan någon direkt anledning. Ingen anledning jag kan komma på i alla fall, men jag tänker att det måste vara något det grundar sig i(eller? jag har ingen aning). Det är som att jag hakar upp mig på saker och skapar ångest kring dom. Nästan som att jag inbillar mig saker, att någon är sur på mig, att folk pratar om mig. Att nån säger elaka saker om mig eller dömer mig. Vilken säkert inte alls är fallet, men jag mår dåligt och försöker fokusera ångesten på någonting, för då känns det som att jag kanske vet vad problemet är och att det går att lösa på något sätt. Fast det går inte att lösa. Jag vet inte ens vad jag skulle svara om nån frågade mig vad problemet är, men jag gråter just nu av att bara skriva om det. Jag känner mig hjälplös, har ännu inte hittat nån lösning på ångesten mer än att klara mig igenom den och tänka att det kommer en ny dag imorgon. Ibland kanske man får må såhär dåligt, eller vissa av oss i alla fall.

    Svara

    1. Känner mig så väl igen mig i det där att inbilla sig att någon pratar skit om en eller tycker illa om en vilket skapar ångest, helt onödig ångest.

      Tack Forni för att du delar med dig. Det är skönt att läsa att man inte är ensam.. Kram

      Svara

  12. Fyfan, har spenderat alla mina 24 år med ångest och extremt ältande – känns som att mitt huvud har betett sig såhär innan jag ens visste vad ångest var. Ångest är prykets cancer.

    Svara

  13. Hej du 🙂
    Jag fick lära mig en bra grej, ångest (känslor) är något du ska flyta med. Kämpar man emot kan det bli värre och tankar ska du slå bort. Onda tankar skapar en felaktig verklighet för dig. Därför ska du bryta dessa. Och jag trodde precis som du, att jag måste kontrollera allt, även ångesten. Men faktum är att lära sig släppa på kontrollen är det bästa som finns. Det kanske låter konstigt men det är faktiskt då du får kontroll, för då Hanterar man ångesten på ett annat sätt. Under hela mitt senaste år har jag lärt mig använda mina verktyg och jag har aldrig mått så bra och ångest som tidigare hållit i sig i flera dagar kan vara borta på någon timme. Hitta din verktygslåda och använd den väl, du har redan kommit långt, se bara till att inte använda sågen när du ska spika 🙂 lycka till! Kram!

    Svara

  14. När jag läser det du skriver att du känner upplever jag att du kanske jobbat med en del av dig själv för att ”slippa” ta itu med en annan del. Det är väldigt mänskligt och jag har gjort precis likadant under ett par år. Istället för att jobba på att acceptera vad som har hänt gäller det att fokusera på hur man har mått.
    Du kommer aldrig kunna förändra vad som hänt, eller vad andra gjort och det kommer ge dig ångest inför att dessa situationer kan uppstå igen. Men genom att acceptera hur man mått och hur man mår av vissa saker får man verktyg att tackla nya sådana situationer bättre.

    Du skriver också om att leva ditt liv ”så rätt som möjligt” och ”precis så som du önskar”. Det är stora krav på att veta precis vad det är och att det ska vara detsamma från dag till dag. Det är inget fel att se mer av det vackra i ens liv vissa dagar – det handlar om att acceptera att man mår bättre vissa dagar.

    Skulle kunna skriva hur långt som helst, men kortfattat handlar det om att se att det som gör ont i en till stor del handlar om hur man själv mådde av andras beteende och hur man själv reagerade på det, hur man valde att hantera det. Därför är det viktigt att möta sig själv istället för att lägga fokus på andras felande i det förflutna. Och att acceptera och älska sig själv oavsett hur man mår eller är olika dagar i ens liv, inte bygga kärleken till sig själv på ens prestationer och perfektionsbilder.

    Ångest kan inte vinna när vi vet mer om den än vad den vet om våra liv.

    Kram!

    Svara

  15. Godmorgon!

    Det här kommer låta fel men jag älskar när du delar med dig av dina ”svaga” sidor. Sidor alla kan relatera till. Herregud, när jag får mina ångestanfall (ibland så stora att jag tror jag kommer få panik aka panikångest) så byter jag om till träningskläderna och tar en lång promenad. Kanske ringer en vän och pratar av mig och får stöd på det viset. Oftast så handlar mina främsta ångestattacker om studierna. Just nu skriver jag min C-uppsats.. Många jobbiga dagar dvs. Men mitt bästa tips är i alla fall att släppa allt, ta en pulshöjande promenad och låt allternativ av som svett.

    Tack för en grym blogg och skriv gärna fler såna här inlägg som motiverar oss andra känsliga själar <3

    Svara

  16. Jag satte mig i terapeutstolen när min ångest höll på att kväva mig och det har gjort mitt liv bättre, jag kommer aldrig bli fri men jag känner min ångest inifrån och ut, kan hantera den.

    Sedan tror jag som Pia Sundhage säger, fokuserar man på allt bra och försöker lägga tid/fokus på allt som är bra så blir tiden mindre för allt dåligt. Gå ut och träffa vänner även om sängen hellre lockar, skapa rutiner med promenader och yoga, gå upp och gör dig fin varje dag, le i spegeln medan sminket sätts på sin plats.. Öka bara saker man mår bra av! Boka in härliga middagar etc etc. Ångesten har snart ingen egen tid, kommer den, så låt den få den tid dem behöver.
    Kram till dig!

    Svara

  17. Prata, prata, prata. Med dina nära och kära, dina vänner, din kurator/psykolog. Älta, resonera. Prata med och till dig själv. Till din ångest. Det är mina råd. Det hjälpte mig, och hjälper mig. För ångesten tenderar att hänga kvar. Man lär sig bara hantera den. Efter ett tag kommer den mer sällan och i mindre doser. Det är några år sedan jag hade mycket ångest och när den letar sig tillbaka nu tänker jag ”Hej ångest, jag vet att du är där. Men jag är inte rädd för dig.” För nu har jag verktygen, nu klarar jag av att ta mig igenom den. Och det är en styrka som känns trygg. Hoppas du hittar verktygen som funkar för dig. Kramar!

    Svara

  18. när min ångest blir som värst brukar jag ta en atarax och bara sluta tänka, jag kan känna när det är påväg innan. Jag tycker atarax funkar väldigt bra på just mig. Fick en idé när jag var på yoga att ta med en av övningarna hem och nu när det börjar bli jobbigt brukar jag ”fånga” tankarna och blåsa ut dem genom munnen och fånga med handen, så försvinner ångesten med utandningen. Själv har jag fått sån fruktansvärd ångest av alkohol dagen efter, så numera undviker jag alkohol helt när jag känner att jag är mindre stabil i psyket, undviker även koffein i de perioderna för jag tror det kan reta ångesten ibland.

    Svara

  20. Något som är viktigt att påpeka i det här sammanhanget är att ångest inte har med inställning att göra. Det spelar alltså ingen roll hur positivt förhållningssätt man har. Ångest orsakas av en kemisk obalans i hjärnan, oftas är det seratoninet som spökar. Med detta sagt kan man inte bota sig själv genom att tänka positivt, det är viktigt att framhålla tycker jag då många människor som aldrig haft ångest lätt häver ur sig kommentarer som ”Ryck upp dig” eller ”Var lite positiv!”. Jag har haft ångest/panikångest sedan jag var 12år och idag är jag 30. Jag har lärt mig att leva med det och hanterar det genom andning, fokusövningar liksom genom att veta att det har med aktivitet i hjärnan att göra reducerar jag känslan till ett skeende utanför min kontroll som jag låter passera. Jag brukar tänka att, nu är det obalans i hjärnan därför är det jobbigt, jag låter det vara jobbigt för snart är det över. Har man svårt att hantera sin ångest bör man testa medicinering eller någon form av samtalsterapi typ KBT eller psykoterapi. Sen kan man ju försöka undvika saker som triggar ångesten typ för mycket stress, nikotin, alkohol t.ex. och istället göra saker som motverkar ångest som träning (träning stimulerar celltillväxten i hjärnan vilket motverkar ångest).
    Man kan aldrig bli botad från ångest men man kan reducera den rejält!

    Mvh, folkhälsovetaren

    Svara

  21. Inget jag kan hantera överhuvudtaget. Den äter upp mig och förstör relationer. Tror nog aldrig jag kommer kunna acceptera och leva med alla dåliga minnen från uppväxten som ger mig denna ångest. Litar inte på vården och har ej råd till privatiserad hjälp tyvärr. Har mycket att vara tacksam för i livet ändå men det dåliga väger alltid tyngre. Är väl bara att fortsätta kriga sig vidare.

    Svara

  22. Tack för att du skriver detta. Jag själv har lidit av ångest/tvångstankar och ett mål av att vara perfekt sen jag var 5-6 år och har missat så mycket av mitt liv p.g.a detta. Idag när jag är 22 har jag äntligen börjat ta tag i det men har börjat släppa idén av att jag ska bli ”frisk”. Det sker inte. Har man lätt att få ångest och har fått det innan finns det alltid en risk att det dyker upp igen när man är stressad, sjuk, PMS eller bara har en allmänt dålig dag. Det viktiga är att acceptera ångesten skulle jag säga. Lär dig att acceptera ångesten i sig, för annars blir det ytterligare en prestations-fråga och du känner att du misslyckas varje gång den dyker upp igen. Eller så har det iallafall vart för mig! Kämpa på 🙂

    Svara

  23. Om det är till någon tröst så kan man lära sig accepterandets svåra konst med åren. Efter ett liv fyllt av ångest har jag de senaste åren blivit otroligt mycket bättre på att acceptera och inte noja. Gjort är gjort, hänt är hänt. Man kan inte ändra, bara lära sig av det och gå vidare. Gör man sitt bästa och är snäll mot världen har man rätt att ibland misslyckas och det är fan ingen som ska döma en för det. Hoppas att du mår bättre snart. Stor kram!

    Svara

  24. Kænner igen mig så mkt! Har på senaste tiden lidit av extremt mkt ångest,næstan så jag får overklighetskænslor! En psykolog rådde mig att faktiskt stanna i ångesten. Det værsta arbetet ær ibland att førsøka trænga undan den. Då lægger man den som en stor varbøld i kroppen, en varbøld man ær rædd ska spricka vilken sekund som helst. Stannar man i ångesten en stund får man chans att upptæcka att den går øver! Din blogg ær bæst! kram

    Svara

  25. Det jag fått lära mig i min terapi är att alla känslor har ett slut, så även ångesten. Det bästa är alltså att försöka känna ångesten i kroppen, andas djupt och småningom försöka låta den passera, utan att tränga undan, kontrollera eller värdera den. Ångest är för jävligt, jag vet, men den dödar inte även om det ibland kanske kan kännas så. Jag försöker tänka när jag har ångest att nu är den här igen lite med en axelryckning och försöka vara i känslan tills den släpper. För jag här märkt att den gör det bara man låter sig själv känna.
    /en som trängt undan känslor hela sitt liv

    Svara

  26. Jag tänker bara på att det bara är en känsla och som alla vet så försvinner känslor så småningom, och det gör ångesten också. Om du har ångest idag betyder det inte att du kommer ha det imorgon.

    Svara

  27. Jag är en person som ofta har ångest över saker jag gjort och sagt eller saker som jag inte gjort och inte sagt. Nästan alltid rör det sig om små, vardagliga saker som jag inte tror att någon annan tänker på, men som jag har likt förbaskat får otroligt mycket ångest över. Anledningen till att jag över huvud taget får ångest över så små saker är väl antagligen att jag strävar efter att vara perfekt i alla avseenden och jag tror verkligen att steg ett i att slippa (eller i alla fall lindra ångesten) är att inse att den beror på att man (i alla fall jag) strävar efter att vara perfekt och att sedan försöka förstå att det inte går att vara perfekt. Det är så lätt när det gäller andra, att förstå att de inte kan vara perfekta, men så himla svårt när det gäller mig själv. Jag hade aldrig reflekterat över sakerna jag får ångest över om det var någon annan som gjort eller sagt så. Men när det är jag så känns det som om hela världen ska gå under. Det enda sättet jag hittills hittat för att lindra ångesten är att prata och skriva om ångesten, antingen med mina vänner eller för mig själv. Att sakligt punkta upp vad det är jag har ångest för och varför. Oftast känns det mycket bättre när man har det uttalat eller på papper. Då kan jag släppa det, för det finns ju memorerat någon annanstans. Det låter kanske märkligt, men för mig är det så. Oftast har jag ju nämligen ångest för att jag inte agerade på det sättet jag önskat och därför ältar det för att nästa gång göra rätt. Om jag har det nedskrivet behöver jag inte ha det i huvudet, jag har det ju på papper någonstans och kan alltid gå tillbaka till det senare. På det sättet kan jag släppa det. Att prata om det fungerar inte riktigt lika bra för mig, för då sparar jag inte mina tankar kring det på samma sätt som om jag sparar dem på ett papper. Alltså: Skriv om ångesten. Var saklig och skriv som om du skulle förklara den för någon annan. Oftast brukar jag skriva hur jag önskar att jag agerat också. Nästa gång är jag ju redan förberedd på hur jag vill agera. Då och då sammanställer jag en massa anteckningar samtidigt och strukturerar upp det så att jag vet hur jag vill vara. Jag väljer ut punkterna som är viktigast för mig (just nu är de tre stycken: snäll och omtänksam, glad och positiv och så klok, smart och bra på logiskt tänkande) och så stryker jag allt annat. Så länge jag bara aktivt jobbar med att vara på ett sätt som överensstämmer med ovanstående punkter är det okej. Det gör ingenting om det blir fel ibland för jag försöker ju i alla fall. Att bli av med ångesten helt tror jag inte går, så för mig har det varit viktigt att i alla fall skära ner på den och försöka att skaka av mig den ångesten som inte är värd det (alltså sådan ångest som inte är kopplad till mina tre punkter). Det här låter nog hur flummigt som helst, men det får mig att må bättre i alla fall! Jag väljer helt enkelt ut vad jag faktiskt vill vara bra på och försöker att skaka av mig resten av ångesten. Ingen är perfekt och att sträva efter det kommer bara att leda till ångest. Men att välja ut ett par egenskaper eller nyckelord och sedan bara jobba på dem gör det lättare för mig att acceptera att jag inte är så bra på en massa andra saker. Jag jobbar ju i alla fall på det som är viktigt för mig!

    Svara

  29. Jag är betydligt äldre ( 40 år )än er och det gör mig ont att läsa det ni går igenom.
    Det blir bättre. Man kan inte vara perfekt när man har barn och huset ser ut som en bomb och magen hänger. Befriande! För vem och vad? Det finns ju inget tråkigare än ”perfekta människor”.
    Lev för dagen, njut av det lilla och ta inte er själva och er ångest på så stort allvar (Observera att det inte är sagt elakt) Vi alla är bara som små prickar som lever en begränsad tid på den här jorden. Om 80 år är det andra prickar som har ångest. Just tanken att jag inte är så viktig i det stora hela, har varit väldigt tröstande för mig. Jag förlorade en ung vän i cancer nyss och det gav mig kraft ”den h är pricekn ska leva sitt liv till fullo”. Leva med de du älskar och slänga allt annat trams i papperskorgen!

    Svara

  30. Hej Michaela,
    Din blogg är min höjdpunkt varje dag att gå in att läsa på. Du har omedvetet hjälpt mig så otaliga gånger med att vara ärlig med hur du mår så många gånger så om jag kan hjälpa dig något tillbaka så vore jag glad.
    Jag har haft oerhörda problem med just ångest och senaste året har det blivit värre i samband med att min pappa och bästa vän blev sjuk i en obotlig sjukdom. Har och går fortfarande i mycket terapi för detta och det bästa tipsen jag har fått är följande,så tänkte dela med mig av dessa.

    -Ångest är en känsla som inte är farlig, den är bara oerhört obehaglig. Det är kroppens sätt att reagera mot fara, och om man inte gör av sig med bla adrenalinet som faktiskt bildas i kroppen i form av någon fysisk aktivitet så bara bubblar den liksom upp Och får inte utlopp. Det är rent fysiskt vad som händer med kroppen, för mig fungerar det att tänka så när den kommer krypandes- det är inte farligt, det är bara en reaktion rent kroppsligt. Accepterar man det så är det lättare att ta tag i det psykiska. Rannsaka sig själv, vad är det jag gjorde idag som utlöste ångesten? Stress, press, tänkte tillbaka på minnen osv. Ofta känner jag att jag inte har någon direkt anledning till att ångesten kommer. Då brukar jag tänka såhär ”jaha, nu börjar ångesten igen.” (Ungefär Samma tankar man känner när man börjar få menmensvärk, jaha nu kommer pms veckan igen) helt ofarligt och förväntat. Då börjar man sakta normalisera ångesten och tillslut lär man sig leva med den, precis som med mensvärk eller huvudvärk. Jag brukar kolla vad klockan är när jag börjar få ångest och tänka ”jaha, nu är kl 12.00, nu ser vi hur länge den håller i sig den här gången så tar jag tiden”

    Viktigt att tillägga dock är att detta fungerar endast på mig när jag har mildare ångest utan egentlig anledning.

    Hoppas att du vill testa detta och att det kan fungera på dig med 🙂 kram och tack för att du finns <3

    Svara

  32. Kära Michalea,

    Det du lägger fokus på är det som tar plats i ditt liv. Jag förstår att det inte är lätt att INTE fokusera på ångesten när den tar över hela kroppen och skriker efter uppmärksamhet. Att acceptera ångesten är en konst, en svår sådan. Men det är något som man kan träna upp. Jag har använt mig av mindfulness-verktyg för att träna upp min förmåga att bara observa det som sker i kroppen, ens tankar och känslor istället för att värdera och bedöma det. Det har hjälpt mig något otroligt. Men det jag märker är att när jag inte har övat mindfulness på länge, så försvinner förmågan sakta men säkert. Det är som med kondition, den måste underhållas kontinuerligt. Det jag dock är helt övertygad om är att förmågan att acceptera och observera utan att låta jobbiga tankar och känslor ta över ens liv är just en förmåga som går att förbättra, att träna upp. Acceptans ÄR nyckeln, det är därför alla böcker skriver om det. Att träna upp sin förmåga till acceptans är därför essentiellt, även om det kräver mycket tid och energi. Om du kämpar emot växer känslorna sig ännu större. Jag skulle råda dig till att skifta fokus, inte gå in i ångesten, älta och sortera ut. Snarare bara observera vad som händer, försöka låta det vara och därefter engagera dig i någon aktivitet som fångar din uppmärksamhet, och som är viktig för dig. Något som för dig till ett bättre liv. Sist men inte minst måste vi tyvärr inse att ångest är en del av livet. Vissa perioder kommer att vara mer ångestfyllda, andra kommer vi vara sprudlande av lycka. Det är absolut nödvändigt att inse att livet inte kan eller kommer att vara perfekt hela tiden. Att sänka våra förväntningar på verkligheten ett snäpp.

    Det kommer att kännas bättre snart, men det vet du också.

    KRAM!

    Svara

  33. Hej! Jag har det senaste året gått hos en hälsoterapeut som visat mig helt nya vägar till att hantera ångest och nedstämdhet. Efter en bilolycka för några år sen fick jag en skada i nacken som har gett mig kroniska smärtor och kanske framförallt medfört en massa ångest och panikattacker. Jag har och har alltid haft ett extremt kontrollbehov. Jag känner, liksom du, väldigt starkt både uppåt och neråt men har under min uppväxt lärt mig att undertrycka mina känslor och behålla den ”perfekta” fasaden och inte visa mig ”svag”. För det var det jag fått lära mig att man var om man grät eller mådde dåligt. Efter skadan blev det till slut för mycket och ångesten började kontrollera både min vardag och viktiga val i livet. Min hälsoterapeut introducerade basal kroppskännedom för mig och med hjälp av det och KBT börjar jag sakta men säkert bli mig själv igen. Basal kroppskännedom grundar sig framförallt i kunskapen om att kroppen och knoppen hänger ihop. Man kan använda sig av kroppens signaler för att stoppa eller realisera det som händer i huvudet. Genom olika övningar lär man sig att vara i det onda. Bara så mycket man klarar av i taget. Man tillåter sig att tänka de där tankarna som framkallar ångesten och använder sig av kroppen och andningen för att vara i det och liksom lära kroppen att det inte är farligt. Jag tror inte på att det går att tänka bort ångest eller reda ut tankarna som ger ångest. Så småningom är det inte alls jobbigt längre och kroppen lär sig att hantera ångesten utan att ge symptom. Det är stundtals svinjobbigt men det hjälper för mig och jag tycker det är så spännande hur mycket man lär sig om sig själv. Både sin personlighet och sin kropp. Ångest och vad som fungerar mot det är så klart olika för alla men jag tror på att det här kan vara rätt för mig. Jag tror också att det är en livslång resa och att man kanske aldrig kommer fram men att målet egentligen borde vara att lära sig uppskatta vägen dit. Oavsett om den leder dig upp eller ner, framåt eller bakåt.
    Du inspirerar mig och så många andra unga kvinnor dagligen. Lycka till med din ångest!

    Svara

  34. För mig funkar det också bäst att acceptera själva ångesten, inte nödvändigtvis det som gör ont, även om den acceptansen kommer efter ett tag. Det viktigaste är i alla fall att hantera själva känslan. För mig så hjälper det att tillåta mig själv att känna ångesten, utan att försöka trycka bort den eller tänka ”åh nej nu har jag ångest”, för då får man ångest över sin ångest och ännu mer ångest har jag märkt. Så för oss som har lite extra ångest i kroppen hela tiden är det bäst att acceptera den, att den inte alltid har ett skäl, och framförallt att det går över. Ibland kommer den bara för att man är trött eller stressad, andra gånger över konkreta händelser och farhågor.

    Så när jag känner den komma sätter jag på sorgsen musik eller tar upp en dagbok och låter känslorna svalla. Konstigt nog mår jag alltid bättre efteråt. Eller så pratar jag med någon närstående, om hur jag mår eller om nåt helt annat. Se också till att ta hand om kroppen och fyll på med aktiviteter som får dig att må bra, sånt som får en att fokusera på nuet. Jag har haft en period med stark panikångest också bör tilläggas. Det som ändå gör mest är nog en terapeut man trivs med. Finns många bra där ute. Jag gick KBT, bästa jag gjort för mig själv här i livet. Puss, ta hand om dig fining<3

    Svara

  35. Det som hjälpt mig är att göra saker för min egen skull och inte tänka på vad samhället kräver av mig. Har även fått gå igenom, om och om igen med de som står mig närmst, hur jag fungerar i många olika situationer och vad personen i fråga kan göra och hur en kan bete sig i min närvaro vid de tillfällena. Det har gjort stor skillnad, men fortfarande kommer panikattackerna ibland. Allra mest när jag haft mycket omkring mig och jag kommer hem där jag är ensam och det är tyst. Oftast har jag någon jag kan ringa då, vilket oftast leder till att jag brister ut i gråt utan att jag vet varför. Men det hjälper, och en blir mer medveten om sitt mående när en har ångest eller panikångestattacker, vilket jag ser som en bra grej.

    Svara

  36. Jag är så glad att det är någon som pratar och tar upp ångest! Det senaste året har jag inte mått bra alls och har väldigt ofta ångest. Det är en känsla som kan komma närsom helst som jag inte kan hantera! Det kan komma i vanliga situationer man kan tycka att man ska klara av men som jag inte gör på grund av den ånget jag känner. För att försöka må bättre försöker jag komma ut och gå och försöka vara öppen och prata med de som känner mig bäst! Tack för att du inspirerar!

    Svara

  37. Jag har ångest från och till och hamnar i perioder av grubblerier och en stor känsla av misslyckande. Jag blir min egen värsta fiende under sådana här perioder och vill bara slukas upp av jorden och slippa allt och alla! Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam!

    Svara

  38. Jag är deprimerad i perioder och har varit det i flera år. Ångesten går aldrig att helt hantera tycker jag, även att man kanske borde vant sig vi det här laget. Det som hjälper lite är en promenad med musik i öronen. Jag ser att många skrivit att det hjälper att prata, men det upplever inte jag. Har så svårt att sätta ord på ångesten och jag tycker inte de i min närhet förstår vad jag menar och att jag faktiskt mår dåligt, tyvärr. Jag tycker därför så väldigt mycket om din blogg, att må dåligt psykiskt är fortfarande tabu och att du ändå beskriver dina känslor hjälper för mig. Att vara 18 som jag är och må dåligt är verkligen ingenting man kan gå runt och prata öppet om upplever jag. Alla väntar på studenten nu och jag har sån fruktansvärd ångest över att jag inte har hösten planerad att jag har svårt att ens vara glad att skolan snart slutar! Vill bara avsluta med att dina inlägg om sånt här också är en hjälp mot ångest för mig! <3

    Svara

    1. Jag känner igen mig i det du känner. Jag tar också studenten till sommaren, på grund av att jag mått dåligt så ser jag heller inte fram emot student eller hösten! Det är jobbigt att känna så när alla andra ser fram emot detta när man själv bara känner ren ångest av att tänka på det. Du är inte ensam att känna så, kram!!

      Svara

  40. Hej Michaela!
    Känner du till HSP? Det är ett drag jag själv har, och jag känner igen mycket av det du beskriver. Ibland är förståelse för ens känslor ett alternativ till acceptans.. Kram

    Svara

  41. Tack för att du berättar om detta. Du verkar leva ett härligt och fint liv, är väldigt begåvad på så många vis och dessutom verkar du ha ett mycket gott hjärta. Allt detta gör att du är en person som jag ser upp till och som inspirerar mig. Att då läsa ett inlägg som i princip på pricken sätter ord på det jag känner är en sådan lättnad. Så tack för din ärlighe, det du gör är så viktigt!!

    Svara

  42. Hej. Jag lider också av ångest i vissa perioder och det har tagit lång tid och mycket kraft för mig att vilja acceptera att ångestproblematik är en del av mig och att jag förmodligen alltid kommer vara sårbar för det. Men nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om det – det är en del av mig, även fast jag inte identifierar mig med den. Och jag har många andra bra egenskaper som jag värderar högt.

    Det jag vill dela med mig av till dig är faktiskt vikten av acceptans. Jag reagerar på att du skriver att du vill ”kontrollera” din ångest. Att man vill kontrollera den innebär att man faktiskt inte har accepterat den. Ångest är en känsla, den är okontrollbar. För att kunna stå ut med sin ångest och inte reagera starkt och negativt på den måste du försöka sluta kontrollera den. Det är en försvarsstrategi som inte funkar i längden, kanske bara för stunden.

    Att acceptera ångest tar tid. Men det går. Var inte så hård mot dig själv. Försök acceptera att du ibland inte kan acceptera din ångest. Du är ju bara människa och ibland blir känslorna för starka – det är okej! Acceptera att du är du. Att du är en känslomänniska som har en sårbarhet för ångest. Men att du pga den här känslomänniskan är en passionerad och ambitiös personer som har kommit långt i livet – något du kanske inte gjort annars. Det finns alltid två sidor av ett mynt, lär dig acceptera båda sidorna, fast du inte gillar dem lika mycket.

    Hoppas du förstår vad jag menar. Jag själv är en högpresterande tjej som läser en tuff utbildning och jobbar extra på ett relevant jobb. Jag har ångest stundtals men jag lider inte av det längre eftersom att jag accepterar att det ibland gör jävligt ont.

    Ta hand om dig.

    Svara

  43. Vi med ångest är känslomässigt begåvade. Vi känner MYCKET av ALLT. Gråter av både lycka och sorg och alla andra tusen känslor som kroppen har. Har haft ångest till och från i ca 5 års tid i lättare och tyngre varianter. Den kommer och går och kommer mest i samband med PMDS och olika scenarion spelas upp i mitt huvud som gjort mig ledsen/rädd/otrygg tidigare i livet. Medicinerar nu och gjort sedan två år tillbaka, det bästa jag gjort någonsin är att inse att jag led av psykisk ohälsa och komma till skott att be om hjälp. Idag är ångesten där ibland, jag kan ta på den, men jag väljer att inte känna eller tänka den. Det är en stor skillnad på att veta om att den finns där, se den, men att inte känna den. Prova! Kram

    Svara

  44. Jag vill varmt rekommendera dig att läsa på om Generaliserat ångestsyndrom. Jag har det och känner man igen sig i det finns hjälp att få av underbara sköterskor och läkare. Förstår att du redan varit i kontakt med någon typ av vård, men jag vill ändå rekommendera. Att någon verkligen försöker hjälpa dig på riktigt underlättar för mig. Vissa dagar kan jag fortfarande inte undvika de tankar du beskriver, men jag ser det som en process. Sen kanske detta låter löjligt och banalt men jag har faktiskt även införskaffat Mia Törnbloms första bok, Självkänsla nu, som innehåller saker man hört tusen gånger förut. Men jag tycker att hon formulerar sig på ett sätt som gör att jag kan ta till mig, väldigt konkret. Ge dig heller inte förrän du hittat en terapeut du verkligen har kemi med, det är bara de som kan hjälpa dig. Sist men inte minst, ge inte upp. Vi är inte ensamma i kampen <3

    Svara

  45. Har också slitit med ångest ett bra tag. Just nu har det lugnat sig endel så det är väldigt skönt. Men jag gick och hade ångest över samma sak i 1-2 år. Det som fick mig att få lugn i kroppen var då jag accepterade. När saker i livet inte går som jag vill brukar jag tänka att det finns alltid en anledning, även om jag kanske inte ser den anledningen här och nu. Men av erfarenhet kan man inte släppa ångesten förrän man accepterat. Man måste på något vis det, men ibland är vägen tid svår och lång. Något man kan försöka tänka är att man ska inte döma sig själv för något man inte skulle dömt sin bästa vän eller kärlek för, man ska vara lika snäll mot sig själv som de man älskar mest. Men det är svårt, och tyvärr tror jag ett av de få sätten är att acceptera. Även om det är svårt. Acceptera att alla har briser, även en själv. Ingen är perfekt. Dåtiden kan vi inte göra något åt, vi kan bara försöka göra en bättre framtid!

    Massa kärlek ❤️❤️❤️

    Svara

  46. Jag har också ångest. Väldigt ofta dessutom. Jag kan ha ångest för allt och ingenting, både en molande och en mer panikartad. Ofta får jag som mest ångest när jag är helt ensam och inte sysselsatt med något. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man botar ångest eller om det ens är möjligt, men det bästa man kan göra är nog att acceptera den. Det låter så cheesy och uttjatat, men det fungerar ändå. Jag har gått hos en psykolog för min ångest rätt länge och det har hjälpt såå mycket, bara att få verbalisera det man känner. Jag kan få ökad ångest av koffein, nikotin och alkohol så det brukar jag försöka undvika när jag har mina ångest-perioder. Min ångest minskar av motion, vänner, roliga filmer, långa promenader i frisk luft, att städa lägenheten och köpa fina blommor, simma och helt enkelt aktivera hjärnan. Du är så bra Michaela, och det är så skönt att höra att även du kan ha ångest ibland. Du som är en person som många antagligen tänker är felfri och fri från problem. Jag tror dom flesta drabbas av det ibland, men sorgligt nog är det antagligen få som ”vågar” erkänna det. Puss.

    Svara

  47. Jag tycker det du skriver låter så klokt. Just det där med att ångesten kanske dyker upp på grund av att man har skjutit undan problem är någonting som jag har tvingats reflektera rätt mycket på senare tid. Jag har rätt mycket ångest och har inte lärt mig att hantera den så bra som jag borde. Väntar i skrivande stund på att få hjälp med KBT men det är självklart jobbigt. Har fått ångestdämpande som jag inte vågar ta så det är rätt kämpigt. Just nu sitter jag i stugan med familjen när jag egentligen skulle vara på fest i staden där jag bor…. Det jag gör när ångesten kommer är att fly. Får panik, vill inte vara ensam, kvar i min lägenhet. Måste bara iväg. Och kanske handlar jag för impulsivt. Usch vad jag skäms för det. För att jag inte klarar av att gå på den där festen, vara kvar hos vänner, plugga och göra sånt som jag vill.

    Men det känns lite lättare när någon sätter ord på ångesten. Tack för att du (och ni i kommentarsfältet) delar med dig. Tusen kramar

    Svara

  48. Jag märker att jag triggar min ångest/panikångest själv. Vad ska jag göra åt det känns inte sunt,någon med förslag?

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lika som bär?

17 april, 12:52 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

Kyliejenner

Jag fick det här mejlet i morse från en läsare och blev oerhört smickrad för hon är ju SKITSNYGG här, Kylie Jenner. Jag har fått höra flera gånger att jag är lik henne. Andra personer jag ofta får höra att jag är lik är: Kim Kardashian, Beyoncé och Prinsessan Viktoria. Inga dåliga namn haha… Jag vet inte om jag håller med, det här är ju några av världens snyggaste kvinnor, men blir väldigt glad varje gång någon nämner det!

När vi skulle äta lunch på Milles i lördags kom en kvinna springandes mot mig och halvskrek ”GUD vad lik du är Kim Kardashian, det är heeelt sjukt, så jävla snygg är du!!!” – bästa komplimangen ever, gjorde min lördag :)))

0 gillar 0 KOMMENTARER

  3. Hej! Ville bara säga att du är en OTROLIG inspirationskälla, läser din blogg slaviskt och älskar ditt skrivande, ditt pepp och din ärlighet på bloggen + att du är väldigt vacker! ville bara säga det även om du inte läser detta! Hoppas du har en bra fredag:)

    Svara

  7. Du är supersnygg!! OOCH du har alltid supersnygga skor!! Visa mer skor, saknar det! Du och dina fina skor 😀

    Svara

  10. Tänker ofta på att du är jättelik kronprinsessan Victoria! Både utseendemässigt då ni har samma fina drag, men även till personligheten eftersom ni båda är otroligt drivna, vettiga och inspirerande kvinnor!

    Svara

  14. En sådan kommentar borde inte göra ens dag. Vadhänder om någon säger något elakt liksom? Lär er älska er själva och inte bli så påverkade av vad andra tycker!!!

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tack.

17 april, 09:45 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

IMG_6173

Tack för alla varma och stöttande kommentarer i gårdagens inlägg. Det är väldigt skönt att ha er i ryggen när man har haft lite tunga dagar. Jag uppskattar enormt när ni som läser lämnar avtryck. Jag begär inte att bli älskad av alla, men jag är en känslig människa och om jag får mycket kritik blir jag såklart ledsen – jag tror att det är en fullt naturlig reaktion. Jag tror också att det är svårt för de som inte bloggar att förstå. Man tror kanske att alla stora bloggerskor har lärt sig att skaka av sig skit, eftersom alla säger så i olika intervjuer, men så fungerar inte jag. Jag är en människa som blir ledsen om någon säger taskiga saker till mig. Kanske inte varje gång, men ibland. Eller när det är mycket under en och samma period.

Anyway – tack. Jag älskar er.

0 gillar 0 KOMMENTARER

  1. Har du inte funderat på att moderera dina kommentarer? Du kanske har någon redaktör eller något som skulle kunna godkänna kommentarerna innan de publiceras så att du slipper se kommentarer som helt enkelt inte är så snälla. Det kanske känns tråkigt att göra så, men med tanke på att du verkligen tar åt dig av det som skrivs och att du dessutom har haft en tung period bakom dig så är det kanske ett hjälpmedel för dig att må bättre. Din blogg ska ju inte vara något som tynger, utan snarare något som du tycker är roligt och det vore tråkigt om du tappar lusten till att blogga.

    Svara

  2. Du har helt klart den bästa bloggen!älskar dina inlägg, vardags som fest. Min favorit är dina helginlägg som är så mysiga, där du uppdaterar om helg i bilder. 🙂 Jag skrivit innan att jag väldigt gärna vill ha tips om du varit på Sardinien, Förstår om du har mkt att stå i, men har du tid nåndag skriv gärna några rader om du varit där. Ha en fantastisk helg du fina!

    Svara

  3. Söta Michaela!
    Känner inte dig då jag bor i Helsingborg, men känner Amanda. Jag tycker att du verkar vara en helt fantastisk tjej. Med båda fötterna på jorden samtidigt som du verkar vara så himla positiv, driven och härlig. Fortsätt vara du! Kommer alltid finnas en massa avundsjuka människor, som säkert vill vara som du!

    Massa kramar till dig!

    Svara

  4. Du är så otroligt insiktsfull, Michaela! Tycker det är bra att du som framgångsrik person vågar vara sårbar. Och du strålar – får jag fråga var din vackra topp kommer ifrån? Den vore perfekt på min födelsedag!

    Svara

  6. Hej Mikaela,

    Jag ville bara säga att ditt namn, Mikaela Forni, är ett av de allra första som poppar upp i huvudet på mig när jag tänker på förebilder. Jag minns att jag låg i soffan och kollade på tv en seg eftermiddag när reklamen började rulla in. Jag tittade inte så särskilt uppmärksammat, men jag minns att en reklam berörde ämnet förebilder – om än så ytligt som för en parfym eller foundation eller vad det nu var, jag är inte helt hundra – men jag börjar smutta lite på ämnet… och tugga lite…. och fortsatte smaka på ordet: förebild. Jag har nog aldrig någonsin förut frågat mig själv om jag har en/några förebilder. Och om ja, vilka dessa hade kunnat tänkas vara. Men så poppade det upp där i huvudet på mig, ditt namn. Lite grann från ingenstans egentligen, jag har ju aldrig någonsin funderat över förebilder som sagt. Jag blev lite förvånad över att jag hade kommit och tänka på dig, men efter en kort stund så blev det faktiskt väldigt väldigt logiskt. Jag har alltid uppskattat din blogg, både din förra och denna. Du skriver så ärligt, som om du bara skriver för dig själv även fast du skriver för hela sverige och kanske även mer. Jag kan inte tänka mig någon som inte inspireras av sådan äkthet. Dina texter, krönikor och ja, allt, har alltid berört mig. Men jag är extra tacksam över att du fått bli en av sveriges så kallade public persons, för jag är övertygad om att du har en hel del positivt och stärkande inflytande på dina läsare – unga som gamla, killar som tjejer. Jag är verkligen glad över att just du är någon som syns i media m.m, eftersom att vi behöver fler människor i strålkastarljuset som har något mer att komma med än bara bilder på nya märkesväskor men inga reflektioner eller tankar om livet som faktiskt kan lära eller ge andra ett och annat. Visst dyker det upp mode, resor och annat av det ytligare slaget hos dig, men din blogg är så tydligt byggt på fundament som är så mycket mer än så. Och jag tycker att det reflekteras i otroligt många av dina inlägg dessutom.

    Jag uppskattar att du ger dina läsare mer än bara en modeblogg. Jag uppskattar att du ger oss positiv energi, att du tror på oss, att du uppmuntrar oss och inte dömer oss. Jag uppskattar att du vill vara lycklig och att du betonar att vi alla borde vara det. Och jag uppskattar att du fortsätter blogga även när du blir krossad eller sårad.

    Tack för det Mikaela,
    Mariam

    Svara

  7. Vissa kommentarer är väldigt provocerande eftersom tonen i dem är hemska. Tänkte på om all form av kritik gör dig ledsen eller tycker du det finns något bra med så kallad konstruktiv kritik? Tycker alla borde tänka på hur man formulerar sig i alla situationer och då även på internet, men utan kritik så kan man inte förändra något som är dåligt. Internet är ett forum där jag tror inte många tänker sig för eftersom man tappar den personliga kontakten, många som skriver sådana kommentarer skulle aldrig våga uttrycka sig så i verkligheten. Dom skulle också aldrig kunna klara av samma ton tillbaka.

    Svara

  8. Verkar finnas mycket folk som hatar på internet. Något jag absolut inte kan förstå… Men lika lätt som det är att skriva nåt elakt är det ju att skriva något varmt och kärleksfullt. Så here it comes Michaela: Du är så fin rakt igenom! Har läst din blogg sedan du började så jag vet vad jag pratar om. Älskar din utveckling och älskar att gå in här varje dag och inspireras av dig och det vet jag att det finns tusentals andra som gör även om man inte alltid lämnar en kommentar. Ha en grym dag fina, fina Michaela! 😀

    Svara

  9. Förstår att det inte är kul att bli kritiserad. Det är ju dina tankar och känslor, alla har inte samma syn men man behöver ju inte kommentera så hårt och taskigt. Tänker själv när jag skriver texter i skolan och man tar illa upp av en kommentar om texten! Inte alltid så kul, tänker att med en blogg måste vara ännu jobbigare! Du är en grymt härlig person och verkar ha ett stort varmt hjärta!!

    Svara

  10. Ville såklart också bara ge lite peppning genom att säga att jag har följt din blogg under säkert 6-7 år och för mig verkar du verkligen vara en genuint underbar person – fastän jag inte känner dig 🙂 Har aldrig tröttnat på din blogg eller på texterna du skriver. Obefogad kritik får man av människor som är avundsjuka och har behov av att trycka ner andra människor för att må bättre själva.

    Ha en underbar helg! 🙂

    Svara

  14. kramar till dig<3 vill också påminna dig om att du har hjälpt mig så mycket. du är en fantastisk kvinna som inspirerar mig på många plan. inte minst din karriär, din stil och det du gör, att du tar ställning inom som när du blir en del av givesom, men framför allt inspirerar du mig med ditt sätt att vara. du strålar, men där emellan visar du också upp att du är ledsen. jag hade förstås önskat att du inte behövde vara det, speciellt när det kommer till näthat eftersom det bara förstår. jag tycker du verkar vara en så himla härlig människa med en riktigt fin personlighet. du är smart när du kommer till kärlek och när jag sitter här som 18åring och tappat all tro om att någon kommer vilja vara med mig, då är det du som får mig att drömma igen -genom att se på dig och din man, läsa i någon av dina böcker, eller lyssna på ett gammalt podcast-avsnitt. så tack tack tack. och kram kram kram!

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mitt senaste dygn i fyra bilder

16 april, 16:55 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

IMG_6159-0.JPG

Igår lagade jag middag som vi åt framför minikockarna (så synd att Mattis åkte förresten :(). Det blev Mexican chilisandwich med chipotle, koriander och hjärtsallad. Inte jääättegott men helt okej gott.

IMG_6160-0.JPG

Dagens blåmärken…

IMG_6163-0.PNG

På lunchen såg jag det här på Instagram och DOG av coolhet. GO KENZA!!! Blev verkligen omåttligt stolt över bloggvärlden och över Kenza, som verkligen är en superstjärna. Jag tänker mycket på hur den skit vi bloggare har fått ta emot genom åren, ingenting vi gör är någonsin rätt för alla, men vi kör på och gör vår grej. Kenza är en sann inspiration i mina ögon – som jobbar hårt och är värd varenda krona, varenda uppmärksamhet, varenda peppig kommentar. Hatten av för allt hon har åstadkommit.

IMG_6164-0.JPG

Efter jobbet sprang jag till Givesom-kontoret för styrelsemöte, Henrik fyller år idag så jag överraskade med en flaska bubbel!

Nu ska jag jobba i någon timme till innan min kära pojkvän kommer hem och jag kan njuta av en lugn torsdagskväll. Det har varit en del mindre roliga kommentarer i mina kommentarsfält senaste tiden och det är ganska tröttsamt att behöva lägga så mycket tid på att läsa och besvara dem. Jag vet att ni säger att man måste kunna ta det om man driver en blogg, men det gör det inte mindre tröttsamt. Det har liksom inte varit så roligt att gå in och läsa kommentarer senaste tiden – befogad kritik eller inte. Det är ju som att gå till jobbet och varje dag behöva höra varenda grej man gör fel, när man försöker göra rätt. Man förstår, men kan ändå behöva gå hem och andas ut i en varm famn efter sådana dagar.

Puss och ha en underbar torsdag!

0 gillar 0 KOMMENTARER

  1. Usch vad tråkigt med negativa kommentarer. Här kommer en roligare: tack för att du driver en fantastisk blogg och sprider så mycket positiv energi i både mitt (och många andras liv). Blir alltid så glad när du medverkar i nånting! Kram, ha en underbar torsdagskväll 🙂

    Svara

    1. Hej Nina

      Åh vad fin du är, det tar jag åt mig av. Tack snälla du.

      Önskar dig en underbar torsdag!
      Massa kärlek

      Svara

      1. Hej Michaela!
        Detta är första och förmodligen även sista gången jag kommenterar ett blogginlägg, men jag måste bara säga att jag tycker du är helt fantastisk!

        Dina texter och böcker har plåstrat om mitt brustna lilla hjärta många gånger, och helt enkelt gjort det lite lättare på vägen.

        Du vekar vara en vacker, varm och en helt underbart klok person och jag önskar dig all lycka!
        Kram
        Emmy

        Svara

    2. Jag hade gärna blivit bemött av en bild på dig med på Arlanda, så bra tycker jag att du är!

      Svara

  2. Åh usch vad tråkigt med de negativa kommentarerna…
    Jag läser din blogg dagligen Michaela och jag tycker att du är en fantastisk, jordnära och otroligt inspirerande människa. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka det. Heja dig!! Ta inte åt dig av de negativa kommentarerna, vad dem än gäller så är personerna bakom dem bara avundsjuka och osäkra i sig själva.
    YOU GO GIRL!!!!
    Stor torsdagskram

    Svara

  4. Komenterar allt for sallan egentligen men ville bara saga att jag tycker verkligen om att lasa din blogg! Stark och fin precis som du 🙂 Stor kram fran London

    Svara

  5. I mina ögon är du så jäkla cool och häftigt! Du är inspirerande och bara så jävla awesome! Jag läser din blogg varje dag och blir alltid lika peppad. Vet inte hur många gånger jag önskat att jag vore i dina kläder. Fokusera på allt det bra, vi är otroligt många som uppskattar det du gör. Fortsätt att göra din grej, det är du grym på!

    Svara

  6. Läser din blogg varje dag och tycker att Du är otroligt inspirerande. Både i det du gör,hur du tänker,hur du klär dig och ditt sinne för stil.
    Håll huvet högt och fortsätt på ditt sätt!
    Kram!

    Svara

  7. Michaela,
    Jag har följt dig och din blogg sedan jag var fjorton och du arton och jag ville bara vara som du. Bo i en lägenhet utan föräldrar och dricka vin och dansa och skriva och känna att livet är högt och lågt och jobbigt men härligt. Jag har följt dig sedan dess. Och på något vis har du varit med mig genom alla mina tonårsår utan att veta om det. Genom första riktiga hånglet, festivalsomrar, vänskaper och gymnasiearbeten (jag baserade ett helt nationellt prov i svenska på en text som du skrev en gång – om att trippa över ett knarrande parkettgolv och lägga sig på honom med all sin kraft). Och nu bor jag i Stockholm med min kärlek och gör och kan göra och har gjort allt det där som fjortonåriga jag beundrade hos artonåriga du.

    Tjugotvååriga jag beundrar dock fortfarande tjugofemåriga du. Och jag vill så gärna att du ska veta det – att du är fruktansvärt beundransvärd.

    Hoppas du får en varm och härlig torsdagskväll långt ifrån allt det negativa. Tack och puss och kärlek!

    Svara

  8. Då ska du få en peppig kommentar! Jag tycker att du är fantastisk, ödmjuk och inspirerande. Jag älskar dina böcker, båda är fulla av hundöron för det finns så mycket fint där i. Det spelar ingen roll hur jag mår, för det finns alltid en eller några texter som sätter ord på mina känslor så det blir lättare att hantera dem. Hela du utstrålar styrka och positivitet. Kram!

    Svara

  10. Digitala bamsekramar!!! Usch så jobbigt att behöva förklara och försvara sig kring varje mening man skriver. Det går aldrig att göra alla nöjda! Jag blir trött bara av att läsa de kommentarerna så all cred till dig som orkar det dagligen<3

    Svara

  11. Oavsett vilket humör jag är på tycker jag alltid att din blogg lyfter mig och inspirerar mig VARJE dag. Beundrar din förmåga att vara så jäkla bra och ändå så mänsklig. Hatten av och kram!

    Svara

  12. Fast nej, du ska INTE behöva ta skit för att du är bloggare. Man kan inte vara medvetet taskig och sen säga att du måste kunna ta kritik. Har man inget bra att säga kan man låta bli. Bloggen ska ju spegla dig och ditt liv, och man klagar och kritiserar inte någons liv! Sen behöver man inte alltid hålla med, men det är en annan sak. Ha en bra kväll nu fina du!

    Svara

    1. Verkligen vettig kommentar Josefine! Fan vad glad jag vart över: man klagar och kritiserar inte någons liv.
      Men på något sätt är det ”okej” eller ”lättare” att göra det bakom en skärm och genom text. Inte gör man så över en fika? Nä, fy för kommentarer som bygger på att kritisera någon annan. Vi kvinnor måste ta hand om varandra.

      Svara

  13. Jag läser din blogg varje dag men kommenterar alldeeeeles för sällan så nu tänkte jag passa på att säga att jag gillar din blogg supermycket! Du verkar verkligen som en varm person! Kram <3

    Svara

  15. Jag läser din blogg och håller med dig om massvis med saker, men jag är tyvärr skyldig till att inte kommentera så ofta, och säkert många med mig.
    Jag älskar dina inlägg om inredning, mode och annat vackert och din blogg blir ännu bättre av att man ser att det är en människa bakom den! Jag ska försöka kommentera glada saker lite oftare så att det glada och positiva kan vinna över det elaka och negativa.
    Massvis med kramar.

    Svara

  17. Hej du! Läser din blogg varje varje dag men kommenterar inte tillräckligt ofta, du är min största inspiration och idol och ofta är det din kaft som motiverar mig! Du är grym! Negativa kommentarer är oftast små människor som har detta som enda utväg till att få hävda sig, i alla fall så jag ofta uppfattar det! Är inte dåliga människor för det såklart, men det är inte du heller 🙂 något att tänka på när man känner sig påhoppad och ledsen <3

    Svara

  18. Hej Michaela!
    Jag ville bara säga att du är en otrolig inspiration. Skojar inte när jag säger att jag längtar efter att leva ett ”vuxenliv” som ditt. Det verkar så jäkla härligt! Du är en så himla fin person och jag älskar din blogg. Jag vet att det är svårt (har också sjukt svårt för att inte låta känslor styra för mycket) men försök att inte ta åt dig av dumma kommentarer. De personerna gör sig själva så mycket sämre av att klanka ner på någon annan. ”What Susie says of Sally says more about Susie than Sally”.
    Så fortsätt att köra ditt race, för du är grym!
    Massa kramar till dig.

    Svara

  19. Jag är tyvärr också en ganska tyst läsare här på bloggen men har följt dig länge och ser dig verkligen som en stor inspiration! Du är en sådan powerkvinna med din framgång men samtidigt lyckas då ha båda fötterna på jorden och visar att det är okej att må dåligt/bli ledsen/sårad. Att man inte ska behöva kunna ta all skit för man är faktiskt bara en MÄNNISKA precis som alla oss andra! Tycker det är underbart men en tävling som uppmuntrar till sommarförberedelser och träning, som faktiskt är någonting som är bra för alla människor. Dessutom borde de flesta som läst din blogg förstå att du inte menade att bre på någon vikthets!
    Vill bara säga att fortsätt göra det du gör för du är grym och jag önskar att jag satt här i mina mjukiskläder, drack mitt vin och hade konversationer om allt mellan himmel och jord med dig nu. Kram på dig

    Svara

  20. Jag har som många andra här läst din blogg i fleeera år, just för att du har en interessant, rolig, vacker, välskriven (jag kan fortsätta hur länge som helst men du fattar 🙂 Jag verkligen älskar din blogg och dig! Du finns liksom med mig hela dagen, varje dag. Det är första gången jag kommenterar för det gör ont att läsa hur ledsen du blir av alla elaka kommentarer. Jag förstår dig men hoppas att du vet hur mycket du gör för alla oss andra, försök fokusera på det!

    Det är bara tragiskt att folk öser ut sin avundsjuka för att såra. Man kan ju faktiskt sluta läsa den blogg man inte gillar/irriterar sig på osv.

    Sen vill jag bara avsluta med att du inspirerat mig, med din stil, ditt underbara sätt att skriva, ditt sunda sätt att tänka, ditt omåttliga driv och att du verkar vara så himla stark person!

    Svara

  21. Kära du! Du är en förebild och verkar vara så himla ödmjuk. Lite som the girl next door.
    Du är en grym bloggerska!

    Svara

  22. Då tänker jag ägna en kommentar innehållande endast ett stort cred till dig Michaela!
    Jag mailade dig någongång i vintras om min hals, att jag verkligen kände igen mig i hur du beskrev dina tidigare problem med halsen osv. och frågade dig hur du gick tillväga för att få operation.
    Efter jag fick svar från dig gick jag raka vägen till en privat mottagning och fick en remiss, igår var jag på sjukhuset och de konstaterade en cysta på stämbandet och jag skall opereras inom 3 mån!!! SÅ.HIMLA.GLAD ! och det var tack vare dig som jag fick en spark i baken och faktiskt tog tag i saken, är så lättad glad och positiv till livet nu! TACK för att du alltid är en inspiration och ärlig, du är oerhört uppskattad och en förebild för många unga tjejer glöm aldrig det! 🙂

    Svara

  24. Jag såg dig idag på Stureplan och måste bara säga gud vad du är vacker! Fortsätt precis som du gör för dina texter är en fröjd att läsa. Kram 🙂

    Svara

  25. Kom ihåg att det ofta är mer tillfredställande att kommentera för en person som vill få ur sig något elakt/kränka/trycka ned, än för en person som bara vill väl & sprida kärlek. Jag hoppas du tänker på att det finns mååååånga läsare som tar emot allt du sprider och älskar det du gör men som glömmer att kommentera. Det finns hur många som helst, jag lovar.

    Svara

  26. Är en av alla dom där som bara läser och aldrig lämnar spår. Så nu är det väl dags. Älskar din blogg. Härligt med ärlighet, känslor, MAT och kloka samt peppiga tankar. Ingen ska behöva ta skit från andra, oavsett om man är bloggare eller inte. Negativa kommentarerna handlar aldrig om dig, kom ihåg det. Hatet speglar tyvärr bara människorna bakom kommentarerna. Gissar att många bakom dessa negativa kommentarer är från tjejer/kvinnor. Tråkigt då vi istället borde fokusera på systerskap. M du är bäst. En riktig kämpe. Hejja dig!

    Svara

  28. Fina du, ta inte åt dig av alla negativa kommentarer. Är så otroligt imponerad av dig på många sätt, ditt driv och din ödmjukhet är bara två av många egenskaper du har som är inspirerande. Har följt dig i många år och hoppas att det blir många fler. 🙂 Många kramar!

    Svara

  29. Precis som alla andra slänger jag in en peppig kommentar: du är så sjukt cool!!!! Hoppas jag är som du om ett par år och är lika snygg också 🙂 KRAM du äger

    Svara

  30. Kolla in på min blogg och följ gärna den. Försöker uppdatera ofta så bara in o kolla–> sandrajohansson00.devote.se så får ni veta vad som händer i mitt liv

    Svara

  31. Hej!

    Jag måste också bara säga det för att väga upp alla tråkiga kommentarer: du är grymt cool och en stor inspirationskälla! Jag älskar din blogg och har följt den länge, just för att du sprider sån härlig energi. Jag gillar dig och din blogg för du är så ärlig och öppen och det är verkligen tråkigt att du ska behöva ta skit för varenda lite formulering (även fast jag absolut inte uppfattade förra inlägget på ett negativt sätt).

    Ha en fin torsdagskväll!

    Svara

  32. Jag kommenterar sällan bloggar tyvärr… men då ska du iaf få en positiv av mig! Jag tycker du verkar vara en så fin och rolig tjej, älskade Glamourama när de gick och tycker verkligen om din blogg. KRAM

    Svara

  33. Trist med dålig pepp bland kommentarerna, vi är väl här för varandra så vi kan peppas och få varandra att må bättre? Jag blir alltid glad när jag hamnar på din blogg, just nu bor jag inte i Sverige så att få komma in hit och se vad som ”händer hemma” gör att jag längtar mer för varje dag som går. Du är grym!

    Svara

  34. Glöm inte en sak – Du är bäst och försök tänk på alla positiva kommentarer du får varje dag istället. Fast jag vet såklart att det är jättesvårt!! Men vill bara säga att du verkar vara en helt underbar människa som endast förtjänar massa fina kommentarer. Ta hand om dig, kram!

    Svara

  35. Hej!
    Jag har följt din blogg sedan rar-tiden och den är en av få bloggar jag går in på nästan daglig basis, och har så gjort i många år nu hehe. Brukar inte kommentera men ville bara säga att dina texter och bilder ger en härlig dos inspiration i mitt liv och att jag hoppas du fortsätter blogga många år till!

    Svara

  36. Du är fantastisk Michaela! Har aldrig haft någon riktig förebild i mitt liv men nu har jag det – du! Är så tacksam för att din blogg finns och att du vill dela med dig av allt, bra som dåligt. Du är bäst. Kram

    Svara

  37. Jag förstår inte att du kan få elaka kommentarer? Du som är så ödmjuk och underbar och har en otroligt bra blogg! Det händer att jag också får någon elak kommentar och visst blir jag ledsen men 99% av alla kommentarerna är jättefina. Läs bara dem fina och strunta i de elaka för då försvinner de elaka. Stor kram från mig fina du 😀

    Svara

  39. Jag tror du, precis som jag, är en sån person som verkligen suger åt sig av negativa ord och går och ältar. Snälla låt det inte ta din energi! ok? Du är grym!! alla i din omgivning vet det, det är det viktiga <3

    Svara

  40. Hej Michaela! läste några av kommentarerna du fått, man blir så less på att vissa ska ha en sådan nedtryckande attityd! Började läsa din blogg för ett tag sedan och du ska veta att you go girl! Ta inte åt dig av onödiga kommentarer, du är en inspiration för många. Kram

    Svara

  41. Ta åt dig av dessa kommentar som faktiskt har något att ge dig, resten är det bara att strunta i. Människor är så duktiga på att ha åsikter om allt möjligt och man blir ju galen om man tar in alla….så man får vara selektiv i vilka åsikter som är värda ens energi. På samma sätt som man är selektiv i vilka vänner/jobbuppgifter/ragg etc som förtjänar ens energi. Men sen är man ju också en person med känslor och det går ju inte alltid att ”stänga av” när det inte är värt att bry sig om någons åsikt, klart man ändå påverkas. Men man får försöka 🙂 Önskar dig en trevlig helg med massa kärlek!

    Svara

  43. Hej Michaela! Se så många fina kommentarer du har fått här – av läsare som läser din blogg för att vi älskar den. Jag hoppas verkligen att du försöker ta åt dig av denna kärlek och jag försöker med denna kommentar skicka lite till. Du verkar vara sådan härlig tjej och när podden var igång och jag lyssnade på din röst kändes det som om man hängde med en tjejkompis. Det är även den känslan jag får när jag läser din blogg, det är en snäll och fin blogg. Du är en stor inspiration för mig och jag önskar dig en trevlig helg! Kram!

    Svara

  44. Hej Michaela! Tycker du verkar vara en så härlig tjej och jag ser verkligen upp till dig, att du redan 25 år gammal kan säga att du har ditt drömjobb ska du ha stor cred för. Det får mig att tagga till och jag ska se till att jag en dag också ska säga det, dessutom gör du ett kanonjobb med din blogg.
    Ta hand om dig 🙂

    Svara

  45. Det känns väldigt tråkigt att du känner så!
    Jag ser i alla fall dig som min största inspirationskälla och något av det absolut bästa jag vet när jag vill koppla av är att gå in på din blogg och fyllas av inspiration och livslust. Sluta inte med det du gör! <3

    STOR kram och hoppas att det snart känns bättre i benen!

    Svara

  47. Din blogg gör mig alltid så glad (eller jag blev så klart inte glad att läsa att du ramlade, men du förstår vad jag menar – ser alltid framemot nya inlägg!)
    Du är så fantastisk, tack för att du låter oss läsare få glimta in i ditt liv 🙂

    Svara

  48. Åh men du som är så bra!! Blir så glad, peppad och inspirerad av att läsa din blogg och dina texter. Låt inte de negativa kommentarerna ta mer energi. Du är bäst, punkt slut <3

    Svara

  49. Tråkigt med så många negativa kommentarer. Förstår verkligen inte hur folk kan sitta och ösa ur sig elakheter och göra andra människor ledsna och sedan leva vidare som ingenting. Nä usch och fy. Tror inte att de som kommenterar elakheter ens tänker på konsekvenserna, att de faktiskt sårar. Har man bara elakt att säga kan man hålla det för sig själv, i verkligheten skulle de troligtvis aldrig ösa ur sig sådana elaka saker. <3

    Jag skulle precis som många andra vilja tacka för en grymt bra blogg! Och tack för att du skriver även om det som är jobbigt, det har hjälpt mig så otroligt mycket att få känna att det är okej att ha ångest. Det är okej att vara ledsen ibland. Och framförallt att du pratar om det får iallafall mig som också kämpar mycket med ångest att känna mig mindre ensam i ångesten. Du verkar förövrigt vara en så härlig, snäll och ödmjuk person. Du är verkligen en sann förebild!

    Svara

  52. Hej Michaela! Massa kramar till dig och din fina blogg! Kan också meddela att jag nästan aldrig kommenterar men kände att det var läge nu. Tycker det är så tråkigt att man inte får skriva om träning alls, eller det är så det verkar? Bara för att du lägger ut en tävling som är helt frivillig att vara med i som handlar om att ta hand om sig själv (promenader jaaa omg värsta vikthetsen) så får du en massa skit. Skakar på huvudet och vet inte vad jag ska ta mig till när jag läser kommentarerna till tävlingsinlägget. Vill bara säga att jag tycker att du är otroligt inspirerande och alla som kommenterar negativt kanske ska vara med i tävlingen och, ja inte vet jag, ta en promenad, andas lite frisk luft och se att det finns mer av livet än elaka kommentarer och att säga till personer hur dem ska tycka och tänka. Tycker att det är fantastiskt att det finns så mycket vi bloggläsare kan ta del av från era bloggar (tävlingar, erbjudanden, INSPIRATION osv), onödigt att klanka ner på det man inte är så värst intresserad av. Kram på dig Michaela och ha en underbar helg! Det förtjänar du!

    Svara

  53. Fina Michaela du ska veta att du är en stor inspiration för många många tjejer! Jag tror alla uppskattar din ärlighet i det du delar med dig av och skriver. Försök skaka av dig de taskiga kommentarerna för vi som ja, mer eller mindre, älskar dig och din blogg är många många fler!

    Massa kramar!

    Svara

  56. Åh jag måste bara kommentera nu! Jag tycker INTE att, som du berättar många säger, att man måste ”kunna ta” elaka kommentarer om man har en blogg! Ingen ska ”kunna ta” elakheter, oavsett om man är svetsare, ingenjör eller bloggare! Ett kändisskap legitimerar inte mobbing -såna tankar är helt absurda enligt mig! Jag förstår inte resonemanget, dessa ”troll” som spyr galla över offentliga personer, tänker de att ”jag ska inte vara elak mot denna person mitt framför mig för den är inte känd/har inte en blogg etc.” men ”okej, denna person är känd/bloggar så hen SKA KUNNA TA detta, därför kan jag härmed vara en elak person och såra denna personen” ?! Nej personen tänker säkert bara på sitt eget skydd i att hata över nätet och inte behöva stå för sin elakhet irl. Och det är inte OK nånstans. /Emelie

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi