För några månader sen skrev jag ett ”Mina vänner”-inlägg om Amanda och Shoan (ni kan läsa det här). Eftersom det blev så uppskattat tänkte jag att vi kunde fortsätta med temat!
Nästa vän ut är en av de bästa vännerna man kan ha, jag vet egentligen knappt var jag ska börja, kärleken bubblar liksom över. Men nu ska ni få veta mer om Marith!
År 2009 hängde jag jämt på Spy Bar. När jag inte spelade skivor i Vita Baren så dansade jag på någon högtalare, var inne i hip hop-rummet eller minglade omkring i Gubbrummet. Mina vänner Signe och Salvatore var nattklubbschefer och hela stället var en lekstuga. Fantastiskt roligt när man är 19 år…
Med Signe kom Marith, en yvig blondin som aldrig var sen till att tacka ja och älskade fest precis lika mycket som vi, precis lika mycket som man gör när man är tonåring.
Marith.
I slutet av december samma år (2009) stod jag nere i tunnelbanan när Marith promenerade förbi mig tillsammans med hennes bästis Katarina. Vi var festkompisar men de stannade och snackade med mig även fast de kanske inte behövde, och nyårsplaner började diskuteras. Jag hade dock inga – jag var bjuden på en fest som jag inte ville gå själv på och mina vänner skulle resa bort eller gå på tillställningar jag inte var sugen på.
”Vi följer med på din nyårsfest!” sa Marith förvånat men med glädje och så var det bestämt – tre ytligt bekanta skulle gå på nyårsfest ihop.
Vi stod på Grand Hotel i Saltsjöbaden på en middag med 70 andra ytligt bekanta och på tolvslaget skålade vi ikapp. ”Kanske är det här början på en ny vänskap!” skrek Marith över fyrverkerierna och jag tittade på henne.
Hon hade det största leendet jag någonsin hade sett. Det charmade alla som kom i hennes väg.
Efter det nyåret väntade flera festliga år tillsammans. Under våra år som singlar gjorde vi det mesta tillsammans. Vi var ett gäng på fyra-fem tjejer som bodde på Kungsholmen och vi satt ihop. På helgerna dansade vi bort nätter och när bakfyllan var påtaglig åt vi tacos hemma hos mig. Efter jobbet på vardagarna tog vi promenader längst med Kungsholms strand och pratade om livet, framtiden, nutiden. Vi tävlade i vem som gjorde galnast grejer, vi höll varandra om ryggen och när någon mådde dåligt höll alla dennes hand.
En sms-konversation från 2011 HAHA Smarris <3
Det finns få människor som jag har så roligt med som Marith. När vi lärde känna varandra var hela livet ett äventyr. Ibland var man högst upp på en berg och dalbana och nästa stund låg man och grät över ett krossat hjärta i en säng på Kungsholmen.
En gång när jag hade en bakisångest som inte liknade någonting annat, var Marith ute och promenerade med mig i sju timmar för att jag inte klarade av att gå hem. Det är vänskap.
Med åren växte jag och Marith ihop i en stark, unik och egen vänskap. Häng i gäng gick lika bra som att umgås på tu man hand och det spelade ingen roll om vi stod på ett dansgolv eller mitt köksgolv, vi hade roligt vad vi än gjorde. Det var kravlöst, lättsamt och på riktigt.
Våren 2012 stod vi på Sturecompagniets gamla klubb Suite och drack drinkar. Några killkompisar var med och vi stod vid ett bord och dansade (fun fact: killkompisarna var faktiskt D och hans kompisar, men på den tiden var vi bara bekanta).
Efter ett tag märker jag att Marith är borta och när jag söker henne med blicken ser jag henne längst in i rummet, stå och prata med någon kille. Jag hade aldrig sett honom förut. Han såg ut som en nallebjörn med sitt bruna skägg och sin snälla blick. Efter någon timme gick jag bort mot Marith för att kolla till henne, och när hon tittade på mig började jag skratta. Hela hennes ansikte skrek ”JAG TYCKER OM HONOM!”
Marith och Marcus blev tillsammans kort efter den kvällen, han pluggade i USA och de valde att satsa på sin relation trots att den krävde distans. Idag har de varit tillsammans i över fyra år.
Hej då-middag för Marith innan hon flyttade till USA
Efter ett par år flyttade även Marith till USA och jag förstod nog inte riktigt hur det skulle kännas, när en bästa vän skulle flytta till andra sidan jorden.
Nu vet jag hur det känns – jobbigt. Det är jobbigt att ha de man älskar långt borta. Det går inte att vänja sig vid, även om man försöker. Min farmor och farfar flyttade från Sverige när jag var elva år men jag har fortfarande inte vant mig helt vid ett liv utan dem här med mig. Det gjorde jag inte när Marith var borta heller, även om det bara var ett par år. Jag saknade henne men jag var också fantastiskt glad för hennes skull – jag visste att hon var iväg och uppfyllde sina drömmar.
När Marith och jag lärde känna varandra gick hon fortfarande i gymnasiet, men direkt efter hoppade hon på juristlinjen och sen drog hon alltså till USA för att plugga juridik och skriva uppsatser och allt vad hon hade för sig.
Efter ett tag i USA fick hon praktik på FN-ambassaden i New York. Då kunde hon till exempel skicka över en snapchat från kontoret på morgonen där Barack Obama stod bredvid henne i rulltrappan med en take away-kaffe i handen (!!!).
Stoltheten inom mig EXPLODERAR. Jag har JORDENS smartaste, mest intelligenta kompis. Hon är bäst i klassen på allt hon tar sig an.
Men det är inte allt. För hon är också den mest sociala människan jag känner, den som får alla på fall, den ingen tycker illa om. När jag och D blev tillsammans sa han nästan direkt ”Jag älskar Marith. Man skiner alltid upp när man ser henne” och jag blev inte förvånad när han sa så, inte alls, för alla känner så inför Marith.
Hon är solen som får alla andra att skina.
Mariths födelsedag 2013
Idag är Marith blondin igen, bor i en lägenhet i Vasastan med sin Marcus och jobbar som jurist på Vinge. Våra träningskläder och partytoppar har bytts ut och numera när vi ses så kommer hon i pumps och kostymer från Filippa K. Ibland när vi sitter på en lunch avbryter hon kort för ett telefonsamtal och jag förstår aldrig vad fan det är hon pratar om i dessa samtal, med juristslang till höger och vänster. Jag känner få människor som tycker om sitt jobb så mycket som Marith gör. Hon jobbar inte som jurist – hon är jurist. Ända sen hon gick första terminen på juristlinjen har hon hjälpt mig med mina avtal och om jag ska vara ärlig hade jag nog varit satt i personlig konkurs vid det här laget om det inte vore för henne, haha. Hon hjälper utan att kräva någonting tillbaka och jag känner mig aldrig jobbig när jag frågar om hennes hjälp, för jag vet att hon vill hjälpa till. Sån är Marith – en människa som tycker om att hjälpa andra människor. Det är inte alla som fungerar så, som sätter andra i första rummet på samma sätt som hon gör. Jag älskar henne för det.
Jag och Marith på Sturehof förra veckan
Idag har jag och Marith varit vänner i nästan åtta år. Jag är så himla tacksam för dessa år med den här människan i mitt liv. Jag har sällan stött på så kravlös vänskap och jag känner mig så trygg i hennes umgänge. Marith är en glädjespridare, oändligt omtyckt av väldigt många. Jag är väldigt stolt över att ha henne som vän.
Tack Marith, för våra åtta år tillsammans. Tack för ditt stöd, din kärlek, dina höga skratt. Tack för att vi alltid kan ha högt i tak, för förståelsen och för alla gånger vi skrattat så vi gråtit tillsammans. Det är få förunnat att ha en Marith i sitt liv och jag är glad över att jag har en! LOVE U SMARRAN.
Tack för att din bok och blogg finns när man har mörka dagar fyllda med ångest. Din bok får mig att ta mig igenom jobbiga dagar, jag har till och med markerat vissa sidor i din senaste bok så att jag vet att jag kan gå tillbaka och läsa de sidorna när jag mår dåligt. Då känner jag mig inte lika ensam. Tack michaela för att du är du och att du visar att det är okej att INTE vara okej! kram
Äe men lägg AV? Det var väl fasen inte tre år sen ni var i Paris?! Jag minns det som kanske ett år sedan? Var det inte då han ”dejtade” dig från lobbyn (typ hade tagit upp en bild på plattan medan du låg sjuk på rummet)? Minns att jag tyckte det var SÅ gulligt. Sjukt om det var då och det redan gått tre år sedan dess. Hoppas du fick en fin alla hjärtans dag i år i alla fall hälsar en trogen (och numer åldersnojig) läsare :)))
Haha jo, det var faktiskt tre år sedan. Tiden går fort när man har roligt 😉 Puss och detsamma!
Gud vad mysigt med kärlek i Paris. ♡