Frågor med Forni

Om du fick byta garderob med någon, vem skulle det i så fall vara?

Tycker så mycket om din blogg och hur du verkar vara som person. Tack så jättemycket för dina ord. Trevlig helg och stor kram <3

Hej snäckan!

Gud vad svårt. Men tror lotten faller på Olivia Palermo. Jag har älskat hennes stil sen hon var med i The Hills för hundra år sedan. Alla de som är poppis idag, typ Kardashians etc, är inte riktigt min stil. Förstår inte det mesta av vad de har på sig om jag ska vara ärlig hehe.

Olivia har en bärbar stil som går att använda i ett vardagligt liv. Jeans, stickade tröjor, små detaljer, mixar snygga platta skor med heta stilettklackar. Tror jag hade behållit allt i hennes garderob om jag fick ta över den!

Jag är bjuden på en 30-årsfest i sommar till en kille som jag inte känner jätteväl. Vi träffades i Paris, där jag bor, och har träffats några gånger sedan dess. Han är fransk men bor i Stockholm sedan några år tillbaka och jag ska nu i sommar gå på hans fest i Stockholms skärgård. Vad tar man med sig för present? Har du några supertips? Största kramen!

Hehe älskar när jag får kniviga frågor. Nu kommer ett tråkigt svar men jag hade gett honom en flaska champagne. Det är alltid gott, det behövs alltid och det är aldrig för personligt. Jag ger ofta champagne i present och det är liksom ett safe card. Annars hade jag gett ett set med lyxig handtvål + handkräm som han kan ha i badrummet för det behöver alla (men kanske inte är något man unnar sig)!

Fina Forni! Jag är så nyfiken på om du har märkt någon skillnad av Hannahs och Amandas kosttillskott HERS? D skrev att du skulle testa dem för ett tag sedan, så du får gärna berätta 🙂 Tack för en bra blogg! <3

Fina du! Helt ärligt talat så vet jag inte om det är placebo eller ej men känner mig mer balanserad i mina humörsvängningar + mindre mensvärk vilket jag anar är nattljusoljans hjälp (eller så lurar hjärnan mig). Jag har bestämt mig för att jag ska testa i sex månader innan jag tar ett beslut om jag ska fortsätta eller om det inte funkar för vill vara säker om det är värt det på lång sikt. De har inte gjort mig friskare eller något sånt, men de innehåller ju gurkmeja och macapulver som jag annars försöker få i mig dagligen (som ska vara bra för immunförsvaret) så det är bra med en extra dos såklart!

Fina du!
Jag skulle bara vilja veta hur dina Gucci loafers är att gå i? Sitter de bra på foten, eller behöver man ”spänna” tårna för att skon ska sitta på?
Kram på dig.

De sitter mycket bra på foten faktiskt. Dock inte gjorda för att gå långt i, såklart, men behöver ej spänna fötterna när jag går utan de sitter perfekt. Puss!

Har varit sambo i snart 2 år och det är svårt. Självklart underbart också men just nu känns det tufft. Vi är rätt olika och ser på saker på olika sätt tex när det är dags att städa, planera tvätt, handling av mat och i stort sett allt som rör vårt gemensamma hem. Vi har kompromissat en del under den här tiden och jag har tex accepterat att vi har olika syn på när det är stökigt osv orkar inte gå in på allt men jag känner liksom att jag har blivit hans mamma… vilket är min mardröm.

Jag ansvarar för allt vuxet, räkningar, när vi ska handla, måste säga till ”kan du diska idag, kan du dammsuga, ta upp dina grejer från hallen” osv. Jag orkar inte! Vill verkligen inte bli en gnälltant men håller på att bli det mer och mer. Häromdagen var han ledig hela dagen och jag kommer hem vid 19 och han säger ska du laga mat nu? Suck. Hur gör man för att ha ett jämställt samboförhållande? Hur gör ni? Hur får jag honom att ta egna initiativ?

Vissa saker gör jag absolut inte som att tvätta hans kläder och plocka upp hans grejer för att verkligen visa att jag inte är hans mamma men allt det andra liksom.. har börjat fundera mer och mer på detta och får ångest. Tänk om vi inte kan leva ihop? Har gråtit idag och skrivit ner en massa tankar jag vill ta upp med honom..

Min gissning är att du EJ är ensam i detta. Kan någon fellow tjejkompis kommentera med egna erfarenheter i kommentarsfältet? TACK <3

Jag tror att det viktigaste är att hela tiden säga till och säga ifrån. Alltså verkligen markera tydligt vad som är okej för en och inte. Om det inte funkar tycker jag att man kan skriva en lista om hur fördelningen av sysslor hemma ska se ut. NEJ, det är inte märkligt att göra det utan i vissa fall är det rent av nödvändigt.

För mig är det EXTREMT viktigt att jag och D tar samma ansvar för vårt gemensamma liv och om han inte respekterar mig och uppskattar när jag gör det lilla extra blir jag så himla sårad och säger till direkt. Jag vägrar hamna i kvinnorollen och jobbar hårt för att inte sätta honom i en självklar mansroll heller. Vill att vi ska betala lika mycket i vårt gemensamma liv och göra lika mycket i det. Sedan gör jag lite mer hemma eftersom jag har mer flexibla arbetstider vilket är något vi har kommit överens om (eftersom det handlar om vad som är smidigast för vårt gemensamma liv, vi är ju ett team), men det funkar bara så länge han respekterar och uppskattar mig för att jag gör det. Tror man måste markera tydligt så att den andra verkligen förstår att man menar allvar.

  1. Angående sambosituationen! Först och främst tycker jag också att det är svårt att inte hamna i den traditionella kvinnorollen! Det är sååå lätt att plocka lite extra för att man ser det, vilket jag personligen tror att tjejer är lärda under uppväxten att göra (anstränga sig liiite extra).

    Jag har både sagt till min kille att jag tycker att det är EXTREMT OSEXIGT att känna mig som hans morsa och sen om det blir att jag säger till honom ”skulle du kunna plocka undan dina kläder” eller whatever så säger jag alltid också ”nu känner jag mig som din morsa vilket är det sista jag vill, så jävla osexigt”.

    Sen har jag också sagt att jag har känt att vi har en ojämställd relation (när jag hade handlat, lagat mat osv mest i någon vecka) och att jag inte kommer stanna i en relation som inte är jämställd, jag kommer inte orka det långsiktigt. Det funkade JÄVLIGT BRA. Fan vad han har ansträngt sig sen dess!

    1. Håller med. Du måste vara snäll mot dig själv och ta hand om dig själv. Det innebär ibland att ställa krav, sätta gränser och ibland låta saker falla. Som jag uppfattade dig så gör du så mycket extra och har gjort i 2 års tid, och han har säkert vant sig vid det och tycker att det är asgött. Vad händer om du bara skulle skita i allt och bara se efter dig själv?
      Sen tänker jag som Forni brukar säga, att jag tror att du vet längst inne i hjärtat vad du vill och vartåt det barkar, det är därför du gråter. För att det är smärtsamt. Men kom ihåg att tårar är som plåster på själen, du behöver få det ur dig. Tårar är helande. Du är värd att må bra och tas på allvar. All kärlek och styrka till dig!

  2. Åh, kan du inte skriva ett inlägg om din klädstil? Stilresa? Klädtips (vad man kan ha på sig på första dejten) osv?

  3. Jag känner också igen mig i sambosituationen. Jag har försökt säga till flera gånger men för mig funkar det dessvärre inte lika bra. Han suckar bara varje gång och tycker att jag tjatar och sen har vi helt olika uppfattningar också om vem som gör vad och vem som gör mest. Flera gånger när jag sagt till så kontrar han med att han inte alls tycker att jag handlar mer, lagar mat oftare, städar mer, ofta plockar ur disken osv vilket jag verkligen tycker att jag gör. Där krockar vi verkligen! Jag har flera gånger försökt att inte säga till om något alls, hoppas på att han ska göra vissa saker självmant, som att ta bort sina kläder från soffan som legat där i flera dagar men tillslut kommer jag alltid till en punkt där jag inte längre inte kan hålla tyst och då blir det tjafs igen. Ond cirkel…

    1. Känner verkligen igen mig! Så jävla tröttsamt är det! Vi har varit tillsammans i 10 år och det har alltid varit såhär. Varje gång jag färsöker prata om det här problemet så blir det tjafs eftersom att han påstår att jag inte alls städar mer än honom (även fast jag kan räkna upp vad jag gör). Om jag struntar i att städa i några dagar och sen påpekar hur stökigt det är så får jag till svar något i stil med ”såhär ser det alltid ut här.” Eller ”det är bara för att jag inte heller har städat”. Gah, jag blir så frustrerad! Det är som att prata med en vägg. Nu har han lovat att vi ska ta in städhjälp till hösten vilket antagligen kommer lösa en del av problemet. Men sen kommer man till det där vardagliga som att plocka, diska, laga mat osv. Vi har försökt med listor på vem som gör vad men de rinner liksom alltid ut i sanden.

  4. Tänkte på sambokommentaren. Det låter som min relation jag har till min lillebror eller med en kollega på jobbet. Hur mycket man än tjatar så känns det som att det är skit samma och jag blir VANSINNIG. Att ha en sån relation med sin sambo låter verkligen, förlåt men, helt fruktansvärd. Efter som er relation är en kärleksrelation så tycker jag att du ska sätta dig ner med honom och berätta precis hur du känner. Har man flyttat hemifrån så är man vuxen och har ansvar för sitt hem. Är man i en samborelation så har man precis lika mycket ansvar som sin sambo. Du är inte hanns mamma och det måste han förstå. Du tycker inte det är roligt att vara någon butler till honom. Tror som Michaela säger att vissa behöver man vara övertydlig mot. Jag tror inte på tjat utan skriv istället en lista i så fall. Lycka till!

  5. Uh! Kan också känna igen mig i ett sådant typ av förhållande! Min sambo och jag har gemensam ekonomi men han tjänar mer än vad jag gör. Under ett tag tänkte jag att det kanske var mer på min lott att ”ta hand om hemmet” men sedan kände jag precis sådär, jag är inte hans morsa och det är tråkigt, märkligt och ja, osexigt att plocka undan en vuxen mans smutstvätt som ligger slängd på golvet!
    Vi har diskuterat det och saker har blivit bättre. Däremot har vi fortfarande en uppdelning men som vi båda kommit överens om och inget är skrivet i sten. Men ja.. vissa dagar kan jag bli galen..!

  6. Bra svar på sambofrågan. En tanke som kan vara bra är att kvinnor oftast (skulle jag vilja påstå) har högre krav på renlighet å hur det är att ha det hemtrevligt. Min gräns för när det är smutsigt kommer fortare än min sambos. Han kan tycka att vi har det rent å fint och iordning när jag ser att det är stökigt å behövs städas, mm mm. Så det kan vara bra att prata om vart gränserna går. Att vädja att den andre kanske kan försöka hålla mer ordning hemma, mer mat i kylen, tvätta oftare osv. för att visa kärlek å respekt till den som har högre krav. Typ mötas på halva vägen.

  7. Jag har samma problem angående sambosituationen! Min sambo pendlar mycket och kommer ofta hem sent vilket innebär att jag är den som lagar middag på vardagarna. Problemet är dock att det lätt blir jag som också måste styra upp middagarna på helgen, komma på vad vi ska äta, handla osv. Vi har också olika uppfattning om vad som är stökigt och inte vilket innebär att det oftast är jag som städar.

    När han väl gör saker är det för att jag har bett honom att dammsuga, handla, laga mat eller liknande. Det är sällan han tar egna initiativ vilket gör mig irriterad. Det som dock gör mig galen är om jag städar på helgen och han samtidigt sitter och spelar dator utan att hjälpa till. Kan koka inombords.

    Vi har pratat om det här och insett att den bästa lösningen är att så fort ekonomin tillåter skaffar vi städhjälp (som han då betalar p.g.a intre drar sitt står till stacken). Tror även matkassar och liknande är bra lösningar! Känns himla trist om en relation ska ta slut på grund av lite bråk om städ och disk om det finns lösningar på problemet. Det är faktiskt okej att köpa lösningar.

    Skönt att vi är fler som har samma problem. Vi är inte ensamma! <3

  8. Aaah vad arg jag blev på min man när jag läste detta. Jag är föräldraledig med en 4-månaders hemma och gör ALLT. Tvättar, städar, handlad, lagar mat, roddar allt kring barnet osv. Han jobbar väldigt mycket vilket tyvärr krävs just nu i hans tjänst men jag får aldrig höra ”tack för att du lagat mat, städat eller tvättat”. Så trött. Älskar honom över allt men måste ändå be honom städa undan i köket efter middagen eller lägga undan sina kläder.. Suck, vad är det med män!! Hur fan klarar de sig utan oss kvinnor!

  9. Ang sambosituationen. Även jag känner igen mig, jäklar vad jag och min kille bråkade om det i början (vi har helt olika syn på när det är smutsigt, stökigt, jag vägrar säga till för att han ska göra det etc etc).

    När jag inte orkade bråka mer började jag städa och fixa mer och berättade bara att jag gjort det pga han inte alltid såg det (och har muttrat en hel del för mig själv). Har också flera gånger under helt bråkfria stunder berättat hur jag vill ha det hemma, att jag Trivs bättre när det är rent, att jag tycker det är fine att ta mer i perioder men att det då ska vara en överenskommelse och likväl kan vara åt andra hållet mm. Och nu (2,5 år senare) har han tagit upp flera gånger att han måste ta mer ansvar, kommer med förslag på hur vi ska dela upp och lösa problemet och har börjat göra mer.

    Vi är inte riktigt framme än men det går (långsamt) åt rätt håll. Kämpa på och hoppas det löser sig för er!!

  10. Till sambofrågan: det är inte lätt! Jag förstår din frustration.
    Min man och jag har levt ihop i 6 år. Först blev jag grinig och sur när han inte hjälpte till, eller inte ens märkt att det behövs städas etc. Lösningen (för oss iaf): prata om det, sätt ord på det! Vi kan inte läsa varandras tankar. Berätta klart och tydligt, men lyssna också! Det visade sig att min man och jag har helt olika uppfattningar om tex renheten: jag vill dammsuga varannan dag, för honom räcker det en gång/vecka. Då gäller det att kompromissa, tex dammsuga 2 ggr/v. 🙂
    Ni kan också prata om ’favoritsysslor’ och dela upp vad som ska göras.
    Jag önskar er tålamod och lycka till! ❤

  11. Angående sambolivet. Oj så klurigt det är, i alla fall i perioder.
    Jag flyttade in i min killes lägenhet och även om det nu efter 2 år verkligen känns som mitt hem så är det ju inte mitt. I början städade, plockade och härjade jag lite extra både för att jag mår sämre än honom av stök men också för att visa hur TACKSAM jag var att jag fick bo i hans lägenhet (inte han som sagt åt mig men ni vet..) Blä.
    Vi pratade om det och jag sa rakt ut att jag inte kan leva i en ojämställd relation och något måste ändras. När jag berättade min upplevelse förstod han själv hur skevt det var och han vill ju att jag ska må bra.Vi diskuterade vilka sysslor man tycker är roligast och delade upp efter det: jag plockar och dammar och min kille dammsuger, t.ex. Självklart plockar även jag fram dammsugaren vid behov, men att dela upp det lite har hjälpt oss. Han vet att dammsugningen är hans ansvar och är därför lite mer vaken på när det behöver göras. Testa!

    Det vi fortfarande kan ha problem med är att om jag är hemma ensam en dag så tvättar, städar och handlar jag men han reser sig knappt ur sängen för så är hans definition av ledig dag. Här säger jag fortfarande ”jag har bokat in en tvättid imorgon kl15” eller liknande och då gör han det utan problem, och plockar fram dammsugaren under dagen också. Han behöver en friendly reminder om att man som vuxen inte kan spendera lediga dagar likadant som när man bodde hemma, man kan ligga i sängen halva dagen kanske.Och det är ändå något jag kan leva med och något jag tror han lär sig själv snart. Old habits die hard osv

    LYCKA TILL TJEJEN. Du är värd ett jämställt förhållande där du mår bra. Våga ta snacket och förminska inte dig själv och dina upplevelser och känslor. Hejar på dig <3

  12. Så bra att ni tar upp det! Känner mig själv som en gnällkärring varje gång jag kommer hem och vår lägenhet är i kaos. Han kan vara ledig hela dagen, lägenheten var lagom städad när jag gick och kommer hem i ett kaos. Men ni har rätt, ska säga ifrån direkt!

  13. Det är svintufft att vara sambo! Nu kan det ha mycket att göra med att vi bor i en etta på Kungsholmen, det blir liksom extra mycket plocka undan, dammsuga, diska DIRKET osv för det är extremt otrevligt att sitta mitt i det hela tiden.
    Jag håller med forni om att göra ett schema, för oss måste vi ha det. Vi är dåliga på kommunikation överlag och det hjälper oss att få en struktur och att slippa den där +- känslan.
    Schemat får mig att slappna av på ett annat sätt och att slippa testa honom med ” hm undra hur många dagar det kan ta innan han plockar in den rena tvätten” är väldigt skönt. Tänker ofta att vi också måste vara lite bjussiga mot varandra i vardagen och jag uppskattar enormt när han tex lagar mat utan att fråga vad jag vill äta innan, även fast jag vill ha kontroll över vad vi ska äta oftast så struntar han i att fråga för att han vet att det kan vara skönt för mig att slippa TÄNKA.
    Var tydlig med hur du vill leva och att det kommer leda till en superhärlig icke sur flickvän!

  14. Jag är ”den andra” i sambosituationen. Min sambo är väldigt ordningsam och jag är mer som en ”normal” tjugotreåring (med touch av slarvig hehe). Vi har dock en lösning som förhoppningsvis funkar för er med!

    Vi har en fixarförmiddag varje vecka. Vi storhandlar samtidigt som vi tvättar och städar därefter. Det är en fast förmiddag, i vårt fall söndagar. På detta sätt är han lugn med att allt blir gjort och jag vet vad som ska göras och behöver inte känna mig lat. Dessutom sjukt skönt att inte behöva tänka på sådant i veckorna.

    Detta tar 3 timmar och efteråt äter vi lunch ute eller går på eftermiddagsbio. Mer dejting åt folket!

  15. Älskar ”Frågor med Forni” du är så klok. Angående sista frågan så tror jag att det är viktigt att säga till ordentligt en gång, gärna innan man hinner bli asförbannad. När jag flyttade in hos min sambo satt vi ner vid köksbordet med varsin kopp kaffe och pratade om hur det skulle funka hemma. Jag vet om att jag är pedant och extremt noga med hur det ser ut överallt. Han städar på ytan och tycker att garderober och tvättstugan kan vara kaos för att ”där ska vi ju inte ta in någon.” Så det var viktigt att göra upp ordentligt innan vi flyttade ihop.

    Vi har försökt att göra en fördelning som båda är nöjda med och det funkar oftast. Till saken hör att han har två barn som bor hos oss varannan vecka och då tar han huvudansvaret för dem och jag tar mer ansvar för städning, laga mat etc. Sedan delar vi mer lika veckan vi är själva.

    En sak jag brukar göra är att säga ”Vill du ta disken eller vika tvätten?” för att tala om vad som behöver göras på ett snyggt sätt. Eller säga ”Om jag städar badrummet nu, kan du dammsuga övervåningen?”. Jag upplever att min sambo känner att han måste göra något då eftersom jag gör en hushållssyssla, då kan han inte gärna sätta sig framför TV:n.

    Sedan har vi en del ansvarsområden som vi har uttalat att man måste göra, han har hand om soporna och jag byter sängkläder t.ex.

    Jag tror att man måste prata om det hela tiden på ett lättsamt sätt och berömma när det faktiskt blir något gjort. Det tar en sekund att säga, ”vad fint badrummet blev” eller ”så bra att du vek all tvätt, tack”. Allt blir roligare med uppskattning!

  16. TACK Michaela och alla ni för era kommentarer! Uppskattas enormt <3

    Vi har pratat ut och insåg att vi fastnat i en negativ spiral där jag fick tjata hela tiden och därför ville han inte göra nåt pga att han kände sig tvingad och då gjorde jag mer och tjata mer osv. Jag ska ta ett steg tillbaka och låta honom ta mer ansvar utan tjat och han ska tänka på att göra mer hemma spontant. Vi har olika syn på renlighet och stök och där försöker vi acceptera varandras syn och mötas på mitten.

    Känner verkligen igen mig i allt ni skriver också <3

  17. I mitt förra förhållande var jag ”morsan”, jag var tillsammans med en tjej och under dessa 5 år så pluggade jag 3 år. Vilket för henne var helt logiskt att jag skulle vara den som städade, tvättade och lagade mat. För hon tjänade ju pengar. Nu i efterhand när vi skilt oss (efter bla. otrohet från hennes sida) så har jag reflekterat hur jag absolut INTE vill att det ska vara i ett förhållande. Jag körde slut på mig psykiskt och fysiskt och hon kunde inte se det. Jag ville att allt skulle vara perfekt. Sen hade vi olika syn på vad som var ”stökigt” och jag är mer den som inte bryr mig jättemycket. Medan hon ville att det skulle vara kliniskt, men orkade inte göra något själv. Så mitt perfekta var inte hennes perfekta. Sååå många krockar och bråk. Och skulle man fråga henne så gjorde jag förmodligen aldrig något ordentligt. Men jag gjorde ALLT väldigt tidigt i vårt förhållande och vi kom aldrig därifrån. Till och med när jag började jobba så jobbade jag 90% och hon 100%. Så jag var i underläge där med. Så förutom otroheten så dog vårt förhållande pga att vi inte kunde prata med varandra och vi inte kunde förstå varandras känslor. För man håller inte alltid med, men det är ändå en känsla som den andra partnern har och där får man försöka mötas på mitten. Av kärlek och respekt till varandra.

    Nu har jag träffat en tjej som säger ”men hallå, du lagade maten så då kan jag diska” ”Vi kan ju gå tillsammans ner till tvättstugan”. Jag är helt chockad!! Och ovan. Helt plötsligt har jag någon som vill göra något för Mig och ser Mig. Och vi har en helt annan dialog och inget tjurigt när vi pratar. Nu har vi inte bott tillsammans i flera år, men vi har blivit ”sambos” ganska fort. Och jag märker stor skillnad i det här förhållandet. Jag bryr mig inte om det inte är perfekt och inte hon heller. Så nu blir det ingen krock utan vi går åt samma håll <3

  18. Vill också kommentera sambofrågan! Jag tycker verkligen det är superenkelt att hamna i en dålig cirkel, inte alls för att man bor med någon som vill illa utan för att exempelvis den andre inte har samma referenser för när det är ”stökigt”. Skulle aldrig rucka en centimeter på det ekonomiska, men städningen är inte lika lätt.
    Mina bästa tips är såklart att PRATA om det min sin partner, att vara öppen med att man inte vill hamna i en traditionell kvinnoroll utan att lägga ungefär lika mycket tid på det hela. Och mitt andra tips är att rentav dela upp det i ”favoritsysslor”, för mig är det exempelvis väldigt viktigt att städa toalett och handfat ofta, medan min kille är mer noggrann när det gäller att dammsuga ofta. Det funkar för oss!

  19. Tack för att ni ger mig insikten i att min kille är allt annat än lat när det gäller hemmasysslor! Jag har varit orolig att jag skulle bli den som skulle göra mest pga jobbar deltid men han städar, tvättar, handlar, lagar mat och allt möjligt utan att jag behöver be om det. Är så tacksam för att han ser vad som behöver göras hemma! Ska säga det till honom när han vaknar. Och att jag är glad att vi har varandra!

  20. Hej! Jag älskar din blogg och dina böcker har favorit platsen i min bokhylla! Men jag undrar vilka böcker brukar du läsa? Vet att du lagt ut e-böcker men du har alltid så inspo bilder med böcker med fina omslag på semesterbilder etc. Hade du inte kunnat göra ett inlägg eller kunnat ta upp det i nästa veckas frågor med Forni? Tycker du är så inspirerande och en otroligt bra förebild! Massa kramar:)

  21. Jag känner mest spontant: är man i en kärleksrelation ska man väl VILJA dela på arbetet hemma så att livet blir så simpelt som möjligt för alla inblandade? annars känns det inte värt att leva med varandra. Men jag är också väldigt hård på den punkten, kanske för hård i vissa situationer.

    Mitt största tips är att kommunicera, om det behövs gör schema och tänk på att det faktiskt inte behöver vara jämt.
    Det jag menar med att det inte behöver vara jämt fördelat är att som exempelvis min och min sambos situation just nu: Han pluggar men har det extremt lugnt i skolan så är ca alltid ledig och jobbar inte heller extra. Han har med andra ord oceaner av tid till både fritidsintressen, skola och ta hand om hemmet. Jag har precis slutat plugga, jobbar som mäklare och är ofta borta 12-14 timmar vissa dagar. I den situationen vi är i idag gör min sambo 90% av hushållssysslorna för att han helt enkelt har tiden. för det är inte rimligt att jag när jag kommer hem ska göra alla hushållssysslor när jag kommer hem på kvällen trots att han är ledig. Detta på premisserna att jag självklart hjälper till de dagarna jag har tid och att jag kommer göra detsamma för honom om situationen blir tvärt om. Den dagen han börjar arbeta kommer och vi båda är borta mycket kommer vi köra med principen ”den som kommer hem först gör det mest akuta/viktigaste som att exempelvis laga mat och sen hjälps vi åt med resten 🙂

    Jag är uppväxt såhär med föräldrar som alltid har värnat om varandras tid och helt automatiskt och utan bråk eller tjat har skött allt hemma och alltid tänkt på att HJÄLPAS ÅT, så detta är självklart för mig. Min sambo kommer istället från ett hem där hans mamma har gjort och fortfarande gör allt i hemmet och han har inte sagt det ordagrant men jag har en känsla av att han inte har trivts med det då han är väldigt noga med att inte sätta mig i en automatisk ”kvinnoroll” som ska städa, diska och laga mat osv

  22. Hej! Jag har en fråga till veckans avsnitt 😉 Om en vän har gjort dig illa, sagt något som du inte tycker är ok, gjort något speciellt eller sårat dig på något vis, hur hanterar du situationen då? Konfronterar du direkt på plats? Nämner du något nästa gång ni ses? Ringer och pratar? Sms? Jag uppskattar när någon kommer direkt till mig, men vet att många håller det inom sig och då vet man aldrig vad man gör för fel, om man har gjort något som den andre inte tycker är ok. Tycker att det är viktigt med en öppen dialog i en vänskap. Man ska kunna prata om lite jobbigare saker också. Hehe. Ha det bäst! Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej! Har en fråga till Frågor med Forni som jag hoppas att du kan besvara. Hur kommunicerar du och D med varandra när t e x du är på resande fot? Pratar ni varje dag? Pratar i telefon eller bara sms? Kram!

Hej fina du!

Vi hörs på whatsapp varje dag men långt ifrån mycket, vissa dagar är det bara ett ”God natt älskling!” för att vi inte hunnit prata under dagen. Vi kommunicerar mycket mindre än andra par när vi är ifrån varandra har jag märkt. Nu i Marbella var första gången på tre år som vi pratade i telefon när jag var iväg på semester (!), men då var det för att jag sa att jag tycker att vi i alla fall borde höras på telefon en gång på semestern om jag är borta längre än en weekend hehe. D vill helt klart kommunicera mindre än mig och jag kan tycka det är tråkigt ibland men försöker kompromissa eftersom jag vet att det inte finns någon baktanke – han tycker bara det är roligare att prata om allt när jag är hemma än att höras massor när jag är borta. Jag tycker att smsa/chatta lite varje dag + ett eller ett par telefonsamtal på en vecka om vi är ifrån varandra är lagom, mer än så hade blivit stressigt men om det är mindre är det lite tråkigt. Vill inte känna att vi måste ”rapportera” till varandra men vill heller inte känna att vi skiter i varandra så balansen är viktig. Tycker att vi får till det för det mesta.

Kram!

Fast måste faktiskt hålla med Camilla här, oavsett vad för IBS man har så är just balans bra och balans är inte att låta magen åka bergochdalbana mellan JÄTTEmycket mat bestående av för magen svåra saker, för att sedan äta jättelite och näringsfattigt. Blir nu också supernyfiken på hur det funkar med all pasta du äter?

Jag insåg att jag uttryckte mig klumpigt när jag skrev det här (klick!) eftersom jag utgår ifrån att ni känner mig vilket ni såklart inte gör, ni utgår ju från er själva/det ni känner till. När jag skriver att jag behöver äta sallad och dricka vatten efter en vecka av ”dålig” mat betyder det inte att jag svullar när jag äter ”dålig” mat och äter ett salladsblad när jag äter sallad. Jag äter samma mängd mat jämt. Det här jojo-fenomenet som jag vet att många personer kör på är inte min stil och inte ett hållbart sätt att leva enligt mig. Jag har en extremt sund relation till mat och jag känner min kropp väl. Det betyder att jag vet att min kropp behöver frukt och grönt för att må bra. Jag förstår inte vad du menar med att mycket sallad skulle vara näringsfattigt? Det är svinbra för kroppen att få i sig mycket grönt. För alla kroppar. Kroppen älskar ren mat och mår mindre bra av för mycket restaurangmat. Det betyder att jag kompenserar en vecka av ute med en vecka av mer hemlagat och ett berg av grönt till mina måltider. Super för kroppen! Jag vet ju att en vecka av semestermat inte är skitbra för just min kropp, men jag vet också att min kropp balanseras tillbaka lätt när jag kommer hem igen bara jag får i mig hemlagat och ”ordentlig” mat i några dagar. Mindre kött och mer sallad. Som sagt, med tanke på alla resor jag gör, alla event jag går på och alla utemåltider jag äter så har jag lärt känna min kropp rätt väl vid det här laget och har bra koll på min IBS.

Det är lite tråkigt att mat är så känsligt och att jag inte får skriva om mat utan att det ska ifrågasättas eller kritiseras… jag får ofta skit för att jag ”äter för mycket” trots att ”jag är så smal” samt människor som skriver att det är ”självklart att jag inte äter det jag fotar”. Det är ju så att jag mestadels dokumenterar mina festliga tillfällen i vardagen (typ Min helg i bilder!) och då är det mer rolig mat. Sedan på vardagar är det sån mat som i min värld är vardagsmat. Jag hoppas att ni slutar jämföra er egen relation till mat med andras. Försök hitta DIN balans i DITT liv och fokusera på det. Så har jag gjort och det gör att jag har en avslappnad och härlig relation till världens bästa grej – mat! – trots det faktum att jag har IBS. Stor kram!

P.s Ang. pasta så älskar min kropp pasta. Den dietisten jag träffade efter jag fick IBS sa att det troligtvis är för att jag är uppvuxen på pasta så att min kropp är så van vid det. Jag vet att vissa får jättesvårt för gluten när de får IBS men det har alltså inte hänt mig (TACK GUD!). Pasta for life <3

Hej Michaela, jag är sugen på att beställa dina fina slip-in sandaletter, men vill bara fråga, hur är kanten framtill? Mjuk eller hård? Har så sjukt lätt för att få skavsår just där, därför jag frågar, men tycker att skorna är underbara 🙂 Kram!

Den är mjuk och amuletten som sitter på har en tygkant under sig så att den inte ska skava på foten. Vi har tänkt på allt sånt för att de ska vara just sköna att ha på sig!

Hej!!
Jag undrar lite hur du ser på det här med att vara miljövänlig osv. Typ hur gör ni hemma? 🙂 och tänker du på miljön när du flyger mycket? Vet inte om jag sett något inlägg om miljö i din blogg nämligen, skulle vara kul att höra dina tankar kring ämnet 🙂

Hej!

Jag gör bland annat följande aktiva val för miljön:
– Källsorterar hemma
– Slänger ALDRIG mat, luktar och smakar på grejer som har passerat bäst före-datum, det mesta går att äta långt efter att datumet har passerat
– Slänger aldrig någonting egentligen, allt ifrån kläder till köksprylar och skönhetsartiklar som inte används skänks bort till välgörenhet eller ges bort till vänner och familj
– Dragit ner ca 75% på köttkonsumtion både i och utanför hemmet
– Går nästan överallt, åker i stort sett aldrig buss/tunnelbana/bil

Att flyga är ett aktivt val och jag tänker inte sluta se världen, däremot kan jag göra andra val för att tänka på miljön vilket jag gjorde när jag valde att sluta med kött i så stor utsträckning som jag gjorde för ca ett år sedan. Sedan är det ett aktivt val att välja ett boende med gångavstånd till jobbet, det gör att ingen av oss behöver bil. Kram!

Jag undrar när du och dina vänner fick eran första seriösa pojkvän? Jag fyller nämligen strax 23 och har alrig haft någon som jag kallar pojkvän eller någon som kallar mig flickvän – även om träffar väldigt många killar. Det blir mest att de som faller för mig faller jag inte för och vice versa. Det är verkligen ingenting jag tänk på förut men jag tror nog att jag är den enda utav de tjejer jag känner som aldrig har haft en pojkvän och ja, man är ju bara människa, så det börjar komma åt mig och jag har börjat undra. Är det ovanligt? Vad tycker du? Jag hade verkligen verkligen uppskattat om du kunde skriva några stöttande ord och hjälpa mig sudda ut den här nojjan!

Massa kramar och tusen tack för en varm och omfamnande blogg

Hej fina du!

Inte alls ovanligt att vara 23 och aldrig ha haft någon man kallar för sin partner. Kärlek handlar ju främst om tajming och alla har förhållanden under olika perioder i sitt liv. Jag har haft pojkvänner sedan jag var 14 år men vem vet, jag kanske lever ensam de sista 50 åren av mitt liv (vilket jag verkligen inte hoppas D for life <333) men du förstår poängen. Kärlek kommer när den kommer och alla får uppleva den i olika tider i ens liv. Jag har flera fantastiska vänner som inte skaffade partners förrän de var 25-30 år eftersom de inte hade hittat rätt. Hellre vara singel, dejta runt, hänga med killar osv. än att stadga sig med någon bara för att det är dags. Din partner hänger omkring någonstans där ute och en vacker dag kommer ni att träffas, var så säker på det! <3

En stökig resa till Ibiza för ett par år sen!

Hej Michaela! Jag har en fråga gällande kompisar och resor. Du och dina vänner reser ju mycket. Jag och några gemensamma vänner har en bästa vän som bor på en semesterort och hon får besök då och då. Jag har varit där en gång sedan hon flyttade för tre år sedan, först hade jag svårt att åka pga flygrädsla och sedan har man ju en ekonomi och ett jobb att tänka på så inte så lätt att komma iväg. Däremot har jag sagt till mina vänner att jag skulle vilja åka dit ihop och gärna bli informerad om de skulle börja planera en resa. Men nu, för andra gången, har de inte sagt något till mig och plötsligt sitter de bara på ett flygplan. Detta är alltså nära vänner. Jag får sedan stå ut med snapchattar och bilder från en resa jag gärna följt med på men uppenbart hållits utanför fram tills avresedatum. Jag tog diskussionen om detta sist det hände men fick bara skit, så är bara rädd för att ta upp det en gång till. Vad gör man? Hur känner du de gånger andra i din krets reser utan dig? Jag tycker mina vänner har ett konstigt beteende kring detta, speciellt eftersom vi är närmre 30 än 20. Tack för fin blogg! Kram!

Hej vännen!

Varför ger de dig skit när du förklarar att du känner dig utanför? Det låter jättekonstigt och inte alls så schysst.

Det är ju lite knepigt ibland det där med umgängeskretsar, även när man är vuxen. Min metod när det kommer till att bli inbjuden/inte vara inbjuden är att fråga om jag får följa med om jag får höra att mina vänner ska göra något kul. Jag litar helt på att de tycker om att umgås med mig och att jag får följa med om jag frågar. Det är lättare att fråga än att bli ledsen för att man inte blir inbjuden. Till exempel kan det ju vara så att Petra har frågat mig tre gånger om jag ska med på något och jag har tackat nej, den fjärde gången är det ju inte så konstigt om hon inte frågar mig då. Så jag tror på att våga bjuda in sig själv. Självklart måste man känna in läget och stämningen, alla umgås ju i olika konstellationer och det kanske inte alltid passar att bli inbjuden. Jag tror på rak kommunikation även om jag vet att det kan vara otroligt svårt.

Jag skulle absolut ta upp detta med dina vänner igen. Fråga bara rakt ut ”Varför frågade ni inte mig om jag ville följa med?” och sedan tycker jag att du kan strunta i att titta på deras uppdateringar i sociala medier, sånt brukar bara göra ont i hjärtat tycker jag…

Och kom ihåg: om du känner dig aktivt bortvald så finns det andra vänner där ute som skulle älska att hänga med dig!
<3

  1. Sista frågan: jag får så ont i hjärtat. Förstår dig precis och tycker inte alls det är okej av nära vänner att göra så, kanske de inte är så nära egentligen. Jag håller med Michaela att fråga rakt ut, och om de blir sur så hell with them. Jag är själv i en period där jag börjat ifrågasätta vissa av mina äldsta och ”närmsta” vänner och vet att det inte är lätt, men vänner ska definitivt få en att må bra största delen av tiden och om inte så är det bara inte okej. Om de skulle säga saker som ”vi gjorde det inte för att göra dig ledsen” kan det absolut stämma MEN, om man verkligen tänker till lite och inte bara på sig själv hela jäkla tiden så förstår man att dessa saker sårar. Kram ❣️❣️❣️

  2. Älskar de här inläggen och dina svar! <3 Jag reflekterar inte alls över din matkonsumtion och tror att det är en väldigt liten del av dina läsare som gör det och tyvärr är det de du får kommentarer ifrån. Försök (även om det är supersvårt!) att tänka bort dessa kommentarer och sluta inte att skriva om det du vill eller visa upp bilder från ditt liv för att de förminskar dig. Jag älskar dig blogg och det märks att varenda inlägg är genomtänkt! Du verkar vara så genuin, kärleksfull i alla dina relationer och fin i ditt sätt att vara och tänka! Sluta aldrig att vara du! En stor varm kram till dig Michaela! <3
    Ps. jag känner igen några från bilden när ni är i Ibiza, men vad heter alla? 🙂

  3. Hej du på näst sista frågan! Jag fyller 26 i år och har varit tillsammans med min sambo i tre år. Innan det hade jag aldrig varit nära en stabil relation och jag funderade SÅ mycket på om jag ens kunde bli kär. Det kändes liksom helt omöjligt. Jag blev också otroligt stressad över att de flesta i min umgängeskrets hade relationer och blev sambo och hit och dit medan jag harvade på i mitt ensamma hjulspår. Men sen vände det liksom. Och på ett vis är jag så glad att jag var så pass ”gammal” när jag blev tillsammans med Tobias för jag kände mig själv utan och innan. Jag var trygg i mig själv, visste vem jag var och då var det precis som att ödet bara ”ok nu är du redo för en seriös relation”. låter så töntigt men det känns verkligen så. Också väldigt skönt att känna att man inte är beroende av sin partner utan vet att man klarar sig prima på egen hand!

  4. Till dig som skrev den sista frågan: Jag tycker inte att dina vänner verkar vara några höjdare till vänner precis. Om jag var du så skulle jag fråga dem varför de inte bjöd med dig. Försök att fråga nyfiket, inte argt. Det kan ju vara så att de har missuppfattat någonting, även om det inte verkar helt troligt. Säg att du kände dig utanför. Om de inte har något bra svar på varför de inte bjöd med dig, inte ber om ursäkt och säger att de ska bjuda med dig nästa gång eller blir arga för att du tar upp det, då hade jag slutat umgås med dem. De kanske inte menade någonting illa, men de borde nog ha kunnat räkna ut att du skulle känna dig utanför om de åker hela gänget utan att ens ha frågat dig. Det finns andra potentiella vänner därute som inte skulle behandla dig på det sättet! Och om de faktiskt har ett bra svar (det vill säga ett svar som gör att det inte känns så jobbigt i magen hos dig, det ska inte handla om ett svar på tal eller någonting liknande) säg i sådana fall att du gärna vill följa med nästa gång! <3

  5. Sluta aldrig med dina matbilder! Så roligt att se vad andra äter om dagarna.
    Din blogg är så bra och inläggen är genomtänkt och välskrivna, bilderna sätter guldkant i allt 😊

  6. Så bra svar! Till tjejen som känner sig utesluten, jag förstår precis hur det känns. Helt plötsligt märkte jag att mina vänner sågs utan mig, inte sådär spontant utan typ fester och middagar. Blev givetvis ledsen. Borde tagit upp det men istället slutade jag höra av mig och orkade inte ”toffla”. Omoget kanske. Nu har de dock börjat bjuda in mig igen och vill ses, så jag vet inte, det kan ju vara så att ibland blir saker som de blir utan att de menade något illa. De kommer säkert säga att ”ja men du har ju inte kunnat tidigare eller inte verkat kunna ta ledigt eller inte haft ekonomin och inte pratat om att du vill resa dit så vi tog för givet att…”. Om jag var du skulle jag ta upp det och fråga och sen ge dom en chans till liksom, om du märker att du blir utanför någon mer gång så kan du hitta lojala vänner någon annanstans <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Åh Mykonos! Varit där 3år i rad! Såå underbart att man bara vill dö!

När på sommaren åker ni?

Ni måste ju testa resturangerna Interni och Ling Ling, och beachklubbarna Nammos och Scorpios! 🙂

Vi åker sista veckan i juli!

Alla som har varit på Mykonos verkar älska det. Det roliga med Grekland är ju att landet, precis som så många andra, har ett stort utbud och variation. Ingen ö verkar vara den andra lik och Aten verkar ju även det vara en stad för sig. Finns mycket att upptäcka helt klart. Vi valde Mykonos för att alla våra vänner talar så gott om det, det känns lyxigt men även vackert och som att det finns en hel del roliga ställen att hänga på. Många verkar kombinera Mykonos med Santorini, går det att typ hyra en båt och åka över dagen bara? Hade varit magiskt att få se Santorini också, helt klart en drömdestination.

Tack för tipsen! Om någon annan har tips, bring em’ on!

så otroligt fin klänning på den första bilden forni!! letat som en galning efter den på asos, skulle du snälla kunna länka?

önskar dig en underbar dag! <3

Visst är den MAGISK! Finare i verkligheten än på bild. Finns här (adlink!). Och som jag nämner i inlägget, om du shoppar via Bonusway får du 6% tillbaka på köpet också, faktiskt riktigt värt. Blir en del om man internetshoppar mkt.

Vi funderar mellan Palma och franska rivieran till sommaren, men har lite svårt att bestämma oss. Hur tänker ni med hotell i Palma i år, kommer ni återvända till samma eller prova på ett nytt? Några tips? Finns det mycket att göra och se i Palma eller är det mest sol, bad och utflykter som gäller?

Kram

Om vi bokar Palma kommer vi nog att testa något nytt, mest för att vi gillar att prova nya hotell. Bara på en vecka hann vi ju med tre olika hotell i Palma sist så kommer garanterat bli något nytt. Jag är förtjust i detta (klick!) men det är rätt pricy, så skulle nog ta några dagar där och några dagar på ett annat ställe. Jag kan rekommendera OD Port Portals för några dagar, det låg bra till nere vid hamnen i Port Portals där det finns en del trevliga ställen så som Roxy after beach, Tahini (grym sushi-middag) etc. Sedan några dagar centralt i Palma. Palma har en hel del att erbjuda, speciellt i mat och dryckesväg, men rekommenderar er absolut att ta utflykter också. Speciellt om ni åker under sommaren.

Kram!

Till frågor med Forni; jag och min pojkvän ska bila i Italien i sommar. Vi tänkte ta flyg ner och hyra en bil i Italien, vad rekommenderar du för ställen? Vad får man inte missa? Vi vill verkligen uppleva det mest italienska! Kram på dig

Jag röstar för norra Italien! Flyg till Milano eller Venedig och sedan är det bara att välja och vraka. Venedig är ju underbart för att starta resan, ett par nätter där räcker. Från Milano är det nära till t.ex. Alba, Portofino-kusten, Cinque Terre, Garda, Como, Valpolicella-området etc. Googla loss och välj sedan ut era favoriter! Puss <3

Michaela..
Hur hanterar man en situation där ens sambo som man varit tillsammans med i ungefär två år och har en köpt lägenhet och allt sånt tillsammans. Där han efter en stormig period tvekar på en framtid tillsammans med mig? Hans ord är att han älskar mig, är kär i mig och vill ha ett lyckligt liv tillsammans med mig men vet inte varför han tvekar och varför han inte får ihop livet med mig. Jag ger honom tiden han behöver men att bära på vetskapen varje dag att detta kan bli den sista tär på mitt hjärta. Hur kan man hantera en sådan situation?

Oj. Jobbig situation. Men ändå bra att han öppnar upp för dig om sina tankar och känslor? Jag skulle se det som ett tecken på att han vill få det att funka, det faktum att han delar sina tankar med dig. Finns många människor som inte säger ett ord och sen en dag från ingenstans vill göra slut, så det här är ändå schysst gjort tycker jag. Om jag var du skulle jag fråga honom vad det är som skaver, om det är något ni kan jobba på och om han är villig att kämpa för att ”bli säker” på er igen eller om han helt enkelt har gett upp? Kommunicera med varandra men ge honom också andrum. Det är modigt att dela en sådan här tanke i en relation, kanske är det något speciellt i er relation som gör att han känner så? I sådana fall kan det här vara en chans till förändring. Eller så river han av plåstret långsamt, och det är ju å andra sidan inte så schysst. Det är svårt att sätta sig in i en persons hjärna när man inte vet, min tjejkompis gick igenom en liknande situation för ett tag sedan och det spelade ingen roll hur mycket vi spekulerade – man kan inte läsa tankar. Är det någon av er som läser som har erfarenhet av detta, hur hade ni gjort?

Skickar en stor kram och massa kärlek! Och kom ihåg: du vill inte vara med någon som inte vill vara med dig. Om han inte vill längre så är han inte mannen i ditt liv. Puss.

Åh så kul att du med älskade Big Little Lies! Har själv precis slukat serien och gillade den starkt. Skulle vara kul om du skrev lite tankar om serien, kanske så som du gjort om Girls och Skam? Älskar de inläggen! För övrigt måste jag berömma dig för dina fina skor! Perfekta. Vilken färg är din personliga favorit, om du bara får välja en?

Vad roligt att du gillar dem! Det kan jag absolut göra, lägger till det på listan. Tack snälla du. Jag kan OMÖJLIGT säga en favorit, dessa fyra är så noga utvalda av mig och de är alla speciellt på något sätt. Men de beiga är lite av en överraskning, vi hittade verkligen den perfekta beiga mockan och de är så snygga till brunbrända fötter! De gula är å andra sidan FANTASTISKA och de rosa har den finaste färgen jag vet. Och de svarta funkar till prick allt, riktigt snygga att ha kvällstid dessutom. Ja du hör ju…

  1. Till frågor med Forni;

    Hej Michaela! Tack för en fantastisk blogg, den utgör stort stöd för mig och har gjort länge under olika perioder och händelser i livet. Min underbara mamma har bokat en resa för oss till Portofino efter det att jag läst så gott om platsen på din blogg! Vill jättegärna ha tips på mysiga restauranger, vad man borde se och göra medan man är där mm. Finns det strand t.ex? Massa kramar och tack för all hjälp du bistår många unga (och kanske även gamla) kvinnor runt om dig!

  2. Till den som kommenterade om sambon som tvekade på en framtid osv; Jag har varit där! Dock tvärtom, jag var den som tvekade… jag älskade och älskar (!, mycket viktigt) min kille väldigt mycket men vi hade gått igenom en jobbig period där jag kände mig bortglömd och bortprioriterad och dessutom mådde lite sämre själv och hade mycket stress och press utanför vårat kärleksliv… Så de tankarna började bara spöka i mitt huvud, och det skavde SÅ i mitt hjärta, man gick ju i tusen bitar varje gång man ens tvekade lite och tankarna på att göra slut dök upp (FASTÄN JAG INTE VILLE DET). Fick faktiskt ren och skär ångest så fort jag tänkte på det pga jag inte ville det och älskade honom så mycket men tankarna fanns där iaf. Jag pratade om detta med min sambo och vi bestämde oss för att göra mer saker tillsammans och ”boka” in varandra mer på annat än bara det vanliga, och det visade sig att det var precis det jag behövde! Och nu känns det så himla bra igen och jag är så glad att jag gick på min instinkt om att avvakta och låta tankarna och känslorna rinna av, ibland kanske de inte gör det men ibland tror jag att man bryter upp alldeles för tidigt för att man tror att minsta tvekan innebär att man inte älskar varandra. Som Michaela sa; det är bra och dessutom modigt att berätta detta, även om det gör ont! Mitt tips är att prata, prata och prata om de känslorna men också om andra och om glada vardagliga saker och helt enkelt göra sånt som kan finnas med i eran framtid. Vi var mycket ute och grillade och umgicks med mina och hans föräldrar och då fick jag känna hur våran framtid kan se ut och hur de delarna av vårat liv kan vara, vilket jag ju insåg att jag aldrig vill vara utan! 🙂 Vet inte om jag bidrar med något… Men ville bara ge lite perspektiv från någon som varit din sambos del av tvåsamheten. Kram

    1. Jag har input på samma fråga!
      I somaras tog min sambo upp ungefär samma sak med mig – att han inte visste om vi fungerade ihop. Han var tydlig med, precis som din sambo verkar, att han vill vara med mig och älskar mig, men att vissa saker i vår relation fick hon att tvivla på om vi skulle fungera. Jag blev såklart jätteledsen och förtvivlad, men har nu i efterhand förstått att jag inte heller mådde speciellt bra i vår relation då. Han hade haft en tuff period, med utmattning efter vår renovering, tufft på jobbet osv. som gjorde att han valde att säga upp sig. Att leva ihop med någon som lider av utmattning och psykisk ohälsa är oerhört påfrestande, och jag kände helt enkelt att jag inte blev sedd. Allt handlade om hans mående (såklart!), och jag kände att vad jag än gjorde så fick det honom inte att bli bättre. Jag kände mig verkligen sämst. Detta resulterade i att jag började söka extremt mycket bekräftelse hos honom, som han inte hade förmågan att ge just då. Vilket i sin tur fick honom att känna sig extremt otillräcklig och må ännu sämre.
      Det har tagit hela hösten för oss, och vi har nog aldrig gråtit och bråkat och resonerat så mycket. Tvingats att visa respekt, kämpat med våra egna svagheter, kompromissat, men framförallt lärt känna varandra på ett helt nytt sätt. Någonstans vid nyår var det som att vi hade varit ledsna och bråkat färdigt, och ganska naturligt blev vår relation en relation som tar så himla mycket mer hänsyn. Jag älskar verkligen oss för att vi klarade det. Och jag är så himla tacksam att han var den som vågade sätta ord på vårt problem, det räddade nog oss.

      1. Sluta helt enkelt inte prata med varandra. Om han behöver tid, ge honom tid. Åk hem till en vän eller en mamma eller pappa. Men sluta inte prata om det, fråga, diskutera, vrid och vänd. Vill han att det ska vara ni kommer han vilja ha en lösning lika mycket som du, vill han inte kommer det inte vara ni tillsalut iallafalll, his loss. Stor kram!

        1. Oj tack Michaela och tack till er tjejer för sådana fina svar som verkligen fick mig att tänka till och faktiskt se saken från ett annat perspektiv. Ibland kan det tyvärr vara så himla svårt speciellt när ens bekanta aldrig varit med i en sådant situation eller har den fina förståelsen som Michaela utstrålar ❤
          Precis som ni säger, så är han himla tydlig med att jag är den enda för honom och vi har jätterolig ihop med allt från middagar till aktiviteter och allt vad det tillhör. Jag vet att han anstränger sig men kan just nu inte ge 100% av sig själv som han tycker jag förtjänar. Men trots det säger han att han har sina hjärnspöken, och som jag förstår det som så tror han att det beror på våran nergång som vi haft i sammanband med min dåliga period i livet, som då gick ut över honom. Eller kanske ålderskris? 27 år ung är han… Eller så kan det som Michaela säger, att han river av plåstret långsamt men då hade jag nog inte sett honom böna och be för att jag ska fira tex påsk med hela hans släkt? För alla sådana aktiviteter med hans familj och vänner vill han mer än allt annat ha med mig på.

          Ska verkligen verkligen spara ner och ta till mig utav de ni skrivit, för att påminna mig själv att det kanske inte är så jävla kört som det känns när någon berättar för en att en tvekar. Utan får se detta som en möjlighet att kunna ändra på något. För detta är trotts allt personen jag vill leva med.

          Värmer verkligen mitt hjärta att ni vill dela med er utav era tankar och upplevelser.
          Nu är klockan snart 09 så ska väcka honom med pussar och låta honom åka iväg på golf så han kan få lite egentid!
          Hoppas ni får en fantastiskt dag och tveka ej på att skriva mer❤

  3. Vi har faktiskt varit på Santorini varje gång vi varit på Mykonos. Älskar! Men att åka över dagen blir för kort då båtresan är några timmar. Santorini är romantiskt och mycket lugnare än Mykonos. Det kan vara rätt skönt att åka till Santorini i 3 dagar efter en vild vecka på Mykonos, hehe. För att sen flyga hem direkt från Santorinis mini-flygplats 😛

  4. Angående Mykonos och Santorini! Tips tips. Jag har varit och båtluffat i Grekland på öarna runt där, vi var då både på Mykonos och Santorini och det är väldigt lätt att ta sig därimellan. Iaf när vi var där gick det både små båtar och stora bil/personfärjor flera gånger om dagen så det är inga problem att antingen ta en tripp över dagen eller sova en natt och sen åka tillbaka på morgonen. Både Santorini och Mykonos är otroligt vackert och härligt så ni kommer få det toppen oavsett!! Stor kram <3

  5. https://sv.hotels.com/ho222197/hotel-tres-palma-de-mallorca-spanien/?rffrid=sem.hcom.SE.google.003.00.04.s.kwrd=c.161923980186.38457538524.183496359.1t2.dsa-269943978843.1006565.20287.0.COiV5Y6VtdMCFQyeGwodMSUF-w.aw.ds&semid=38457538524.183496359.1t2.dsa-269943978843.1006565.20287.0&gclid=COiV5Y6VtdMCFQyeGwodMSUF-w&gclsrc=aw.ds

    Kan rekommendera Hotel Tres i Palma. Det är otroligt mysigt och beroende på period relativt bra pris. Vi har bott där flera år i rad och personalen är väldigt hjälpsam, läget är optimalt inne i Palma och rummen otroligt fräscha. Rooftoppen är lite tråkig på dagen men då vill man ändå inte vara där, dock mysig för ett glas på kvällen innan man går ut för middag, då man har utsikt mot både katedralen och havet.

  6. Åh Grekland, här bor jag! Att du inte varit här, det är underbart! Förstår om ni inte hinner med en tripp till Aten under semesterveckan men jag kan verkligen rekommendera det till en annan gång, speciellt i månaderna Maj eller September, då är det som bäst. Jag har en blogg där jag tipsar en massa om Aten med kategorier om både guider och tips, kika gärna in där 🙂

    Aten är en bortglömd pärla som bjuder på underbart väder nästan året om, billiga priser, vibrerande nattliv, sevärdheter och underbart god mat och dryck. Lite udda från andra Europeiska huvudstäder men värt att upptäcka.

    devote.se/inathens

  7. Till frågor med Forni:

    Tack för en underbar blogg, har följt dig ett bra tag och även då sett att du har besökt Portofino. Jag ska dit med min sambo i början av juni och vi skall bo i Rapallo men även ha bil så att vi kan ta oss ner mot Portofino. Jag undrar därför om du har några tips på restauranger eller ställen i området man inte får missa! Alltid varit en dröm att åka dit och i sommar blir den sann 🙂 då vill man ju inte missa guldkornen.

  8. Bodde på St Francesc förra året när vi var i Palma. Ett helt fantastiskt hotell! Kostar en del men det var det värt tycker jag. Servicen är i toppklass, alla rum och omgivningar toppfräscha, frukost + mat i världsklass och sen en riktigt fin takterrass med liten pool.

  9. Hej forni,

    Palma eller Mallis är som mitt andra hem. Vill varmt rekommendera hotellet som du länkade till i Palma. Det är magiskt!! Bo där!! Sen vill jag också rekommendera Hotel Cort och Boutique hotel Can alomar precis ovanför LV-butiken. Det hotellet är fantastiskt!! Om man vill bo lite utanför så Hotel bendinat. Hoppas du finner något som passar.

    Stor kram

  10. Hotel bendinat är typiskt Mallorcanskt. Såg någon tipsat om hotel Tres ovan, det är ett oerhört prisvärt och fräscht hotell med underbar personal. Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela!

Vi är i full gång att anordna en möhippa i Stockholm, vi söker en rolig aktivitet som hela gänget kan delta i, restaurang tips, hotell tips, skärgårdstips? Vad skulle du rekommendera! Vi vill ha god mat och härligt häng!

Hej fina du,

Vad härligt med en möhippa i världens bästa stad! Möhippor ska vara personliga först och främst tycker jag så se till brudens intressen. Men här kommer några förslag som jag tycker om i alla fall!
Bo: Scandic Haymarket, Story Hotell, Miss Clara
Äta: Frukost eller brunch på något av de härliga ställena i Vasastan, typ Greasy Spoon, Pom & Flora eller Sthlm Brunch Club, lunch eller brunch på Strandvägen 1, middag på Kasai
Göra: Fjäderholmarna är närmsta skärgården att ta sig ut till, ät räkor och bada på klipporna! På vägen hem kan man stanna till på J i Nacka Strand för mat eller dryck. Finns en del matlagningskurser i Sthlm där man lagar middagen i olika lag tillsammans, också mysig grej tycker jag. Clarion Signs takterass på sommaren är magisk för möhippa om man vill ta det lite lugnt några timmar sen finns det ju massa aktiviteter i stan man kan hitta på beroende på vem bruden är. Googla loss! Och lycka till, puss!

Vart kommer dom vita byxorna ifrån?

De är från Theory och jag köpte dem i Miami i höstas, lite pricy dock. Men har faktiskt ett samarbete på gång där ni kommer kunna fynda Theory och andra märken väldigt fördelaktigt… återkommer med det innan månadens slut!

Dina skor är såå snygga! Som en dröm att se på… Och vilken känsla det måste ha varit att få visa upp dem och se dem i butik. Pirrigt är väl bara förnamnet..

Vill gärna trampa omkring i dem på min semester i sommar… Kan man köpa dem i Norge tro (kanske inte än, men snart)? 🙂 Eller online? Isåfall får jag beställa hem via mamma och pappa tänker jag. Kommer kriga för att få dessa skor som du märker :D.

Ja shit vilken känsla? Jag hade inte reflekterat över det så mycket innan eventet men sen när jag kom till NK kände jag mig… hmm ja som när jag var liten och fick min kanin i födelsedagspresent typ???

De går utmärkt att klicka hem på webbshoppen! Du hittar dem här.

Var är era Hans J Wegner stolar inhandlade?

Vi köpte dem av de förra ägarna tillsammans med matbordet som är ifrån Asplund. Förutom sängen så är matplatsen det absolut bästa köpet till lägenheten!

Till frågor m Forni: kan du berätta mer om vad du tyckte om resmålet och Tel Aviv? Vad hade du för förväntningar? Hur var kulturen? Var det modernt och hur var folket? Vilket land som du varit i påminde det om? Likt Marocko t.ex.? Hur dyrt/billigt var det att äta/shoppa? Fanns det mycket att se, göra och upptäcka?

Absolut! Vi var bara där i tre dagar vilket gjorde att det inte riktigt fanns tid till att göra allt vi ville. Till exempel stod en dag i Jerusalem och Döda Havet högt upp på listan men det tar en hel dag att besöka det och vi hade bara drygt två dagar. Jag är ju väldigt åksjuk så vi kände också att det inte var värt det på så kort tid. Det handlar om prioriteringar och i vårt fall står ALLTID mat och dryckesscenen högst upp på listan över saker vi vill uppleva i en ny stad. Sedan tappade vi ju nästan en halvdag på semestern efter det som hände i Sthlm i fredags som gjorde att vi gick tillbaka till hotellet i många timmar för att uppdatera oss. I lördags var det en stor högtid så då var allt stängt, därför vi bokade in en heldag vid en pool den dagen vilket ändå passade efter allt som hände dagen innan.

Anledningen till att vi åkte till Tel Aviv var just för att vi hörs så bra om restaurangerna där och att det ska vara up & coming som weekend-resemål. De som varit där har sagt att det finns grymma uteställen och det var dessa vi ville testa på, så där var förväntningarna höga. Mina vänner som varit där tidigare sa att det var ett trendigt resemål, typ som ”nya Barcelona”, extremt gayvänligt (flest gaykompisar som varit i TA) och modernt om man tittar på hur vår generation lever i TA. Allt det stämde och levde upp till mina förväntningar.

Priserna är som i Stockholm så det är snarare dyrt än billigt, sen gick vi ju till några av de bästa restaurangerna som finns där. Men det är billigare i t.ex. Marrakech.

Ni vet känslan när man strosar i t.ex. Barcelona och tänker att man ska sätta sig på någon mysig uteservering och ta ett glas, men så går man och hittar bara turisthak? Här var det tvärtom. Varenda ställe vi gick förbi såg så himla härligt ut och det var beslutsångest deluxe om var vi skulle slå oss ner varje gång.

Slutligen måste jag ändå tillägga att det var svårt för oss att ta oss in i landet på grund av min sambos ursprung eftersom Iran och Israel har en lång historia av konflikt bakom sig. Det är tråkigt att det är så eftersom när vi väl var i TA så var precis alla vi träffade på trevliga, snälla och välkomnande mot oss. Men jag vet inte om vi kommer våga åka tillbaka dit igen och riskera att inte få komma in i landet? Måste läsa på lite mer om det här.

Vilket hotell bodde ni på?

Vi bodde på Rotschild 22 som jag rekommenderar, prisvärt och mitt i stan!

  1. så irriterande det där, när det blir krångligt för var man ”egentligen” kommer ifrån! Jag var där med min man för några år sen då var vi sambos o komma in fick bra, o åka runt i Jerusalem o allt var bra MEN när vi skulle hem, trots att vi var där typ 7-8 timmar innan för att vi fick veta att det kan bli problem för mig höll vi på att missa planet! De ville inte släppa hem mig, men min man som är ursprungligen svensk hade de inga problem med 😂

  2. Så tråkigt:( jag har hört samma från alla mina iranievänner, alla kommer in men efter många långa förhör på flygplatsen.. lite som i USA kanske? Vågar själv inte åka dit pga detta..

  3. Hej Michaela! Undrar lite över varför du/ni väljer att åka till ett resmål som bland många anses vara en apartheid stat (bland annat enligt en FN-rapport), utan att nämna problematiken. Israels sätt att behandla Palestina är olagligt enligt internationell lag. Enligt vänner som besökt Palestina har förhållandena där varit fruktansvärda och väldigt omänskliga. För mig känns det märkligt att åka till Israel för nöjes skull, utan att iallafall vara medveten om situationen? Men det kanske ni var, tycker bara inte det framgått av din text om Israel och Tel aviv? Kram

  4. Tips vad gäller om ni får ”komma tilbaka”, vet ej om det stämmer men men… De klistrar en gul lapp på baksidan av passet när man lämnar landet, det är första siffran i nummret där man ska kolla på. Är det en 6:a är ni inte välkomna tillbaka i princip… Jag fick en trea när jag åkte därifrån, mest för jag är ung och inte jude.

  5. Har du koll på vad Tel Aviv och Israel för den delen står för? FÖRTRYCK, mord och orättvisa. Öppet på gator mot små barn som leker. Världen skulle sannerligen vara annorlunda om människorna som har plats för att deras röster skall höras talade om det som pågick runt om i världen.
    Vamos Palestine

  6. Till frågor med Forni; jag och min pojkvän ska bila i Italien i sommar. Vi tänkte ta flyg ner och hyra en bil i Italien, vad rekommenderar du för ställen? Vad får man inte missa? Vi vill verkligen uppleva det mest italenska! Kram på dig

  7. Tack för utförligt svar på min fråga om Tel Aviv! Kul att få läsa om dina resor och matupplevelser, men även dina mer ingående reflektioner. Tråkigt att det är knepigt att resa till vissa länder – speciellt när man har ursprung från Mellanöstern och är man. Blev själv ifrågasatt just pga detta när jag reste till Marrakech (där vi bland annat besökte La Maison Arabe efter din rekommendation btw, min topp 3 bästa matupplevelse). Man får hoppas att det blir bättre med tiden 😉 Ha det fint!

  8. Alla ni som är så anti Israel (ska judarna som levt hela sina liv i Israel – sluta existera eller vad är det ni vill egentligen. Man blir mörkrädd ) läs på innan ni uttalar er! Om Israel skulle släppa kontrollen över alla miljoner vapen som finns runt Gaza skulle det bli kaos. Terrorister skulle ta över makten ( hamas kontrollerar ju redan där utan folkomröstningar ) det skulle kunna bli en ny isis katastrof om fel människor med vapen kan göra vad dem vill. Har vi inte sett det hända ?! Jag har släkt i Israel, min lille kusin var i lekparken, han var bara tre år, och dog för några år sedan av en raket som sköts mot Israel från Gaza. Men han kanske förtjänade det enligt er för att han bodde i Israel ?
    Likså har många självmordsattacker, knivattacker osv förekommit regelbundet mot den israeliska befolkningen. Ni borde skämmas som drar alla som bor i Israel över en kam och kallar dem mördare!!

    1. Preach, Rebecka! Håller med dig till 100%. Beklagar även det som hände din lille kusin, kn inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste h varit!

    2. Om du har förlorat din kusin i en lekpark bör du ha någon slags sympati när de palestinska barnen dör av precis likadana saker? Den israeliska armén är maktgalna!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Jag älskar alla dina inlägg, det märks verkligen att du lägger tid på din blogg.
Jag har dock en tanke om alkoholintag. Du verkar ha hittat en bra balans, jag beundrar det och önskar jag hade det som du har det. jag har inte det. Jag dricker för mycket, minst tre gånger i veckan. Inte två glas utan mig full. jag vet inte vad jag ska göra, jag får sån ångest över det. Har du några tips?

Hej kära du!

Att lära sig hantera alkohol tar tid, vissa lyckas aldrig. Alkoholkonsumtion är otroligt individuellt och alla reagerar olika på alkohol. Jag har haft en ojämn relation till alkohol och känner först de senaste åren att jag börjar hitta en balans som funkar för mig – även om jag hela tiden lär mig.

Jag gästade Fyllepodden med Anitha Schulman och Sanna Lundell för ett tag sen och den podden finns ute nu, lyssna gärna på den där jag pratar väldigt öppet om alkohol. Sök bara på Fyllepodden i iTunes så kommer den upp!

Det verkar som att du håller på att tappa kontroll över din alkoholkonsumtion och det enda sanna rådet jag kan ge dig är att söka någon typ av hjälp om du känner att du börjar tappa kontrollen och har ångest över ditt beteende. Du kan läsa massa om alkoholism här (klick!) samt göra en del tester för att försöka få en överblick över hur du dricker. De har även en telefonlinje som du kan ringa för att få råd – så bra, våga göra det! Jag säger inte att du är alkoholist, det kan jag såklart inte veta, men det kan vara tid att i alla fall se över både ditt intag av alkohol men också livet generellt. Varför dricker du så mycket? Varför får du sån ångest? Vad vill du leva för typ av liv och hur ska du förändra ditt befintliga liv för att nå dit?

OBS jag är inte psykolog, eller expert på något område, jag kan bara ge samma tips som jag hade gett en vän. Hoppas att det räcker någon vart.

Massa kärlek <3

Skulle du inte kunna göra en recension på rollern och produkterna redan nu om du ändå har använt dem så pass länge? Rollern har jag för mig att du använt i minst ett år typ (hej regelbunden bloggläsare!), skulle du kunna göra en före/efter på dina acneärr och överlag om du upplever om hyn har blivit jämnare, fått mer lyster etc? 🙂

Ang. detta inlägg om hudvård.

Jag har ju gett recensioner om Skin Renewal (alltså hudrollern + serumet) flera gånger genom åren och det jag alltid säger är följande: den funkar på mig, jag är imponerad över hur bra den faktiskt funkar och mina ärr bleknar avsevärt efter att jag har kört med min hudroller i ca 4-6 veckor (i intervaller som jag beskriver i inlägget!). Sen har jag en problemhud som är otroligt hormonell vilket gör att röda partier kommer och går i perioder. Men jag gillar verkligen Skin Renewal, man känner verkligen hur den verkar på huden och bäst resultat tror jag att du får om du har som jag – ytliga ärr och blämmor som knoppar upp regelbundet!

Till frågor med Forni:
I din förra ”min helg i bilder” visade du fina bilder från din tjejkväll och det såg verkligen mysigt ut! När jag fyller år tänkte jag göra något liknande, en mysig drink med ett stort gäng tjejer med god plockmat och alkohol, men hur man lyckas få till en bra drink utan att det blir stelt när man bjuder många som kanske inte känner varandra så bra? Jag har varit på flera födelsedagsdrinkar där stämningen varit lite stel och där de som inte känner varandra inte riktigt vågar prata, istället sätter sig alla med de personer som de känner bäst. Hur lyckas man få till en lyckad kväll med en härlig stämning?

Tack för en jättebra blogg och bok!
Många kramar

Hej fina!

För härlig stämning tycker jag att några grejer är viktiga, typ dessa:
– Bra och rolig musik från första början av kvällen! Gärna opretentiös som alla känner igen!
– En värd eller värdinna som är avslappnad. Om personen som håller i kalaset är stel eller stressad påverkas gästerna. Se till att du som värdinna kan fokusera på att ha kul så kommer dina gäster haka på!
– Om du vill få folk att prata, hitta på en enkel lek i början av kvällen där du parar ihop folk i otippade lag. Inte någon avancerad lek som tar lång tid, men något enkelt. Typ ett musikquiz i en kvart. Eller så ställer du upp ett pingisbord eller något annat kul som folk lätt dras till.
– Se till så att du hjälper dina gäster att bli introducerade till varandra. Säg ”Hej Jessica, har du hälsat på Adam? Han är också fotbollstokig!” eller något annat som kan få igång samtalen.
– Nöjda gäster är glada gäster. Se till så att de alltid har något att dricka i glasen och något att tugga på om blodsockret faller så brukar alla vara nöjda.

Puss och ha en fantastisk födelsedagsfest!

Örhängena är så fina! Var kommer dem ifrån? 🙂 kram

Jag får så mycket frågor om dessa örhängen – de är från H&M! Visst är de fina, 80 pix!

Hallåå! Jag har en fråga till ”frågor med Forni” det är nämligen så att jag har börjat träffa en kille som är 7 år äldre än mig 21 vs 28. Jag märker att han tycker att åldersskillnaden är lite jobbig då han jämför mig med sina ”små-kusiner”. Vi har bara träffats några gånger men jag är intresserad av honom men jag märker att jag typ tar avstånd från honom när han tog upp det här. Jag tycker inte det är rättvist av honom att döma mig för min ålder då han inte vet vem jag är och hur jag fungerar som person…. min fråga är då, ska jag bara ge upp hoppet att han kommer ändra sin åsikt eller ska jag fortsätta prata och träffa honom med risken att jag kommer bli sårad i slutändan?

Hej fina du!

Jag skulle tagit upp detta med honom. Fråga honom nästa gång han pikar dig och din ålder: ”Har du något problem med vår åldersskillnad? Eller retas du bara lite på kul?”. Vissa saker kan ju vara lite mysiga att retas om men om han är nedlåtande mot dig på grund av din ålder hade jag helt enkelt tagit upp det med honom så snart som möjligt. Det är fem år mellan mig och D så det har ju hänt att vi har retats om ålder (typ när han pratar om något barnprogram han såg som liten och jag har ingen aning om vad han pratar om haha) men jag hade aldrig accepterat om han hade sett ner på mig för att jag är fem år yngre än honom (eller vice versa!). Dessutom vet vi alla vid det här laget att mognad inte enbart sitter i ålder – det sitter också i erfarenheter och personlighet. Prata med honom! Puss!

  1. Men tack för så snabbt svar Michaela! En kanske ska ge rollern och serumet en chans för att bli av med de sista ärren… och sätta igång kollagenproduktionen nu när rynkåldern börjar närma sig :/

    Jag måste bara tipsa dig (och andra kommentarläsare om du väljer att posta detta 🙂 om något som funkade heeelt fantastiskt för min problemhy. Vad jag kan se på dina bilder och hur du beskriver din hudtyp (hormonell) så tror jag att vi har ganska lik hy. Jag har haft (och har delvis) samma besvär med röda partier och finnar som kom i omgångar. Finnarna slipper jag nu iaf för efter typ tio år av vuxenacne med olika behandlingar, dieter, p-piller och tiotusentals kronor spenderade på dyra krämer som i princip inte gjorde nånting så testade jag ngt som heter Estroblock. Skojar INTE när jag säger att min hy förvandlades på två veckor. Jag tog det i typ fyra månader för att ”konsolidera” effekten och vågade därefter även lägga av med mina p-piller. Finnarna kom aldrig tillbaka :))))) Klart man får en plita då och då, men det är nån gång i kvartalet. Nu låter jag som en sån där ”jobba hemifrån från internet och tjäna tusentals kronor!” typ av säljare haha men ville bara tipsa om att det kan vara värt att kolla upp för jag precis hur frustrerande det är att leva med en så lynnig hy och hur FANTASTISKT det känns när man hittar ngt som faktiskt funkar 🙂 Tack igen för ditt svar och ha en fin torsdag!

  2. Hej du som funderar kring din alkoholkonsumtion! Om du är under 25 och bor i Stockholm så kan du kontakta Livsstilsmottagningen som ligger vid Stureplan. Är du över 25 finns mottagningen Alkohol och hälsa. Där arbetar man precis med sådana frågor som du beskriver, och med att kunna dricka kontrollerat. Hälsar en psykolog som jobbar inom beroendevården 🙂

  3. Jag läste precis ditt inlägg om din pojkvän & blev helt tagen så fint det var! Jag önskar min relation också var så. I min relation vill min pojkvän att jag ska prata mer om mina känslor, något som inte faller mig naturligt men jag kan förstå honom. Trots att han inte gör så mot mig. Han vill att vi ska ”utmana varandra”. Därför måste jag fråga dig, hur tycker du jag ska göra med att prata öppet om mina känslor & hur hade du definierat att ”utmana varandra”? Just nu står det bara och stampar….

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi