Hejsan Michaela, tack så mycket för att du skänker tid ur din dag för att ge råd till oss som inspireras av dig. Jag har inte haft ett ”riktigt jobb” på ett par år nu då jag jagat min dröm som egenföretagare, tyvärr går processen knackigt framåt och ej gett resultat än. Har därmed inte haft inkomst under dessa år (lever på sparpengar som jag sparat just för detta syfte så pengar är inget problem – än.)
Ibland, få stunder, känns det oerhört hopplöst i hjärtat när jag påminns om att jag ”inte har jobb eller lön eller gör något med mitt liv.” Att tillfälligt gå tillbaka till ett kaféjobb tar för mycket av min sinnesro och energi för att jag ska orka fokusera på mina drömmar, och är nog det sista jag vill – samtidigt känns det mest praktiskt, vettigt och ekonomiskt försäkrande… men då hamnar drömmen på is. Så min fråga är, hur tänker du kring detta? Kramar & tack på förhand. ♡

Hej fina,

Fan, så jäkla tuff situation som många i min närhet har befunnit sig i genom årens gång. Det är svinläskigt, svårt och modigt att våga följa drömmarna – speciellt när det inte finns några ekonomiska garantier i dessa drömmar.

Jag har t.ex. en kompis som drömt om att bli konstnär och valde att satsa på det, nu får hon in lite pengar men inte tillräckligt för att leva på det. Dock insåg hon att det var hennes kall i livet, det enda som kändes på riktigt, så hon försörjer sin dröm med att extraknäcka på restaurang några dagar i veckan. Det betalar hyran och är tillräckligt för att gå runt på, så kan hon lägga resten av tiden på drömmen – målandet. Hon har liksom accepterat att det kanske inte lossnar än men det gör henne så pass lycklig att hon kämpar för att hitta lösningen på det ekonomiska på andra sätt.
Eller en annan kompis som sa upp sig från sin sjukt välbetalda jobb för att starta eget, hade sparat ihop pengar till första sex månaderna men när de gick fick börja äta valfri annonsvara på Ica varje dag i typ ett år (man blir ganska trött på fiskgratängen där som alltid är på extrapris haha) innan det började komma in pengar (vid ett tillfälle var företaget 1 krona från att gå i konkurs och alla besparingar var slut).

Det är svårt att veta när man ska ge upp sin dröm och när man ska kämpa lite till. Ska man ge upp drömmen när man är 1 krona från konkurs? Eller gasa lite till?

I slutändan så tror jag att det är som med relationer, man kan bara gå på magkänslan. Så det är det bästa tipset jag har till dig. Följ magen.

<3

Kan du inte skriva hur du gör när du yogar! Jag går olika kurser och klasser, men skulle vilja göra det hemma också, som avslappning. Kör du ett eget program, kan man hitta nått på internet? Hur gör du? 🙂

Hej tjejen!

Efter tio år med yoga i mitt liv så kör jag på efter kroppens begär. Jag har blivit duktig på att känna in min kropp och anpassar mina hemmapass efter vad som känns skönt för mig. Det är lyxen man får när man har utövat något tålmodigt i många år! Även på klasserna så kommer jag på mig själv med att röra mig per automatik, jag känner mig lärare och kroppen bara ”är” under ett pass med henne. En så jävla fin känsla. Jag vet dock att det finns en massa bra appar och youtube-klipp så mitt förslag är att ladda ner lite olika / titta på lite olika klipp och sedan köra på de som känns bäst för dig!

Puss!

En bild från när vi var på yogaresa i Frankrike <3

Hur viktigt anser du att det är att ens partner kommer överens med familj och vänner? Självklart vill man att de viktigaste människorna i ens liv ska tycka om varandra men skulle det kunna vara en dealbreaker för dig om de inte passar ihop?

Det är väldigt viktigt för mig och det finns nog ingenting som hade kunnat krossa mitt hjärta så mycket som om min familj och min partner inte kom överens eller tyckte om varandra.

Men jag skulle inte kunna lämna min kärlek för det tror jag? Utan jag skulle försöka hitta vägar som fungerade. Sen finns det ju grader i helvetet… Jag har flera vänner vars partners föräldrar eller ena föräldern inte tycker om dem / vice versa men det har absolut inte varit en dealbreaker för dem. Man står ut och biter ihop de fåtal gånger per år som man ”måste” ses (jul och födelsedagar) men däremot kanske man inte bokar in extramiddagar eller resor tillsammans.
Jag vet dock ett par av mina vänner som har haft det så svårt med deras svärmödrar (som inte har tyckt att de varit ”bra nog” för deras söner) vilket har resulterat i att relationen till slut har tagit slut. Men i de fallen handlar det ju mer om problematiken mellan mor och son som de måste lösa sinsemellan, för ingen tjej kommer någonsin vara bra nog. Finns en del speciella mammor där ute haha.

Jag tror att det handlar om att känna efter själv var ens gränser går, jag hade inte accepterat att mina föräldrar gjorde något annat än allt i sin makt för att komma överens med min partner (och vice versa). Om de ändå inte skulle klicka skulle jag bara begära att de håller god min vid högtider (vilket alla människor bör vara kapabla till om man ej är ett barn) och sedan kan jag umgås med min familj mer på egen hand utöver det. Det skulle vara otroligt tråkigt men då får det bli så.

Puss!

Hej Michaela,

Älskar din blogg men framförallt dig! Du skriver om saker som verkligen är relevanta och igenkännbara. Min fråga till dig och kanske egentligen D också är hur ni hanterar era bråk? Hur blir du när du är sur och hur reagerar du? Och framförallt vad gör du? Jag och min kille brottas just nu om denna fighten där han tycker jag reagera helt fel ( inte att jag inte får reagera utan att jag bör hantera det på ett annat sätt). Jag har hamnat i en loop där det känns som jag bara är på villospår. Jag är en känslomässig person men som kanske tar ut saker lite för snabbt. Hade behövt perspektiv på saker och ting och vet som sagt att du har så oändligt mycket bra och klokt inom dig.

Stora kramar

Hej fina du,

Vi människor är vanemänniskor vilket betyder att oavsett vilken relation vi befinner oss i, så gör vi samma sak som vi gjorde i relationen innan. Vilket lätt resulterar i samma slutresultat som innan.

Det är ju så enkelt: om du alltid gör som du alltid gjort, får du samma resultat som du alltid fått.

Prova bråka på ett nytt sätt. Gör helt tvärtom än vad du brukar. Testa tre gånger i rad och se vad som händer med er relation. Jag lovar att det blir spännande resultat.

Sedan handlar det också om att ge den andra personen det den behöver. Om du är högkänslig som jag, är det nästan livsviktigt att få gå iväg och lugna ner sig lite i en hetsig diskussion eller ett bråk – helt enkelt för att inte, i ren panik, slänga ur sig saker man inte menar. Det är så viktigt att inte pressa en högkänslig person i ett bråk utan att ge personen utrymme – ofta hinner man på den tiden se på situationen mer klart och kan förstå den andra personen mycket bättre.

Du kan läsa på om HSP här (klick!) om du är nyfiken eller här (klick!) var en bra artikel tyckte jag. Det handlar väl mest om att förstå sig på HSP och om man är en HSP:are, veta om det så att både en själv men också ens partner förstår vad det innebär. Jag tror att det förenklar diskussionstillfällena så att man inte sårar varandra i onödan.

Puss och lycka till med bråken <3 Kom ihåg att alla bråkar, man får bara försöka göra dem så smidiga som möjligt (och ej bli rädd för dem – ett bråk betyder inte att göra slut!).

Jag måste säga att jag är imponerad över ditt sätt att blogga på, man märker att flera andra bloggare tar över dina idéer som typ ”Min helg i bilder”-inläggen etc, gör sånt dig glad eller känner du att andra ”snor” dina idéer? Vore kul att veta! Jag tycker du är bästa bloggaren på att just komma på roliga inlägg som vi läsare vill ha!

Men gulle dig – tack!

Jag tycker bara det är roligt. Att skapa format är bland det bästa jag vet och jag vet att jag är bra på det, så låter gärna andra inspireras av mina idéer. Jag tar själv inspiration från andra bloggare och speciellt på sådana områden som jag är mindre bra på, typ foto. Jag kan se hur någon annan fotat sin måltid och tänka ”åh vad fint – nästa gång ska jag också testa att lägga en duk sådär vid tallriken!”. Man lär sig och inspireras av varandra och så ser det ut i alla yrken, oavsett om du jobbar med musik eller kläder eller bloggar.

Det är så kul att konceptet ”Min helg i bilder” som jag började med för snart fem år sedan går så bra och är så populärt i bloggvärlden, det gör mig stolt! Eller som för tolv år sedan när jag började med ”Önskeoutfits” som senare blev en superhit i bloggvärlden. Då klistrade jag ihop outfits jag drömde om i Paint (finns det ens kvar haha?), de görs ju lite proffsigare nu för tiden kan man säga.

Försökte hitta en gammal önskeoutfit men kom inte in på min första blogg (som ligger under någon hemlig adress hos Devote haha) så jag bjuder på en Dagens Outfit från 2006 istället 🙂 Klänning från Indiska och skor från Zara, älskade dem båda två minns jag!

Hej!
Vi håller på att renoverar, och det enda jag ser överallt är golv…såg ert fina trägolv!! Är det ett gammalt golv..eller har ni lagt nytt?? Vilket isåfall?
Gillar din blogg skarpt!

Hej tjejen!

Det är ett gammalt golv och har nog legat här i all oändlighet (typ 100 år…). Tack – jag älskar det också!

Forni vart köper du alla fina t shirts med små fina tryck eller mönster på? Någon randig som exempel?

Comme des Garcons har fina, randiga tröjor! Annars gillar jag Ganni, NA-KD och Asos. Puss!

Hej fina fina du! Den t-shirt du hade på dig på Alexias blogg vart kommer den ifrån? Så fin på söta dig<3

Hej fina!

Det är en t-shirt från Moschino och finns på Zalando. Håll utkik – kommer ett samarbete med hela outfiten i nästa vecka! Puss!

Hej,

Älskar din blogg. Så personlig och fin. Jag har en fråga som kanske kan vara med i nästa ”Frågor med Forni”. Läste precis någons fråga om Givesom och då fick jag en funderare. Vad hette din tjejkompis som du drev företaget med nu igen? Umgås ni inte längre?

Hallå tjejen!

Tack för varma ord <3 Det är nog Lin du pratar om! Ingenting hände men åren går och vänskapsrelationer förändras. Vi hörs ibland men umgås inte regelbundet. Puss!

Vad brukar du göra när du är gråtig, har en dålig dag, vad lindrar liksom lite? Tusen kramar<3

Soffan och något gott. Det är verkligen mitt bästa botemedel, att hitta energi i mitt trygga hem. Ser till att ta ett långt bad, kryper ner i soffan med sköna kläder och äter något jag tycker om. Där fyller jag på snäll-kvoten till mig själv. Andra saker som funkar är att ringa mamma eller prata av mig med någon, jag gillar att prata av mig med Linn på kontoret eller någon annan vän som förstår sig på mig och är bra på att vara stöd.

Hej Forni!
Jag har en fråga till frågor med Forni! Hur, var och hur ofta bleker du dina tänder? Och vad kostar det? Och bleker dina bloggkollegor på samma sätt som du? Är sugen på att bleka! Mvh sann kaffe-, rödvin- och te-lover 😉

Jag bleker vartannat år (men nu var det 2,5 år sedan sist) hos Eva Hultén som är världens finaste, raraste och härligaste människa. Freakin’ love her. Hon gör en väldigt naturlig blekning (är tandläkare i grunden) så de blir inte sådär SUPERVITA utan ger ett naturligt resultat som håller länge. Jag har testat en annan blekning en gång och fy, aldrig mer. Ilade så jag grät i flera dagar. Hos Eva får jag ett naturligt resultat som håller i två år. Rekommenderar henne varmt. Puss!

Nyblekt efter ett besök hos Eva!

Hej Michaela! Har nyss läst din bok och älskar den! Jag har vart tillsammans med min kille i många år nu och har faktiskt nästa aldrig vart svartsjuk men nu de senaste åren har jag blivit de. Läst ditt kapitel om svartsjuka men ville höra om hur du hanterar svartsjuka när de kommer in nya människor i ert liv? Jag har haft de jobbigt nu när min kille börjat plugga och börjat nytt jobb och nya tjejer kommer in i vårt liv och jag har jättesvårt och hantera detta. Försöker vara lugn och vara okej med detta men inom mig gnager de och vill helst inte säga något till min kille. Har du nå tips på hur man kan hantera detta? Du är bäst!!!

Acceptans.

Världens viktigaste grej.

De tips jag har i boken om svartsjuka gäller för all svartsjuka, ny som gammal. Jag jobbade extremt effektivt med min svartsjuka under ett års tid och den ser verkligen annorlunda ut idag. Då handlade det ju främst om att jag inte litade på D och det är den känslan jag har arbetat bort (tog ett tag pga störd från tidigare relationer).

Men det är så häftigt, hur man kan jobba bort och förändra sin person bara man vill.

Nyligen har D anställt tre nya tjejer i sitt företag och av hela mitt hjärta tycker jag bara att det är roligt. Jag frågar om dem för att jag är nyfiken på hans arbetskollegor och när jag ser hur söta de är, hur duktiga de är och hur härliga de verkar vara blir jag bara glad. För ett par år sedan hade jag säkert föreställt mig han med någon av dem i sängen och drömt massa hemska mardrömmar om att han bedrar mig på personalfesten men som sagt – för mig handlade det om att jobba upp en tillit till min partner. Han gör ingenting som ger mig fog för svartsjuka eller för att inte lita på honom, och så länge som det är så finns ingen anledning för mig att gå runt och misstänka saker eller må dåligt över något som inte ens existerar.

Försök att acceptera din svartsjuka och gå till roten med vad den handlar om. Att vara lite svartsjuk är naturligt och inte farligt, det är en känsla precis som alla andra känslor vi känner ibland. Men lev inte ut den eller förstora upp den utan acceptera den, så kommer du att se att den blir lättare med tiden.

Massa kramar!

Vad tycker du om servisen Ostindia som är med på en av bilderna? Det är lite av min drömservis så skulle gärna vilja höra hur den är i kvalité och användbarhet.

ÄLSKAR den. Får alltid så mycket komplimanger för servisen och tycker att den är så himla tjusig. Såklart superkvalitet som alla Rörstrands produkter. Kram!

Hej Michaela! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Hur går det med Givesom? Jobbar du fortfarande med det? Jag signade nyligen upp mig som månadsgivare där. Har länge känt att jag vill skänka pengar till välgörenhet men att min studentbudget är ganska knaper, men så blev jag påmind om Givesom. Riktigt bra koncept! Kram

Hej tjejen!

Givesom jobbar på och alla pengar där går fortfarande till välgörenhet precis som innan. Jag är så himla stolt och glad över att jag var med i startgropen för Givesom för jag tycker verkligen att det är världens finaste grej. Tyvärr gick jag ur som delägare efter ca ett år då jag gick in i väggen och var tvungen att prioritera bort saker, men är fortfarande stolt ambassadör och skänker givetvis pengar varje månad.

Kram!

Hej Michaela

Först och främst vill jag bara säga att jag älskar din blogg. Tycker den är så harmonisk och mysig och att du verkar vara en sån härlig person.
Nu till min fråga.
Jag har dejtat en kille i drygt två månader. Vi har inte haft det där pratet om vi är exklusiva än men för mig känns det naturligt att man är det när man träffats ett tag.
I helgen betedde han sig jättekonstigt och jag fick direkt en dålig magkänsla. Som den stalker man är så hittade jag en tjej på Instagram som lagt upp poster på massa aktiviter dom sysslat med hela helgen. Han har också lagt upp bilder men då utan att få med henne i någon. Jag blev såklart ledsen över detta men har jag rätt att bli sur? Vi har som sagt inte sagt att vi dejtar exklusivt trotts att jag själv inte kan tänka mig att träffa någon annan. Har du varit i en liknande situation någon gång och hur har du isf tagit upp det? Ska jag erkänna att jag snokat eller strunta i det och istället fråga hur han ställer sig till oss?

Massa kramar till dig!

Hej fina!

Jag har faktiskt varit med om en väldigt liknande situation. Det är jobbigt när något är självklart för en själv men kanske inte för någon annan. Jag tänker mycket på hur jag önskar att jag hade varit tydligare då – sagt vad som var viktigt för mig och hur jag såg på situationen. Varit ärlig med att jag vill vara exklusiv. Det finns mycket man ångrar i sitt liv.

Jag tycker du ska säga som det är, precis det som du har sagt till mig. Att du vill vara med bara honom och att du hoppas att han vill vara enbart med dig. Att du blev ledsen och att du trodde att ni redan var exklusiva men inser att du borde kommunicerat det med honom – vilket du får göra nu istället. Och om han går med på det och känner likadant får ni lägga det som hände innan snacket  bakom er. Brist på kommunikation gör ofta folk ledsna… våga berätta för honom om dina känslor.

Önskar dig all kärlek <3

Wow vilket fin present!!!
En sak som jag tycker är lite lustigt i bloggvärlden är så fort det är något från Gucci eller Louis Vuitton eller liknande så ska alltid förpackningarna, påsarna vara med på bild. Men om nånting är från HM eller Zara så är det aldrig en kasse därifrån som ligger lite snyggt i bakgrunden?
Varför gör man så? Förklara gärna, för du gör ju så själv så det måste ju finnas en tanke bakom 🙂 är det för att försäkra oss om att det är ett äkta Gucci skärp eller varför gör du/man så?
Puss och kram

Hej Felicia!

Jag anar att du nog vet svaret själv, men om inte så kommer här en liten förklaring!

För att deras förpackningar är ca 700% finare än budgetkedjorna. Hos H&M eller Zara får du en riktigt ful plast- eller papperspåse med dålig grafisk form, noll känsla och med enda användningsområde att faktiskt förvara klädesplagget från butiken hem till garderoben.

Men de varumärken som lägger tid på hela förpackningen, allt ifrån känslan i butiken till påse, kvitto och själva varan – det är de varumärkena som får maximalt exponering på sociala medier sen. Budgetkedjorna säljer i sådana volymer så de gör ju ett aktivt val att inte satsa mer på det, medan de dyrare varumärkena har noga genomtänkt design i allt hos dem. Det är halva charmen med att shoppa dyrt tycker jag.

Ni som hängt med på bloggen länge vet att jag alltid fotat förpackningen när jag skrivit om Flattered, just för att de gör så jävla fina förpackningar även fast deras produkter inte ligger i lyx-kategorin. Det var en av anledningarna till att jag ville jobba med dem – för de tänker på helhetsupplevelsen när man shoppar hos dem. Otroligt viktigt tycker jag med alla detaljer kring varumärke och köpandet. Här (klick!) kan du se ett exempel på ett inlägg där jag fotat Flattered-kartonger etc. Jag gör det även med varumärken som t.ex. Jane Koenig eller Sophie by Sophie som har fina och genomtänkta förpackningar.

Summan av kardemumman: ju finare och mer genomtänkt helhetsupplevelse, desto fler bilder på varumärket i sociala medier.

Puss!

Hej Michaela!

PUSS och lycka till nu!

En sommardag när jag jobbade på mitt gamla jobb!

Jag fick din bok av min man i julklapp, började läsa och fastnade. Precis så som du skriver känner jag just nu, misstänker att jag är på väg att bli utbränd eller så är jag bara trött på allt…
Jobbar till största delen hemifrån så i princip noll socialt liv (förutom man och barn), någon snabbfika med en vän hinns med då & då ( väääldigt lätträknade det sista halvåret). VAD gör man? Vi har även flyttat så mina barndomsvänner/föräldrar osv bor en timma enkel resa bort, (vi flyttade pga jobb samt släkt, nu finns de tyvärr inte i livet längre och jag känner oftare och oftare att jag vill tillbaka ”hem” )…
Hur fasen hittar man tillbaka till glädjen och livet? Jag älskar livet och mitt jobb men detta tär på mig så enormt mycket 🙁

Hej fina du!

Det låter som att du saknar ett socialt liv. Det är väldigt enkelt att hamna där när man är frilans/jobbar hemifrån och jag hamnar själv i dessa svackor ibland då jag mår dåligt för att jag känner mig ensam. Jag tror att mycket av din glädje kan hitta tillbaka om du försöker väcka liv i ditt sociala liv! Hur du ska göra det kan jag inte svara på. Kanske är det att flytta tillbaka till familj/gamla vänner, eller att skaffa nya i den stad där du nu bor. T.ex. att du bestämmer att tre gånger i veckan måste du träffa folk/vänner på något sätt. Sedan tror jag att det är superviktigt att man rör på sig när man jobbar hemma! Se till att gå en promenad varje dag, även om du inte har några ärenden, och kläm in ett träningspass eller två i veckan. För oss ensamvargar är det nästan lika med överlevnad.

Våga söka kontakt hos andra människor, jag kompisdejtar en del och det är otroligt givande eftersom det ger mig både lycka, glädje och bekräftelse.

Stor kram och lycka till!

Så mysig helg! En liten fråga till frågor med Forni, vad är er fina soffa ifrån! Vi har precis köpt gemensam lägenhet och jag letar ihjäl mig efter en snygg och stor soffa men hittar ingen!:(

Hej kära du!

Den kommer från Habitat som faktiskt har snygga, stora och prisvärda soffor! Vi letade efter en stooor soffa och det var minst sagt svårt, de vi hittade var antingen famijesoffor hos Mio (vilket inte var vår stil) eller soffor i en prisklass på 50 000kr och uppåt. Men hos Habitat hittade vi faktiskt två stycken stora soffor som passade in hos oss och vi valde den blåa.

Lycka till med soffjakten!

Hej Michaela!

Jag har följt din blogg ett tag och gillar speciellt dina frågor med Forni inlägg. Så här kommer nu min fråga till dig.
Du har ju ångest och tidigare sagt att du kanske valt att hantera din ångest med att ta en fylla o sen mår man ju bara sämre efter det osv…
Hur ser du på alkohol och ångest idag i ditt liv? Du är ju inte ute sena nätter så ofta längre, men när du är det känner du ångest över hur mycket du dricker, att du dricker lika mycket som alla andra och känner att du ”måste”? Hur känner du följande dag över att du varit ute sent och druckit mycket?
Eller känner du inte såhär till alkohol och fest?

Jag har själv mycket ångest ibland när det kommer till utgång med kompisar och alkoholkonsumption, den ger mig mycket ångest innan jag ens gått ut.

Hoppas min fråga kom fram på rätt sätt 🙂

Hej fina du!

Vilken intressant och viktig fråga! För mig finns det en tydlig skillnad på min alkoholkonsumtion nu och då: Då drack jag för att döva något, vilket aldrig hjälpte utan bara spädde på ångesten. Det gör jag aldrig nu.

Däremot så är alkohol ångestframkallande, speciellt för oss högkänsliga personer. Det betyder att jag ofta får bakisångest om jag har tagit en fylla, säg två av tre gånger kommer ångesten. Som du säger så händer ju inte det så ofta att jag går ut längre, och det är delvis för att jag inte orkar må dåligt och ha ångest efter något som ska vara en rolig kväll. Det är tråkigt när jag går ut med mina vänner, har hur kul som helst utan några ”snedsteg” på fyllan och sen dagen efter vaknar jag ändå upp med något som skaver inuti. Det är helt enkelt inte värt det så ofta och jag väljer numera mina tillfällen. Sedan förstår jag ju att det är kemiskt och därmed kan jag lugna mig själv med vetskapen om att det kommer gå över. Dagen efter en utekväll försöker jag alltid träffa upp några kompisar eller något för att minska ångesten. Det hjälper för mig.

För såhär är det ju, att vi högkänsliga reagerar starkare på alkohol, nikotin, koffein etc. Vilket betyder att vi måste vara lite försiktigare med det. Samma sak för personer som är bipolära/manodepressiva. Man måste passa sig lite mer än de där lättsamma människorna 🙂

Mitt tips till dig är att välja dina fyllor noggrant och att dricka lite + långsamt de andra tillfällena. Om dina vänner alkoholhetsar, säg bara att du inte vill bli för full och om du känner att du behöver dra till med en vit lögn eller två så gör det! Vi lever ju i ett rätt skevt samhälle där alkoholhets tyvärr tillhör vanligheterna så ibland får man göra vad som krävs. Och de gångerna du vill gå ut och bli lite full, se till att vara snäll mot dig själv dagen efter. Förbered med resorb, huvudvärkstabletter om det behövs och goda grejer i kylen. Boka upp en dejt med en kompis och PROMENERA. Det bästa tipset mot alkoholångest är promenader. Det är egentligen bra mot all sorts ångest.

Om ni andra har tankar och funderingar i ämnet så får ni gärna kommentera, det är en intressant fråga att diskutera. Stor kram till er alla!

En fråga till ‘Frågor med Forni’.

När var du riktigt rädd senast? (så rädd att hjärtat hoppade till eller att det strömmade en kall kår genom hela din kropp)?
Det känns som att du, till skillnad från jag, lever ett väldigt tryggt liv på fina Östermalm. Du behöver inte efter jobbet ta nattbussen hem till förorten och mötas av gäng med killar som skriker och visslar på en. Jag är rädd i stort sätt varje dag….
Nyfiken på våra skillnader. Kram

Hej!
När jag gick hem från en kväll med mina tjejkompisar för några veckor sedan stod det en man som var klart påverkad utanför min port. Jag trodde att det var min kompis som bor i samma port först så ser inte förrän jag står någon meter ifrån honom att det är någon annan, någon som är drogpåverkad och har grumlig blick. Jag bodde mitt emot Polishuset förut, den utgången där de från häktet går ut, så lärde mig känna igen påverkade galningar ganska väl efter de åren. I alla fall så frös kroppen till is eftersom jag såg hur han tittade på mig. Med en blick som vet om att den äger situationen. Jag, en liten tjej som är berusad i höga klackar. Han, en stor man med vetskapen om att han kan fysiskt sett göra vad han vill med mig. Men jag lyckas ta mig in i porten utan större problem och ser honom stå och hånle mot mig när den stängs igen. Då var jag rädd, så rädd som man blir när kalla kårar bara strömmar genom kroppen.

Om du är rädd i stort sett varje dag så skulle jag, om jag var du, se till att försöka förändra min livssituation. Byt jobb, ta ett jobb dagtid istället! Så slipper du vara rädd när du tar dig hem om nätterna. Om du inte vill byta jobb, skaffa körkort, köp en billig begagnad bil och åk bil hem från jobbet. Om budgeten inte tillåter: se till att ha en cykel vid busshållplatsen så att du kan cykla hem (går snabbare och är mindre läskigt, tycker jag i alla fall).

Östermalm eller förort, vi är båda två kvinnor som blir rädda för män eftersom vissa män är jävligt obehagliga och vill skrämmas eller göra oss illa. Jag har också bott i förorten och åkt nattbuss hem. Sprungit ifrån män som skrikigt saker efter mig, eller behövt ringa polisen när en påverkad man på gatan hotat med att ”ta den här kniven och köra upp i din jävla fitta gång på gång tills du är död”.

Jag tycker om att gå överallt, men män gör det omöjligt för mig att kunna göra det hela tiden, eftersom det är för osäkert. Jag älskar att promenera hem från restauranger, barer eller klubbar (bor ganska nära de flesta) men det går inte för då och då läser jag i tidningen om någon som blivit våldtagen, rånad eller slagen i närheten av där jag bor (bor ju inte så långt från Stureplan). Så jag tar taxi och började faktiskt ta taxi hem ganska tidigt i mitt liv, även när jag hade lite pengar såg jag alltid till att ha pengar till taxi hem snarare än en till drink/ett paket cigg/fyllemat etc. Det handlar om prioriteringar (om det finns utrymme för prioriteringar och man inte lever på minimum). Jag har vänner som inte vill åka taxi hem, för de har blivit skrämda av taxichaufförer som har gjort obehagliga saker mot dem/med dem (det har hänt mig också), men jag tycker att Uber känns tryggt eftersom det är så tydlig profilering av chauffören precis som det är på mig som kund. Plockar inte en taxi på gatan om jag är själv längre.

Parantes: Jag förstår att ni som bor i mindre städer inte har möjlighet till Uber – men hoppas att ni låter mig ge tips utifrån min egen livssituation också. Blir svårt om jag ska ge tips till en person jag inte känner eller vet någonting om, men jag gör mitt bästa så snälla bli inte arga på mig för att ”inte alla har råd med Uber/egen bil/byta jobb/bo på Östermalm”. Jag gör mitt bästa för att komma med så bra tips, råd och tankar som möjligt. Okej då fortsätter vi:

Jag tror att alla vi kvinnor lever med rädsla över att bli utsatta för grejer i våra liv och det vi kan göra är att vara så rädda om oss som möjligt, utan att för den sakens skull sluta leva. Puss då.