Ni som vet, ni vet.

Ni som är föräldrar eller som själva har varit barn, kanske känner till det där med att vissa saker blir ovärderliga för barnet ifråga. För vårt barn är det hans snuttefilt som han inte kan sova utan, så ni kan ju tänka er paniken som bröt ut hos föräldrarna när vi ska boarda kvällsplanet hem igår kväll och inser att han tappat bort sin filt någonstans på flygplatsen.

Svetten när han ska försöka somna och vi tvingas berätta att filten är borta. Oj oj oj. Det är nästan som en film när man utbyter blickar med den andra föräldern, fyllda av skräck, det är något som bara andra föräldrar kan förstå sig på.

Ta en annan filt!, säger någon som inte har ett barn som är besatt av sin filt.

Hahahaha, skrattar den som har ett barn som är besatt av just sin filt och vet skillnaden mellan alla filtar i hela världen mot hans egen.

Men hem kom vi i natt och världens bästa svärfar hämtade oss på Arlanda mitt i natten. Jag somnade inte förrän efter 04 men vaknade hemma imorse och det doftade precis sådär som det bara gör hemma. Dessutom var lägenheten grovstädad tack vare Pandy som varit på besök och när vi åt frukost med Nyhetsmorgon i bakgrunden var jag trött men lycklig.

Alltså den här resan var allt jag drömt om och lite till! Vårt hus, så pirrigt, åkte därifrån och höll nycklarna hårt i handen. Jag ska ta hand om det där huset med all min kärlek. Dessutom hann vi med allt på vår to do för resan, fick sol och bad, tre datenights på rad och Dante som vid det här laget är van vid att följa med gör det utan alltför stora problem. Vi tre har det så bra tillsammans. Vi klarar oss, bara vi har varandra.

Idag har vi haft inspelning hela dagen och jag satte mig för första gången på hela veckan precis vid datorn för att jobba ordentligt. Klockan är 15.30 men mina föräldrar hämtade Dante så jag hinner jobba någon timme till innan jag går hem till Masked Singer, Marabou Popcorn och min älskade soffa.

Vad ska du göra ikväll?