Jag försöker skriva det här inlägget om och om igen, men jag blir avbruten varje gång. Det springer budkillar i lokalen för att plocka upp gigantiska ballonger, någon undrar vem som har adressen till Måns Möller, huvudvärken tränger sig på, jag går för att ta en värktablett i köket, var va jag nu igen? Juste, bloggen. Ser att det har dykt upp ett nytt mejl, Julia undrar när julkampanjen för Molton Brown ska postas, är jag sugen på bulle eller inte? Det står nybakade i köket. Bloggen var det ja. ”Har du post it-lappar?” frågar någon, när jag letar hittar jag en faktura jag glömt betala, fan, ska bara hitta bankdosan. En kompis whatsappar om en rolig nyhet, grattiiiis när ska vi fira, juste jag måste jobba och betala den där fakturan, vi hörs lite senare igen.
Bloggen var det!
Hej kära vänner, hur mår ni idag? Jag är lätt förvirrad men på något konstigt sätt kan jag känna att jag trivs i förvirringen för den är kombinerad med att saker är i rörelse. Vi gör mycket stora och roliga saker på jobbet just nu och jag känner liksom att vi som team gör skillnad vilket är en jäkla häftig känsla. Förutom det är Dante sitt härligaste jag just nu och imorse skrattade jag så att jag nästan kissade på mig åt hans skämt. Hur kan en tvååring vara så rolig? Älskar ihjäl mig.
Timmy och Amanda är iväg och lämnar tårtor på SÖS och Huddinges förlossningsavdelningar. Våra Fars dag-bud gick precis iväg nästan helt smärtfritt. Och jag ska nog ta den där bullen i köket trots allt.
Hej! Tycker ni verkar vara toppenföräldrar till världens gulligaste Dante. Blev själv mamma för ett tag sen och känner att föräldraskapet är intensivt, minst sagt. Min partner och jag lutar nu åt att stanna vid ett barn för att prioritera bebisens välmående och vårt framöver. Vet att vi inte behöver bestämma oss än men känner att jag klarar inte ens tanken på att upprepa denna sömnbrist/brist på tid med min partner/brist på tid för mig själv en gång till?! Får man fråga hur du känner? (Vet att det inte är alla förunnat att kunna få fler barn etc, men i en hypotetisk situation där man har ett val)
Jag och min partner hade samma tankar som du och din partner har och var osäkra på om det skulle bli fler än ett barn. Men när vår kille blev två år så började han sova på natten och efter ett halvår till hade vi tydligen glömt bort allt vad sömnbrist heter – för då valde vi att försöka igen och har nu en lillebror på 6 månader här hemma.
Är så glad över att vi ville och kunde få ett syskon, det har verkligen gett hela vår familj och vårt liv en till dimension. Men jag är också glad över att storebror var 3.5 år när lillebror kom, känns som att vi hunnit landa ordentligt och bearbeta de första åren och allt vad de innebar ❤️