Det är så mysigt att skriva de här inläggen för jag blir uppmärksam på hur fin sommaren har varit, trots att den inte blev som vi tänkt oss. Här kommer ett gäng bilder från mitt juni!
Jag och lilleman gick på säsongens sista Buskul i juni. Buskul är en sång och lekstund för små barn som Dante har älskat! I höst börjar ju Dante föris men eventuellt går vi en dag i veckan efter förskolan i alla fall eftersom han tycker så mycket om det.
Dante och hans gulliga kompisar.
En dag åt jag lunch med Margaux på Sturehof. Toast Skagen och skvaller.
Jag fick hem mina smycken från Petras smyckeskollektion för Safira. Dessa är mina mest använda smycken den här sommaren – jag älskar ALLT hon har gjort!
En annan dag åt jag lunch med Linn och Jossan. Vi tre är ganska lika men ändå så olika. Det vi har gemensamt är att vi är drivna, älskar utmaningar och är kreativa i det vi gör. Vi kan prata jobb, drömmar och framtid i tre timmar och det känns som tre minuter, jag älskar de här tjejerna.
Jag och Dante på väg för att göra en solig dag på stan 🙂
Burgare och vinlunch med Redgert på Riche. Alltså jag älskar verkligen kompisluncher??? Topp fem mest värda sak att göra i sitt liv – äta lunch med människor man tycker om.
Jag köpte den här kjolen från Nathalie Schuterman en vecka innan jag blev gravid… så tråkigt för den är alldeles ljuvlig. Snabbt växte jag ur den men nu äntligen kan jag ha den igen! Det är ett sånt plagg som kommer få hänga i garderoben forever, kvaliteten är helt fantastisk.
Ny dag – ny lunch. Denna gång med Tess som var i Stockholm på besök!
Efter vår lunch gick jag och Dantis på stan. Han fick välja ut mitt nya mobilskal från The Case Factory – det blev ett rosa med en croissant och ett D på. Jag valde bokstaven 🙂
Klänning från & Other Stories, skor från New Balance, väska från Acne och solisar från Thierry Lasry.
Den här stråväskan har fått följa med på en del äventyr i sommar, så fin från min bästa webshop!
Jag tog en aw med mina föräldrar och Dantis på Strandvägen en eftermiddag när solen sken. Han kollade på båtar, vi drack aperol spritz och sen promenerade vi hem.
Innan midsommar hade vi sommarlunch med Team Forni! Här är mitt team, i alla fall de flesta av dem. Världens bästa gäng! I höst blir det kick off och då hoppas jag att de andra tjejerna kan vara med också, och Lollo om hon inte fått sin bebis än :’)
Jag var på Bangerhead och fixade håret inför sommaren. ”Riktigt blont och kallt” sa jag till Jennifer och så fick det bli. Gud vad snygg jag kände mig när jag gick därifrån, det är så glatt när man känner sig riktigt fin efter ett långt frisörbesök.
Tadaaa! Hon kan hon, Jennifer.
Jag åt lunch med Instamorskan på Ångbåtsbryggan. Vi firade en sak, berättar vad snart!
En dag unnade jag mig en avslappnande, ekologisk ansiktsbehandling på Babor som ligger precis vid mitt jobb. Rekommenderar alla stressade kvinnor som läser bloggen att unna sig en sån! Det var så skönt och jag mådde riktigt bra efteråt. Huden blev ordentligt återfuktad inför sommaren också.
En dag åt jag lunch med Sofia och Steffi på Ulla Winbladh. Alla barnen skötte sig exemplariskt och det blev en riktigt härlig dag.
Jag och Sofia tog stekt strömming som är min sommarfavorit!
Dagens pasta med tjejerna på Lavazza som jag ska jobba mer med i höst HURRA!
Avslutningsvis såg jag ut såhär när jag efter mycket slit skickade in första versionen av mitt bokmanus till min redaktör…
… en helt otrolig känsla att klara av delmål i ett så stort projekt som en bok, som man jobbar med i flera år. Det var så skönt att skicka in manusen och sedan kunna låta allt landa i juli månad. Nu är det dags att jobba vidare med boken i ett par månader till innan den går till tryck!
Hej forni! Så mysiga bilder 🙂
Jag har en fråga om när du var gravid, upplevde du då att vissa av dina vänner inte brydde sig? Alltså visade noll intresse och knappt ens hörde av sig och frågade hur du mådde? Och vad gjorde du åt det i så fall? Är nämligen i den situationen nu. Förstår såklart att man inte kräva intresse men blir lite ledsen.
Hej forni! Så mysiga bilder 🙂
Jag har en fråga om när du var gravid, upplevde du då att vissa av dina vänner inte brydde sig? Alltså visade noll intresse och knappt ens hörde av sig och frågade hur du mådde? Och vad gjorde du åt det i så fall? Är nämligen i den situationen nu. Förstår såklart att man inte kräva intresse men blir lite ledsen.
Är inte Michaela men fick nyligen barn och kan kanske förstå vad du menar! Jag upplevde visserligen inte att folk inte brydde sig ALLS men reflekterade lite över varför inte fler hörde av sig oftare och undrade hur jag mådde och det gick…
Kom till insikten att allas liv rullar ju på som vanligt. Graviditeten var ju det största som hänt mig men kanske inte dem! Har du testat att höra av dig till dem och fråga hur de mår? Då kanske de frågar dig tillbaka tänker jag och du får möjlighet att prata av dig. Om du hör av dig till dem om vardagliga ting och de inte ens då visar intresse så skulle jag fundera på om det är vänner du vill ha i ditt liv <3
Lycka till och njut av graviditeten!! Alla gravida vill även prata olika mycket om hur de mår så de kanske helt enkelt inte vet hur mycket de ska fråga kring det!
Magisk juni-månad verkar du ha haft och den leopardfärgade kjolen ser helt fantastisk ut, det syns hur bra kvalité den är gjord i.
http://johannagrahn.se
Vart kan jag hitta klänningen på första bilden? Sååå fin!
Hej Michaela!
Vilka underbara bilder du bjuder på 🌟
Jag har en fråga som kanske kunde platsa i frågor med forni. Du är så klok i dina svar därför vänder jag mig till dig.
Jag har så himla svårt för det så kallade ”kall-pratet”. Det är inte bara med personer som jag inte känner utan med personer jag står nära också. Jag bryr mig väldigt mycket om personerna i min närhet, och jag är nyfiken på folk och tycker det är intressant att lyssna på andra så det handlar inte om det. Frågor som ”hur mår du” och liknande är inga problem, det är naturligt att fråga tänker jag. Men efter man har haft det snacket om vad som hänt sist osv, har jag otroligt svårt att komma på saker att säga. vilka frågor ställer man som är intressanta/roliga? hur spinner man vidare på något för att ett samtal ska löpa vidare?
Någon här inne kanske har några bra tips för att övervinna känslan/rädslan av att det känns onaturligt att ställa frågor som kanske har ”mindre betydelse” för att hålla igång ett samtal? Kanske sitter det i en rädsla eller blyghet hos mig själv. Rädsla för att säga fel saker eller uppfattas tråkig. Jag vill gärna vara en härlig, trevlig, social och glad person. Men jag ser mig inte som sådan själv. Och kanske är det just det som sätter stopp för mig. Men jag är så nyfiken på att höra hur du/andra tänker kring samtal som inte bara ska ta stopp.
Önskar dig en fortsatt härlig dag!
Kram