God morgon från oss,
I vanliga fall är 12.30 snarare eftermiddag hos oss men vi har haft barnvakt över natten så därför känns det fortfarande som morgon här hemma.
Vi lämnade Dante hos mina föräldrar igår eftermiddag och sen körde vi jobb på varsitt håll resterande fredag. Prick 19.00 hade vi bestämt datenight hemma, vi skulle först gå ut och äta men ändrade oss och bestämde oss för att ta en tidig kväll hemma och verkligen vila upp oss. Tyvärr blev det massa strul med vår middag som vi beställt hem, så typiskt när man har barnvakt och öppnat en bra flaska vin. Kalla burgare och uteblivna tillbehör förstörde inte vår kväll utan vi laddade upp med en ordentlig godisbuffé och satte på Uncorked på Netflix. SHIT vilken härlig film – tips! Ni måste se den i helgen! Sen kröp vi ner i sängen innan 23 och sov i 10 (!!!) timmar utan uppvak. Vaknade i morse och kände för att gråta, på riktigt så var det första gången på länge som jag faktiskt kände mig lite utvilad.
Vi gick upp, åt en lång frukost och sen tog jag en dusch innan jag satte mig för en timmes till jobb.
När vi satt och pratade i morse sa D till mig att det roligaste han kan göra med sin fritid/egentid just nu är att jobba. Att om vi har barnvakt vill han helst av allt bara sitta med jobbet. Jag tänkte på ett svar som Malin, grundaren av By Malina, gav i intervjun jag gjorde med henne förra veckan:
Jag tror att vi har fått lite extra kraft efter Dante. Kraft kanske är fel ord, för vi är tröttare än någonsin och egentligen lider nog båda av en dos utmattning. MEN! Vi har det där go:et som man inte kan tvinga sig till när det kommer till jobb. Det måste bara finnas inom en och det kommer när man känner att man är på rätt väg. Vi båda känner starkt att vi är på rätt väg just nu. Om man driver eget är jobbet lite som en kärleksrelation och ibland är man bara inte kär. Kanske kan man hitta kärleken igen eller så måste man göra slut eller bli tillsammans med någon ny – det finns ju olika vägar att gå. Just nu är vi båda dödsförälskade.
Så! Vi passade på att jobba det dygnet av egentid vi fick, men gav oss själva några timmars ledigt igår kväll och i morse för att bara vara med varandra. Riktigt mysigt att ha tid för en kram på morgonen istället för att bara springa upp med Världens Piggaste Bebis. Kramar ger också energi ♥
Nu kommer snart lilleman, så jag ska stänga ner datorn. Ha en underbar lördag älsklingar!
Jag driver inte eget men oj vad jag längtar till jobbet när jag är mammaledig. Dessutom längtar jag hem till barnen när jag jobbar så att blanda är verkligen bäst!
En kompis som fick barn några år före mig sa att hon gick till jobbet och vilade. Kunde inte förstå hur hon kunde känna så förens nu när jag själv fått barn och är föräldraledig. Ska börja jobba om en månad och längtar…
Åh vad underbart! Blir avis 🙂 Vi hade ofta barnvakt när vi bara hade en dotter, och passade på att sova och städa hemma (älskar att städa och rensa hehe). Tyvärr blir det lite krångligare nu med en bebis och Corona osv. Ser fram emot det i framtiden igen. Btw så vet jag hur det är att leva med sömnbrist och en bebis som aldrig sover harmoniskt, har två likasinnade. Men! Nu kan min man och jag titta på varandra och på riktigt säga ”vi överlevde!”, för ibland känns det ju knappt som om man skall göra det. Även om dagarna är härliga så kan nätterna vara riktigt tuffa. Det blir iaf bättre, jag lovar. Hang in there!
Kram!
Jag var hemma 8 månader med första barnet och sista månaden kunde jag BARA tänka på jobbet nästan 😂😂 jag längtade så mycket! Jag trodde som många andra, att jag skulle vilja jobba mindre efter barn och mest längta hem, shit no! Blev totala motsatsen.
Som någon annan skrivit. Jag gick till jobbet och vilade, kopplade bort mammarollen (jag menar slippa lyssna efter barnskrik, äta lunch och samtal ostörd med vuxna, dricka varmt kaffe, gå på toaletten själv, bara en egen person utan en bebis på höften, ha viktiga möten och viktiga arbetsuppgifter) och samlade energi till min dotter att ge henne på kvällen sen.
Jobbet har bara blivit roligare sedan jag blev mamma, nu väntar jag nästa barn i slutet av juli och kommer då vara hemma 6 månader. Känns roligt och mer lagom för mig/oss. Min man (som tog en längre föräldraledighet med dottern) kommer vara hemma lika länge eller något längre.
Oj, du har nog inte haft en high need baby! Det har jag och jag känner verkligen igen mig i Michaelas ord. Det betyder dock INTE att man inte är närvarande när man är med barnet eller att man älskar det mindre. Min son är det absolut bästa som hänt mig OCH jag tycker att det kan vara otroligt krävande att vara med honom. Det ena utesluter inte det andra <3
Ingenting är svart eller vitt. Vara för att man i te är helt uppslukad av sina barn varje sekund, 100% närvarande varje sekund och inte vill ha några andra saker att göra, intressen, åtaganden så missköter man inte sina barn.
Vet du, jag tycker det är okej att både älska sin barn, ge dem uppmärksamhet, kärlek och trygghet och samtidigt uppleva delar av tiden med dem som krävande. Det ÄR ju krävande! Det är okej att längta till jobbet och sedan längta hem igen när dagen är slut. Det är okej att fråga barnet om vad de gjort på förskolan (efter en riktigt lång dag där) och samtidigt vara nöjd och tacksam över vad man själv åstadkommit under arbetsdagen.
Har du tänkt på att många säkert blir bättre föräldrar till sina barn och inte sitter vid datorn eller telefonen på ledig tid om de får förkovras sig i annan också? Och kanske utlopp för att det är krävande att ha barn titt som tätt?
Tycker det är hemskt att du dömer ut andras känslor och supertydligt här momshamear Michaela- inte shcysst!
Det är säkert ingen som får ont i hjärtat av att det bästa du vet är att vara med ditt barn utan de har förståelse för att det är det bästa just du vet.
Sandra. Om du nu känner efter, hur tror du att det känns för Michaela att läsa din kommentar? Och tror du, med handen på hjärtat, att den kommer få henne att helt plötsligt ändra hela sin inställning och förvandlas till en kopia av dig? Jag tänker att om man inte håller med om något så kan det vara fint att tänka efter innan man skriver. ”Kommer det här att gynna hen? Är det här till hjälp? Eller är det bara jag som har ett behov av att utrycka mig?”
Man kan ha olika åsikter men jag förstår verkligen inte syftet med din kommentar. Jag är genuint intresserad av hur du tänker med den.
Alla som läser den förstår nog glasklart att du tycker att Michaela verkar suga på att vara morsa och att du tycker det är viktigt att framhäva ditt egna perfekta sätt att vara mamma. Så långt är jag med. Men syftet tycks enbart vara att få dig själv att framstå som god och alla som inte gör som du som dåliga.
Det finns inte en sanning, det DU känner kring ditt barn är inte en universal sanning som alla föräldrar känner. Och känner man inte som du så kan man vara en fin och bra människa och förälder ändå. Okej?