Frågor med Forni

Hej Michaela!

En fråga till frågor med Forni! Jag tycker att man får intrycket av dig att du är en väldigt säker person och trygg i dig själv. Sen verkar du så proffsig och förtroendeingivande också, rak i ryggen och stolt över dig själv liksom! Har du några tips? Hur blir man trygg i sig själv?

Tack för att du finns och inspirerar!

Hej snäckan!

Vad fint beskrivet av mig, blev verkligen glad. Det du beskriver är en av de vanligaste negativa sakerna jag får läsa om mig själv  på nätet. Att jag är stolt över mig själv brukar vissa ibland förklara som att ”jag tror att jag är någon”. Och rak i ryggen blir ibland översatt som ”kaxig”. Jag antar att man ser och upplever en person så som man själv väljer, det handlar mer om hur man själv är och vad man väljer att ta in, än om hur en person faktiskt är. Ibland.

Sidospår, men det är fint och glädjande att läsa positiva ord om något som jag ibland kan fastna i som negativt.

Jag ÄR stolt över mig själv och jag går igenom mitt liv rakryggad. Jag tar ingen skit och låter inte människor trampa på mig. Jag ifrågasätter, markerar och säger ifrån. Det är inte alltid så, men jag är i alla fall trygg nog att våga ofta när det behövs. Det gör att jag slipper leva ett liv där jag känner mig trampad på och det är viktigt för mig.

Jag vet inte om jag har några direkta tips för att bli trygg i sig själv, men jag tror att det handlar om att våga och ha mod. Att vara modig om någon behandlar en fel eller våga säga till i saker som spelar roll för en. När man börjar med det, så växer ens kroppshållning för man inser att man inte behöver känna sig orättvist behandlar om man inte vill. Jag tror att det är viktigt att våga se allt bra man är som person och inte fastna i det dåliga. Vi tänker så mycket dåliga tankar om oss själva och ibland fastnar vi där.

Sen tror jag att mycket av min trygghet ligger i min grund. Jag har jobbat i flera år med att bli grundad som människa och jag är faktiskt det nu. Även om jag säger ifrån, tappar tålamod, blir irriterad eller får pms-utbrott – så är jag fortfarande trygg där jag står. På min stabila grund. Så ett tips är nog att försöka bli grundad genom att göra saker du behöver och mår bra för din egen skull. Med åren bygger man på grunden och gör den mer stabil.

Heja dig!

Hej! Skönt med en bra natts sömn. Jag undrar bara varför ni inte låter han komma över och sova emellan er när han vaknar första gången? De kan ju ha svårt att sova hela nätter i egen säng när de är bebisar. Min dotter sov alltid hela nätter när hon började sova i vår säng och sedan vid 1,5 års ålder började hon sova hela nätter i egen säng. Det är så mycket hets om att barnet ska sova i egen säng så tidigt när man får sitt första barn (upplevde jag själv iallafall). Vill bara säga att man inte behöver bry sig om alla ”regler” osv när de är bebisar för det löser sig enkelt när de är lite äldre. Gör det som funkar för att ni ska få sömn 🙂 det kommer iallafall jag gå efter nu när jag fått min andra.

Dante sover med oss ibland och i sin säng ibland. Vi känner in hans behov och ger honom det vi tror att han behöver. Eftersom han har haft problem med allt ifrån magen till eksem och öronen så är det olika från period till period i vad han behöver, så vi gör det vi tror är bäst för stunden. Förut sov han i eget rum för att vi märkte att det var bäst för honom, sen funkade inte det och då ändrade vi helt enkelt. Oftast sover han just nu första delen av natten i egen säng och sen kommer han över till oss. Kram!

Hej! Jag har världens viktigaste fråga till dig (till veckans frågor?). Hur tillåter man sig själv att bli dödsförälskad i någon, utan att tappa sig själv? Alltså; utan att tappa mening till allt annat om det inte blir som man tänkt, samtidigt som man ska våga hoppa…
Kramar

Finns bara ett jävligt kort svar:

Man gör det bara! Och njuter av det för GRATTIS FY FAN VAD HÄRLIGT!!!

Hej Michaela,
Tack för världens bästa blogg!
Du är min inspirationskälla i det mesta. Jag har en son som är i samma ålder som Dante, och jag kan känna sån stress att hinna med att träffa mina vänner. All min vakna tid och energi går åt till att ta hand om min son, han sover också dåligt och jag har lite energi kvar på kvällarna när han lagt sig. Jag försöker avsätta 1-2 gånger i veckan med egentid och att träffa kompisar, men hinner ju inte träffa alla som jag vill träffa. Hur har din relation till dina vänner förändrats sedan du fick barn? Och hur ofta träffar du dina vänner? Hörs du med dem i telefon när ni inte får tid att ses? Livspusslet alltså… om man ändå hade mer tid! Tack för att du är du.
Kramar

Hej gull,

Haha, det här jäkla pusslandet. Kort svarat så nej, jag hinner inte träffa mina vänner så mycket som jag önskar. Den stora skillnaden är ju att man inte är lika flexibel som innan = svårt att få ihop det. Jag är duktig på att smsa, kommentera på mina kompisars stories och liksom engagera mig på så sätt för att känna att jag är delaktig i deras liv. MEN som tur är så jobbar jag i samma bransch eller på samma kontor som vissa nära vänner, bor grannar med andra och det underlättar. Men jag har många vänner jag älskar massor som jag hade velat träffa dubbelt så mycket om tid fanns <3

Tror det bästa är att tillåta sig själv att inte hinna och försöka engagera sig på små sätt. Ett samtal eller ett hjärta på ett sms räcker långt! Och sen när man väl ses försöker jag att göra det ordentligt. Att verkligen ta vara på tiden när man väl får till det.

Puss!

Hej bästa forni!! Kan inte du göra ett inlägg om ditt badrumsskåp? En oredigerad bild på allt som finns, lite tips, dina favoriter osv. Hade varit så kul! Vet att du gjort ett för några år sedan men hade varit kul med ett nytt. Kram <3

Klart jag kan! Kommer inom kort. Puss!

Till Frågor med Forni!
Intressant att dina föräldrar fyller år på samma dag, även jag delar min födelsedag med min pojkvän! Jag ska dock erkänna att jag tycker att det varit ganska jobbigt, då jag dels själv vill och gillar att bli firad med sång och presenter på morgonen (haha) och jag vill också kunna ge min kille världens mysigaste dag med allt fokus på honom. Det blir ju lite varken eller som det varit. Kan inte du fråga dina föräldrar hur dom har gjort och hur man på bästa sätt kan göra den gemensamma födelsedagen till något kul? Firar dom varandra på olika dagar eller har någon annan dag då dom visar lite extra uppskattning till varandra? Uppskattar verkligen lite inspo och tips 🙂

Nummer ett: ÄLSKAR när ni är modiga och liksom erkänner sådana här saker. Vet ni att man har kommit så långt med sig själv när man vågar göra det. Finns så många som aldrig skulle våga säga en sån här sak högt!

Nummer två: Gud vad gulligt att ni fyller år på samma dag! Mitt tips är att se det som något positivt istället för negativt. Mina föräldrar har t.ex. alltid haft stort kalas/fest när de fyllt år. Det är liksom lättare att slå på stora trumman när båda fyller! Annars kan det bli att man inte orkar styra något eller att man måste styra två grejer om året vilket kan bli lite mycket. Så ni kanske ska hitta någon ny, gemensam tradition som går emot de tankar du har om hur en födelsedag ”ska” firas?

Kanske bestämmer ni att varje år på er födelsedag så äter ni lunch på varsitt håll och blir firad med era respektive vänner (för att få just den egna uppmärksamheten!) och på kvällen äter ni något riktigt unnigt. Eller att istället för att ge present så lägger ni in pengar i en pott som kan gå till en gemensam dröm? Jag vet inte men tror det finns massa roligt att göra om man fyller samma dag! Skulle satsa på att tänka VI TILLSAMMANS istället för ”fan nu får jag bara en halv födelsedag” haha – även om jag såklart till 100% förstår dina känslor.

Puss!