Jag tror vi slog något form av rekord i peppande kommentarer igår – vi är uppe i över 120 stycken! Dios mio!
Tack för att ni är så kloka, snälla och schyssta mot mig, mot er själva och varandra här inne. Jag minns för två år sen när jag funderade på att sluta blogga för att stämningen var så tråkig. Det känns långt borta för mig och den här platsen är verkligen en favoritplats i världen.
Ett tips jag tar med mig är att helt enkelt öva på att ändra mindset kring ens liv. Att jobba stenhårt på att se det som är bra och bara acceptera det som är dåligt. Det är enkelt, går att genomföra och applicera på en gång och faktiskt något som ger resultat. Så tack till er som skrev det, det tar jag verkligen med mig! Nu är det jag som försöker ändra mindset och se det positiva. Sen får man väl tillåta sig själv att då och då bara spy ur sig allt, som nu, för annars sprängs man nog.
En sak som många nämnde som jag ska fokusera ännu mer på är vår möjlighet till avlastning. Att det nog är många andra föräldrar som inte har den möjligheten som blir superavis på att vi kan gå ut och äta eller få egna nätter. Och så är det många av er som tipsar om att våga nyttja den möjligheten ofta utan att få dåligt samvete för att man lämnar bort. För ibland kan valet vara att lämna bort eller gå under.
Det tar jag med mig också, TACK!!!
Och till mina fellow mamas som sover lika kasst som mig – ibland kan vi flytta till vårt egna samhälle där vi beklagar oss och dricker vin med varandra – sen flyttar vi tillbaka hit igen.
Nu ska jag göra oss i ordning för vi ska träffa Steffi och tvillingarna idag – åh, vad jag har längtat!
Puss!
♥
Hej! Vill bara börja med att säga att jag är en sån där jobbig jävel som fått två barn som sovit helt okej, Min bästa vän fick barn samtidigt och hon sov absolut ingenting de första tre åren. Hennes dotter hade först krupp och var enligt läkarna ”kroniskt övertrött” och det var såklart jättetufft. Kommer så väl ihåg hur jag försökte trösta (utan att komma med råd för det hade jag inga då jag inte hade erfarenheten) när hon grät av utmattning och hur dum jag kände mig! Vi bestämde att hon fick säga till när hon orkade prata med mig och när hon tyckte det var för jobbigt med avundsjukan. Jag förstod att hon kände så! Tror att det är en känsla av ensamhet också, att ingen annan förstår. Så glad för dig att du har den här bloggen att få stöd i och höra om andra med liknande erfarenheter, ibland räcker det att veta att nån förstår. Ett enda tips har jag 🙂 Det är att även lämna bort Dante några timmar dagtid till kompisar, då kan du passa på att vila och bara göra det du vill! Tanka energi en kortis räcker längre än man tror för att klara en tuff natt. All styrka till dig, det BLIR bättre även om det tar tid. Ni är superstarka du och D som klarar detta så bra och tar hand om en sån fin liten kille. Heja er!
En sak som faktiskt har funkar för väldigt många (även om det är vida omdiskuterat) är 5-minutersmedtoden -sova hela natten.
Jag säger inte att det är varken rätt eller fel, men många (inkl nära vänner) svär på att det fungerar.
Jag började nästan gråta när jag läste igenom kommentarerna, alla som kämpar så. Utan mammor skulle jorden sluta snurra.
Blev också helt tårögd när jag läste igenom allt. Du har verkligen rätt <3
Hej! Jag förstår om du är trött på att få tips, men vi har varit där ni är och efter ca 8 månader fick jag höra talas om ”tyst reflux” som stämde in på vår dotter. Läs på om det om ni inte redan gjort det, det finns hjälp att få i så fall. Vi fick medicin som funkade toppen och sen växte det bort vid två års ålder.
Hej Michaela, jag bor inte i Sverige och jag fick en son för snart fyra år sedan. Jag fick tyvärr inte den där ”underbara” baby/barntiden man hade hört och drömt om. Min sons pappa var snabb med att bara försvinna ur bilden för det var ”jobbigt”och själv var jag med en kolik bäbis inget nätverk eller familj i landet och ett Akutkejsarsnitt. Jag kommer inte ihåg de första åren så mycket, han skulle ha mat varje 1,5tim på grund av han var för tidigt född, så kom koliken och ja.. han sov först riktigt efter 2,5 år. Jag lyckades ändå på något vis behålla mitt psyke med att tänka det nog skulle bli bättre. Snart skulle det vända. Jag gick ner nästan 35 kilo och var utkörd. Men Jag skaffade mig ett fulltidsjobb, och på trots noll sömn passade jag det för där fick jag på något sätt ”bara vara mig” De nätter han bara skrek nätterna igenom eller bara var vaken och man inte hade någon möjlighet att få hjälp var omänskliga och fruktansvärda men.. Nu 4 år senare sover han helt ok, är världens finaste mest omtänksamma kille som kommer med vatten om jag är sjuk och vill så gärna måla mina naglar och äta chips i sängen med mig. Han älskar att cykla och säger ”vad vacker du är” om jag har köpt en ny klänning.
Det jag vill säga är använd din avlastning så mycket du kan, du är inte en dåligheter mamma. Jag vill önska jag hade haft den möjlighet om det så bara var en timme för det hade kanske gjort jag kunde minnas mer och ha njutit mer av tiden istället för att ”överleva den” Du gör ditt bästa i vad DU är i och ingen kan säga hur DU ska göra för vi alla är olika, med olika liv, barn och förhållanden. Och gör det som är rätt för dig. Och gör det precis som det passar dig.
Jag hejar på dig, och om jag kunde klara det kan du. Allt blir inte alltid som man trodde eller som för alla andra och det är ok. Du klarar det här! 🙂 Stor kram
I somras var jag där när jag upplevde att bebis nr 2 även var krävande. Var så säker på att ni får vi testa på det där med lugn bebis, där allt bara fungerar. Hittade detta gamla inlägg då och det kändes så skönt att läsa; http://www.hormonerhemorrojder.se/2015/08/25/snalla-bebisar-och-avundsjuka/
Nu blev bebis nr 2 så där fantastiskt enkelt och herregud vad jag har njutit….vilken bebis man får är verkligen ett lotteri. Om några år kanske du sitter där med nr 2 och får njuta av ett bebis som sover och världens bästa Dante som sover bra och pratar i ett. Det kommer att bli bättre!
Precis så, ändra mindset, för man vet ändå inte riktigt hur andra har det även om det verkar så perfekt. Någons barn har problem med sömnen, någon annans vill inte äta och då önskar man att de hade sömnproblem istället bara de äter och går upp i vikt. Vår dotter sover helt inte heller bra, men jag har accepterat läget och tillåter mig att inte vara perfekt, att inte hinna allt, ha perfekt städat osv.. Tar vara på tiden då hon sover på dagen som min tid att bara vara, dricka kaffe, se på serie eller liknande, vilket ändå bara är två korta stunder, sover inte alls 1-2 h som hon borde och jag är jätte avundsjuk på dem vars bebisar sover två 2h pass per dag, vilken lyx att få den pausen, det har jag aldrig fått! Vi har heller inga föräldrar i närheten så vi har aldrig fått avlastning, jag och min partner har aldrig fått en minut ensamma på 10 månader, så ta verkligen vara på den möjligheten ni har, det är guld värt! Alla kämpar med sitt även om jag förstår att ni har det tufft och jag tycker du är oerhört stark som orkar och som vågar dela med dig. Fortsätt kämpa, du är fantastisk!!
Precis! Alla har olika saker att sakna och vara avundsjuka på. Vår dotter sov som en katastrof om nätterna. MEN hon hade några fina timmar där mellan 19-22 som vi fick själva (nått enstaka uppvak) så vi kunde se en serie eller umgås. Kompisars barn som sov gott om nätterna krävde att en förälder skulle ligga bredvid dem all sovande tid, så de fick aldrig någon tid tillsammans. När deras barn sov gott om nätterna så sov de bara 20 min i sträck dagtid och då på en förälder. Vår dotter som inte sov alls på natten sov själv ute i sin vagn 2,5 tim på förmiddagen och 1 tim på eftermiddagen 🙂
Så det är olika, ingen får allt, det handlar 100% inte om hur man har det utan om hur man tar det!
Hej! Jag har en fråga, jag har sen en tid tillbaka träffat en kille och känner mig kär i honom och vi har verkligen så kul ihop. Har dock problem med att jag alltid måste bli bekräfftad och blir ständigt orolig för att han ska tröttna och lämna mig. Han kan på kvällen säga att han är kär i mig och vi har det jättebra men så fort vi sen inte hörs på en dag blir jag direkt nojig och börjar tänka massa negativa tankar. Ahhh så tröttsamt. Har du några tips på hur man ska tänka i dessa situationer?