Måndag men söndag men egentligen… kan vara vilken dag som helst i dessa tider?
Nu är jag sjuk också. Det positiva är att killarna är på bättringsvägen! Skönt att D kan ta Dante nu när jag är dålig men också riktigt jäkla skönt att känna att det är över för dem. Lilleman härjar omkring som vanligt här hemma och D har äntligen ork att bära omkring och leka med galningen. Däremot märker man att Dante också påverkas av hemmatiden, han känns rastlös och otålig liksom.
Om det är något fint man tar med sig från detta så är det väl att man inte kommer ta socialt umgänge för givet framöver. Eller hälsa, välmående och ett samhälle som rullar för den delen.
Jag har i alla fall exakt samma symptom som D och hoppas att jag inte blir sämre utan är på benen snart igen. Med Alvedon är jag i alla fall inte sängliggandes utan ligger i soffan och tittar på killarna som leker, läser böcker med mini och slökollar på tv.
Den här veckan består därmed av en enda sak: bli frisk!
Hoppas ni där ute tar hand om er och inte mår för dåligt, oavsett om ni är sjuka eller ledsna eller bara väldigt rastlösa. Tänker på er ♥!
Jag är svensk och bor i utlandet där vi sitter i karantän sedan ett antal veckor tillbaka. Vill börja med att säga att jag tar avstånd från alla sk ”alarmister” och folk som sprider panik kring Corona eftersom majoriteten just får milda symptom och panik är det absolut sista vi behöver! Tycker att Sverige, utifrån förutsättningarna som finns där, har skött det på ett bra sätt. Däremot vill jag verkligen bara höja ett varningens finger för att verkligen verkligen fundera över hur mkt man måste träffa sina föräldrar just nu. I Sverige verkar det som så att man umgås med föräldrar och med andra hushåll utan några egentliga restriktioner. Jag har själv två väldigt unga 65-åriga föräldrar som är superaktiva, aldrig rökt, tränar flera dagar i veckan och INGA underliggande sjukdomar. Alltså inget högt blodtryck, diabetes, hjärt-lungsjukdom eller övervikt etc. Båda blev tyvärr smittade av mig och min man (bekräftat via test) när de var här och hälsade på för flera veckor sedan. Tyvärr blev ena av mina föräldrar så dålig att hen behövt behandlas på sjukhus med syrgas. Nu gick allt bra och det var aldrig någon fara för hens liv MEN den stressen och oron önskar jag fasiken ingen allltså!! Så hemskt! Och det var verkligen en ögonöppnare för mig att även om man typ är hälsan själv så kan de slå väldigt hårt för vissa som kanske inte är runt 30-40 längre. Jag ber bara att folk tänker en och två ggr hur mkt man måste ses just nu, man vet inte exakt hur länge man smittar (om man bär på smittan) och har man träffats dagar innan man själv blir sjuk (som hos oss) så kan skadan redan vara skedd. Önskar att vi själva tänkte efter lite mer före så att säga, för denna erfarenhet var inte rolig. Jag hoppas att mitt meddelande iaf kan få någon/några att tänka efter en extra gång innan man hälsar på hos familjen eller tom vänner.
Vet att det är lite stressigt när man har bebis hemma under dessa omständigheter men du kommer vara på benen igen inom några dagar <3 Vill bara att vi alla ska tänka extra på de som är liiiite äldre än oss!
Vilken bra kommentar! Allt för många som faktiskt inte tänker till en och två gånger i denna pandemi!
Jag bor också utomlands, i ett land med fler restriktioner, och följer situationen i Sverige. Jag tycker att balans är bra, och tror kanske att Sveriges väg är rätt / hade varit rätt om folk följer rekommendationerna. Dock verkar det vara många i Sverige som inte gör det utan fortsätter att leva på som vanligt för att de kan (obs, menar inte att ni gör det). Verkar vara svårt att skilja mellan ’kan/får’ och ’bör’ för många. Blir så arg på folk som åker runt på semester trots att de så starkt avråtts från att göra det. Då är det bättre att de inför reserestriktioner som de har gjort där vi bor, så att folk inte KAN åka utanför sin kommun. När man tittar på dödssiffror per miljon innevånare ligger Sverige mycket högre än många andra länder som har mer restriktioner, men tänker man på samhällets överlevnad i stort kanske det är ok att det är så (även om varje enskild människa som inte klarar sig är en katastrof för de som står nära). Är så svårt att tänka så cyniskt dock.
Vill även tillägga att det kan vara farligt även om man inte är i en av riskgrupperna. En vän till mig, 46 år och utan några underliggande sjukdomar, har legat i respirator och fått blodtransfusioner pga att han blev akut jättesjuk. Han mår bättre nu, tackolov, men jag har innan tänkt att jag håller mig hemma för andras skull, men nu tänker jag att det även är för att jag själv inte ska bli sjuk. Så alla bör vara försiktiga, även om man inte ska gå runt och vara rädd hela tiden.
Längtar till att livet kan återgå till något slags normaltillstånd! Vill sitta på uteservering och njuta av sol, och umågs med vänner igen.
Hoppas ni kryar på er snart. Kram
förstår verkligen inte folk som bara inte kan följa rekommendationerna! Vet just nu tre familjer som absolut skulle åka till Italien fast de redan då hade stor smittspridning där. Alla kom hem och isolerade sig eftersom de börjat känna sig sjuka på resan (vågar inte ens tänka på hur många de smittat på planet och flygplatsen) och det visade sig så klart att de ALLA hade Corona. Upptar tester, sjukvårdens resurser, utsätter andra för smitta och risk…för att man inte kan avstå sin stans skidresa trots UD:s avrådan!!!
Vad tufft för er och skönt att höra att det gick bra för dina föräldrar!
En sak jag märkt när man pratar med folk är ju att nu ser man verkligen hur olika gamla föräldrar kan vara, fast man själv är i samma ålder som sina vänner. Mina föräldrar är 53 och 54 år (jag är 30 och har två barn) medan min väns pappa te x är 72 år. Så lika självklart som att jag inte ska träffa min mormor som är 75, så bör ju hen inte träffa sina föräldrar. Men att jag ska undvika att träffa mina föräldrar finns ju egentligen inget direkt belägg för i Sverige just nu!
Ja men precis, så är det ju! Ju äldre man är desto mer social distansering bör man ju tillta! Och i övrigt friska personer i 50-års åldern kommer ju med största sannolikhet inte drabbas hårt av Corona och utifrån statistiken så finns det ju, som du säger, egentligen inget belägg för att inte träffa föräldrar som är i den åldern. Håller helt med dig! Det jag menade med min kommentar var att jag själv tänkte att mina föräldrar inte skulle drabbas hårt av Corona (nu är ju de iofs 65) eftersom att de i övrigt är så friska, aktiva och ”unga”. Så det blev lite av en chock för mig när en lades in på sjukhus och tänker bara att man just nu kanske ska tänka över hur viktigt det är att ses precis nu. Om du förstår hur jag tänker? Med det sagt så vill man ju heller inte vara någon som går runt med katastroftankar (!) men känner att ”det hände oss” och kan därför hända vem som helst och önskar ingen den stressen och oron <3 Men alla familjer måste ju få göra det som känns rätt för dem! Ville mest bara dela med mig av min erfarenhet <3
Hej Anonym,
Nu har jag ju ingenstans i det här inlägget skrivit att jag ska eller planerar att umgås med mina föräldrar? Så den här kommentaren kommer lite från ingenstans.
Vi följer råden från Folkhälsomyndigheten noga och är ännu lite mer försiktiga än så, för att det känns bäst för oss.
Vad tråkigt med din förälder, hoppas det är bättre nu.
Kram
Oj, jag menade verkligen inte att rikta ”kritik” mot dig. Jag trodde det framgick av inlägget men jag kanske måste förtydliga det jag menade. Genom att skriva en kommentar i ditt kommentarsfält så ville jag egentligen bara uppmana generellt (bland dina läsare) att verkligen tänka till före, precis som jag önskar att vi gjorde. Jag menade att vi också varit superförsiktiga men tänkte att det var ”ok” att iaf träffa mina föräldrar eftersom de är helt friska och väldigt ung sk biologisk ålder. Jag ber om ursäkt om min kommentar framstod som påhopp mot hur just ni hanterat situationen, det var absolut inte så jag menade.
Krya på dig så mycket!
TACK fina du <3
krya på dig och ta hand om er <3
Vad gulligt av dig, tack! <3
Krya på dig!! <33
Hej! Hoppas du mår bättre snart 🙂
Tänkte bara skriva att marknadsföringen mellan inläggen spelar musik högt (även om jag har ljudet av) på mobilen + pausar allt annat man lyssnar på. Läser bloggen från Safari på mobilen!
/Selma
Åh jag vet, jag blir GALEN på den och håller på för fullt för att musik i annonser ska försvinna för gott! LOVAR!
Krya på dig! Hoppas ni mår bättre snart. Jag har en fråga till dig :). Har du någon gång upplevt att du måste följa upp så fort du berättar om något negativt/jobbigt med att vara mamma eller ha barn med något positivt direkt efteråt såsom ”men det är såklart helt fantastiskt att ha barn” eller typ ”men det är också oftast roligt”. Typ har ibland fått känslan av att om man inte följer upp med något när man säger något negativt så kan det tolkas som om man inte trivs i sin roll som mamma eller gillar att ha barn. Jag har fått frågan om jag tycker om att vara mamma och blev helt förvånad över att jag fick den frågan. Hoppas du förstår hur jag menar. Kram och tack för dina ärliga
Önskar dig Och hela familjen god och snabb bättring! Håller tummarna för lindriga symptom, detta är tyvärr inte att leka med. ?
Kram P
Usch vad tråkigt, krya på dig!!
Tack fina du <3
Krya på dig!
Jag har en fråga som du kanske kan ta upp i Frågor med Forni. Jag behöver tips på doppresenter! Jag har fått det ärofyllda uppdraget att bli gudmor till en liten gosse och jag har sån beslutsångest gällande present. Jag vill såklart ge något personligt och betydelsefullt, gärna något som på ett eller annat sätt är långsiktigt. Jag funderar på att skriva ett kort där jag förklarar att vi tillsammans ska plantera ett fruktträd eller bärbuske i hans trädgård när han blir tillräckligt stor för att kunna bestämma sort, och så länge ge exempelvis ett kit med trädgårdsredskap. Jag tycker detta känns fint då det är något som följer med oss under många år framöver, att vi får ett gemensamt träd som bara är vårt. Men jag vet inte?! Annars funderar jag på ett ”födelsedagståg”, som tas fram vid varje födelsedag och där siffran för hans ålder sätts på tåget. Detta tillsammans med en sådan där personlig bok som man kan designa själv, där huvudpersonen är min gudson. Jag har också funderat på att skriva några brev som han ska få läsa/få läst för sig vid några speciella tillfällen, t.ex. när han fyller 5, 10, 15 och 18… En annan tanke är någon typ av nyckel (kanske en bitleksak) som en symbol för ”Hos mig är dörren alltid öppen för dig”.
Så himla svårt! Vad tycker du? Och har ni andra läsare några tips? Hit me!