Hej gosungar,
Hoppas att ni mår bra ♥
Den här dagen har haft både toppar och dalar. Dante sov en av sina bättre nätter sen han kom: två pass på drygt tre timmar under natten (23.30-03 och 03.30-06.30) vilket resulterade i att D fick sova sex timmar på rad och jag sov i nästan åtta timmar men med ett uppvak runt 03 (sen tog D honom från 06.30-08 så jag fick sova lite extra <3). Det var två utvilade och glada föräldrar som vaknade i morse med andra ord!
Jag ska inte ljuga, det sticker lite av avundsjuka när man ser och hör om andra föräldrar som har det hur lätt som helst med sömnen. Innerst inne är man såklart glad för alla föräldrar som slipper ta sig igenom sömntortyr, men det kan vara svårt att se klart när det känns som att man utsätts för just det – tortyr. När det var som värst med Dante kunde jag börja gråta när jag hörde om andras nätter som var så mycket enklare än våra. Man blir riktigt skör utan sömn… i alla fall, i de perioderna har det varit lättare att luta sig mot andra som förstår hur pissigt det är att aldrig få sova. Det känns ändå som att vi är ett stort team, vi som haft eller har bebisar som sover kasst. Man förstår varandra på ett sätt som ingen annan kan sätta sig in i. Det har varit så fantastiskt i bloggen och på min instagram att få dm’s från er som också kämpar. Ibland när jag lägger upp att något är jobbigt och ni skickar bilder på era vakna bebisar 03.22 känns allt lite lättare, haha. Det låter ju hemskt men det är skönt att inte vara ensam i sömntortyren.
Sen är det ju så också, att det man känner för nätterna har ingenting med kärleken till ens barn att göra. Det är som två helt separata saker. Jag hatar nätterna, de har trasat sönder oss och påverkat oss enormt både som individer och par. De lämnar inte så mycket energi kvar till annat… men bebisen. Allt går till bebisen. Kärleken till honom är oändlig, den kommer aldrig ta slut, så därför krigar man på natt efter natt efter natt.
Det mest peppiga är de som har lite större barn och kommer med den ljuvligaste meningen av dem alla: det blir bättre!!! De orden går som ett mantra i min hjärna under de tuffaste perioderna och när saker lättar så är det de tre orden jag hör. För ja, det blir ju bättre. Sen kanske det blir sämre igen, och bättre. Så håller det på. Men det blir bättre och tack universum för det. För i natt.
Vi hade vår 8-månaders kontroll för Dante på BVC idag och det gick toppen! Tänkte att jag berättar mer imorgon när jag skriver ihop hans 8-månaders uppdatering. Efter det mötte vi upp Bosse på en promenad och när vi kom hem fick jag ett litet migränanfall. Det finns ingenting som triggar min huvudvärk som avsaknad av yoga, det skapas så mycket spänningar i min kropp och om jag inte tränar och yogar varje vecka visar det sig direkt med spänningshuvudvärk eller sådana här anfall. Jag gjorde några snabba yogaövningar i badrummet, tog en dusch, två treo och la mig i ett kolsvart rum. Två timmar senare kunde jag gå ut i vardagsrummet igen, skönt att det inte varade längre. Nu är det jag som rullar ut yogamattan och kör 30 minuter om dagen från och med nu!
Jaja. Sist men inte minst vill jag säga att jag är tacksam ändå. Så otroligt tacksam. För att jag har den gladaste bebisen, den mest pålitliga fästmannen och vi alla tre har hälsan i behåll. Vi tre för alltid <3
Puss och ha en fin kväll nu!
Det blir bättre. Det är svårt att tro och ta in när man är mitt inne i det. Men till slut vänder det och då har man glömt bort hur jobbigt det var. Det är ett helvete att aldrig få sova, det sliter på förhållandet och man går bara runt och är sur och trött.
Om ni bestämmer att det kommer vara kämpigt nu ett tag men att det kommer vända och då kan ni ta igen sömn, varandra och vänner. Då blir det lättare.
Släpp på kraven. Låt det vara stökigt och ät snabbmat. Släpp på pressen att umgås med familj och vänner. De kommer förstå. Allt gott till er
Alltså wow det du skriver om nätterna träffade mig rakt i hjärtat. Vi har också bökiga nätter med bebis (7 månader). Längtar absolut inte till kvällarna, vill bara att det ska bli morgon igen. Som du skriver, all kärlek går till bebis. Lätt att glömma bort varandra. Men jag tänker att det kommer bli bättre, kämpa kämpa <3
Åh jag känner precis likadant! När kvällen kommer får jag ångest och vill bara att det ska bli morgon för jag vet aldrig hur tuff natten kommer bli. Vilka kämpar vi är! <3
Vi kämpade med vår sons sömn SÅ mycket! Känner igen mig i många av känslorna du beskriver. Nu är han snart 2 och sover för det mesta bra. Jag hatade när folk skulle säga ”Oj? Ni har det verkligen HEMSKT! Vad ovanligt?” om hans sömn. Kändes så ensamt. Heja heja heja er och stor kram!
Ni mammor kämpar på oerhört bra. All heder till er.
Men det du/ni mammor skriver i olika forum, får mig att tänka på mig själv. Som pga Endometrios lever med smärtor varje dag. Ibland mindre, ibland mer. Jag dygnar i snitt 2-3 arbetsdagar varje vecka. Kan inte sova. Har fått all hjälp som går att få. En sjukdom triggar en annan sjukdom eller en åkomma. Paj mage… Varit sjukskriven i lite mer än 4 år. Nyss börjat heltid. Fortfarande ont, dygnar med sömnen. Äter hormoner och starka värktabletter dagligen. Fått ont i leder och muskler pga att man spänner sig när man har konstant ont kroppen och kroppen kompenserar. Försatts i kemiskt klimakteriet. Testa mediciner minst 3 månader för att bara, nähä dom hjälpte inte. Då testar vi nå annat i minst 3 månader för att få se ev effekt.
Just nu finns det inget mer i Sverige för mig att prova. Opererad 4 ggr. Inte blivit bättre.
Jag förstår hur det känns att inte få sova. Det är ett helvete, speciellt när kl ringer 06.00 varje morgon.
Som tur är, har jag inga barn och vill inte ha. Jag nöjer mer ön väl med mina katter, familj och fina vänner.
Tänk dig, att leva med denna sjukdom och ta hand om ett gäng ungar, kanske ensamstående till och med.
Det finns många olika sjukdomar/åkommor som vi människor kämpar med. Och vi alla är helt grymma!
Vi väljer livet och försöker leva det på det bästa sätt vi kan.
Mars är internationella Endometrios månaden.
Om du ser någon med ett gult band, så vet du ☺️
Jag skulle uppskatta lite djupa,”udda” läsning på Forni.se
Sånt som inte lyfts fram tillräckligt. Men verkligen behöver komma fram. Var 10e kvinna har det. Diagnos fås efter ca 8år, då läkarna inte har någon kolla. Man ska snabbt fånga upp dom unga tjejerna med extrem menssmärta. Då kan man förhindra att endometrios sätter sig fast i buken, växer och skapar samman vaxningar. Tänk om det vore männen som haft ont i snoppen och blödit inåt i buken. Då hade det funnits mer forskning och medicin.
Vi kvinnor behöver synas och få berätta om vårt öde. Nå andra likasinnade. Jag har kommit långt i min sjukdom och har accepterat att jag har ont och är konstant trött.
Att lära sig leva med smärta, den kursen öppnade mina ögon.
Så här kommer ett tips till Forni.se
Artiklar med kvinnor som lever med olika åkommor som försvårar deras vardag, jobb, familj. Att ens våga boka upp en fika, i rädsla för att man ska svimma av smärta eller bajsa på sig. Att försöka hålla styr på psyket och livslusten, få bra hjälp med den biten.
Det finns fibromyalgi, migrän (har en vän som är isolerad i sin lägenhet med konstant mörker) hon kan inte jobba mm
Och nu i och med Corona. Symptom, frossa, ont i leder och muskler, Halsont, snuvig. Känna sig febrig men man har inte feber. Det är i princip, mitt normaltillstånd jämt. Biverkningar div mediciner.
Vi finns här ute. Jag vi vill inte gnälla. Bara få visa olika delar av livet, peppa andra i samma situation.
Visa den andra sidan av nagellack, hudvård och veckans bästa läppstift. Jag är en riktig beautyjunkie vill jag lova ??? Älskar läsa alla tips om hudvård❤️
Sist så vill jag bara säga att du verkar göra ett fantastiskt ”jobb” som mamma och partner. Kul att följa er resa???
Hej Smilla! All heder och en superstor styrkekram till dig som lever med endometrios. Har läst en del om det och det vekar vara en fruktansvärd sjukdom! Kämpa på <3 Stort tack för tipset till Forni också, det låter som en väldigt intressant och nödvändig artikel att göra. Jag lägger in den i vår "artiklar att göra" så kommer den att hamna på Forni.se framöver.
Ta hand om dig ❣️
Fina Michaela!
Först, tack för en jättefin blogg. Jag gillar den och dig:)
Jag tror att det finns en grupp till som kan förstå det där med sömntortyr, nämligen vi som gjort lumpen. Fast då kommer skriken du vaknar av från ett argt befäl och istället för att gå upp och ta hand om ditt barn ska du kasta på dig uniformen, rusa ut i kylan, slänga dig i en grop och försvara din eldställning…
Känner så väl igen det där du skriver med samhörigheten man känner med andra som går igenom samma sak.
Jag har inga barn ännu men hoppas att dagen kommer så att jag får jämföra…:)
Sammanfattningsvis, sömntortyr är extreemt påfrestande och jag vill bara säga heja dig! Kämpa på♥️
FRÅGA!!
Jag har börjat dejta en kille sedan drygt en månad tillbaka och det är ganska seriöst trots att det är så nytt. Men problemet nu är att han fyller år om ett par veckor och vad gör man då?? Känns liksom för nytt för att köpa någon riktig present så men man vill ju ändå göra/ge något..? Hur hade du tänkt, har du några bra förslag??
Ja det blir verkligen bättre! Vi sov ingenting första året av liv och jag trodde jag skulle behöva läggas in på psyket! Hon sov aldrig mer är tre timmar i sträck någonsin. Många nätter inte överhuvudtaget.
MEN sen vände det, visst har det varit sämre i perioder men ALDRIG lika illa som det var första året och dessutom i mycket korta perioder. Hon är snart 3 år och sover som en gud! 98% av hennes nätter sover hon 11 timmar i sträck och vaknar hon någon natt av de kvarstående 2 % är det då hon är sjuk eller drömt något. Så det kan verkligen vända och bli jättebra!
På sätt och vis är jag glad att det blev åt det här hållet. För vi har vänner vars bebisar sov väldigt bra som små men börjat krångla med sömnen senare (alltså vid typ 2 år) och det är faktiskt tuffare! En bebis som inte sover är en sak men ett litet barn som inte för det är omöjligt! ?
Haha, det är precis så det känns. Som att man behöver lägga in sig själv på psyket… jag håller med dig, på något sätt tänker jag att vi har den tuffaste perioden förbi oss och att det bara blir bättre för oss nu <3
Åh, kämpa! Jag hade samma med min dotter, hon började först sova hela nätter vid ca 2 år. Problemet är bara att man då ofta är så skadad att man själv ”glömt” hur man sover och vaknar ändå. Då rekommenderar jag KBT, som fick mig att sova igen. Det kommer bli bra!
Tack fina! Jag kör redan KBT för att få all hjälp jag behöver så kommer fortsätta med det <3
Det värsta jag vet när folk sitter och pratar om hur ”fantastiskt deras barn har sovit från dag ett”…. usch, vill bara gå därifrån på direkten.
Haha ja man kan verkligen bli provocerad… som tur är kan vi klaga för varandra <3 Och hellre några som får sova bra än inga alls!
Jag känner så igen mig i det ni går igenom nu! Första året var verkligen tortyr och vår son vaknade oftast varje timme. Jag tror jag klarade det så bra pga av att min bästa vän som fick barn bara några dagar efter mig hade det lika. Hon sa alltid till mig” man får det barn man klarat av, och vi har uppenbarligen mycket energi och vi kommer klara detta ” det hjälpte iaf mig ? det fina är att det blir bättre och nu sover våran son 7-6 och vaknat aldrig på natten ?
Det är skönt att ha någon att luta sig mot i det här så vad skönt för er att ni hade varandra. Jag har också en sån vän och det är oslagbart <3 Puss och heja oss!
Tack för ett fint inlägg ?
Har läst din blogg i jag vet inte hur många år och har aldrig lämnat någon kommentar. Men nu är det dags!
Jag vill bara tacka dig för ditt ofiltrerade sätt att skriva om mammalivet, både dess toppar och dalar. Är själv nybliven mamma till en 5 månaders bebis och känner igen mig i så mycket du skriver om. Så tack<3
Nä nu fick jag tårar i ögonen… på nätet är man hela tiden rädd för att skriva om mammalivet eftersom man blir så hårt granskad som influencer. Men det är personer som du och kommentarer som denna som gör att jag vågar ändå och känner att det är värt det. För att ni inte dömer utan uppskattar, även om vi säkert känner och tycker olika ibland <3 MASSA kärlek till dig!
Det jobbigaste med sömnbristen tycker jag är hur det påverkar mig psykiskt=blir ledsen, bitter, kort stubin osv… gillar inte alls den jag blir pga sömnbristen?
Kanske inte är världens gladaste och roligaste person i vanliga fall men så här less och dryg brukar jag inte vara..
Så är det för mig också, du är inte ensam ❤️
❤️❤️❤️
Har aldrig kommenterat på din blogg (trots att jag följt dig sen start), men måste bara skicka en hälsning att jag tycker att du verkar vara en sån fin och varm person. När du gick ut med att du skulle få Dante var min första tanke att du kommer bli en sån himla fin och kärleksfull förälder. Vilken ynnest att få dig som mamma! Förstår att sömnbristen måste tära något otroligt, men från en tvåbarnsmamma: det blir bättre. Håll ut! Kanske inte hjälper nu, men vill ändå att du ska veta att jag hejar på dig.
<3
Men åh vad glad jag blir att du tar dig tid att skriva så fint. Verkligen tack! Värmer massor <3
Blir på riktigt lycklig av att gå in här på bloggen. Även fast jag bara är 20 år och långt ifrån att skaffa barn är det så kul att höra om er och Dante. All lycka och kärlek till er!!
Åh vad glad jag blir att du säger så, det betyder mycket. PUSS!