Hej gullnosar,
Lillen sover och jag har precis tagit en varm dusch. Innan det var dags för förmiddagsnapen FaceTimeade vi med min mamma och sen nonna och nonno. De bor i ett av de värst drabbade områdena i Italien och nu är båda sjuka… sjukhusen är ju överbelastade och kan bara ta emot de som behöver intensivvård så farmor och farfar håller sig hemma för tillfället. Håll tummarna för att de inte blir sjukare (vill inte ens tänka på det och blir illamående bara av tanken). Som tur är bor min faster och mina kusiner på andra sidan gatan från dem och kan hjälpa till med att handla och ställa utanför dörren och sånt.
Till alla som tidigare i veckan pratade om att ”det har ju bara varit ett dödsfall”; vi är redan uppe i sju dödsfall i Sverige (sist jag kollade på nyheterna). Och de sju är någons farmor eller farfar, kanske till och med mamma eller pappa. I Italien dör flera hundra om dagen, de är också någons familj. Och i början hade de bara ett dödsfall, som sen blev sju. Idag är de uppe i närmre 2000 dödsfall och över 20 000 smittade (som de känner till).
Vi måste vara försiktiga och ta hand om varandra.
Jag måste erkänna att min kärlek till mitt älskade Stockholm har minskat under denna kris. Det förvånar mig inte alls att Stockholm är så hårt drabbat av Corona för jag lever i en stad som frossar i egoism vilket har blivit extra tydligt under dessa tider. Individens egna nöjen, behov och känslor sätts ofta i första rum hos Stockholmare vilket märks nu i kris tydligare än någonsin. Jag är inte bättre själv, speciellt inte innan Dante. Efter Dante har jag blivit mindre egoistisk, och om jag ska vara just det så är det kanske det viktigaste Dante har lärt mig. Att inte bara tänka på mig själv.
Jag hoppas att denna kris inte gör människor ännu mer egoistiska, trots att mycket pekar på det om man tittar på bunkrings-hysterin, hatet i sociala medier och vilka val många gör i dessa tider. Men, trots det, hoppas jag att det kan födas en större empati ur detta. Att människor får förståelse för varandra. Att hemmatid resulterar i reflektion kring vad som är viktigt. Att vi sträcker ut hjälpande händer till de som behöver. Inte bara nu i denna pandemi, utan även i fortsättningen. Att vi ökar vår empati och vill hjälpa de som behöver en hjälpande hand – eftersom vi själva önskar det när vi är i nöd.
Jag skickar snälla tankar till universum idag. Och tar mig ordentlig tid för reflektion. Hur vill jag agera som medmänniska för att känna mig stolt över mig själv? Det blir nog dagens tanke. Man gör om och gör rätt.
Dantes nya pyjamas kommer från Lindex!
Jag har hört att vi snart kommer att vara uppe i 100 dödsfall. Om några månader kommer vårdplatserna inte att räcka till alla och då kommer sjukhusen att få välja vilka de ger vård…
Helt hemskt. Jag är så rädd för att någon i familjen behöver vård av annan anledning och inte kan få det pga Corona. Så även om vi inte blir svårt sjuka av just det, kan vi ju bli det av vad som helst och ändå inte få rätt hjälp i tid. Hoppas hoppas vi lyckas vända detta och sakta ner spridningen <3
Åh, har tänkt/tänker på dina söta farföräldrar och hoppas dom snart blir bättre! ❤️
Tack fina du <3
Så fruktansvärt.. och värst av allt är alla som verkligen måste betona att de BARA varit si och så många DÖDSFALL. Utan att förstå att de är så många som ligger nära döden, eller genomlider fruktansvärda veckor hemma innan viruset är ute ur deras kroppar. Folk verkar tro att de bara finns två sätt att va sjuk på – som en vanligt förkylning, eller dö…
Viktigt att poängtera är att leveranserna till butikerna ligger efter, verkar som att många håller på att bilda sig en otroligt negativ bild av invånarna, medmänniskorna. Vi ska hjälpas åt nu, inte isolera och distansera oss ännu mer från oss varandra, irritation är inte en lösning på situationen. De flesta som går och handlar är INTE egoister, utan snarare vanliga konsumenter som handlar sin vanliga mat och sitt vanliga toapapper, som försöker leva på så gott det går men med extra försiktighet, tanke på solidaritet och såklart en smula rädsla. Leveranserna kommer, och såklart måste vi hjälpas åt under tiden och framöver, en dag i taget. (Det här handlar inte om sjukhusmateriel, det är en helt annan fråga och situation).
Kram
Håller tummarna för dem och tycker du skriver så bra! Mer empati och solidaritet ❤️
Tack kära du, puss!
”Och de sju är någons farmor eller farfar, kanske till och med mamma eller pappa”
Skulle våga påstå att man alldeles säkert är någons mamma eller pappa om man är någon annans farmor eller farfar… 😉
Kärlek till dig och din familj!
Tack fina du! Ta hand om dig 🤍
Hoppas din nonno och nonna kryar på sig snart! Ta hand om dig och familjen! Kramar till er 🌷
Vad fin du är som skriver det, tusen tack! Massa kärlek till dig ❤️
Fina du.. ❤️ Känner att jag önskar jag kunde ha insett hur fint allt var innan den här skiten.
Hei Michaela,
Takk for at du deler med deg av dine tanker rundt dette, det hjelper meg i disse urolige tider ❤️
Håller med. Skrev om detta https://thatsup.se/blog/thefoodpsychiatrist/2020/03/pytt-i-pandemi/
Jag tänker att det är de egoistiska som syns mer, och att vi andra – majoriteten? – gör vårt bästa? Hamstrar inte, stannar inne (förutom promenader utomhus, vilket vi ska vara glada över att vi fortfarande kan och får göra så länge vi gör det med avstånd till andra), undviker folksamlingar, inte går till affären i onödan, bara handlar det vi behöver, supportar våra lokala restauranger genom take away etc.
Har funderar på om man skulle boka några hotellnätter på något litet hotell som riskerar att gå under, men självklart inte åka dit utan bara som ekonomisk support. Tänker även presentkort på diverse mindre affärer? Andra tips? Vi som har råd och inte riskerar att förlora våra jobb får hjälpas åt att hålla de som inte är lika lyckligt lottade flytande!
Ja, som förskollärare här i Stockholm är jag verkligen förundrad över alla dessa föräldralediga o arbetslösa som nu- lämnar sina barn på förskolan fast vi går underbemannade. Så egoistiskt beteende o förstår inte varför man inte säger stop till detta uppifrån!
Jag är också förundrad över många stockholmares beteende! Det är intressant hur människors verkliga sidor kommer fram i tider som dessa. Jag bodde i Sthlm i många år men bor i nuläget utomlands sedan ett par år. Här är bara mataffärer och apotek öppna. Alla barer och klubbar är stänga och jag blir chockad över att se att restauranger verkar vara öppna i Sthlm. Man undrar om nyheterna ens spridits dir. Folk verkar oroade över semestrar som inte blir av och att det är tråkigt att sitta hemma. Jag kan förstå att företagare har svårt att ha stängt av ekonomiska skäl men i kris-tider som nu så borde folk inse att gå ut och äta/roa sig som vanligt och fullkomligt blunda för att världen brinner är så egoistiskt. Lägg ner den lyxiga livsstilen ett par veckor och tänk på andra! Folk borde öppna ögonen och bete sig mer medmänskligt.
Jag tänker att den här krisen inte visar människors sanna jag, utan snarare deras rädda jag. Hjälper i alla fall mig att inte bli lika besviken och visa förståelse för andra människor utan att själv förlora hoppet om människor <3
Jag måste bara få flika in en kommentar här, när jag läste ditt inlägg. Jag är en av dom som fick en semesterresa inställd och blev väldigt ledsen över det. Min mamma och pappa skulle gift sig i Thailand den 17e mars. De hade redan vart på plats i tre veckor innan och väntade nu bara på oss, jag, min sambo och vår bebis samt min syster och hennes familj. Det här var en resa som vi planerat och sparat till i flera år, såklart vi blev ledsna!
Jag har ingen i min familj eller i min närhet som är i riskgrupp så det här är ju det som påverkat mig mest i hela Corona gate. Jag tänker att det liksom inte går att ta ifrån människor en sorg i vad som händer nu vad det än är. Om det är någon som får ett dödsfall, att någon får sitt bröllop inställt, att någon blir av med jobbet eller att någon får en efterlängtad resa inställd. Det som är närmast en själv och det som drabbar en själv är ju det man bli påverkad av i det som händer nu. Vi alla är ju bara människor och att hävda att man inte ”får” bli ledsen över någonting som kanske inte är lika illa som att någon dör gör ju ingenting bättre? Då skulle man ju alltid kunna säga så när någon blir ledsen. ”Oj har din kille gjort slut? Men du, det är väl ingenting att gå och vara ledsen över, det finns ju faktiskt folk som dör, ryck upp dig”
Förstår du hur jag tänker?
Vill bara lägga in ett annat tänk i allt det här. Blir så himla ledsen över att man liksom ska gradera vilka som är ”bra och dåliga” människor i den här krisen! I slutändan gör vi nog all det bästa vi kan och vi vet ju inte än vad som är rätt och fel i det här och ens hur länge det här ska pågå?