Frågor med Forni

Hejsan! Måst börja med att jag älskar allt du gör (podd, blogg och hurdan människa du är) har sagt det tidigare, men måste bara upprepa mig själv.
En sak som jag tycker skulle vara så intressant att höra din åsikt om här på bloggen (och/eller ni skulle ta upp det i er podd), är influenser och skönhetsoperationer. Jag har helt ärligt talat inte tänkte så mycket över det tidigare, dock har det under den senaste vecka kommit upp på mitt flöde på olika kanaler 3st olika tjejer som jag har följ aktivt skriver om det och att det är sponsrat (i vissa fall).
Det som fick mig mest att bli och fundera över det, är när jag i veckan såg en svensk stor bloggare berättar om att hon nu tar fillers under ögonen (samt visar i videon hur man gör det). Själv har jag alltid haft dåligt självförtroende över mina mörka ringar under ögonen och t.om jag som 27årig gick in på olika sidor för att se priser, tills min magkänsla och huvud sa stop. När jag sedan går in på videon igen några dagar senare, blir jag så illamående när jag ser otaligt många unga tjejer som skriver att de inte visste att man kunde göra det och tänker nu göra fillers också. På sista tiden har det varit mycket diskussion i Norge om influenser och skönhetsoperationer, därför tänkte att det skulle vara så intressant att höra din åsikt om detta (förlåt för långt meddelande). Många kramar till dig!

Hej fina du!

Först och främst – TACK för kärleken <3

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara för jag tänker själv mycket på det här och min egen osäkerhet. Man är ju inte mer än människa…

En del av mig tycker att det är bra att influencers är öppna med deras ingrepp. För annars kan man tro att någon ser ”perfekt” ut naturligt och så ifrågasätter man ens eget utseende. Då kan jag tycka att det är skönare att veta att någon har gjort aktiva ingrepp för att få tydligare kindben eller större läppar. Att de inte bara föddes så.

På så sätt tycker jag att transparensen är bra.

Men om jag fick önska skulle man kanske våga prata mer om vad alla dessa injektioner och ingrepp gör med våra självförtroenden – både de som har gjort ingreppen och de som tittar på och blir påverkade.

Det är svårt för jag har extremt många tjejkompisar som gör olika fillers, ingrepp, injektioner – you name it. Vissa är helt öppna med det och andra döljer det (även fast det syns). Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om allting, mer än att jag vet att jag stundtals tycker det är jobbigt och själv blir påverkad.

Jag gjorde t.ex. läpparna två gånger när jag var 19 år men slutade eftersom det inte kändes ”som jag”. Men nu, tio år senare, kan jag ibland titta på mina tjejkompisars fylliga läppar och bli avundsjuk. Jag börjar tänka på om jag också ska fylla mina, bara lite, för det där extra putet… sen mår jag dåligt över att jag känner så och backar bak i mina tankar. Landar i att jag är vacker som jag är och 100% mig själv.

Det är ju någonstans bra att man kan fixa något om man är väldigt onöjd eller verkligen inte trivs i sin kropp, samtidigt skapar det en hets mot idealen och dess perfektion som stressar oss alla. Jag har nog ingen tydlig åsikt, jag tycker ingenting speciellt. Jag försöker bara vara kärleksfull mot mig själv och älska mig själv som jag är – och inte bli alltför påverkad…

Åh vad kommer den vita runda hyllan ifrån?

Hoppas att drömmarna slutar!

Den kommer från Bruka Design!

Tack <3

Hej Michaela,

Blir så glad av att läsa dina inlägg där du är sådär sprudlande glad – oj vad det smittar av sig!

Jag har en fråga till dig. Det är nämligen så att jag nyss kom ut ur ett jobbigt förhållande där relationen verkligen har varit dålig, men trots det känns det såklart jätteledsamt. Jag har blivit av med min bästa vän och känner mig ganska ensam nu. Men i allt det här känner jag att jag måste hitta mig själv igen, och bli trygg i mig själv, innan jag ens kan tänka på att träffa någon ny. För efter detta förhållande som varade under en lång tid känner jag att jag har tappat mig själv på vägen. Har du några tips på hur man går tillväga? Hur hittar jag tillbaka till mig själv? Blir verkligen ledsen när jag tänker på att jag tappat min självständighet och vill så gärna bygga upp det och inte hitta den i någon annan.

Stort tack för att du tillåter oss vara en del av ditt liv på ett så underbart härligt och välkomnande sätt. KRAM!

Hej hjärtat,

Heja dig som har tagit dig ur en dålig relation! Det kommer bli bra även om det inte alltid känns som det <3

Det finns så mycket man vill säga och tipsa om till någon som går igenom ett break up och tappat sig själv. Gud ska veta att jag har gjort det. Jag tror att man måste öva upp självständigheten och självkärleken igen, som att lära sig cykla på nytt. Öva, öva och öva lite till. Ha myskväll med dig själv en gång i veckan, säg en fin sak till dig själv i spegeln varje morgon, skriv ner tre saker du är tacksam för varje kväll, innan du tar beslut – tänk efter – se till att varje beslut är för att du VILL det, inte av någon annan anledning.

Hitta dina små trix för att bygga upp dig själv igen.

Stort lycka till & massa kärlek!

Rekommenderar du boken ovan framför Ebba von Sydows gravidbok eller tycker du man kan köpa både då de har olika användningsområden eller vad man ska säga?

De är ganska så olika och fyller olika behov tycker jag, så jag skulle köra på båda (Ebbas är mer personlig och har igenkänning medan denna går igenom graviditetens stadier på ett ganska chict och humoristiskt sätt, men samtidigt informerande)!

En fråga till frågor med Forni.
Hej Michaela!
Vill tacka dig för en trevlig blogg och grattis till bebisen! :)) Jag tycker även att hemsidan forni.se är väldigt bra och inspirerande. Jag har en fråga till dig. Hur gör du för att inte jämföra dig med andra och vara positiv? Jag är 20 år och pluggar på universitetet. Jag går på en ganska prestigefull linje och många i min omgivning är väldigt dukitga. Från gymnasiet var jag van att ha det väldigt lätt för mig, men nu är det tuffare och jag kommer på mig själv att konstant jämföra mig med andra. Jag tänker hela tiden ”tänk om jag bara var lite snyggare, lite smartare, lite smalare eller lite mer som någon annan och lite mindre som mig själv.” Har du några tips eller trix för hur man kan känna sig tillräcklig i en värld där jag konstant känner mig otillräcklig. Kram på dig 

Åh – tack tack tack!

Om ni bara visste hur glada vi blir för all pepp kring FORNI. Älskar att ni är så många som är där inne och hänger varje vecka.

Du är inte ensam om den där känslan, i en högpresterande värld som en prestationsprinsessa är det stundtals omöjligt att inte dras med i hetsen. Jag jobbar STENHÅRT med att behålla min positivitet och kärlek till mig själv och inte ramla ner i hålet av jämförelse och avundsjuka.

Mitt enda råd är nog att hela tiden påminna sig själv och öva på att inte jämföra sig.

Jag brukar tänka att om jag ska ha något som någon annan har och jag är avundsjuk på, så måste jag kanske göra mig av med något annat som jag har och inte hen. Man kan inte vara perfekt, det är ingen människa. Ingen har allt.

Om jag verkligen känner efter, finns det ingen människa jag hellre skulle vara än Michaela. Jag kan vilja ha delar av andra – någons driv, otroliga hy eller kunnighet inom ett specifikt område. Men människan som har det saknar ju kanske något som jag har? Man kan inte ha allt. Därför försöker jag att inspireras av andra personer och se om jag kan lära mig något eller sträva dit – samt vad insatsen är.

Om jag är avundsjuk på Isabella Löwengrips ständigt välfönade hår – är det värt det att lära mig hur man fönar håret och sedan gå upp tidigare för att göra det på mornarna? Eller lägga pengar på att anlita någon som kan göra det åt mig (och därmed ha mindre pengar till något annat)? Inte? Nej men sluta vara avundsjuk då! Du får ju sova 20 minuter längre! … lite så går mina tankar, haha. Kanske låter helt knäpp nu.

Hoppas du hittar något som funkar för dig, livet är för kort för att må dåligt över det man inte har när man har så mycket fint <3

Var har du köpt nougatcremen som du hade till pannkakorna?

Clean Eating, det finns i de flesta matbutiker eller på Mathem!