Jag går på gatan i Visby. Det är Almedalsveckan, torsdag, klockan är strax efter 12.00. Solen lyser ner mellan de färgglada husen och människor strosar i de små gränderna.
Vid ett hus har ett barn byggt upp ett litet bibliotek utanför dörren. Det står 15 böcker där och en skylt: Varsågoda, en bok för 10 kr eller läs en stund.
Bredvid står en fåtölj utplacerad, det ligger en filt på armstödet.
Jag kommer ner mot tälten i hamnen och närmar mig min slutdestination, men plötsligt fastnar jag i något. En man precis framför mig höjer plötsligt rösten.
Jag ska prata om rastillhörighet, säger han.
Plötsligt är jag omringad av en grupp, alldeles säkerligen planerat att den skulle bildas precis där i folkmassan. Jag står en meter ifrån honom, hör hur han börjar prata, men ganska snabbt ser jag bara munnen röras utan att uppfatta hans ord. Något om skillnader, om mitt och ditt, om att försvara det som är vårt.
Jag förstår inte varför han skulle ha mer rätt till det här landet än någon annan.
Vidare mot Donners torg, jag möts av en folksamling. Det är vita personer, i vita tröjor, de står rakryggade och stolta. När jag går förbi tre av männen så hånler de mot mig. Jag hör mannen på scenen
”Vissa vill påstå att det inte är någon skillnad på människor från Bagdad och människor från Borås. Men de har fel. Det är all skillnad i världen på Bagdad och Borås. Och om någon är från Bagdad, så ska den personen inte komma hit och ta för sig av det som vi har byggt upp. De ska hålla sig borta från det som är vårt. Och om de redan har kommit hit, så ska de skickas tillbaka.”
Han säger saker sen, som jag inte ens vill skriva ner. Jag går uppför kullerstensgatan, rundar närmsta hörn och känner tårarna brinna under mina ögonlock. Det kommer män i grupperingar i flera omgångar när jag står där, de har olika rasistisk och nazistisk propaganda på sina tröjor. De är självsäkra, de njuter, de vet att vi blir rädda.
Jag går in i Niklas Berglind efter mitt lunchmöte. Han ser skärrad ut, jag frågar hur han mår. Han berättar att han gick lite längre upp på en bakgata, vid muren, och plötsligt kom 10 stycken rasister emot honom. Han vänder sig om, inser att han är ensam, går med snabba steg och huvudet nersänkt. De grupperar sig runtom honom, säger ingenting, tittar med hård blick. När han ska försöka ta sig förbi på gatan ställer de sig så nära att han behöver göra sig liten för att komma förbi. Vidare tar han sig ner till Söderport, där står fler av dem. När han ska gå in på sitt hotell börjar de skrika. Bögjävel, negerjävel. Han går in på hotellet med tårar i ögonen.
En kompis sitter och äter glass i hamnen, vi ser ett tåg av tjugo nazister som promenerar förbi oss. Han berättar om förra året när de var nere hela företaget och en anställd skulle ner till hamnen och packa ihop ett tält. Hon är mörkhyad, ung, kvinna. På vägen träffar hon dem – rasisterna, nazisterna. De grupperar sig runtom henne, hon är ensam i hamnen. Där hotar de henne, spottar på henne och använder sig av de mest brutala skällsorden i femton minuter innan de släpper henne vidare. Hon var helt knäckt. Hennes chef hade känt skuld över att han lät henne gå ner själv.
Och det enda jag tänkte när jag hörde det är varför någon skulle behöva skydda vissa anställda extra mycket för att de är mörkhyade.
Men det är så det ser ut nu. Det är vår verklighet.
Jag avslutar min torsdag i Almedalen med att gå på toaletten på ett fik. Utanför ser jag tre personer med SD-tröjor. När jag står i toalettkön så hör jag hur en av kvinnorna säger ”Såg ni blatten som gick förbi, fy fan, skönt att de snart är borta” om en man med utländskt ursprung som går förbi på gatan utanför.
Det var med sorg i hjärtat jag lämnade Almedalen. Det är klart att jag har förstått att det är illa, men att vara mitt i deras stolta tåg… Att höra deras högljudda skrik. Det försatte mig i chock och rädsla, jag ville springa därifrån. Men jag insåg att jag kan springa hur långt som helst och ändå vara mitt i det. För det händer nu, det händer här. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag vill sparka och slåss, men jag vet att det inte hjälper. Jag vill prata, men jag tror inte att de lyssnar. Jag vill ropa på hjälp, men jag är inte säker på vem som skulle komma till undsättning.
Vad ska vi göra? Vi måste göra något.
Fantastiska Michaela. Jag läser alla dina texter med igenkännelse. Allt från dina texter om D till texter om ångest. Jag har undrat när du skall skriva en text om detta och jag visste att den dagen du gör det så kommer den vara exakt så bra som den är. Tack <3
Fyfan vad obehagligt! Jag känner också att jag vill göra något, det är inte ett Sverige som jag vill bo i 🙁
Rakt in i hjärtat. Jag vet inte heller vad vi ska göra. Men att inte stå tyst när det går att säga ifrån, tror jag är något som varje person kan göra.
Väldigt bra och sorglig text..
Snälla, skriv inte ut hela n-ordet!
Gud vad detta inlägget berörde och gjorde mig så sjukt ledsen. Hur är det möjligt att detta händer idag? Har vi inte lärt oss någonting av historien? Vi måste göra något. Frågan är bara vad..
Åh ja vi måste göra nånting!! Jag känner mig också så maktlös och vill bara sparka och slå. Blir rädd för vad som händer överallt omkring oss. Tack för att du lyfter frågan ♥️♥️♥️
Vilken viktig och stark text. Ger mig kalla kårar när jag läser vad du sett och hört. Påminner mig själv om eget ansvar och hur viktigt det är att ta det. Att säga ifrån och att alltid välja kärlek
Tack för att du skriver om detta, är förvånad över att inte fler tar upp detta.
Tack för att du använder din position för att sprida det här viktiga budskapet. Oavsett om en är moderat, liberal, miljöpartist eller vänster måste vi stå enade tillsammans mot rasismen <3
The year when memories of war, of pain, of horror, of lost childhood became the year to find it all again, the childhood that was taken was slowly given back. 94 Sweden became my new home and my country
As a 7 year old refugee, I wore the swedish T-shirt, I waved the swedish flag, I cheered for the swedish team as they were mine, as they were my identity…
With memories such as playing in the ruins of Halabja and the horror situation we went through in Turkey, which could have left us orphans, i now found my self in a small suburban part of Gothenburg.
We were promised citizenship in on of the following countries Australia, Canada or Finland. Then the horror hit and we were in so much danger that Sweden requested the UN to send us immediately from Turkey to Sweden. We arrived July 94, the first summer in many years that had amazing weather so we were told (over and over again) But the strongest memorie of that summer as an 7 year old was the World Cup. How we wore the swedish t-shirts and cheered for Tomas Brolin, Kennet Anderson, Martin Dahlin and my personal favorit Thomas Ravelli. In August school started and the teachers were so surprised that we had been in Sweden for 3 months and could already master the language. All that was thanks to my parents, it didn’t matter that it was summer. We got put into a soccer club, learned the Swedish alphabet, and so much more so we would fit in. I never felt like an outsider and if we did stand out, it was nothing i noticed back then. I was the only refugee in my class and found my best friend Mattias, and Klas that whispered ”you can do it” and ”it will be fine” when asked to read out load in swedish during class which Klas knew made me nervous. Afterall i had only been in Sweden for few months.
Memories I’m sure they don’t have.
Later i came to find out that the beautiful area and house we lived in was a refugee camp near what was considered a nice area, and it then hit me why there was these big guys coming there in their motorbikes with chains, why the police showed up so mamy times because they tried to burn it down. We as refugees were not welcomed. I found out that families had taken out their kids and moved them to another school because i started there I a 7 year old,, i found out that kids from the nice neighborhood biked to us and watched from far to see how we were looking like. Today i’m happy i was to litle to understand all that because, even though i found all this out almost 20 years later it made me cry.
But I’m happy because my memories contains of only beautiful things. The first Christmas in the church singing with all my classmates and baking the swedish traditional ginger bread, the summer break and singing the swedish national song before the summer holiday. It didn’t make me less of a Muslim or Kurd but proud new citizened. Which I’m sure if all refugees got the same opportunity they to would join all activities. 24 years later i’m sitting here with more than i could have wished for as a child, my sister is an successful dr and just moved back from England after years of studies to contribute to her country whitin science.
My brother, a dentist and PhD student that try to find a device to help cancer patients, so successful that they fly him all over the world, USA, Australia, Japan to talk about his research.
My other brother a pilot at the age of 22.
And me an Engineer,interior designer and realaste investor. With apartments and houses all over that even one of those child’s shoes parents moved them from the school because of me wants to rent from me.
When flying with my baby brother for the first time this summer i asked him to fly over the refugee camp that today is part of the nice area and quit expensive to buy. While above the clouds looking down it hit me.
-95% of all refugees ses them self as swedish as i do. (Extremely proud)
-95% of refugees that i know like my self made a journey from a refugee camp, a suburb to the nicest adress in town.
– 95% of us are fighters that have either educated our self or started business and become successful in our new home and new country.
Why???
Because we were included in our new country and got the same opertunety whiteout getting a price on how much we coast the government. They goverment knew, we would pay (tax, inventions, bussniess) back better then most because we are hungry for success.
The school did not let the few against me to stop me from going there. Instead they had to change school and not me.
Let us not allow the few refugee that could not for some reason make the journey a good journey in their new country to ruin for all of us.
The few people that are so ignorant that they voted in a racist party into our government to stop us.
94 i was screaming for a Swedish victory,
2018 I’m still screaming for victory because I AM Swedish.
Let us not allow the few to ruin for the rest. I’m screaming for our victory on the soccer field and outside of the field for an open and understanding Sweden.
Because my vains contain only of blue and yellow colour. Let’s be one.
What we can do:
Encourage the media to show the majority’s success of the new swedish citizens not the failures of the few.
Encourage the media to show those who want to vote for SD, all our success and contributions to this country in such a small time of period, instead of the tragedy.
NOW imagine one day whiteout us.
Dr, Engineer, bussniess owners, investors, taxi drivers, helthcare, Indian, Persian, thai restaurants and so so many more. Imagine a Sweden whiteout us.
Encourage the media to show that…
Your text made me cry at my work desk. Best thing I’ve read in a very long while. It should be published in papers and magazines for everyone to read…
This! Vilken stark text!
Hej Michaela, jag brukar aldrig kommentera. Men detta inlägg gör mig tårögd, det får inte gå till såhär. Rasister och Nazister ska INTE få ta denna plats, det är inte demokrati. Det är att förstör demokratin, de vill sabotera ALLT. Att de får springa runt bland oss och göra människor rädda, det är bara obehagligt. Hur svårt kan det vara att se på alla människor som jämlika? Och jag håller med dig helt och ställer mig frågan; Vad ska vi göra? För vi måste VERKLIGEN gör något!
Helt fruktansvärt är vad det är. Dock en eloge till dig, som offentlig person, som skriver detta!
Som tårarna rinner när jag läser detta, du sätter ord på exakt det jag känner.
Vad ska vi göra för att detta fruktansvärda beteende och dessa oacceptabla åsikter ska få få ett slut? Jag vet att vi är många fler som inte delar än delar dessa människors åsikter och oftast känner jag ett stort hopp om framtiden, men ibland – just nu – blir jag så otroligt rädd. Vad kan vi tillsammans göra så att vårt samhälle förblir öppet, välkomnande och tillåtande? Jag vill tillsammans med alla andra göra NÅGOT för att motverka de fruktansvärda främligsfientliga vindar som blåser. Det goda måste segra!
Jag känner precis som du. Uppgiven och så jävla rädd! Har ingen aning om vad som kan göras, de har bestämt sig! Det känns omöjligt just nu… Uppskattar att du inte bara skriver om alla glammiga mingel och middagar, viktigt att även skriva om det vidriga som skedde i år!
https://www.facebook.com/notes/allt-%C3%A5t-alla-malm%C3%B6/hur-ska-almedalen-stoppa-nazisterna/10156419075442381/
Tack för ett väldigt viktigt inlägg. ❤️
Michaela fortsätt skriv om det, var en röst!
Jag saknar den rösten hos andra bloggare, det är för få. Många vågar nog inte vika sina instastories/blogginlägg eller bilder på sociala medier för att försöka stoppa nazismen, rasismen och allt annat som normaliserar dessa åsikter.
Man kanske är rädd att tappa följare, eller är priviligierade nog att inte bry sig så mkt om politik.
Men om dessa människor kommer till
Makten och det blir för sent, så kommer det drabba oss alla.
Skriv, sprid och höj era röster! Ni är en del av opinionsbildningen!
Ni har unga följare, första gångs följare.
Detta handlar inte längre om centern eller Miljöpartiet, vänstern vs liberalerna osv.
Detta är bortom politik.
Demokratin är i fara och alla behöver få med varann. Hålla varann om ryggen, prata och stå för
Att dessa åsikter inte ska normaliseras. Speciellt alla unga förstagångs röster!
Ha events, bjud in unga människor. Slå ihop er med andra, prata politik. Ha studiecirklar eller workshops! Slå ihop dig med blondinbella eller Petra! Ni har så sjukt många följare, ni kommer göra så stor nytta! <3
Det enda man kan göra, tycker jag, är att hitta all styrka och mod inom sig. Låt inte såna människor påverka oss,vi ska inte vara rädda.
Jag tror att det kommer alltid finnas människor som tycker du och så.
Det är otroligt hur lite respekt man har för andra människor och det är nog det största problemet att det finns ingen respekt för olikheterna.
Om vi har respekt för oss själva så har man det för andra med.
Vad finns det vi kan göra? Ha respekt, vara starka och sprida kärlek ✌💓
Herregud.. det känns helt sjukt att det fortfarande finns såna ”människor” som har såna mörka hemska tankar om andra människor, som inte är kritvita och blonda/rödhåriga! Ibland vill jag bara ta min familj och flytta till ett annat land men då vinner ju dem.. och det får aldrig hända igen. Tröstar mig att det ändå är en väldigt liten grupp med korkade högst ointelligenta typer som är sådär..vad gick fel för dem.. man undrar ju. tragiskt !!!
Usch, får tårar i ögonen när jag läser det här. Så jävla hemskt att det har blivit såhär, och värst av allt att man är maktlös inför det. <3
Sorgligt och jag är lika rädd som du. Kanske måste vi alla samla oss? Vi som inte ska rösta på SD? Det känns viktigast att de inte får mer makt, inte om högern eller vänstern vinner. Ni bloggare med stort följe kanske kan göra något ihop? Stå enade mot detta? Ta tydligt gemensamt avstånd. Informera de oinformerade. Hade varit så fett.
Kram/C
Fruktansvärt hemskt
Wow. Så stark text! Blev verkligen tagen då även jag, som du skriver, ”förstått att det är illa”. Men har inte blivit utsatt i verkliga livet. Utan sett från tv-soffan och appar. Genom din text kändes det som om jag var med, och också blev rädd.
Det är fruktansvärt vad som pågår. Men kärlek och gemenskap vinner! ❤️ Du är himla duktig och bra! Kram
Jag brukar aldrig kommentera här men vill verkligen hylla dig för detta inlägg! Så kraftfullt skrivet och så sorgligt. Val om två månader och det känns ganska hopplöst. Hoppas ditt inlägg öppnar ögonen för fler och gör att fler engagerar sig! Stor kram
hoppas det gick bra =)
hur tacklar man att sluta bryr sig om andra?
BÄSTA TIPSEN : https://nouw.com/sassabassa/basta-tipsen-hur-du-slutar-bryr-dig-om-v-34161520
Så hemskt. Otroligt rörd av din text. Tack för att du berättar och sätter ord på mångas känslor.
Vita, kränkta, outbildade, män. I grupp.
Say no more.
Precis så här började det i Tyskland runt 1938 och detta är en verkligen i Sverige!
Jag vill inte låta dem skrämma oss, men efter att min morbror som är från Iran blev brutalt misshandlad till oigenkännlighet av ett gäng nazister för några år sedan så vet jag att dessa ynkryggar angriper i grupp och det ska man inte underskatta.
Hur är det möjligt att ingen har kommenterat det inlägget efter flera timmar?
Ni som var i Almedalen, såg ni inte? märkte ni inte? vet ni vad det kan leda till att vi har den här typen av organisationer tillåtna i Sverige? Tänker ni inte på deras inflytande? beteende?
Vad ska vi göra? Inte rösta på partier som närmat sig Sverigedemokraternas retorik och rasistiska politik. Med andra ord att inte ge sitt stöd till partier som är med och normaliserar rasism så som Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna gjort. Jag hoppas att alliansen faller sönder vid detta val så att vi återigen kan börja samarbeta över blockgränserna och skapa långsiktig och hållbar politik -för alla.
Du gör någonting genom att skriva om det. Många väljer att blunda, vända ryggen, låtsas som inget.
Jag kom till sverige som 7åring, från Bosnien, pga balkankriget på tidiga 90 talet tvingades vi fly. Idag är jag 31 år, utbildad socionom, jobbar med människor och för delaktighet varje dag, betalar skatt, pratar felfri svenska, förutom mitt bruna hår och bruna ögon så ser jag inte särskilt utlänsk ut. Detta gör att många ”smygrasister” vågar öppna upp sig till mig med komentarer så som ”dem där muslimerna” etc. Att de sedan blir paffa, mållösa och totalt bortgjorda när jag våågar stå för att jag själv är muslim, inte den ”typiska” bilden av en muslimsk kvinna, jag har inte på mig slöja, utan står där med min knäkorta klänning, utbildad, frispråkig, feminist, men fortfarande muslim, på mitt sätt. Faktum är att jag förmodligen alltid kommer vara dömd för att jag antingen är för mycket invandrare eller för lite muslim (då jag ser mig mer som spirituell än praktiserande), detta är något jag haft svårt för under min uppväxt, att acceptera att jag inte behöver vara varken eller. Jag är jag. Och det kommer jag alltid stå för, oavsett vem som frågar. Jag har flytt ett krig redan, från precis sådana som du skriver om. Däremot är dessa personer som du mötte på Almedalen rena rama valpar i jämförelse med de monster som ville eliminera sådana som mig och tvingade oss att fly. Jag vägrar fly, backa undan och göra mig liten för sådana längre. Jag förstår att man inte kan stå upp mot ett gäng när man är ensam. Men ibland räcker det att stå upp för det man tror på genom att som du, skriva om det, prata om det med sina vänner och inte låta tystas ner av idioter. Sverige är ett bra land, med en majoritet av öppna, givmilda och hjälpsamma personer, jag vägrar låta min bild av vårt välfärdsamhälle präglas av en grupp hjärntvättade, hatiska inbiciller.
Gråter och blir helt iskall av skräck av att läsa det här. Ja, vi måste verkligen göra något.
Jag scrollade på mitt Tumblr flöde och såg inlägg efter inlägg om det som pågår i USA. Människor som skulle agera som ledare, men istället splittrar familjer åt. Unga barn (läste en artikel idag om en tre-årig) som får ett vapen riktad mot sig pga att hudfärgen inte är lik majoritetens.
Sen landar jag tillbaka i nuet. Sverige. Hur Zlatan ständigt hånas, hur jag på arbetsplatsen känner mig utanför men intalar mig själv om att jag endast är hår för att spara pengar, hur jag iaktar mina kollegor snegla ännu en gång på min klädsel. Och hur jag ständigt måste bevisa mig själv om att vara bra nog. Fastän jag vet det. Fastän jag arbetar hos en myndighet måste ha mitt ID-kort runt halsen. Och historierna man hör. Hur en svensk kvinna ställer frågan ”vad gör du här?” Till min syster som fått sommarjobb efter examen.
Hur jag gång på gång, blivit och blir nekad jobb pga namnet mina föräldrar döpte mig till, vilket har betydelsen Paradiset.
Hur jag aldrig tilltalar mig som svensk fastän jag enedast bott i detta land i mitt 21-åriga liv. Hur jag tilltalar mig den etnicitet jag härstammar ifrån, men som jag aldrig satt min fot vid – för det är ju det enda folk ser när de ser mig.
Hur jag i år har rätten till att rösta för första gången men har noll koll på vad alliansen står för, fastän jag vet det ändå.
Hur jag, ständigt ställer mig frågan hur jag kan göra en skillnad i en värld där majoritet ser ner på mig. För jag har varken instagram eller en blogg där ett meddelande kan sändas ut.
Det är del negativitet som pågår och jag försöker så gott jag bara kan ha en positiv inställning. Vara rakryggad. Stark. Och hoppfull.
För trots allt, är jag ändå hoppfull.
Ingen kan göra allt, men vi alla kan göra något.
Och det kan för mig vara att hälsa God morgon till en kollega som inte tycks bry sig om min existens.
Och för dig, som har tusentals följare Forni, kan det vara att skriva ett inlägg som denna. Upplysa den problem som pågår just nu. Kram.
🙂
Till signaturen M.
Känner igen mig i allt du skriver!
Och så vill jag tillägga att dina åsikter Michaela har större inverkan än du tror då du är känd och många unga, påverkningsbara lyssnar på dig. Kram!
Det är så hemskt att det här händer i Sverige. Jag kommer ifrån Iran och har alltid känt stolthet över att bo här, men man känner sig mer och mer ovälkommen
Just nu är jag i Colombia och ska hämta hem min son. Ditt inlägg skrämmer mig och får mig att fundera över att borde jag verkligen vara så stolt över att ta ”hem” min son till underbara trygga Sverige?
Jag har föräldrar från Iran och är född här. Min mamma kom till Sverige 1971 och är idag utbildad psykolog.
För två veckor sedan bad hon vänligt sin svenska granne tänka på att när han använder sin grästrimmer så skjuts stenar på hennes källarfönster och två har redan gått sönder och om han kunde rikta trimmern åt ett annat håll.
Då sa han: ”Det var självaste fan, stick härifrån! Du är skit!” och sp puttade han min 65-åriga mamma så att hon ramlade och slog i bakhuvudet!
Detta är VÅR vardag, och min mamma och min syster har blivit knivhotade och verbalt och fysiskt misshandlade. Jag har blivit verbalt misshandlad, men förskonad då jag ser förhållandevis ”europeisk” ut.
Att många av er är chockade så kan jag säga att vi inte är det, tyvärr.
Har försökt övertyga min make att vi flyttar till ett annat land, men vilket land skulle det vara?
Det är bottenlöst tråkigt att det ska behöva vara så 2018.
Så tragiskt , så hemskt , jag finner inga ord !!!
Vart är världen påväg …. medmänsklighet , kärlek vart tog allt vägen ?!
Alla måste stå enade och stå upp för varandra att vi inte accepterar rasism.
tack för ett mycket bra och tänkvärt inlägg . kram !
Heja dig! Så bra skrivet. Vi måste skrika högre än dem så vi överröstar dem och sträcka på oss så dem ser att vi ej är rädda. Tillsammans står vi enade och blir större än dem och då kommer vi bryta ner dem en efter en! Stora kramar
Jag är också rädd! Kan inget annat vara nu när jag numera har en 1 årig dotter, världens finaste dotter, som dock andra människor tillhörande dessa grupper skulle vilja kasta ut ur landet pga hennes pappas ursprung. Blir så ledsen och känner rädsla inför framtiden.
Tack för en så stark och viktig text Michaela <3
Tack Michaela för att du lyfter det här otroligt viktiga ämnet. Min sambo är precis som din sambo från Mellanöstern och jag blir mörkrädd när jag hör historierna han får stå ut med pga rasistiska svenskar. Så sorgligt men jag skäms för att vara svensk. Det är nog svårt att relatera till för en vanlig Svensson men det här inlägget berörde verkligen, din känsla för att sätta ord på dina känslor är enastående. Gör din röst hörd och ta ställning mot rasismen så kommer du se stor skillnad i spridningen. Jag märkte själv stor skillnad i min omkrets när jag aktivt tog ställning att prata öppet att ej rösta på SD, många vet inte vad de egentligen innebär om man inte hör historierna många blir utsatta för, som sagt svårt att relatera till för dem som lever i sin ”trygga bubbla”. Än en gång tack för att du tog upp detta. All kärlek och respekt till dig.
Tack för du skriver om detta fruktansvärda <3
Tack för att du alltid skriver så väl om ämnen som inte alltid är lätta att skriva om. Vi måste våga agera, tillsammans. Och ibland tror jag att den här typen av texter är mer effektfulla än rader av valmanifest och brottsrubriceringar även om de också borde vara tydliga nog. Tack för att du vågar <3
Tycker alla ska tänka på detta när vi röstar i höst. En röst på alliansen är en röst på mer inflytande till SD. Verkligen sett er in i hur partierna kommer att göra, fall inte för den partiledare som just för i år har flest kompisar bland influensers. Nyss var alla moderater och nu är de centerpartister – och hur starkt stod det moderata partiet som alla (inklusive Michaela) stödde emot SD vindarna? Sannolikt lika starkt som C kommer göra i oktober 2018. Markera mot detta med att rösta på värderingar som är större än att bara ge mer i plånboken så att vi alla kan bo femstjärnigt på våra 7 semesterresor per år.
Fyfan så hemskt. Jag var också där, på Almedalen, och hamnade bland annat i kön på Coop omringad av ca 10 killar i NMR-tröjor. Jag är blond och blåögd så jag antar att de ”accepterar” mig, men det var inte utan att det kändes extremt obehagligt.
Jag och min sambo gick sedan till södra torget där de stod och propagerade och vi kunde inte hålla oss. Vi gick fram till en av dem och sa högt och tydligt att de INTE representerar folket (vilket de sade) och att vi INTE accepterar att de gör skillnad på människor efter saker som inte går att påverka. Killen började argumentera emot och sade en massa knäppa saker så som att judar är parasiter och styr alla banker (men han kunde inte nämna EN ENDA svensk bank som ägs av en jude), att förintelsen är en myt och att den ”ariska rasen” är överlägsen alla andra raser (när vi frågade varför svarade han att den ”ariska rasen” ”offrar sig” och är ”solidariska” och när vi då påpekade ironin med att han är emot solidaritet när det gäller invandring men ändå nämner solidaritet som en god egenskap så hade han inget svar på det heller). Jag gick därifrån skakandes av ursinne och mådde fysiskt dåligt i flera timmar efteråt.
Det går inte att resonera med sådana människor, tyvärr. Min förhoppning är bara att så många som möjligt förstår hur idiotiska deras värderingar är och att så många som möjligt ifrågasätter dem när de slänger sig med sin ”fakta”. Sedan tycker jag verkligen att vi borde förbjuda organiserad rasism och nazism.
TACK Michaela för att du skriver detta och delar med dig. Det betyder så otroligt mycket att en person som du, med stort antal följare och därmed stort inflytande, använder just ditt inflytande och dina kanaler till att ta upp såhär viktiga saker iom. att det verkligen inte är något som du är ”tvingad” till att göra, utan något du faktiskt väljer att göra trots den risk du vet att det innebär. Tack för att du väljer att ta ställning som offentlig person! Det är SÅ viktigt! <3
Mer av den här sortens inlägg! Älskar din blogg, den är en av dem 3 jag fortfarande läser, just för att det ibland finns inlägg som bryter av från skor, smink, resor och lyx. Missförstå mig rätt, älskar att skrolla igenom den typen av inlägg och bilder också. Jag tror att vi lätt dras åt det fina, lyxiga och ytliga för att slippa allt ont i trist. Men förändring gör ont. Så tack för att du orkar dela med dig av andra delar också. Du har trots allt en genomslagskraft och plattform som kan göra stor skillnad.
Tack Michaela för att du skrev om detta! Det har fått mig att vakna. Hade ingen aning om att det är så här i Sverige nu. Jag flyttade utomlands för länge sedan och har aldrig brytt mig om att rösta i riksdagsvalet då jag inte längre bor där och således inte vet vad som är ’bäst’ för Sverige. Efter att jag läst detta tänker jag rösta på något parti som tar avstånd från racism och nazism. Det du skildrar från Almedalsveckan är ju helt fruktansvärt! Jag blev själv retad i skolan då mina föräldrar inte kommer från Sverige så jag kan sätta mig in lite i hur det måste kännas att bli omringad av dessa obehagliga män. Tack än en gång för att du skrev om detta! ❤️
Sorgligt men sant. Tack för läsningen <3
Heja dig för detta otroligt viktiga inlägg!!! ❤️❤️❤️ Helt fruktansvärt att vi är där vi är idag, nu måste vi försöka göra allt vi kan för att stoppa utvecklingen. Förstår att det måste varit otroligt svårt att skriva men så viktigt. Stor kram!
Tack för att du vågar skriva om detta och använda din plattform för att lyfta dessa frågor!
Himla bra skrivet Michaela. Så jävla viktigt <3
Tack för ett bra inlägg. <3