Hej hjärtan,
Jag ligger i soffan med en film på i bakgrunden. Lägenheten är städad, ljusen är tända och om några minuter kliver D in genom dörren. Min Damon. Det finns ingenting tryggare i hela världen än att veta att jag har honom vid min sida. Vi lutar oss mot varandra när livet stormar, det kommer alltid att vara han och jag. Jag vet det i hela min kropp. Han kommer bli pappa till mina barn och en vacker dag om några år så kommer vi att säga ja till varandra framför våra nära & kära. Jag är hans. För alltid vi mot världen.
Sidospår, blev bara så varm i kroppen när jag tänkte på att han kommer hem snart. Han har varit på svensexa i Berlin (en av hans närmsta vänner gifter sig i februari) så vi båda har haft varsin festhelg. Han är nog lite skörare än vad jag är idag dock, haha, en svensexa i Berlin är knappast lugn. Ska bli kul att höra om allt. Själv är jag bakfull efter en festlig lördag men mest glad. Har haft en fantastisk helg.
Ha en mysig söndagskväll så ses vi imorgon. Ta hand om er ❤️
Mysigt!!
Har barn alltid varit självklart för dig att skaffa?
För jag känner mig så osäker. Vill både ha och inte ha. Och jag är 25 så jag känner att man egentligen vill försöka att skaffa nu om man bestämmer sig för att man vill. Min man känner samma som mig så ingen pushar ju på direkt;)
Och kan du vara lugn oså när du vet att D varit i Berlin på svensexa?
När min man är ute på sånt så kan inte hitta på något kul för då tänker jag bara på vad han gör . Vill såklart inte känns så och har ingen anledning till att känna så heller.
Om du bara är 25 år så tycker jag absolut inte att du redan nu ska behöva bestäma dig ang eller försöka få barn. Herregud det är ju ingenting! Medelåldern för förstabarnsföderskor är 31 i Stockholm!
Ha kul och satsa på dig själv så kanske du blir sugen om ett par år!
Massor med kramar
Mm, är ändå inte så dumt att faktiskt fundera på om man vill för det är inte självklart att kunna få barn när man blir äldre. Även om det aldrig är självklart såklart men efter 30 och ännu mer efter 35 så blir det betydligt svårare. Vår biologi har liksom inte hängt med i vårt sätt att leva.
Inte min meningen att skapa stress med denna komentar, förstår om det uppfattas så. Tycker bara man ska tänka en och två gånger, särskilt om man vill ha flera barn ☺️
Ibland kan det ta lite tid innan man blir gravid, så vänta inte för länge heller. Om man är i en bra relation och bägge vill ha barn, är det ganska bra att försöka få dem barnen man önskar när man fortfarande är ung. Att få första barnet när man är över 30 år räknas i sig som en riskgraviditet, enligt min läkare.
Att stressa folk till att skaffa barn för över 30 är ”riskgraviditet” är ju inte heller så bra. Är man ung och inte mogen så är ju det också en risk i sig, att inte kunna ge barnet det den behöver. Alla som har barn i min närhet skaffade första när de var äldre än 30 och deras graviditeter har gått alldeles utmärkt.
Mysigt!
Kram
http://www.jagraktuppochner.se
Har en fråga till Frågor med Forni, eller om nån annan vill ge tips.
Jag är 27 och nyligen gjort slut med min kärlek, eller det var han som gjorde det på ett hemskt sätt och jag är så deppig. Både för det, men även för allt annat med. Känner mig bara så jäkla lost. Flyttat till en ny stad i höstas för en kort vidareutbildning och känner mig hela tiden så ensam och längtar hem. Har vänner här men är så nere att jag inte vill umgås med folk som inte är mina närmsta eftersom det känns bara som jag håller upp en fasad då vilket jag inte orkar. Jag har heller inte känt nån motivation med utbildningen även om jag vet stt den är bra – jag har sån ångest inför imorgon ändå. Bor andra hand och trivs inte alls, ja ni hör. Jag är så otroligt deppig och ledsen och vill sova hela tiden :'( Slippa vara vaken… vad kan man göra? Är rätt bra på försöka få mig på bra humör (exempelvis mailat en terapeut redan för har erfarenhet kring det samt äter vitaminer osv) men denna gång är jag så lost. Kram
Åh detta gjorde mig lite ledsen, skickar en stor kram och hoppas och tror att allt kommer bli bättre snart <3 pepp
<3<3 gå och prata med ett proffs! boka tid idag! kram <3
Hej, har en fråga till frågor med forni ❤️
Hur känns det med din svartsjuka när D är iväg på svensexa? Hur känns det nu jämfört med tidigare år om du kan beskriva ?
Lider själv av detta så skulle vara skönt med lite tankar från någon annan.
Hej!
Jag vet att du har haft panikångest och skrivit om de i bloggen men jag undrar hur du hanterar detta både under och efter?
Jag var nyligen med om detta för första gången, och nu efter kan jag för små vardagliga saker känna att känslan kommer krypande i mig och jag får som ”mildare” känslor av panik.. de kan handla om att ta ett beslut om vilken tillställning jag ska välja, eller att jag blir rädd för något eller känner mig stressad osv osv. Sen stannar den känslan kvar och jag kan inte släppa det. Jag vet inte varför detta plötligt har kommit och vad dom riktigt utlöser de.
Hur hanterar du ”sämre” perioder i livet? Hur väljer man rätt saker för att må bra när man inte vet själv?
Jag vet att de bästa kanske är vila, men att välja bort allting känns inte kul. Bland nära vänner kan jag prata om det men sen har man också dom lite ytligare eller nyfunna vännerna där man kanske inte vill prata om det med, och hur ska man då göra för att inte bli den tråkiga som inte är med på allt..
Kram