Här kommer en onsdag i bilder!
Igår morse tog jag mig ut i ett Stockholm som inte sett solen på över en vecka nu. Varje dag exakt lika grått. Suck.
Jag tror att jag håller på att lägga på mig en förkylning för jag är helt svullen på mornarna, vilket jag lätt blir i samband med sjukdom 🙁
Jag promenerade i alla fall bort till Nybrogatan 38.
Där jag åt en mysig frukost med Marith.
Jag hade ny skjorta/blus från Day som passar himla bra ihop med min nya väska 🙂 Kommer bara köpa kläder som passar till den i höst hehe…
När jag kom hem satte jag mig vid köksbordet och jobbade i tre timmar. Gjorde två utkast på blogginlägg till två olika samarbeten, fixade med bilder till blogginlägg som ska upp i veckan och tog tag i mejlen.
När klockan slog lunch gick jag bort till Elverket för ett möte med ett produktionsbolag som jag eventuellt kommer jobba tillsammans med. Vi åt spetskål alla tre – go vego!
Sen kom jag hem och då stängdes jag av. Eller alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Det började hända i samma veva som jag insåg att jag var utbränd för två år sedan och det finns fortfarande kvar. Om jag har jobbat eller stressat för mycket så får jag som mini blackouts där det känns som att min kropp stängs av. Det är inte så att jag blir trött, som man kan bli runt tresnåret en dag på kontoret. Utan jag bara slutar fungera. Kan komma på mig själv med att ha stirrat in i en avstängd tv i över en timme eller så lägger jag mig i sängen och bara stirrar upp i taket i två timmar. Inombords finns en stress som exploderar, som tänker på allt som behöver göras, men kroppen kan inte så den stänger av. Efter ett par timmar brukar det gå över och då kan jag fortsätta med livet. Det känns lite som att komma in i en trans där min kropp är oförmögen att göra som jag vill.
Förr i tiden så ignorerade jag den här känslan, men idag tar jag den på allvar. När min kropp stängs av på det här sättet ser jag det som en tydlig signal – dags att tacka nej lite mer samt komma ihåg att andas.
Några timmar senare kände jag mig som mig själv igen, så jag la mig med datorn i sängen och fortsatte jobba.
Vid fem gick jag ner till Diplomat för att träffa Sarah.
Hon är väldigt lik mig i sitt sätt att fungera – högkänslig, kreativ, analyserande. Vi tänker ganska likadant. Det är viktigt för mig att få träffa och prata med en person som Sarah då och då – en person som förstår min hjärna och inte dömer mina känslor.
Efter ett tag gick vi över gatan bort till Strandvägskajen där Rituals hade bjudit in till julfest.
Hur gulliga var de här små ljusen som man kan sätta på mobilen? Sedan serverades det pepparkakor, julgranarn a tog över och det doftade jul i hela lokalen. Magiskt!
Där kramades vi i alla fall med vänner och så pratade vi om jobb och hur mycket det är värt det. I slutändan är pengar inte lycka, och det vet vi ju alla, men ibland är det bra att påminna varandra om det. Välmåendet är det viktigaste.
Fina bilder!
Tack för att du sätter ord för exakt det jag känner. Upplever exakt samma sak, som en trans, stirrandet och hjärnan går på högvarv men kroppen säger stopp och det går verkligen inte att ta sig till punkt b och nästa punkt på sin att göra lista. Sjuk stressande men så himla logiskt egentligen, att man bara måste pausa allt ett tag.
Igår fick jag så och blev rädd och arg på det, vafan jag har inte tid med det här men nu när jag läste det du skrev om det så kände jag igen mig så väl. Tack, jag är ej galen bara vanlig.
Du är bäst! Puss!
Tack för du skriver om detta! Igår kväll skulle jag ta en spårvagn och den skulle gå om 2 min, sen ser jag långt borta på gatan att den är påväg. Efter en stund kommer jag på mig själv att tänka ”när kommer den då?” och inser då att den redan åkt förbi mitt framför näsan på mig, medan jag stod och glodde framför mig. Frågar en kille om 4:an gått redan och han ba ”eh ja den gick ju förbi här för ett par minuter sen”. Tänker att jag kan ta 7:an istället men det slutar med att jag råkar hoppa på 1:an och hamnar helt fel. Alltså man skrattar ju åt sig själv efteråt men sånt här är nog tecken på att man behöver varva ner 🙂
Gud vad skönt att läsa detta när man just ligger i soffan och stirrar in i väggen. Oförmögen att göra något.
4 olika möten ute grejer på en dag hatta hit och dit inte konstigt att kroppen säger till. Ha bara bokat 1/2 dagen och jobba själv resten. Du blir aldrig klar med det du håller på för du skall rusa till nästa inte konstigt att kroppen vill vila. Hur glammigt det än är att äte frukost lunch ute ta ett glas med vänner så behöver man inte göra allt dag efter dag. Sköt om dig så att du inte slutar som ett utbränt vrak om 2 år. Kram
Tack för att du delar med dig! Massa kärlek <3