Hej Micki!
Skulle verkligen vilja att du tog upp den här frågan i torsdagsfrågorna. Jag är 21 år och jobbar just nu på ett sjukhus. Jag jobbar med många äldre kvinnor som snart ska gå i pension som jag mer och mer börjar märka hur dom utnyttjar mig på flera sätt. Innan har jag kanske inte sett eller märkt det men nu är det väldigt tydligt. Dom avskärmar sig från mig, ignorerar när jag pratar med dom och lägger mer arbete på mig som egentligen är deras. Hur bemöter man sånt här? Hur vinner man tillbaka sin respekt?
Känner mig väldigt ledsen och illa till mods just nu, gruvar mig för att gå till jobbet och bli trampad på igen. Ska man bemöta otrevligheter med samma mynt eller bara ignorera?
Kram
Hej finis
Mysigt att du kallar mig Micki :)))
Hmm alltid väldigt jobbigt när utfrysning sker på jobbet. Om du har som plan att stanna på din nuvarande arbetsplats ett tag skulle jag nog ta mod till mig och ifrågasätta rakt ut. Säg ”Det känns som att ni ibland är lite nedlåtande mot mig med flit, är det så eller inbillar jag mig bara? Det är i alla fall en känsla jag har och det sårar mig lite… jag vill gärna att vi ska komma bra överens och kunna ha det mysigt tillsammans på jobbet.”. Om människor har varit lite elaka och man bemöter det med att berätta att man blivit sårad, brukar de personerna känna skam och skuld. Därefter brukar ju folk, om man inte är en elak person i grunden, vilja bättra sig och vara snäll. Det krävs ju däremot en hel del mod för att våga ifrågasätta, men jag tror att det kan vara den bästa vägen att gå.
En viktig sak: kom varje dag ihåg att du inte är värd att bli behandlad sådär. Du är fantastisk och människor som är elaka mot dig är innerst inne små och osäkra i sig själva. Ta inte åt dig, även om det är svårt.
Vad har ni för tips där ute?
Puss
Var kommer din snygga röda klänning ifrån? Älskade den!
Tack! Det är en shortsdress som jag köpte på Zara i våras.
Åh duktiga, fina du! Ska bli kul att följa dig <3 En liten fråga, har du en ”assistent” som många bloggare har eller administrerar du allt på egen hand? Kram!
Jag har en person som jobbar med mig i Michaela Forni AB, Theres heter hon. Hennes jobb innehåller mycket statistik, strategi och administrativt jobb men hennes titel är assistent, mest i brist på bättre ord. Hon får betalt för varje timme hon jobbar med Michaela Forni AB och fakturerar mig för sin konsulthjälp. Jag är väldigt tacksam över att jobba med henne och hoppas att vi kommer jobba tillsammans under en längre tid framöver. Puss!
Hej bästa Michaela!
En liten fundering (eller kanske en fråga till frågor med forni). Har för mig att du och Dasha tog upp lite detta i podden men iallafall; jag och min pojkvän har nu bott ihop i ca 1 år. På många plan funkar vi bra ihop MEN hushållssysslor är något vi bråkar om otroligt mycket. Han anser nog att jag naturligt ska göra mer hemma eftersom att jag är tjej (suck) medan jag tycker att man självklart ska dela upp allt. Jag tror helt klart på att städhjälp osv kan vara en bra lösning i framtiden men vi är unga och inte riktigt där ekonomiskt än. Hur gör ni? Hur undviker man sura miner och bråk? Puss
Hej!
Städ städ städ – det eviga tjatet hos typ alla människor som lever med varandra? Eller? Snälla säg att ni är fler därute som tjafsat om städ haha. Jag tror till viss del att det är oundvikligt att bråka om städ om man vill ha en ständigt jämställd relation där båda parter gör lika mycket. Jag och D har det som mål men det är klart att vissa veckor känner någon av oss att man gjort mer än den andra och då är det lätt att det blir diskussion. Så länge man pratar om det fort och vädrar ut. Sedan tror jag på att om båda försöker göra så mycket som möjligt för att vara gullig mot den andra så kan bråken minska. Bara den andra inte utnyttjar snällheten. Jag lagar exempelvis gärna mat på veckodagarna för att D jobbar senare än mig på sitt kontor och det gör jag så länge han uppskattar det och sedan bidrar till våra hushållssysslor på andra sätt.
Hemma hos oss så har vi städfirma som kommer varannan måndag för storstädning, tvättning, strykning och andra saker som kan behöva göras. Det eliminerar en hel del bråk att ha städhjälp, dessutom slipper vi lägga en hel lördag eller söndag varje/varannan vecka på att städa utan kan istället göra något mysigt tillsammans. Sedan lagar jag mest mat på vardagar och han lagar mer på helgen. Jag sköter inhandling av mat och produkter hem samt är den som piffar hemma mellan städningarna. I gengäld sköter D all planering av våra resor, alla våra räkningar och all kontakt med bank osv. vilket tar ganska många timmar varje månad, speciellt eftersom vi reser en del och gärna vill ha så bra resor som möjligt med bra priser på hotell osv.
Jag tror generellt på att alla måste hitta sin formula som fungerar så bra som möjligt i sin egen relation. Sätt er ner och dela upp arbetet på papper så blir det lättare att se hur fördelningen ser ut. Jag tycker någonstans inte att det är helt fel att se hushållssysslor som en arbetsplats – det krävs projektplan, planering och tydlig uppdelning. I alla fall om inte den ena ska göra allt eller man ska bråka massor i onödan.
Hur gör ni andra där hemma?
Vem är långa killen som Jossan bygger torn med? Så snygg! Singel? 😛
Haha! Det är min kompis Johan och han är tillsammans med min andra kompis Lin! Hurra för kompisar som är tillsammans med varandra.
Till tjejen som ställer första frågan här i inlägget. Byt arbetsplats det finns hur mycket jobb som hellst inom vårdyrket. Det räcker säkert att gå till en avdelning bredvid och fråga chefen om jobb . Vården skriker efter Undersköterskor Sjuksköterskor . Är kärringarna ( rent ut sagt ) på det sättet du beskriver så har dom nog alltid varit så och kommer alltid vara ( dom ändrar sig inte i den åldern ) Jag jobbar själv som Undersköterska på ett Sjukhus i Norrköping. Sjukhus arbete handlar om att man hjälps åt under ett jobb pass . Och dessutom du är ung ta inte skit . Jag skulle tala om detta för avdelnings chefen då jag passade på att säga upp mej . Lycka till och var rädd om dej.
Bygger vidare på svar om den första frågan. Jag arbetar i förskola och en del av de äldre kvinnorna som närmar sig pension känner jag att har ett väldigt behov att sätta mig som ung på plats. Dom har lång erfarenhet och känner sig osäkra när de ser en ung tjej som du komma in och vara bra på sitt jobb, samtidigt som klockan tickar för dom. För mig har det fungerat med ”kill them with kindness” men förstår att det inte alltid funkar. Vågar du så prata med dem, kanske med hjälp av chefen? Det är ju deras beteende som är ett problem, inte ditt!
En liten grej till bara . Man undrar ju samtidigt om dom har detta sätt mot sina arbetskamrater hur är dom då mot sina patienter .
Våra bråk minskade med typ 90 % när vi skaffade städhjälp haha! Så det är ett supertips, och kostar inte speciellt mycket om man har liten lägenhet som städas varannan vecka, verkligen värt pengarna! Men jag skulle definitivt se det som en varningsklocka ifall killen säger att du ska göra mer hemma ”för att du är tjej”, båda måste vara överens om fördelningen av sysslor om förhållandet ska hålla länge, och tror också att det är viktigt att båda vill att det ska vara jämnt fördelat.
Jag håller med, så fruktansvärt respektlöst om min kille skulle tycka att jag skulle fixa mer ”bara för att jag är tjej”. Jag skulle även tappa respekten för honom direkt. Fy för sånna.
Mikaela. Jag har läst halva din bok nu och jag måste bara säga tack. Tack för att du får mig att inse att jag inte är ensam i mina känslor, tack för att du delar med dig och tack för att du ger mig tips på hur jag kan hantera känslor och att tänka i sätt som jag inte gjort tidigare. Du skriver så otroligt fint och levande och får mig att bli sugen på att skriva igen, något jag inte gjort på flera år. Jag ser verkligen fram emot att läsa resten av boken <3
Jag är den som städar, tvättar och lagar mat. För mig är det helt naturligt, men det känns som många i samhället skulle döma oss för att inte ha det jämställt hemma.
jag har inget emot de som delar upp sysslorna men jag är som jag är och känner mig obekväm att se min man med dammsugaren..
min man jobbar dock mer än mig.
Vi har en underbar, kärleksfull relation och jag är världens lyckligaste <3
De första månaderna som jag och min kille bodde ihop tjafsade vi en hel del om städning, diskning och liknande. Nästan alltid berodde det dock på att vi ville ha saker och ting på olika sätt eller gjorde saker som den andra inte såg. Det handlade alltså inte om att någon av oss försökte komma så lindrigt undan som möjligt. Jag är till exempel världens tidsoptimist och har en tendens att skapa rejält med kaos på mornarna. Jag slänger kläder överallt och låter disken stå framme bara för att hinna till föreläsningen. De dagar han kom hem först blev han såklart himla grinig för att lägenheten var så stökig. Jag är dock sådan att det första jag gör varje eftermiddag när jag kommer hem är att göra det riktigt fint hemma. Då plockar jag inte bara undan det där jag lämnade på morgonen utan jag bäddar sängen, viker ihop hans kläder, tar ett varv med dammsugaren om det behövs, tänder ljus och så vidare. Allt det där extra såg han liksom inte. Vid något tillfälle satte vi oss ner och pratade igenom våra rutiner och det var först då det kom fram att han verkligen blev galen av att komma hem till en stökig lägenhet och att jag la ner så mycket extra tid på att göra det fint. Det hade han ju inte haft en aning på tidigare. Sedan dess är vi väldigt mycket bättre på att berätta hur vi vill ha det hemma och på att berätta vad vi faktiskt gör om vi känner att den andra inte ser det. Det kan ju låta lite tramsigt men det är annars så himla lätt att båda går och känner att de gör så himla mycket hemma medan den andra inte gör någonting. Idag vet jag ju att om jag bara hinner ställa disken i diskhon på morgonen och inte slänger kläder i hela lägenheten. utan bara på sängen, så blir han väldigt glad när han kommer hem. Han vet också att jag har lagt ner ganska mycket tid på att göra det väldigt fint de dagarna han kommer hem sist. De dagarna brukar han ta disken. Jag tror därför att det viktigaste är att sätta sig ner och prata om hur man vill ha det och hur man upplever det. Helst inte den där dagen då man redan är irriterad för att den andra inte har gjort vad hen skulle.
Till tjejen i först inlägget samt Michaelas svar, M skrev att det är viktigt att uttrycka sina känslor och tipsade om att säga att du känner dig lite sårad, jag ber er, förminska aldrig era känslor. Säg att du känner dig sårad. Inte lite sårad. Jag vet att det är inpräntat och svårt att få bukt med och ett beteende som jag erfarit skett när personen i fråga ligger i underläge. Era känslor är viktiga. På riktigt.
Tack för att du gav så bra och insiktsfullt svar angående att må dåligt på arbetsplats och hur handskas med det.
Jag har liknande problem men vill som du säger stanna på min arbetsplats ett tag till och uppskattar att du ger tips därefter! istället för bara ”äsch lämna skiten”, vilket förstås är ett (helt annat) alternativ. Men som man vill välja själv, inte fly p.g.a man blir bortjagad.