Månad: september 2016

Hej Michaela! Jag tycker att du har en jätte fin klädstil! Kan inte du berätta lite om ditt klädintresse och hur din stil har utvecklats till den den är idag?

Jag älskar också kläder, har en ganska enkel och klassisk stil men gillar bra material och fina detaljer. Det har funkat bra de senaste åren då det varit ganska minimalistiskt mode men när jag var inne på Zara häromdagen fick jag en chock haha. Första gången någonsin som jag kände att höstens mode inte är något för mig. Sammet med blomprint, glansiga bomberjackor i grälla färger med tryck på, glitter och mönster och allt världens. Det var liksom more is more på allt. Låter som en tant, jag vet, haha, men jag undrar ändå hur du förhåller dig till trenderna just nu? Känner du dig säker i din stil och vet vilka trender du gillar och vilka inte eller är du lättpåverkad? Du verkar vara så stilsäker, tycker jag.

Hej fina du,

Tack för varma ord!

Jag känner mig ganska säker i min stil, men inte helt säker. Men jag kan nog gilla att inte vara helt säker i min stil för det är kul att experimentera och hitta stilen längst med åren. Jag skulle inte kalla mig lättpåverkad, men jag har lätt för att tycka om vissa trender och hakar på om de känns rätt i magen. Vissa trender gillar jag inte alls och då brukar jag känna det från första gången jag ser trenden men sen kan det komma trender som gör att jag känner ”MEN GUD så fint det där vill jag ha på mig!!!” och då hakar jag på. Jag tror generellt på att mixa sin egna stil med trender, det är det roligaste sättet att klä sig på tycker jag. Jag vet vad jag tycker om och trivs i, men testar gärna vissa nya trender varje säsong. Dock är jag tillräckligt trygg i min klädstil för att tacka nej till vissa trender, hur inne de än är, medan jag förut hakade på inne-trender mer just för att ”passa in” (och driva modeblogg).

Hmm det är svårt det där med trender alltså. Jag tror nog att du bara ska skippa trenderna i höst om de inte är något för dig. Det får bli lite mindre shopping i höst för dig med andra ord 😉 Våga tacka nej till trender som inte känns rätt och våga haka på trender som känns som du. Man ser direkt, tycker jag, när någon har anammat en trend bara för att det är just en trend, men egentligen är obekväm i den. Men det finns heller inget tråkigare än de som inte vågar haka på trender för att de vill vara ”unika” och ha ”sin egen stil”. För mig är egen stil att ha på sig precis det man känner för, oavsett vad det är.

<3!

Michaela! Jag är så kär i min pojkvän. Jag är verkligen så så så kär i honom. Vi har haft ett distansförhållande nu sen vi började träffas i April och det är ungefär ett halv år kvar innan vi bor i samma land igen. Vi har hittills träffats en gång i månaden men senaste gången vi kramades hejdå på perrongen trodde jag verkligen att hela jag skulle gå sönder. Har sen jag kom hem från honom mått så otroligt dåligt. Jag kan inte sova, jag vill inte äta, inte träna, ingenting för att allt känns meningslöst utan honom. Men jag älskar honom! Jag vill få det att funka. Har du eller någon annan underbar själ här inne tips på hur man klarar av ett distansförhållande?

Kramar Nellie

Hej Nellie,

Som jag förstår det så verkar det inte vara något fel alls på er relation? Felet verkar istället ligga på hur du känner kring, och hanterar, distans-situationen. Om jag har förstått det rätt. Därför låter det som att lösningen på ditt problem är att börja jobba med dig själv samt hitta ett lugn och en acceptans i din situation. Om jag var du skulle jag gå till en psykolog och prata om det här, det är inte bra att inte vilja leva när man är ifrån sin älskade. Nu handlar det bara om sex månader, och dessa försvinner förbi på nolltid, men även inför framtiden tror jag att det kan vara bra för dig att lära dig hantera den här typen av situationer. Att sätta livet på paus för kärlek är ingen bra idé. Inte heller att överväga att göra slut med någon som man älskar ”bara” för att de befinner sig någon annan plats på jorden under en tidsbegränsad period. Jag har flera vänner som har haft distansförhållande i perioder och det har gått hur bra som helst, men det handlar mycket om hur du själv väljer att ta dig igenom perioderna. Prata med någon och jobba med dina egna känslor.  Puss <3

Tack för en fin blogg som alltid! Krya på dig ❤️ Kommer det några mera relationsinlägg om dina nära vänner snart? Var ett sådan himla fin text du skrev om Amanda och shoan, blev rörd till tårar då du sätter ord på känslor så himla bra. Ta hand om dig! Kram ❤️❤️

Tack gullet <3

Ja! På söndag eller i början på nästa vecka så kommer inlägg nummer två i mina vänner-serien. Förlåt för att det har dröjt! Puss

Hej Michaela! Jag har ett dilemma som jag verkligen behöver hjälp med.
Jag har varit ihop med en kille i två år. Vi har under dessa åren setts mer eller mindre varenda dag och jag har den senaste tiden börjat prata lite om att jag vill flytta ihop inom kanske det kommande året. Jag har ingen brådska alls, men det hade varit mysigt att ha en ”bas” ihop. Senast jag tog upp det så ville han inte prata om det och efter det har vi genomgått en rätt rejäl kris. Jag tog avstånd några dagar och när vi pratade om det efteråt så sa han att han inte har något emot att ses lite mindre, kanske två-tre dagar i veckan. Det känns som ett steg i helt fel riktning i vårt förhållande. Jag har också den senaste tiden börjat umgås mer och mer med en killkompis som verkligen är min pojkväns motsats. Jag trivs i min kompis sällskap och märker att jag börjar få lite känslor för honom. Jag vet inte vad som är äkta och vad jag bara tillskriver honom för att ”fylla ett hål”. Just nu blir jag bara irriterad de väldigt få gångerna jag träffar min kille och jag skulle alla dagar i veckan hellre umgås med min killkompis för han gör mig glad. Vad i hela friden ska jag göra?? Jag mår så dåligt över det här.

Hej tjejen,

Hmm ja det låter helt klart som att hans brist på engagemang i förhållandet har fått dina känslor att ändra riktning och svalna. Det är egentligen ingenting konstigt alls. Om två personer i en relation vill att den ska gå åt olika håll och den ena ger med sig, är det inte konstigt att denne blir besviken och omedvetet söker sig vidare i livet.

Innan du börjar korsa några gränser för vad som är respektfullt i en relation (tänker på den här killkompisen) så tycker jag att du ska ta upp detta med honom. Gärna så snart som möjligt. Ge honom en chans att möta dig och känn efter om du faktiskt vill att han möter dig, annars kanske det här fick dig att inse att du inte är tillsammans med rätt person just nu.

Och! Vad du än gör – var för Guds skull inte otrogen. Behandla honom så som du själv vill bli behandlad. Och om han inte behandlar dig schysst – lämna först, hångla sen 😉

<3