God morgon,
Jag vaknade i gryningen i morse. Jag trodde att jag skulle sova tills det blev lunch ungefär, eftersom de nya mörkläggande gardinerna kom igår, men både omställningen med nya gardiner och ingen D bredvid mig resulterade i tvärtom istället. För en sekund när jag vaknade så föreställde jag mig hur livet skulle bli om det hände D något och då fick jag en så stark värk i min kropp så att jag inte kunde andas. Fy fy fy. Aldrig mer sådan tanke. Är det sådana hemska katastroftankar som man tänker som förälder? Läser ibland på diverse föräldrabloggar om deras oro över att det ska hända deras barn någonting. Herregud, jag är för känslig. Kan inte föreställa mig sådant, jag går sönder. Jag gick i alla fall upp, rullade ut min yogamatta i sovrummet och sedan mediterade jag i takt med att solen gick upp. Avslutade med några enklare yogaövningar och så andades jag ut all dålig energi inom mig i ett huvudstående. Kände mig lätt igen när jag var klar. Det har varit lite mycket den här veckan.
Idag ska jag vara med pappa. Min älskade pappa. Mamma är bortrest så vi ska hitta på något ensamma. Jag funderar på lunch på Flippin’ kanske… så ska han få hjälpa mig med lite praktiska saker i hemmet. Sånt som pappor är till för <3 🙂
Hoppas ni får en mysig lördag, kika in senare för veckans försenade ”Frågor med Forni”. Nu ska jag sova en timme och sen äta lite frukost. Puss!
Vad skönt att starta dagen med yoga. Det är verkligen något magsikt över det och så befriande att andas igenom kroppen, känna efter hur den mår och vad den behöver just idag.
Först och främst tack för en fantastisk blogg, är så pepp på din nya bok!
Jag är också hemma utan min sambo den här helgen och jag får exakt samma tankar ibland, tänker ett liv utan honom och det bara knyter sig i hela magen. Usch!! Men det är också då Jag inser hur rätt han är och hur mycket jag vill leva med honom och det är så härligt att gotta sig i den tanken och känna att jag hittat han som jag vill dela hela livet med! Hoppas du får en mysig helg, puss
Åh jag lyssnar på podden nu! Du är såååå härlig! Starta en egen podd! 😍
Kul att du sa din killes namn – jag reagerade först inte
Vad klokt. Man har kommit långt när man börjar göra det man insett är bra för en!
Kolla gärna in min relativt nystartade blogg Poddkollen.
Hej Michaela!! Jag har en känsla som jag behöver reda ut men skäms för att säga högt till någon annan så jag skriver till dig anonymt.
Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett och ett halvt år och allt går superbra, älskar honom så mycket att jag spricker och vill vara med honom varje sekund. I början av vårt förhållande var jag så ovan vid att känna så mycket kärlek att jag gick runt med en ångestklump i magen hela tiden. Min kompis sa då ”det värsta med att vara kär är att du måste existera utan hen ibland”.
Detta är problemet. Mina dagar utan honom känns som utfyllnadsdagar, hur roliga saker jag än hittar på. Jag väntar bara ut tiden tills jag får träffa honom igen och han är alltid i bakhuvudet när jag gör något. Jag känner mig blessed att få vara med honom, typ upgrade:ad? Utan honom tycker jag inte ens om mig själv. Det känns som att han gör mig cool, får folk att tycka om mig och att jag bara är någon i duo med honom och inte ensam. Det är så DUMT för det är verkligen inte så (känns dock som att andra kanske ser det så) men jag kan inte skaka av mig känslan.
Jag är så rädd för vad detta gör mot mig och jag är så rädd för vad som kan hända ifall det skulle ta slut mellan oss. Hur skulle jag klara mig? Det känns som han bär på mitt värde och när vi skiljs åt går han iväg med det. Jag känner mig nästan i underläge med honom och kan nästan gå så långt som att säga att det känns som att han ser ner på mig.
Vill vara tydlig med att han verkligen aldrig kommunicerat något som skulle ge mig en anledning att känna såhär (förutom att han inte like:ar mina bilder på insta så ofta.. haha åh vad dum jag känner mig). Han är den finaste och gulligaste och vi har det såå bra. Allting ligger verkligen bara hos mig och jag undrar om du eller någon känner igen sig i detta? Hur tar man sig ur det?
Låter som du vill göra något åt det. Kanske du kan gå en kvällskurs eller liknande? Något som du gör bara för din egen skull och känner att du utvecklar dig själv? Skriv en lista med saker du vill uppnå om 5 år, blandat högt och lågt, välj ut en sak där att fokusera på. Vad behöver du göra idag för att vara där du vill om 5 år?
Vet att du ville ha svar från Michaela men jag känner mig tvungen att svara när jag såg den här kommentaren. Jag har vart i ditt läge, och det kan bli ett väldigt destruktivt förhållande eftersom du älskar honom och inte älskar dig själv lika mycket. Det är så himla viktigt att känna sig hel med sig själv och bli bästa vän med dig själv. Hur man gör det är en bra fråga… Jag hade förhållande på förhållande för jag pallade inte vara själv. Tillslut tvingade jag mig att vara själv, började dansa och fick bättre självförtroende och en bättre självkänsla. Yoga har också hjälpt mycket för mig och för min självkänsla och förmågan att känna mig hel.
Kanske du behöver prata med någon du känner förtroende för eller en kurator/psykolog om det du känner? 🙂
Kram
låter som att du kommer ha en härlig dag 🙂
Kram<3
http:://camillaesi.se
Din bok blev min version av din yoga-session imorse. Kan inte tänka mig en mysigare lördagsmorgon än just idag – att tidigt på morgonen smyga upp ur sängen, brygga en kopp kaffe & i soffan läsa dina ord om ångest. Sån fantastiskt fin bok! Tack för att du delar med dig av hela dig, ofiltrerad och transparent. Ha en fin lördag! Tack för bästa starten på min!
MEN PUSS OCH TACK <333
Min man (känns så konstigt att skriva det, men vi gifte oss ju i augusti i år!!) jobbar offshore och är då borta i två veckor åt gången. Jag har tänkt tanken att det kan hända honom något då det inträffat två händelsen med tio döda inom loppet av det senaste året. Jag får som du beskriver det väldigt ont i magen och blir nästan helt apatisk när jag tänker på det. Jag kan inte förstå hur jag skulle kunna överleva eller gå vidare i livet om inte han finns vid min sida. Dagen när han kommer hem är alltid speciell <3 kan vara fint att bli påmind hur bra jag faktiskt har det ibland som har honom vid min sida!
Hej fina du med världens bästa blogg! Även jag är i samma sits som du denna helg då min pojkvän är bortrest med grabbgänget. Samma tanke som du beskriver är exakt som jag tänkt också. Att något allvarligt ska hända. När jag läser det du skriver känns allt plötsligt så himla mycket bättre, då man inte känner sig världsensam om sina tankar och att det plötsligt känns helt normalt som man analyserar som flickvän, vilket det är. Det är ens bästa vän, ens andra hälft och ens liv! Tack för att du gjorde min dag till en mycket bättre på grund av att du delar med dig av dina tankar, vilket jag uppskattar så himla mycket om dig som bloggerska. Nu tar vi oss igenom det här och ser det positiva i när man får träffa sin kärlek igen, för aldrig någonsin är den så uppskattad som när man återförenad igen <3 Tusen kramar till dig
Hej fina,
Åh härligt att man inte är ensam i ensamheten och katastroftankarna <3 Och tack för fina ord.
Massa kärlek!
Förstår känslan! Känner precis samma när jag tänker på om något skulle hända min pojkvän..hur skulle man överleva? Hua