… Var är den på väg? Mitt hjärta finns hos de drabbade i Nice idag, med Frankrike, och med alla världens människor som måste leva i en sådan mörk och sorgsen tid. Jag är lättad över att vänner och bekanta har klarat sig och samtidigt ledsen över de som inte gjorde det. Tur eller otur. Jag är tacksam för att jag inte var där, men kommer att vara det om en vecka precis. Det handlar bara om tur eller otur. Hade lika gärna varit jag som blev offer för terrorism, tvingas fly från mitt hemland eller blir påkörd av en lastbil i Nice.
Idag sprider vi extra mycket kärlek för den behövs i världen. Jag sprider kärlek till er, till alla jag möter på gatorna i Palma och till min älskling som alltid finns bredvid mig.
Åh, jag undrar också var världen är påväg. Men samtidigt försöker jag vända på frågan, och undrar var vissa är påväg, alltså var förövarna är påväg. Jag vill tro att vi är fler som vill någon annan stans, som vill ha en värld fylld av kärlek och inte hat. Jag försöker tänka att vi är fler som väljer en annan väg, än den vägen som förövarna vill gå. Och att vi därför (därför att vi är fler),
trots alla hemska händelser, är påväg till något bättre än det vi ser nu. Men då måste vi visa att vi är fler, vi måste höras. Så vi märker att vi är flest, och därför känner att vi kan få med oss de som just nu förstör, få dom på rätt väg. Vi måste visa oss, så som du gör nu – säger ifrån, och framförallt sprider kärlek <3 Eller hur gör man? Man känner sig så maktlös. Men jag tänker nog att det är ett sätt, att vi var och en försöker ge kärlek så vi märks och så vi ser att vi är fler, och därför kommer gå åt en bättre värld.
Maktlös är verkligen det beskrivande ordet för ens känslor inför det som händer. Maktlöst. Mer kärlek måste spridas. Tack för en fin kommentar!