Wow. Det är svårt att förklara Håkan Hellström och upplevelsen igår på Ullevi för den var väldigt speciell. Publikrekord med 70 144 personer (!) som alla delade samma upplevelse samtidigt som alla hade sina individuella upplevelser – fint som fan. Jag blev otroligt berörd och det var tre timmar fyllda av skratt, tårar, allsång, dans och en jävla massa kärlek. Jag är så imponerad av det magiska skenet som Håkan sprider omkring sig som stoft var han än befinner sig. Jag tar med mig gårkvällen i mitt hjärta för all framtid. Helt klart en av mina starkaste konsertupplevelser.
Att jag sen överlag hade en av årets bästa dagar igår är en annan femma och det får jag tacka Göteborg, det fantastiska vädret och mina ännu mer fantastiska vänner för. Bokstavligen dansade hem från krogen vid tre i natt. Nu blir det någon timme på hotellets spa innan vi drar hemåt igen.
Ha en underbar nationaldag. Puss!
Man borde ha varit där!
Wow vad fantastiskt <3
(min kommentar har absolut inget att göra med det här inlägget, men kanske passar till en frågor med forni)
Jag läser regelbundet din blogg och du sätter väldigt bra ord på vad känner och jag tycker att det är väldigt fint. Jag är en s.k sucker for words och jag tillhör sorten som läser anonymt men sällan kommenterar. (Jag har dock kommenterat din blogg en gång tidigare (typ 2008), när du bad dina läsare att skriva något fint som hänt dem under helgen. Jag skrev att jag vaknade upp bredvid en man som var så vacker när han vaknade att jag ville att han skulle somna om igen, så jag kunde se honom vakna igen (extraparantes hehe: och du quotade mig i din blogg för du tyckte min kommentar var så fin. du kanske inte minns det här, men det gör jag 🙂 slut på extraparantesen, och den första också för den delen)
Jag och min kille har varit ihop tillochfrån i fyra år drygt och jag börjar sakta med säkert inse att den dagen jag gifter mig, så är det med honom. Han känner samma sak, verkar det som i alla fall. För att göra det kort: jag vet inte om jag orkar vänta på att han ska ta tillfället i akt, utan funderar på att göra slag i saken själv, feminist som en är. Hur ser du på att inte orka vänta på guld och gröna ängar, rätt tillfälle och så vidare (och att det då är mannen i förhållandet som ger jordens kärleksförklaring)? Jag menar, jag vet att det bröllop vi i framtiden kommer vilja ha (eh, jag vill ha. för som sagt, vi har inte direkt jättediskuterat det hehe) kostar allt för mycket och båda har ganska diffusa framtidsplaner. Men jag vill ju visa att vi hör ihop! Ska jag köra på girlpower och säga ”bli min man! jag vill gifta mig med dig” eller ska jag avvakta?
mvh. överanalyserande (som så många av oss uppenbarligen är)
Åh jag känner igen mig! Jag sitter ungefär i samma sits, funderade på om man skulle ta tillfället i akt under skottdagen, då kvinnor får fria och männen får inte säga nej haha. Men det blev inget då, har tänkt att det kanske händer i sommar när vi firar tre år, samtidigt vill jag inte fråga för jag är rädd att han kanske har börjat planera något så kommer jag typ och förstör det?
Testa fråga hans kompisar kanske? Vad tycker dom? Han kanske har pratat med dom? Dom kanske kan vara med när du frågar så blir överraskningen mycket större 🙂
Det var verkligen en fantastisk konsert och extra plus för Miriam Bryant! Kärleksfest tre timmar rakt igenom.
WORD!