Det känns lite skönare i kroppen nu. Tänkte på en grej efter morgonens inlägg… varje gång jag skriver inlägg om hur jag mår och jag inte mår perfekt så får jag kommentarer från folk som tycker att jag verkar sååå jobbig att leva med alt. så frågar dem om jag är bipolär. Det är så intressant för jag undrar hur de människorna mår hela dagarna – mår de bara ”bra” rakt upp och ner – varje dag, varje vecka, hela tiden? Kroppen fylls ju av tiotals känslor dagligen. Hela tiden händer ju saker i livet som får en att känna: Du klämmer fingret i en dörr och känner fysisk smärta, du missar bussen med en halv sekund och känner irritation, du äter något gott till lunch och känner tillfredsställelse, du lägger dig i sängen på kvällen och känner dig avslappnad, eller stressad, beroende på dagens utfall. Eller är det bara en del av oss som faktiskt känner saker? Det här är ju min dagbok – min plats för att dela mina känslor! – och här kommer de alltid få ta utrymme. Om inte här så var annars? Min önskan är att sätta ord på de vanliga känslorna som vi alla har men mest bollar med oss själva i huvudet. Jag tänker att det kan vara trevligt att vi kan bolla det här tillsammans!
Sen så blir jag så nyfiken på hur vissa av er direkt associerar känslor till agerande – tror ni att jag agerar ut alla mina känslor hela tiden? Gör ni det? Skriker ni högt när ni slår i tån, gråter av irritation när ni missar bussen eller gör orgasm-liknande ljud när ni äter en god lunch? Det är känslor som vi noterar i vårt inre och sen går vi vidare med dagen. De flesta människor, inklusive jag själv, har inte ett behov av att agera ut varenda känsla. Jag är väldigt närvarande i mina känslor men det betyder också att jag kan välja hur och när jag vill agera ut dem. Jag analyserar mina känslor, låter dem komma men väljer sedan vad jag vill göra av dem. Ibland vill jag agera på en känsla eller en tanke och ibland så slår de mig bara och sen går jag vidare till nästa tanke. Ingenting mer med det.
Hur fungerar era hjärnor? Förstår ni er på era känslor? Analyserar ni ert inre? Det är kul att göra om inte annat. Att förstå att en tanke bara är en tanke och vi själva väljer hur vi vill agera ut på den. Ibland måste saker få komma ut och ibland blinkar man och går vidare.
Jaja det här blev ju ett himla sidospår? Jag gillar ju att snacka känslor… Haha.
Jag som skulle berätta om min dag! Nåväl. Hade två himla mysiga möten på förmiddagen. Åt lunch med Margaux och fick lite välbehövlig kärlek <3. Valde ut färger till sovrum och arbetsrum (!) så i helgen ska det provmålas. Så exalterad! Hade Ryska Posten över för att ta en titt på det som behöver fixas i lägenheten (lite grejer som har gått sönder och så förutom målningen). Nu har jag precis tömt inkorgen på dagens mejlskörd och ska börja med middagen. Det vankas lax med sötpotatis och en fetaost-sallad. YUMMIE!
Och juste, tack för att ni läser och kommenterar. Den här bloggen är så jävla ägig och trots att vi firar tolv år i juni med bloggen så är det roligare än någonsin att hänga här inne. 2016 är verkligen mitt bästa bloggår hittills och i höst ska jag satsa på ännu mer roliga saker i och kring bloggen!
PUSS och ha en underbar onsdagskväll, ut och sprid lite kärlek!
Fint inlägg <3 kram
Jag har aldrig analyserat mina känslor eller mig själv, men så för ett år sen så sprang jag rakt in i den berömda väggen. Från att ha gått som tåget till att få panikångest över att jag behövde diska OCH handla under en dag. Nu är jag betydligt mer medveten om mina känslor och tankar, vilket både är bra, för jag tar så mycket bättre hand om mig själv. Men det är också jobbigt, eftersom jag ännu inte har känslorna helt under kontroll utan fortfarande kan bli ha orimligt stora reaktioner till saker som inte är så stora, bara för att jag fortfarande är känslig. Jag kan ändå känna att det är bra att resonera med sig själv och fundera på sina känslor då man lär sig väldigt mycket om sig själv, men jag tror också att det är viktigt att inte göra det för mycket.
Love you
Jag tycker du är helt fantastisk som delar med dig av dina känslor. Känner så mycket igen mig i dig. När du gästade Petra och Linns podcast så tyckte jag bara du verkar så himla vettig, äkta och fin!
HAHA, så roligt inlägg! Känner igen mig så väl i dina tankar om andra människor och deras känslor. Har så många gånger tänkt på just det där om hur andra människors inre fungerar, för en del är ju som robotar eller lugnet själva medan jag själv är som en elefant i ett glashus. Till skillnad från dig kan jag heller inte alltid välja var jag ska göra av mina känslor, ibland väller de över mig så jag helt enkelt inte kan avvärja dem. Fast att jag önskar att jag oftare kunde hantera dem. På sistone har jag faktiskt bävat dessa starka känsloattacker av rädsla för att jag inte kommer kunna hantera dem och därefter skämmas över dem. Så jag tänker att jag för vissa människor måste ses som en regnbåge av känslor och känslouttryck. Eller explosion, regnbåge lät för vackert hehe… Oh man, det låter som att jag behöver boka tid för terapi… vilket jag också tänkt ett längre tag. Och JA, din blogg ÄR ägig. Särskilt sen du ”blev egen” eller hur en ska uttrycka det. Du för en blogg av riktigt bra kvalitet!! KRAM
Jag läser ett fåtal bloggar och kommenterar aldrig, men här gör jag det en del och det är mest för jag känner igen mig så otroligt mycket i mig själv i dig och det du skriver just om känslor, vilket är väldigt skönt. Jag är väldigt upp och ner och stark i mina känslor, dvs att när jag mår bra mår jag sinnessjukt bra, livet är fantastiskt och jag kan inte ens minnas hur det är att må dåligt nästan – vilket kan komma nästa dag, då kan jag vara riktigt nere av ibland anledningar jag vet om men också ibland av ingen som helst anledning. Jag jobbar också väldigt mycket med mig själv att få ett jämnare humör och inte så upp och ner, men också lärt mig att det är helt okej. Jag har mina närmsta som verkligen vet detta och accepterar mig, även om jag vet att jag kan vara konstig och jobbig vissa dagar, men så har jag fått nya vänner de senaste åren som vissa inte förstått, accepterat eller respekterat mig som jag faktiskt är, vilket less till att jag också sållat ut en hel del vänner för just att må bättre. Ja, ska inte skriva mer, för det skulle kunna bli huuur långt som helst, vill bara säga att finns massa andra som dig o jag förstår dig helt o hållet 🙂 Mer känslor åt folket! Kram på dig
Vissa är så himla rädda för känslor. Varför har vi så himla mycket psykisk ohälsa i Sverige? En faktor kan vara att vi inte vågar vara öppna med våra känslor. Tycker det är att göra en tjänst för någon annan att visa sina känslor för då kan någon annan känna igen sig och så behöver man inte känna sig så himla ensam
Det skulle ju kunna vara tvärtom, folk pratar för mycket känslor och fokuserar för mycket på det negativa istället för att leva livet och ha kul? 🙂
Att reflektera och visa sina känslor kommer inte göra att vi blir negativa, det bidrar inte till den psykiska ohälsan. Om vi inte är öppna med känslor stänger vi in dom. Vi behöver reflektera över dom, och lära oss när vi ska agera ut och inte 🙂 Om man bara kör på utan att känna efter och möta sina känslor så sätter det sig i kroppen fysiskt, eller psykiskt. Så tänker jag jag, men såklart ska man inte sprida negativ energi, men om man inte pratar om känslorna så kommer dom visa sig någon annan stans. Man kommer då agera ut dom på något annat sätt, kanske mot någon annan, eller som jag sa så sätter det sig i kroppen och vi blir sjuka 🙂
Håller med! Att visa och analysera känslor är inte samma sak som att se saker negativt. Jag fokuserar på tänka positivt, alltid, och försöker alltid att peppa andra att göra detsamma, men är en känslomänniska och ibland har jag känsliga dagar när det inte funkar. Om jag tillåter mig att vara ledsen går det snabbt över, stänger jag in det kraschar jag. Farligt att stänga inne känslor – alldeles för många som bara kör på utan att känna efter och helt plötsligt går det inte längre. Kram
Men WOW vilken provocerande kommentar, Anna.
Det var inte meningen att vara provocerande, bara ifrågasättande. Ogillar när man drar generella slutsatser utan att ha någon vetenskaplig grund för det. Det är en sak att säga att jag känner/upplever det så här och en annan sak att säga att all psykisk ohälsa i Sverige beror på att man pratar för lite känslor. Det var därför jag ställde frågan om det inte kunde vara precis tvärtom. Men min poäng verkar uppenbarligen inte gått fram till de som läste den så borde såklart uttryckt mig tydligare 🙂
Jag är verkligen en människa som känner efter och analyserar mina känslor. Sedan är jag väldigt lik dig och låter vissa känslor ta mer plats och utagerar dom för att lättare kunna gå vidare och bara släppa dom. Andra känslor motar jag bort och det är hela tiden en balans gång för vilka känslor som behöver få ta plats. Jag gör även lite som du då jag skriver en dagbok på datorn, det är nog det bästa jag vet. Där skriver jag ner precis ALLA mina känslor, de små och obetydliga samt de riktigt konstiga och viktiga. Min plats att reflektera och analysera. Jag älskar det och jag älskar att diskutera känslor, vi människor är ju så intressanta och det finns så mycket att lära av varandra om vi bara öppnar oss och lyssnar 🙂
Hej! Snälla fortsätt att dela med dig av känslor och låt oss alla prata om det. Tror många av dina läsare älskar dig så mycket för att du pratar och skriver bra om känslor och kärlek. Fortsätt med det. Gärna lite mer än du gjort på senare! 🙂
Stor kram till dig
din blogg ÄR bäst. så himla ärlig,rolig och fin. att trycka in f på webbläsaren och klicka in på din blogg är lika spännande varje gång. fortsätt med det du gör, för du gör de så himla bra!
Hej Michaela, vill bara säga att jag uppskattar dom här inläggen från dig. Jag har precis vågat erkänna för mig själv att jag ÄR en känslig person, trots det skulle jag beskriva mig sig själv som en lättsam tjej. Däremot försöker jag verkligen bli bättre på att hantera mina känslor. Jag praktiserar just nu som är en del av mina studier och mitt problem är inte att lära känna nya människor osv, utan det är att jag själv överanalyserar människor och deras agerande. Jag tror ofta att människor medvetet vill mig illa eller riktar något negativt mot mig med flit. Jag kan inte ge ett bra exempel just nu men där och då är det så självklart att det inombords gör mig osäker och jag tvivlar på mig själv. Det här behöver inte förekomma varje dag, men ibland och ibland mer sällan. Det är tufft och jag handskas egentligen med det på egen hand och det här oroar mig lite inför framtiden då jag ska börja jobba. Jag vill inte att det ska få påverka mig. Men därför blir jag så glad av att få ta del av dina känslor och hur du hanterar dom, otroligt lärorikt och inspirerande. Så jag vill bara säga tack för dom här inläggen, jag läser och tar verkligen in dina ord! Kram
Michaela, jag ville bara säga att jag läser din blogg, varje dag, och har gjort i flera år! Jag har typ aldrig kommenterat, men ville bara säga att jag tokgillar din blogg. Och den har alltid varit bra, men just nu- hjälp den är SKITBRA alltså hehe! Mode, mat, livsstil, inredning, kärlek resor… allt jag gillar och vill läsa i en blogg! Du är grym och helt fantastisk. Tackohej 🙂
Hej! Det kanske bara är jag som tänker på det men jag upplever i alla fall att bloggens vidd, alltså bredd i sidled, är lite väl brett… Att det försvårar läsningen för mig. Gillar verkligen dig och din blogg och det kanske är svårt att ändra eller så trivs du med den bredden och då ska du självklart ha den. Ville ändå säga det! Kram kram 🙂
Jag håller HELT med och ska mejla teknik om detta prick nu! Puss!
Bästa du och bästa bloggen! Känner igen mig så mycket i ditt tankesätt kring känslor.
Stor kram!
Jag fungerar precis som du beskriver – känner otroligt mycket, åt alla håll och kanter, men väljer samtidigt hur de yttras OM de yttras. Jag har nära till mina känslor så för mig är det naturligt och självklart att känna mycket under dagarna medan många i min närhet inte alls fungerar på samma sätt. Intressant hur det kan vara så olika! TACK för att du alltid bjuder på fin läsning och kloka ord!
Men det var ju bara en enda dum kommentar, varför lägga energi och ett långt blogginlägg på den? Fokusera på alla snälla kommentarer du får varje dag istället!
Äskar din ärlighet och uppriktighet <3
Jag har väldigt lätt att bara köra på & förut tänkte jag inte alls varför jag kände si eller så. Men nu när jag blivit lite äldre så har jag försökt analysera mer & koppla till varför jag känner just så då. Tycker det är fantastiskt att du skriver & delar med dig om dina känslor för det behövs att vi pratar med om sånt öppet & inte skuffar undan det. Hellre att man är ärlig om hur man känner än att måla upp en bild om att allt alltid är rosa moln & fantastiskt!
Jag läser bara din blogg och ingen annans blogg, för att du är en sådan ärlig och fin människa. Dina inlägg har ett djup som inte finns i andra bloggar, och det är synd för livet är ju inte alltid en dans på rosor hela tiden. Det är viktigt att prata om båda delarna. Jag är en väldigt känslig person och måste få prata om känslor ibland. Förstår verkligen inte personer som håller saker inom sig. Tack för att du delar med dig så mycket! Det är så många gånger jag relaterar till dina inlägg och det är alltid så härligt att få kika in på din blogg någon gång i veckan. Blir så glad och fylld av energi när jag läser din blogg. Tack för att du är en sådan ärlig och fin förebild. Det betyder så mycket för mig.
Emotionell intelligens är något som jag tror att få personer vet om vad det är. Personer som förstår sina känslor och arbetar med dem, är en styrka. Dock förknippas känslor i vårt samhälle allt för ofta som negativt. Själv tycker jag att känslor är det bästa som finns!
Varför snapchatar du inte längre? 🙂 Hade varit så kul!!!
Ska bli bättre på det! PUSS!
Jag tror faktiskt att det är olika hur mycket vi känner. Eller det är iallafall vad jag och min bästa vän känt många gånger. Vi båda är extremt emotionella, känner allt så starkt, både positiva och negativa känslor. Men jag tror också att det är väldigt olika hur mycket vi visar utåt. Jag tror också att det kan vara olika beroende på vad det gäller. Ibland vill man säga vad man känner, ibland vill man bara hålla det inom sig och glömma. Vissa är experter på att dölja känslor, andra inte. Vissa har också ett större behov av att utagera vad de känner. Vissa kanske ropar ut till alla vad de känner, andra skriver ett blogginlägg, andra skriver i en anteckningsbok, någon pratar med de närmaste, och någon håller det helt inom sig själv. Det enda som inte är bra är att hålla känslor inom en själv, tror jag, ofta. Jag tror att vi mår bättre när vi får skriva eller prata av oss av vad vi känner. Jag kanske har fel, men mitt liv hade iallafall varit mycket svårare om jag inte sa vad jag kände. Men sen tror jag inte att alla har ett lika stort behov av det, men något form av behov tror jag alla har, egentligen.
Älskar också att prata om känslor, så himla intressant för vi alla är så olika och man lär sig så mycket av att lyssna på hur andra tänker! Älskar också dig och din blogg. Hoppas du får en superbra dag Michaela, puss <3
Tror folk missar att många av oss extra känsliga också upplever glädje starkare. Att vara känslig är inte detsamma som att vara deprimerad. Inte heller detsamma som att vara negativt inställd till allt. Vi bara känner mer än andra, de ca 10% av oss som är HSP, men är nog inte svårare att leva med än andra. Jag måste lita på mina känslor, om jag kör på och ignorerar varningssignaler bara för att passa in i samhällets bild av hur man ska vara, kraschar jag totalt. Vi är alla olika och önskar att vi hade haft större förståelse för även de som inte funkar som oss själva. Kram!
Fint formulerat! Jag läser till psykolog och precis det här förhållningssättet försöker jag arbeta med tillsammans med mina patienter som lider av exempelvis nedstämdhet och stark ångest. Att vara nyfiken inför och närvarande i sina känslor tror jag är jätteviktigt, det hjälper oss att förstå oss själva och våra styrkor och sårbarheter. Vi kan inte välja våra känslor, men vi kan välja hur vi agerar på dem, hur vi hanterar dem och vilken roll de får spela i våra liv. Tycker det är så fint att du tar upp dessa ämnen. Kram!
varför har du slutat med snapchat? 🙁
Åh jag glömmer bort det jämt, ska försöka bli bättre! xx
Ett litet tips är att googla på HSP – highly sensitive person. Min mamma berättade om detta för mig. Finns även ett finns svenskt uttryck – starkskör. Jag har gått runt ca hela livet och trott att det varit något fel på mig, för det har känts som om jag har haft så himla mycket mer känslor än de flesta andra (dock precis som du säger, självklart har jag inte utagerat alla känslor på en gång). Fick som en identitetskris fast tvärtom när jag fick sätta mig in i HSP och vad det innebär. Tror verkligen att alla har känslor – men att det är väldigt olika hur mycket de känns i kroppen och hur mycket de påverkar. Kanske helt ointressant och irrelevant för dig, du kanske inte alls känner igen dig 🙂 iaf, fint inlägg som vanligt. Puss och kram fina Forni
så bra skrivet! du inspirerar och verkar vara en fantastisk person! kör på!
Är så tacksam för att du delar med dig av dina känslor!! <3
Jag funkar precis likadant. Går igenom en herrans massa känslor på en dag, men behöver/vill inte utagera alla.
Tack! Ännu ett underbart inlägg att känna igen sig i. Du är så duktig på att sätta ord på känslor och sånt som så många känner. Jag har alltid varit den ”känniga” och analyserande typen, men inte agerar jag ut alla dessa känslor (så speciellt ofta…). Keep up the good work!
Like Jaimie Alexander said: Never be ashamed of what or how you feel… just be honest.
Här är en som känner mycket, som däremot agerat ut alldeles för lite. Har insett att jag tar väldigt lite plats, bara för att inte råka ta någon annans plats. Jag vill inte göra någon annan illa, men när jag inte tillåter mig att säga ifrån så samlas ju det där inombords. Nu har jag förstått att jag fungerat såhär, och försöker hitta den balansen du verkar ha – ibland agera, ibland låta passera. Det beror på situationen. Jag tycker du verkar vara väldigt sund när det kommer till känslor. Tycker om att du delar med dig, fortsätt med det så länge det känns rätt. Tycker nog att det är alla känslor i den här bloggen som gör den så underbar, det är ju så livet är. Ett känslorus. Minns när Dascha i eran pod beskrev hur hon ibland tänkt på hur jorden borde svämma över av alla känslor. Det tänker jag på väldigt ofta efter det. Det är så fascinerande!
Du är fantastisk Michaela! Det är underbart att du delar med dig om dina känslor vilket gör att man som läsare kan relatera till dig. Fortsätt så! Kram!
Vill bara säga att din blogg är bättre än någonsin! Tack för att du är så klok och vettig mitt i allt det ytliga. Älskar hur du blandar hela livet i din blogg. Fortsätt, dagens bästa bloggläsning är när jag klickar in på din blogg, Michaela.
Kram
DU är fantastisk. Finns inget bättre än att klicka sig in på din blogg efter en lång dag. Kram!
Hoppar ofta över sådanna här långa textinlägg och kollar på bilder.. Men sedan gick jag tillbaka och tänkte ”nääh men vad tusan, läs det!” Läste det och jag blir som alltid, aldrig besviken på dina fina texter. Så enkelt, bart och ärligt! Du har en sådan fin röd tråd i ditt skrivande, att läsa dina texter är lite som att sträcka ut sig på yogamattan sucka av belåtenhet! Kram
Du är bäst Mikaela, tack för att du skriver <3
Jag älskar att du berättar om varenda känsla du känner, som tex nu när jag läste inlägget du talar om i detta, jag satt och läste och insåg att senaste 2 veckorna har jag bara jobbat på som satan, levt på, käkat middag, gått och lagt mig och inte riktigt reflekterat över känslor så mycket. Man har ju sånna perioder, på gott och ont. Och så läste jag och tog en sekund och blundade för att känna efter i kroppen hur JAG känner. Och så bara börjar jag storböla en stund. Sedan var det bra med det. Du påminde väl bara om att man behöver tömma lite ibland och jag hade glömt det. Vimsig kommentar men keep going som du gör för vi alla cybervänner älskar dig!