Jag hade en riktigt fin stund för mig själv i söndags. D var ute på promenad, jag satt själv i soffan och såg reprisen av Så mycket bättre. Som en av de sista artisterna går Lisa Nilsson upp, efter en mycket fin förklaring kring låten, och sjunger så kristallklart. Verkligen bokstavligt talat ljuv musik för öronen. Och jag gråter hejdlöst. Jag tänker på min familj, på dem jag älskar, på att en dag kanske få bli förälder. Jag ser Nicklas ögon tåras på tv:n och det droppar hejdlöst från mina ögon.
Där och då finns den bara där. Den där inspirationen, den känslan, som man aldrig vet när den kommer. Kreativiteten. Det svåraste med att jobba med någonting kreativt, är att kreativiteten måste arbetas fram och när den väl är framme måste den tas hand om. Innan man vet ordet av hinner den försvinna sen annars.
Så jag drar fram datorn, upp med ett tomt blad och precis när jag torkar ögonen från tårar och skriver min första mening på något som i mitt huvud ska bli fantastiskt hör jag nyckeln i låset i dörren. Poff, ögonblicket är förlorat. Den sinnesstämning som jag under en kort stund befunnit mig i, har jag kastats ut ur igen och nu är jag bara en vanlig flickvän som ligger hemma i soffan och tittar på repriser på tvn. Nyss var jag en enastående författare – i alla fall i mitt huvud.
Det är väldigt svårt att jobba kreativt. Jag har glömt bort det. Jag har jobbat med huvudfokus på själva affären i ett företag under så många år, så jag har glömt bort hur omhändertagande man ska vara med kreativiteten. Man ska värna om den som en liten skör fågelunge och man ska absolut inte låta den flyga iväg när den kommer till en. Jag fick i alla fall mersmak och nu längtar jag efter nästa gång jag hamnar i rätt sinnesstämning och får skriva skriva skriva.
Åh jag vet precis vad du menar. Får också sådana infall ibland när jag verkligen bara MÅSTE skriva, men det skräms iväg så lätt. Ibland räcker det att någon ringer och så går tankarna iväg och ögonblicket, som du skriver, är borta. Hur gör man för att ta tillvara på kreativiteten och hålla i den när något stör?
Gud, jag önskar att jag visste… om du vet svaret någon gång i framtiden får du gärna meddela mig! För mig är det verkligen så att något litet kan störa, och då är den borta sen :'(. Suck.
Varför är det då, när jag tagit mig tiden, byggt upp något riktigt riktigt bra i mitt huvud och stängt av allt brus omkring mig som kreativiteten är 0,0000. Och sen, när jag är helt utan verktyg att skapa, jättestressad, upptagen med annat, trött eller bara omotiverad att ta hand om kreativiteten som bubblar i kroppen -det är DÅ det finns där men det kommer inte ur mig. Det borde vara tvärtom. Eller så handlar det om, som med så mycket annat, att sänka sina förväntningar och prestationskrav! Men visst är det viktigt också att låta kreativiteten bubbla sådär ibland utan att hela tiden tänka att en måste ta hand om den på ”rätt sätt”!
Åh!! Jag är inte ensam?! Fast det är nästan så att man önskar att man vore det. För frustrationen och känslan av att misslyckas och förlora än en gång är så påtaglig när kreativiteten försvinner lika snabbt som den kom, det är inget man vill uppleva!! Jag önskar att det finns ett svar på hur man bibehåller den känslan, även när annat pågår samtidigt.. Finns det inte det vet jag inte hur det är meningen att man ska lyckas..
Finaste texten, stämmer så bra
Jag jobbar som dansare och hamnar också de där stunderna av ”flow”, alltför sällan, men det är fantastiskt när det väl händer och hur det bara kan flöda ur en. Jag hittade den här länken som beskriver det kreativa arbetet väldigt bra. Tips! 🙂
http://mobil.dn.se/insidan/kreativitet-kraver-mycket-vila/
Du är så otroligt fin och verkar vara en fantastisk människa. Kan inte du berätta vad du använder för ögonskugga, den är sååå snygg. Ha en fin kväll!
Gud vad jag känner igen mig i det där! Har hänt mig så många gånger. Ibland kan de vara riktigt frustrerande när man lixom skyndar sig till tangentbordet eller pennan för att inspirationen flödar och plötsligt är det bara helt borta när man hunnit dit!
Hej finaste Michaela, min största fråga är varför det oftas är kärlek och misär som tar fram dom bästa orden? Men det är väl då man inser att man är mänsklig.
Jag har alltid älskat att skriva, och jag har en historia att berätta och jag jobbar på den. Startade precis min första blogg, så om du vill dela idé torka med en annan så välkommen <3
/ en alldeles för tankespridd tjej
lipar sönder till låten, håller med dig precis