SUNDAY

IMG_1725

  1. Åh! Forni! Detta är en sån himla jobbig fråga till dig egentligen men jag måste bara få svar.
    Nu när Petra förlovat sig, blir du någonstans avis? Känns det ett uns jobbigt? Eller är du bara rakt igenom glad för hennes skull?

    Anledning till att jag frågar är att även om jag är supertight med mina vänner och att jag älskar dom mest av allt så kan jag bli avis och jämföra mig. Det är så jobbigt! Det kan vara jobb, lön, kläder, relationer osv. Allt möjligt verkligen. Jag vill komma ifrån det så himla gärna, hur ska jag bära mig åt?

    Hur brukar du tänka? Känna? Agera! Ge mig tips!

    Stor kram!!

    1. Hej Emma!

      Inte en procent i min kropp blir avundsjuk på dem jag älskar och deras lycka. Aldrig. Visst kan jag bli avis på om Petra typ köpt en ny Celiné-väska och skrika ”JAG VILL OCKSÅ HA EN!!!” när jag pratar med henne i telefon, men aldrig riktig avundsjuka på det sättet du beskriver. Jag tror att man bara är olika som människor. Jag har haft problem med svartsjuka i hela mitt liv i mina kärleksrelationer, men jag har aldrig varit avundsjuk på familj eller vänner. Det spelar ingen roll var jag befinner mig i mitt liv, jag unnar dem all lycka livet har att erbjuda.

      Jag är otroligt lycklig och jag har allt jag någonsin drömt om i mitt liv, det finns ingen anledning för mig att önska något annat, speciellt inte något mina vänner har.

      Nu vet jag inte hur gammal du är, men kan det kanske ha lite med ålder att göra? Att du växer ifrån det? Annars tror jag bara du måste jobba med det och bestämma dig för att du inte vill tänka avundsjuka tankar.

      Stor kram!

      1. Vet du? Jag känner också ”fy” på mig sjölv för givetvis är detta inget jag någonstans önskar. Men jag antar att drt handlar om att jag är osäker… Typ som ”hon har mkt finare kropp än mig”, ”hon har finare stil”, ”tänk om hennes bröllop blir mkt roligare än mitt”, ”hon får mkt finare lägenhet i inredning för dom har mer pengar” ”hon är mkt roligare å har fler vänner” osvosv. Alltså jag inser ju att jag verkligen behöver hjälp i detta men jag vill också säga att jag ser ju redan ner på mg själv för detta, men kan inte ändra mina tankar hur mycket jag än vill!!
        Ville bara få hjälp i hur man tänker!! Men jag måste väl bli trygg i mig själv men hur blir man det?

        1. Kanske kan du skriva om detta i ett inlägg och be folk tipsa/hjälpa för jag är garanterat inte ensam om det, vilket är tragiskt också.. Som du märker, jag vill verkligen ifrån skiten!!

  2. Hur ställer du dig till att Petra tidigt och så romantiskt friades till , men att din D fortfarande… inte satt en ring på ditt finger?

    1. Hej Lina!

      Jag är givetvis SUPERGLAD för Petras skull! Se inlägget ovan där jag har skrivit lite mer om detta. Markus är precis som Petra – impulsiv och spontan, medan jag och D är lite mer praktiska som personer haha. Vi kommer alltså inte att gifta oss inom närmsta tiden och har ingen brådska med det. Jag vet att D är mannen i mitt liv och det räcker för mig. Jag är så glad att jag får leva med honom och längtar verkligen tills om några år när det blir dags för barn och giftermål, men vi är inte där än.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi