Jag fick en himla intressant kommentar om min helg i bilder nedan som gav mig en tankeställare. Det var en person som ifrågasatte hur jag har make att klaga på min helg när den har varit så fylld av kärlek, närhet och människor jag älskar.
Då får jag dåligt samvete för då kommer jag på att varken ni (eller min kille…) kan läsa mina tankar.
För när jag skriver att det har varit en tråkig och jobbig helg, då tänker jag på allt som har hänt som inte fastnar på bild. Jag syftar på torsdagen där jag fastnade med jobb under kvällen medan alla andra tog långhelg. Jag tänker på lördagsförmiddagen som jag tillbringade med att få skäll från en person fast det inte var jag som skulle få den skiten egentligen (livet som chef ni vet, som jag skrev om igår). Jag tänker på när jag på lördagskvällen ska äta en trevlig middag med min pojkvän och en kollega skickar ett av de otrevligaste smsen jag fått på länge, som gjorde högkänsliga jävla mig så ledsen att jag bara satt och analyserade det där jäkla smset över fyra cigaretter på rad i min ensamhet. På hur min lördagskväll var förstörd, jobbig och ensam, även fast den kanske ser härlig ut på bild med den goda maten och det lyxiga vinet. Jag syftar på mitt lilla bråk med den jag håller kär under söndagen som gjorde mig nerstämd och sorgsen.
Så blir det så fel, för när jag tänker på helgen tänker jag på allt otrevlig som har hänt också, det som ni inte ser. Och de bilderna där allt ser trevligt ut, kanske inte är så trevligt om vi ska gå in på detaljerna runt omkring. Min lördagsfrukost kan ju se underbart mysig ut, men den smakar inte så bra om man kastar i sig den över telefonen medan man försöker lugna ner en person som skriker på en. Det är inte så härligt med lördagskväll och favoritpastan om man äter den med en klump i magen.
Det är jag som glömmer bort sånt. Och så blir jag extra känslig när det är mycket som händer, som nu med jobbet och flytten och allt. Sen får jag dåligt samvete för jag borde förstå att ni inte kan förstå, men jag hoppas att ni kanske förstår lite mer nu. Att en bild säger inte alls mer än tusen ord (inte alla bilder i alla fall).
Ni har däremot helt rätt att jag borde fokusera på att njuta mer av livets lycka än livets jobbigheter. Ska jobba på den delen.
Nu fick jag ett gulligt sms från min praktikant och började gråta haha. Livets känslighet alltså.
En god natts sömn blir skönt. Sov gott mina älskade!
Jag har läst din fantastiska blogg i så många år, och det här är första gången jag kommenterar ett inlägg. Det här var det ärligaste och finaste inlägget jag läst på länge. Ett inlägg som jag tror många kommer att kunna ta till sig av. ”Allt är inte prefekt på bild”. Många läsare, både av din och många andra bloggar, behöver få läsa sånt här för att faktiskt inse att det finns så mycket mer känslor än ”lycka” bakom dessa fantastiska bilder.
Jag älskar din ärlighet! Snälla, sluta aldrig med det. Det behövs fler bloggerskor som dig. Som är modig nog att våga dela med sig av mer än allt det där som är bra. Tack, tack, tack! <3
+1 på kommentaren ovan! Hade tänkt skriva precis samma sak. Tack för din ärlighet <3
+ 1. Tack för att du skriver så ärligt Michaela <3 Många varma kramar!
+1.
Är 18 och fastnar lätt i ”alla bloggare lever perfekta liv” och vilket jag tror många kan fastna i. Jag har sållat ut massor av bloggar men din kommer jag aldrig sluta läsa – just för sådana här inlägg. Tack för din ärlighet. I dagens samhälle där strävan efter perfektion tar över behövs bloggar som dina som är ärliga. TACK!
Jag brukar heller aldrig kommentera, men instämmer med allt på kommentaren ovan. Du är helt enkelt bäst Michaela, sluta aldrig vara du, vi behöver sådana som dig! Tack!
tycker folk neggar mycket här numera, men du verkar ju fantastisk michaela!
bara det att du reflekterar och svarar när du får provocerande kommentarer. du är verkligen i konstant utveckling och det är härligt att se. och jag tror att vi trogna läsare uppskattar att du är ärlig och förklarar.
styrkekramar <3
Usch tycker inte det är okej att få negativa jobbsamtal/sms på en lördag! Jag skulle må jättedåligt av det! Har stängt av jobbmejlen på helgerna för att slippa få jobbstress på helgen. Förstår inte varför inte ni kunde haft det samtalet på måndag istället?
Håller med föregående, tack för att du är så ärlig. Du är en inspiration, hela du! Och en annan som har svårt att visa känslor utåt men gråter inombords om man får en känga från någon runt om – så gör dina ord du skriver att det är okej att visa att man ibland blir ledsen. Och det är positivt att ha nära till sina känslor, man behöver inte dölja allt man känner. Fortsätt vara du! <3
Så tröttsamt med folk som tänker sådär inrutat. Som om ditt liv skulle vara allt som står på bloggen, varken mer eller mindre… Yeah, right. Jag tycker det är fullt rimligt att inte vilja dela med sig av allt på sin blogg, speciellt när man har så många läsare som du har. Jag läser din blogg dagligen och förstår självklart att det finns mer under ytan även om jag inte har en aning om vad. Och det är faktiskt inte min rätt att få veta. Jag gillar när du beskriver det härliga i livet, ljusglimtar i dagarna. Det inspirerar. Sen förstår väl alla som själva mått dåligt någon gång att det inte alltid är som det ser ut. Men jag tycker om att du fokuserar på det fina, för det hjälper faktiskt mig och säkerligen många andra att göra samma sak!
Du är beundransvärd som lyckas behålla så mycket integritet trots att du är så öppen och personlig i dina texter. Det är en bra balans du klarar av. Men du och ingen annan bestämmer var linjen går mellan personligt och privat. Så strunta i dessa missunnsamma människor. Kör på. Kram!
Håller med till 100
hej!
Vill först tacka för finaste bloggen, finns alltid där.
Jag kan känna igen mig i dig på det sättet att jag alltid har haft nära till känslorna. Läser om anknytning i skolan just nu och inser att jag kanske har haft ett otrygg sådan, de sägs att sådana människor ofta är känslostyrda och när de växer upp beskrivs dem som kreativa personer. Man känner en viss separationsångest och osäkerhet, och att man i vissa fall kan skrämma iväg personer ur sitt liv på grund av att man vill ha en sådan stark närhet. Och jag känner igen mig i att man sedan väljer att undvika relationer helt på grund av rädslan för att bli övergiven.
Tror du på att en dålig anknytning till sina första relationer i livet, till sina föräldrar kan vara orsaken till det känsliga beteendet?! För min del så känns det inte som det, mina föräldrar har alltid funnits där för mig. Kanske är det bara att acceptera att man är som man är och att man hade varit exakt samma person oavsett uppväxt eller föräldrar och de erfarenheter man har haft i livet. Vad mer kan detta bero på tror du? Kan ett sådant beteende försvinna?
Hoppas du får en fortsatt fin vecka Michaela! tack igen för den fina bloggen!
Med vänlig hälsning / Sara
Åh, känns som att ovanstående redan skrivit allt jag vill skriva! Du är så inspirerande! All lycka till dig!
Det här inlägget var oerhört fint <3 Älskar att du vågar vara så ärlig om dina känslor och tankar. klart man innerst inne förstår att allting inte är rosenskimrande trevligt hela tiden, oavsett vad någon väljer att lägga ut på bloggen. fast en blogg är lite som med negativ kritik – fast tvärtom – för i vardagen så kan man få 10 komplimanger och 1 dålig, och då är det den dåliga man går runt och mår dåligt av. men i bloggen visar man upp dom där 10 trevliga, och visar inte hur ledsen man är -egentligen – . konstigt det där. ville bara skicka en massa kärlek till dig.
får jag ställa en fråga som jag hoppas att du inte tar som kritik, utan det är verkligen bara av nyfikenhet : ibland när du visar bilder ifrån din helg, så är det ju mycket foton på mat och dryck och utekvällar, mm. kan du känna att du verkligen njuter av det eller är det ett stressmoment att JÄVLAR, måste fota, oj, måste vrida tallriken så det ser snyggt ut, oj, kan du flytta på dig så mitt vinglas syns, mm. alltså är det någon stress i det? kan du göra något en hel helg utan att fota utan att få panik? för jag var lite sån innan med träningen, om jag inte la upp allting på sociala medier så räknades det inte, och fan tog runkeeper om den hade loggat fel när jag kanske sprungit mitt längsta, för då kunde jag ju inte " bevisa det ". till slut frågade en vän mig om min träning endast räknas om andra vet om den, och då fick jag en tankeställare. Så körde en månad utan att lägga upp någonting, och jäklar vad konstigt det kändes. här är jag och springer liksom och ingen vet nåt haha 🙂
jag gillar din blogg jättemycket. gillar hur öppen du är och hur fin du är, på alla sätt.
du verkar vara en toppentjej och all cred och kärlek till dig. <3
Fan va härligt o läsa om hur det egentligen var o kändes.
Men tråkigt med dom sakerna.
Du är så bra!
Första gången jag kommenterar en blogg men ville bara ge dig ett hjärta <3
Att flytta är bland det absolut jobbigaste en människa (läs ett par) kan vara med om. Om man inte har ett fast hem så kan inte mycket avnjutas, kom ihåg det och bli inte rädd om ditt liv fram till flytten inte är som du hade tänkt dig för när ni väl flyttat in kommer ni ha det helt fantastiskt igen – som genom ett trollslag.
Fast alltså nej. Att flytta är inte bland det jobbigaste man kan vara med om. Såklart att var och en har rätt till sina känslor och att man inte kan hålla på att jämföra hela tiden eftersom det ju alltid finns någon som har det värre. Men lite perspektiv skadar inte heller. Att flytta till sin nyköpta bostadsrätt tillsammans med sin partner är inte bland det jobbigaste man kan vara med om. Långt ifrån. Om man tycker det förstår jag att alla vardagliga händelser blir oerhört jobbiga.
Fast bara för att något i det stora är helt underbart, t ex en flytt till ett drömboende, behöver det inte betyda att vägen dit inte kan vara både jobbig och stressig!
<3!
Har aldrig någonsin kommenterat din blogg, men nu kan jag inte hålla mig. Tack fina Michaela för att du verkar vara en sån underbar människa. Har följt dig i några år nu och för varje gång jag klickar mig in här höjs du i mina ögon. Tack och åter tack för att du är du!
du skrev att din helg va tråkig. punkt. o det borde väll räcka för att folk ska förstå att nåt inte va som de skulle helt, och inte tjata fram o nästan ge dig dåligt samvete och liksom få dig att tvinga fram VAD som var tråkigt utan att ALLT SEEEER perfekt ut. bara för att man bara fotar fina bilder, betyder inte det att sämre bilder kunnat fotats eller annat har hänt. trodde alla förstod det. men nej. kramar du är grym <3
<3
Tack för att du inte är mer än människa fina du!
Den här typen av inlägg gör din blogg så bra. Keep going. Jag uppskattar speciellt dessa inlägg med ärlighet, känslor och djup i.
Du är inte ensam om att känna som du gör. Jag är också högkänslig (hsp). Jag kan också, ibland, känna att de negativa upplevelserna och känslorna är det man minns i efterhand.
Ibland kan det vara en tuff utmaning att få omgivningen att förstå varför man känner, reagerar och beter sig som man gör. De ser ju inte kaoset inom en och många gånger delar man inte samma referensramar, t ex högkänslig vs icke-högkänslig m.m.
Är också högkänslig i en tuff bransch! Du är bäst! Kram <3
Visst är det lätt att bara se ytan av allt speciellt i bloggvärlden och alla perfekta bilder. De som följt dig vet ändå hur det ligger till:) Det som kan störa mig ((med livet)) är hur EN liten fjuttig sak kan dra ner en till botten, trots att 15 fantastiska saker hänt samma dag. Var är logiken i det? Önskar dig hur som helst en fantastisk vecka med en ännu bättre helg! Kraam
Vilken bra reflektion! Inte bara i bloddvärlden utan även i ”riktiga” livet är det så viktigt att inse att vi inte är omringande av tankeläsare. Att det ibland krävs att man är tydlig med vad man känner, hur det är och vilka behov man har. För att få bättre förståelse och hjälp och stöd när man behöver det. Jag tycker också att det är viktigt att välja själv, när man vill dela med sig och inte. Man har rätt att få behålla saker inom sig också, OM man vill. På blogg och i liv. Kram!
Bloggvärlden ska det ju vara 🙂
Du gör det igen! Din ärlighet är väldigt fin och tyvärr ganska ovanlig att se. Allt det du gör för andra unga kvinnor är fantastiskt och jag hoppas verkligen att du förstår det. Kram
Du har ju helt rätt i det du säger! Allt kan se perfekt utåt men ändå vara skit. Uppskattar att du ändå gör en ”helg i bilder” även fast du tycker att din helg inte var så lyckad – jag ser det mer som att du är schysst mot oss bloggläsare och levererar material trots allt! 🙂
Hej Michaela!
Jag känner att jag bara måste säga tack till dig, tack för att du är du och är så öppen och ärlig i den här bloggen. Jag är 20 år och har alltid varit en högkänslig person, vilket jag insett först de senaste 2 åren och detta är tyvärr något som inte många pratar om hur som helst vilket fått mig att känna mig ganska ensam om att ha detta personlighetsdraget eller vad vi nu ska kalla det. När andra hur lätt som helst kan skaka av sig saker som händer måste jag ventilera, tänka och bearbeta samma händelse på ett helt annat sätt. Och detta är det inte heller alla som förstår, så ja, jag vill verkligen bara säga tack till dig för att du är så öppen och får mig och troligtvis många andra att inte känna oss ensama längre. Du är en stor förebild för mig och att du även är lik mig på vissa fronter får mig att lättare acceptera mig själv också, if that makes any sense.. Du verkar vara en så himla fin och varm person!
Så hoppas du får en lugnare och bättre helg nästa vecka, det är du värd <3
Uppskattar verkligen, verkligen din ärlighet i det här inlägget ❤
Du blev så mycket mer relatable precis! Kände att vi absolut inte har något gemensamt, men efter det här inlägget så känns du mer mänskligt på något sätt. Det här inlägget gjorde mer för mig än för dig, hoppas det kommer fler sådana här jordnära inlägg.
Så otroligt rent, skört och vackert! Har läst din blogg så länge och det var nog inte förns nu som det slog mig att du faktiskt också har dagar som dem du skrev om, du är som vilken annan kvinna som helst! Love it <3 Identifikation på hög nivå!
Du är så fin, Michaela! Ha en härlig tisdag <3
<3
Kram kram kram!
Love u Michaela! Ärlighet och öppenhet är två vackra egenskaper som du har. Åter bevis på det! <3
En tanke bara, ofta när du visar din helg i bilder framstår dom oftast som perfekta, får ofta en klump i magen då mina inte är så speciella, kanske kan ha en helg i bilder med blandat bra/dåligt? Men det är din blogg å förstår om du vill fokusera på det som varit bra också 🙂 kanske upp till mig att förstå att allt inte är så bra som det ser ut! Bra inlägg iaf 🙂
Många styrkekramar till dig <3
Måste bara säga att jag har en sådan sjuk respekt för att du vågar vara så genuin, öppen och känslig som du är! Och din fina förmåga att sätta ord på just det som många människor inte kan få fram är en otroligt beundransvärd egenskap. All kärlek till dig!
<3 tack
Men åh, du verkar så genuint snäll och underbar Michaela! Har gått och mått piss hela hösten och julen, och de senaste månaderna har jag gått i terapi för att bli av med ångesten som kvävt mig de senaste månaderna (som jag nu i efterhand förstått har pågått längre än så).
Har sett så mkt av mig själv i dina ord vissa stunder, så för mig har det varit självklart att dina vardagsproblem legat där mellan raderna, bakom alla underbara middagar och platser. Älskar det med din blogg, att veta att du också är mänsklig och skör, med ärliga texter om livet, ångest och andra känslor, men samtidigt ändå se att du rår om dig själv genom att unna dig god mat och resor. Dina inlägg har varit som en terapi i sig för mig för de har varit som en ljuspunkt i vardagen att få läsa din blogg efter helgen och se allt fint du gjort (älskar helguppdateringarna!), vilket har bidragit till att jag själv ryckt upp mig och börjat se värdet i vardagen och mig själv igen. Du har lärt mig att även om en dag innehåller en stor mängd skit ska inte det få väga över hur jag uppfattar dagen som helhet. Det är viktigt att lyfta fram små ljuspunkter i vardagen för att lära sig att hantera de dåliga sakerna i vardagen – de dåliga sakerna ska inte få tillåtelse att ta plats i mitt liv! Att få unna sig ett gott glas vin, en extra fin bit kött eller bara en fin tröja eller kaffe ger små lyckorus i kroppen som sakta men säkert tar över den värsta ångesten 🙂
Blir så ledsen och samtidigt genuint förvånad när du skriver att folk är elaka mot dig i kommentarsfältet, kan verkligen inte förstå hur man kan vara elak och hatisk emot dig. Snälla fortsätt som du gör, du är underbar <3 Kram!
Älskade du! Så himla fint inlägg, dels för att du öppnar upp dig och skriver ifrån ditt hjärta men också för att du är så himla fantastisk. Tack för ärligheten, jag fick ett litet annat perspektiv på det hela nu och vet inte riktigt vad jag ska säga. Tack för att du varje dag väljer att skriva av dig på bloggen för att jag ska kunna läsa. Du är bäst. Kram o Puss
Du e ju så himla fin!!!!! Ser upp till dig. <3
Tack för att du finns Michaela!!!
Det är verkligen inlägg som dessa som ger din blogg det lilla extra! Så himla märkligt också att vi om och om igen ”går på” att vackra bilder och små korta utdrag eller sammanfattningar av någons liv skulle spegla helheten… hur som helst, tack för ett himla fint (och lite tröstande på nåt vis?) inlägg men hoppas du slipper otrevliga sms och bråk som gör dig sorgsen på ett tag (även om de hör livet till) nu.
Åh men jag gillar när du skriver om dina härliga helger, just för att få drömma mig bort lite ibland (förstår ju att livet inte alltid kan vara på topp, för vems är det egentligen?) – när jag suttit och pluggat hela helgen i en tysk liten håla, där jag läser min master, är det fint att läsa om din Stockholms helg, blir som att komma hem lite om du förstår vad jag menar 🙂
Det är en tufft att vara chef. Det jag har lärt mig är att skilja på mig som person och chef på jobbet. Kanske kan det hjälpa dig på vägen till att må bättre. Kanske finns det någon chef som kan stötta dig, men vad vet jag 🙂 Kram på dej
du fotade ju fina saker och försökte se ljusglimtarna trots att mkt tråkigt hände <3
inget fel i det, tyder på styrka och självinsikt, och man ska inte pressa sig fram till att berätta om jobbiga saker o konflikter, innan man själv hunnit landa i dem och eller lösa dem. kram till dig, vackra o fina själ, kram anna
är så glad att du tar ner bloggvärlden på jorden igen! det är därför du är så unik och genuint omtyckt. <3
Snubblade precis in i din blogg för första gången, vad fin du verkar vara.