Det här med att ha slut på bränsle visade sig betyda att jag klart och tydligt är sjuk. Idag kom jag in på jobbet på strålande humör eftersom vädret var så härligt, men efter någon timme hade jag sån huvudvärk (trots två treo) och kramper i kroppens alla muskler så gick hem. Väl hemma låg jag i sängen i åtta timmar i sträck, jobbade med datorn på magen och tryckte i mig alvedon mot feber och muskelvärk. Druckit massa färskpressad juice med ingefära och hoppas på tillfrisknande inom kort. Det är sååå tråkigt när man är pigg i huvudet men sjuk i kroppen. Jaja inte mycket att göra åt, bestämde mig direkt för att slopa det dåliga samvetet över allt jag måste ställa in så avbokade jag hela dagen och morgondagens aktiviteter på en gång. Blir jobb från sängen imorgon också för på torsdag har jag fem stycken viktiga möten så då kan jag inte vara sjuk mer.
Jag idag i sängen… helt död haha…
Angående ångest etc som du ibland skriver om.
Dina symptom påminner om mina. Helt plötsligt släcker någon lampan och ångest och tuffa tankar kommer över en. Jag har haft så i flera år och för några år sen så började jag skriva in detta i min kalender. Varje sådan period kom veckan innan mens, dvs pms. Nu finns det något värre som heter pmds och som jag har. Det verkar påminna mkt om det du beskriver när du är nere. Kan va värt att kolla upp?
Svar till A: ändå roligt att du tar upp och uppmärksammad pmds. Jag har också det! Jag tar antidepp veckan innan mens och veckan under mensen då det är som värst. Skönt att höra att det finns fler. Kram!
Kram! Var kommer din persikoorangea tröja ifrån som du har på din bild där uppe till höger? 🙂
Den är från Armani Exchange! Puss!
Jeg vil legge til en fråga: Solglasögonen på samma bild? 🙂 Ha en fin dag!
men fy va tråkigt michaela! Hoppas verkligen du känner dig bättre snart.
åh krya krya och stressa inte att du MÅSTE bli frisk <3
Åh krya på dig fina Michaela!
Vill också bara säga också att jag älskar din blogg, har följt den länge nu. Kram på dig!
Hej! Skriver detta i helt fel inlägg men jag visste inte var jag annars skulle skriva, så jag skriver det här.
Jag är en osäker, (numera, vet ej varför) tystlåten, snart 27-årig tjej som inte riktigt hittat min plats här i världen. Jag vågar inte träffa eller känna något för någon, och så har det varit sen september 2007 då min största kärlek dog. Jag försvann då jag med, iallafall en stor bit av mig. Jag tar inte längre för mig, jag visar ingen entusiasm i mitt arbete, fast jag ÄLSKAR det. Så går jag in här, på din blogg, till någon som jag tror att jag känner och får mig att känna mig trygg. Din blogg gör mig trygg. Sluta aldrig skriva, sluta aldrig att vara du, du är FANTASTISK, och dina ord når närmre in i hjärtat än du tror. Fina Michaela, tack.