Idag är en sån dag där jag har helt slut på bränsle. Jag visste att det skulle ta slut redan i fredags men tänkte bara att då får det göra det då. Men sen i lördags låg jag hela dagen och stirrade upp i taket, orkade inte röra mig från soffan. Trodde att det skulle vara påfyllning, men jag kände mig som en urtvättad disktrasa. När söndag kom var jag vaken från mitt i natten och när jag kom hem efter tv, kalas och shopping ställde jag mig i duschen för ett litet, oskyldigt break down. Bara ett litet ett. Satt ner och kände hur vattnet istället för att ge energi torkade ut de sista få dropparna jag hade kvar. När jag till sist placerade mig i soffan igår kväll hade jag svårt att hålla i mobilen på grund av skakiga händer. Ibland känns det lite som att fast jag gör så mycket hela tiden, har jag ständigt dåligt samvete över att inte göra nog.
När Sarah sminkade mig nere i Loge 1 i Tv4-huset pratade jag med henne om att vara en högkänslig person. Hon är också det, så vi pratar ofta om det. Så sa hon att det är därför jag är så trött – för att jag tar in alla intryck, energier och händelser i så hög grad att när jag till slut lägger mig i sängen om kvällen fallerar min kropp och mitt sinne. Då har jag kört slut på allt jag har och behöver ladda om.
Efter att vi pratat om det så tänkte jag att jag skulle blogga om det här, men sen ångrade jag mig. Det kändes lite… mesigt? Att fortsätta tjata över hur trött jag blir av att leva som den person just jag är (och säkert flera av er). Men så slog det mig att de som har ADHD eller människor som generellt har väldigt mycket överskottsenergi, de får ofta utrymme (upplever i alla fall jag) att prata om det högt. Där får man utrymme för att beklaga sig kring hur jobbigt det är att inte kunna ”stänga av”, men om man är en person som är tvärtom finns inte så mycket utrymme, tycker jag att det känns som, till att prata lika högt. När jag säger att jag är trött känns det som att människor bara tycker att jag är svagare än dem, men så vill jag säga att det är för att jag också är väldigt mycket känsligare. Jag tar in saker i mitt hjärta och i min hjärna maximalt hela dagarna, så när jag väl kommer hem om kvällarna… då orkar jag inte något mer. Jag tror att det kanske är därför som jag inte orkar umgås så mycket med människor om kvällarna längre. Jag behöver kvällarna till att fylla på med bränsle så att jag kan gå hela nästa dag och göra av med den.
Sarah tipsade om en bok som handlar om HSP som verkade intressant, ska posta den här också så fort hon ger mig namnet på den, minns inte vad den hette.
Men nu… Nu ska jag gå på möte och när jag kommer hem från jobbet ska jag stänga av allt, bara hänga med mig själv och min kanelbulle som väntar där hemma.
Hannah och Amanda pratar en del om HSP i sin podd, och känner verkligen igen mig i det de säger. Skulle verkligen vara intresserad av att läsa den boken! kram på dig fina michaela <3
Jag är precis likadan och vi är INTE svaga. Vi upplever bara livet lite mer än andra. Orkar oftast inte heller umgås med folk efter jobbet och blir jättestressad om jag inser att jag har för lite egentid någon vecka. Är just nu särbo och pojkvännen vill att jag flyttar in, men jag är så trött efter att vi har umgåtts en helg att jag tycker det är skönt att komma hem till mitt. Inte för att jag inte älskar honom eller inte vill hänga med honom, jag behöver bara mer egentid än de flesta för att ladda batterierna igen. Annars blir det totalkaos och stress i kropp och ffa huvud. Jag har hund och är glad att jag har ett giltigt skäl att stanna hemma med henne på kvällarna, även om det inte borde behövas. Är så glad att du som stark, framgångsrik kvinna tar upp det här. Fortsätt med det, älskar att du är så ärlig och erkänner att allt inte är toppen hela tiden. Stor kram
Bra att du ändå väljer att skriva om det tycker jag. Väldigt bra till och med. Det finns en väldigt tydlig norm över vad som är rätt sätt att vara och rätt sätt att leva idag upplever jag, och även om man själv inser att man inte på något vis måste leva upp till den normen är det också lätt att bli självkritisk och undra varför man inte kan det. Tack för att du som förebild för många vågar stå för den DU är. På grund av det kanske fler också vågar det. Det hoppas jag.
Alltså Michaela, en människa som du finns det inte många av vad jag ser och hör. Ibland kan jag fantisera dig att komma från en helt annan epok(tid) från denna. Skulle kunna planera dig in i epoken romantiken på 1800 talet. Då människor yttrade främst med känslor och passion för de dem tänkte. För att de ord du omvandlar till meningar, allt blir bara så vackert. Det är bara så fantastiskt, du är fantastisk. Du uttrycker dig så fint i skrift, och i tal. Och man märker att du är passionerad till det du säger, du är inte någon som bara gör detta för publicitet. Och idag är nog tyvärr detta unikt. Men det är fin vinst. Jag har inte alls samma erfarenheter eller upplevt det du gjort på mina 16 år. Men trots det så känner jag så som dig. Meningarna du skriver är inte något jag bara läser och sen går vidare med mitt liv, utan jag känner det du skriver, när du skriver om sorg. Då känner jag sorg, skriver du om kärlek. Då sprudlar de bara om kärlek inom mig, lite läskigt faktiskt. Jag hoppas på en dag att träffa dig, att bara sätta mig ner och prata och diskutera hade ju vart en dröm. Men tills dess, ha en super måndag. Låt ingen trampa på dig idag, eller någon dag. Och slösa ingen energi på det som inte gör det lycklig. Även fast det inte är de enklaste, lättare sagt än gjort. Super kramar från Felicia !
Har du läst det här om att vara introvert eller extrovert? Jag som är mer åt det introverta hållet känner så igen mig i detta! Att jag uppskattar att få komma hem om kvällarna efter en lång dag för att få samla på mig ny energi inför morgondagen.
Du är fantastisk. Det är INTE mesigt att blogga om sitt mående, utan modigt. Jag känner PRECIS likadant och har fått diagnosen Generaliserat ångestsyndrom. Jag kände först igen mig själv i symptomen och därefter gick min läkares funderingar i samma riktning, trots att vi inte pratat om det. Det du beskrivit i detta inlägg är själva definitionen av Generaliserat ångestsyndrom, det går att läsa mer om det på 1177. Namnet kan låta skrämmande men för mig var det en lättnad att veta och kunna göra något åt det/lära sig förhålla sig till det. För övrigt så sjukt att jag just damp ner i soffan med en kanelbulle, efter att inte ha klarat av att hålla ögonen öppna på dagens föreläsning. Man är aldrig så ensam i sin situation som man tror.
Känner igen mig och jag är likadan själv. Finns både fördelar och nackdelar med att vara så som person men vill även höja ett varningens finger för att du kan ha lättare att bli utbränd på riktigt. Har hamnat där själv nämligen. Är man igång mycket hela tiden och känner att man aldrig gör nog i kombination med känslospröten man har ute som också suger energi varje dag så är det lätt hänt. Vila och dra ner på kraven är ett tips från mig och andas rätt och tänk på att verkligen slappna av kroppen dagligen.
Vill bara tillägga att jag förutom medicin och KBT har fått recept på medicinsk yoga. Det är ett program där man kör minst ca 20 min hemma själv varje dag och som verkligen ska hjälpa. Tänker att det är något för dig! Jag har precis börjat. <3
Michaela – läs boken ”Drunkna inte i dina känslor” – så fantastisk!
Säger som Sophia – läs boken ”Drunkna inte i dina känslor”. Den fick mig att slutligen inse att jag är en ’highly sensitive person’, sensitivt begåvad sedan födseln. För en stor och stark begåvning är det, som också gör att vi HSP-personer emellanåt tillfälligt tar slut och behöver lugn för att ladda om. Kram!
Jag är precis likadan, har jag varit med människor en dag så måste jag få kvällen för mig själv annars fungerar jag inte. Jag blir totalt utmattad. Men det är som sagt både positivt och negativt, för samtidigt så känner jag att jag lägger märke till små detaljer som många andra missar. Sedan är ju dessa känslostormar inte alltid det roligaste heller, men det finns styrkor att se även i detta. Kram
Du anar inte hur styrkande det är att läsa dina välformulerade inlägg om detta för någon som också är högkänslig. Det är så sällan man pratar om det öppet. Jag känner igen mig så mycket i det du berättar. Man måste tillåta sig att ta det lugnt och ladda om efter stunder med mycket intryck, även om det betyder att man inte är produktiv precis hela tiden. Du är så beundransvärd och varje gång jag besöker din blogg får jag sådan härlig energi. <3
Likadan. Och jag är snart 19 år. Det är ju nu man ska leva! Lite så känner jag men har ingen ork alls när jag kommer hem på kvällarna.. Du är en fantastisk förebild och jag känner en extrem lättnad över att jag inte är själv med att känna som vi gör. Tänka sig, inte någonstans är man själv. Ganska häftigt ändå. Kram
Michaela, du är inte HSP utan en människa! Att jobba fulltid och sedan springa på event, middagar, fester, inspelningar – självklart blir du trött! Och självklart blir du ledsen för småsaker när du är trött. Det är helt normalt och jag tycker det är jättetråkigt att man ska behöva kalla sig för HSP för att det ska accepteras. Otaliga människor går hem efter jobbet, tar det lugnt och kanske har 1-2 aktiviteter planerade på helgen. Du verkar ha ett fullbokat schema dygnet runt. Släpp det! Acceptera att människor inte är gjorda för så mycket stress. Våga säga nej. Du är inte sjuk.
Amen! Mycket klokt sagt! Huvudet på spiken!
Jag är också exakt likadan och tycker det är så jobbigt när andra inte förstår hur jobbigt det faktiskt är att vara en sådan person. Jag kan inte träffa människor hela tiden efter jobb och skola och bara umgås med alla möjliga, min energi räcker inte till det, jag är helt slut och kan ofta bara umgås med en kompis ca. 2 kvällar i veckan, jag behöver kvällarna till att ladda om och vara i min egna värld.
Det jobbiga är ju att jag får så dåligt samvete pga detta, då jag inte kan träffa kompisar HELA TIDEN som andra liksom kan, och ingen förstår min stress inför detta. Jag kan tycka det är jobbigt att bara svara på ett sms för det tar upp så mycket av min tankekraft… Jobbigt!
Mamma säger att man lär sig med tiden att stänga av och ta in mindre intryck, så jag hoppas det blir bättre när jag blir äldre för detta är jättejobbigt…
Tack för att du bloggar om detta så man känner sig mindre ensam! <3
Du har fått så långt hår! Hur gör du för att få det växa så? Jag provar med allt utan resultat 🙁
Hej!
Jag har känt igen mig i dig sen jag började läsa din blogg (när du stod hemma i huset med flickiga klänningar!). Precis som du är jag en HSP och det är en hel vetenskap. Vi tar in intryck, känner mer och starkare än andra och oj vilken känslomässig berg- och dalbana vi ständigt befinner oss i. Jag läser just nu ”Drunkna inte i dina känslor – en överlevnadsbok för sensitivt begåvade” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Riktigt bra! Var det inte den Sarah tipsade om så tycker jag ändå att du ska läsa den. Vi är inte konstigare än andra, men bara lite annorlunda.
Och inte annorlunda på ett dåligt sätt. För jäklarns vad jag gillar dig, din blogg och din inställning till livet. Kram!
Testa bara att inte ha världens mest fullspäckade veckor hela, hela tiden. Har aldrig läst en blogg som stressar mig mer, du verkar ALLTID ha något att göra. Alla andra vilar upp sig på helgerna, du verkar gå i 200 km/h dygnet runt. Alla hade blivit slutkörda om dom fick testa leva efter dit schema under en månad. Säg bara nej, och våga ta det lugnt 🙂
Jeg har etter MANGE ÅR endelig forstått at jeg er introvert og HSP – og at det er ingenting feil med å være noe av det. Er sosial, elsker folk og være der det skjer, men for hver utekveld osv må jeg ha 2 hjemmekvelder / egentid. Ellers kjennes det som at jeg holder på å dø. På en måte hater jeg mine HSP-sider, jeg vil kunne være på en fest uten å hele tiden uroe meg for om folk har det bra eller ikke (klassisk eksempel). På andre siden er det juh noe av det som gjør meg til en bra person også, at jeg er bra på å se andres behov og være der for mine venner osv. Men – uten at jeg tar ordentlige pauser og får pusten tilbake, er det helt umulig å være i balanse…
Så unne deg noen break downs i blant, det gjør litt ont men det går over + at det hjelper en til å forstå hvordan man skal juggle egne følelser litt bedre 🙂
beklager om dette ble litt mye norsk, men måtte bare kommentere for jeg kjente igjen meg selv så veldig i det du skrev 🙂 Du er en stor inspirasjon på så veldig mange måter <3
(fikk btw HSP boken til jul, den er såå bra men les ikke alt på en gang – er mye man må smelte;))
det är så inspirerande att läsa alla kommentarer. mest för att jag själva känner igen mig i HSP, som jag första gången hörde om i Amanda och Hannas podd. det är så skönt att höra att man inte är ensam. så nu ska jag kolla upp den här boken ”drunkna inte i dina egna känslor”, som jag såg två personer tipsade om i kommentarerna. för mig var det väldigt skönt att du skrev om det här. som flera andra skrivit till dig, tycker om hur du formulerar dig och ja vad ska jag säga mer än tack<3 tack att du valde att skriva ut det! modigt som någon annan sa.
Det är därför din blogg och hela du är så bra. Är också en känslomänniska, vilket kan vara både bra och lite jobbigt men att prata om och berätta om hur man mår och känner tror jag bara är till det positiva. Att skriva av sig behövs, att det dessutom kan glädja andra är ju bara hur bra som helst.
Känner så igen mig. Jag känner mig nästan lite dålig för jag inte har överskottsenergi och inte orkar lika mycket. Att jag måste ha egentid för att överleva, att jag inte kan springa på i 180 eller att jag känner mig kvävd när jag har för mycket i kalendern. Idag ska man hela tiden klara av att ha en full kalender och man ska göra saker bara för att inte för att man mår bra av det. Tack för att du tar upp det.
Åh jag är exakt likadan och har via en vän fått tips att läsa på om det. Jobbar i en klädbutik med väldigt fokus på service och det är nog inte ultimat jobb om man är en högkänslig person eftersom jag tar in alla stämningar och känslor från andra rakt in i mitt hjärta så jag är totalt slut när jag kommer hem. Har nästan gått in i väggen pga det tror jag…
som jag såg att några skrivit där uppe, läs ”drunkna inte i dina känslor”! från att ha undrat om det liksom var något fel på mig, till att få förklaring och känna igen sig i saker på varenda sida. så bra tyckte jag!
Så härligt att du skriver om det och som så många andra kommenterat, du är inte ensam! För mig känns det som att jag går på högvarv på jobbet och tar in allting medans andra går på halv-varv och bara uppfattar hälften. Jag är grymt trött i stort sett varje dag efter jobbet och helgerna är till för återhämtning. Blir ofta kallad för ”Sveriges yngsta pensionär” för att jag alltid är så trött men det gör inte så mycket. Jag kör all-in när jag väl gör något men sedan vill jag bara sätta på ”off-knappen” och ladda om.
Kram!
Fortsätt skriva öppet om det, det är viktigt för oss som känner likadant och att man inte är ensam om det!!
Kram
Michaela…! Jag har i många år arbetat med rehabilitering av långtidssjukskrivna. De symptom du här beskriver kan mycket väl vara början på utmattning. Nu måste du vara oerhört rädd om dig så du inte hamnar där, för om du fortsätter så här kan det bli en mycket lång och tuff väg tillbaka. Många unga drivna personer tror att det går att köra på för fullt, ”jag klarar allt”. Man tror även att man får tydliga varningssignaler innan. Men har man aldrig varit där förut så känner man inte igen signalerna. Plötsligt en dag kommer du inte upp ur sängen eller kan inte ta det där steget över tröskeln till kontoret. Kroppen har slutat fungera.
Det låter som du måste rensa en hel del i din kalender och skapa dig tid för vila och lugna aktiviteter som du mår bra av. Superviktigt NU!
Ta nu hand om dig! Kraaaaaam
Äter du ordentligt? Man kan få skakningar av det annars. Vet inte om de går att säga detta på ett snällt sätt men… Du ser ohälsosamt smal ut och ändå är de flesta bilder i din blogg mat. De går iiinte ihop sig riktigt. Skulle din ämnesomsättning ändrats SÅ markant kan de handla om hormonrubbningar och problem med sköldkörteln. Stämmer in på psykiskt ohälsa och skakningar med. Kollat upp det?
Fast hur kan du ge henne en sånhär kommentar till den här typen av text? TÄNK, snälla?!
Gud vad sjukt. Jag känner EXAKT samma som dig. Har alltid känt att jag gör normalt mycket på dagarna, men är heeeeelt slut på kvällarna. Mina vänner som gör precis lika mycket som mig om dagarna blir inte alls trötta, men jag har noll energi kvar. Har inte kunnat beskriva denna trötthet tidigare men det är för tusan precis såhär jag känner! Är liksom…. Slut. Utan att ha gjort något extra jobbigt. Du måste skriva ut vad den boken heter! Kram.
Men gud, jag känner igen mig exakt i vad du skrivit för något! Skönt att veta att man inte är ensam. Skulle vara underbart om du skrev lite mer om detta. Tack för en fin blogg.
Känner igen mig, skönt att man inte är ensam. 🙂 behöver också egentid för att fylla på med bränsle
Jag har läst om det är med att vara en högkänslig person, kände personligen att mycket passade in men vågar liksom inte säga att det är något annat än inbillning, hur fick du reda på att du är högkänslig? Bara nyfiken såklart och du måste inte berätta.
Hej!
Har läst din blogg i säkert 8 år och gillar verkligen utvecklingen, att få följa dig bli en cool affärskvinna:) Mitt mål är också att komma dit, men jag tog en annan väg än du. Är 26 år och i början av min karriär, har bara jobbat heltid sedan i juni, innan det pluggade jag på universitet i fyra år. Jag har så klart jobbar under sommarloven i olika perioder. Men det som är synonymt för alla de perioder i mitt liv då jag jobbat är att jag blir så trött! Jag tycker verkligen att det är så jobbigt att jobba, jämfört med att plugga. Jag är definitivt en HSP person och har vetat det länge, men har verkligen inte tänkt på att min trötthet skulle komma därifrån för än jag löste din text. När man pluggar kan man ju ta en dag hemma mitt i vecka och bara jobba på i sin egen takt och komma i från alla yttre intryck. Men när jag arbetar 8-17 alla vardagar kan känna mig helt inlåst ibland. Vill inget hellre än att bara stänga av allt surr nån dag mitt i veckan.
Hur som helst vill jag bara säga, tack för alla dina texter och din härliga blogg. Tack för att du fick mig att inse varför jag ibland bara vill ligga kvar i sängen trots att jag trivs på mitt jobb och gillar det jag gör. Kram!
Tack för att du skriver så fina och meningsfulla inlägg! Känner igen mig mycket väl i det du skriver och att det inte alltid är accepterat att känna så, men vi är många och får försöka se det som en tillgång.
Sluta aldrig skriva denna typ av inlägg, det är dessa som gör din blogg så speciell. ❤️
klart du ska skriva om det!! så många som känner igen sig och tror vi alla mår bra av den lilla peppbubblan det blir t.ex. här i kommentarsfältet. <3
tack michaela för att du får mig förstå saker jag inte kan inse själv. jag är så lik dig. och du hjälper mig så mycket. du skulle bara veta!
känner igen mig!
Hej! Snälla skriv mer om hur du känner och hur du mår. För mig känns det bra att du visar dessa saker, för du är min idol. Vetskapen om att du mår precis som jag ibland, gör att jag känner mig stark. Tack. Jag är ofta trött, måste vila och ta dagar då jag bara är hemma och inte sminkar mig eller har några måsten. Det vi måste inse är att vi är som vi är, vi får vara tacksamma att våra kroppar funkar så bra som dom gör. Det är inte helt självklart. Jag känner mig ofta misslyckad då jag måste säga nej till jobb, middagar, fester mm. Men bara att inse och vara glad för hur mycket min kropp klarar av och njuta av det fina en hemmakväl kan ge en. Puss<3
Hej Michaela! Den här boken är också superbra och handlar om HSP: ”Hitta din plats, andas in”
Du är inte ensam <3
Åh! Så skönt att läsa detta, man är inte ensam! Då känns allt lite lättare.
Du är så klok michaela! En sån förebild!
Jag är likadan. Boken du eftersöker är säkert ”Drunkna inte i dina känslor” – en riktig överlevnadsguide! Skriven av bl a bästa krönikören Maggan!
Jag har slutat läsa de flesta bloggar men din kan/vill jag inte sluta läsa.
Tack för det för det här var det jag behövde läsa. Du är så lik mig på så många sätt…eller jag är lik dig. Spela roll, vi är många som känner mycket.
Minns när du skrev om rädsla för nya relationer..där är jag nu. Det svänger likt jag vet inte vad. Bubblig lycka blandas med tårar och jag vet knappt vad jag ska göra. Börjat gå i kbt och känner mig som en frän kvinna, orkar och vill så mycket med jobbet (är grym, precis som du!) och sen brister det ibland. Idag hann jag inte ens ut från tunnelbanan innan tårarna kom..
Hur som, vet inte ens om du läser.
Sluta aldrig skriv om sånthär. Det är därför jag följer dig. All lycka!! Kram
Hej tjejen. Ja det är okej att vara rädd och att känna mycket, men tycker verkligen du gör helt rätt i att prata med någon om det! Så skönt ibland när man får lite svar. Och skönt att hänga här i bloggen med massa andra som känner likadant, så man slipper känna sig så ensam 🙂 Puss
gud vad jag känner igen mig! Har så många gånger undrat om det är något fel på mig. Har så nära till mina känslor ibland och kan verkligen förbanna mig själv över det. Är heeeelt slut när jag kommer hem och beundrar folk som orkar ”hitta på” saker dygnets alla timmar. Vad skönt att höra att det är fler som känner precis såhär! Känner även igen mig i det du skrev för några inlägg sedan om att du kan bli irriterad för småsaker hos folk i din närhet. Har tränat bort det en hel del men ibland kommer det såklart smygandes ändå. Sen går det lite i perioder och har man mycket som ska göras runt omkring blir det ju tyvärr lätt att bägaren rinner över.
Du är en så grym förebild och så himla BRA som skriver om sånt här. Vi får försöka se det som en grymt positiv egenskap att vi har lätt att känna för och med andra människor, för det är ju en helt underbar egenskap på många sätt. Ha en fin vecka Michaela. Kram!
Alltså, jag brukar inte läsa bloggar alls faktiskt, men då och då så går jag in på din Michaela – du är ju helt fantastisk kvinna!
Detta inlägget gav mig faktiskt lite ro i själen. Jag känner ofta likadant och det är skönt att veta att man inte är ensam. Jag känner igen mig i din text ännu mer just nu då jag för tillfället bor i Asien. Mitt jobb här är väldigt spännande, mycket av arbetet går åt till att gå igenom rapporter om de framgångar – men även motgångar – som landet och befolkningen i landet jag befinner mig i möter. Detta är stundtals väldigt tungt, samtidigt som jag försöker göra det bästa av situationen och inte bara se det negativa. Men efter jobbet, och även på helgerna känner jag att jag inte orkar socialisera – jag orkar bara inte. Här så har man dessutom inget brett urval av vänner, och som vanligt utomlands så hamnar man ofta till en början i ”svensk gänget”. Det är en av svenskarna som alltid är snabb på att kritisera att jag ofta inte är med, att jag inte följer med och ”krökar” och att jag därför är tråkig etc. – killen fattar uppenbarligen inte… och inte är han speciellt skön heller. Jag orkar verkligen inte lyssna på hans skit mer, har du något tips på hur man tacklar en sådan situation? Jag känner nämligen att denna personen tar ännu mer av mitt energiskafferi som redan är ganska tomt
Ta hand om dig och fortsätt skriva dina fantastiska inlägg
Jag brukar inte kommentera, men just på det här inlägget kände jag att jag måste det. SNÄLLA fortsätt skriva om detta! Jag har perioder då jag bryter ihop varje kväll i princip, och vet inte anledningen. När jag går in på din blogg så ser jag att du verkligen sätter ord på mina känslor. Och det får mig att inte känna mig ensam om mitt problem. Tack! Du får mig att kämpa vidare. Kram <3