I morse på nyheterna pratade de om bristen på lärare i Sverige. Gud så ledsen det gjorde mig. Man har räknat ut att år 2020 kommer det att fattas 55 000 lärare i Sverige vilket kommer att resultera i större klasser, mindre uppmärksamhet till eleverna och en utbildning som bara backar bakåt. Det smärtar mig.
Jag har alltid älskat de flesta lärare som jag har haft under mina skolår. Jag vet att vissa avskyr lärare, eller avskydde dem under sina tonår, vilket jag till viss del tycker är otacksamt. Att vara lärare är ett av de mest otacksamma jobben en människa kan ha. Lite som att vara förälder. Givetvis finns det lärare som är mindre bra, men så är det inom alla yrkesområden. Det finns mindre bra poliser, servitriser och bloggare också. Och givetvis är det okej att inte avguda just dem som inte är bra.
Innan jag halkade in på den banan som till slut gav mig mitt jobb och min karriär, var jag fast besluten om att bli gymnasielärare. Tanken på att få lära personer som är på väg ut i livet någonting tycker jag är alldeles fascinerande. Om jag någon dag tröttnar på mediebranschen, kanske när jag är 40 år eller så, då kan jag utbilda mig till lärare och jobba med det tills jag går i pension. Det är aldrig för sent för att byta bana.
I alla fall, jag satt och undrade i morse vad man kan göra för att få flera människor att bli lärare i Sverige. Vad har ni för idéer? Då och då åker jag taxi med personer som är utbildade till lärare fast i andra länder, finns det inga möjligheter att ge dem jobb som lärare i Sverige? Jag förstår att man kanske måste gå en utbildning för att vissa områden skiljer sig beroende på land, men är inte det en möjlighet? Kan man marknadsföra läraryrket annorlunda?
Eller är det helt enkelt så att det är ett så otacksamt jobb att inte tillräckligt många orkar med det? Hur ofta sa du tack till någon av dina lärare under din skolgång?
Jag hade en svensklärare i gymnasiet som jag tyckte mycket om, Annika hette hon, och jag pratade ofta med henne. Allt ifrån berömde hennes nya frisyr till bad om råd eller frågade hur helgen var. Alla brukade snacka om att jag var så jävla smörig och fick bra betyg bara för att jag smörade för lärarna, det är ta mig fan det dummaste jag hört. Det är väl inte att smöra, det är väl vett och etikett? Varför ska man inte vara trevlig mot människor i sin omgivning? Fattar fortfarande ingenting när jag tänker tillbaka på min skolgång och hur vissa tonåringar betedde sig.
Hmm jag vet inte, jag har bara inte kunnat släppa det här med lärare under dagen. Tycker att de behöver få mer klappar på deras axlar. Då kanske fler skulle vilja jobba som det också. Eller?
Gud vad tråkigt att höra om lärarbristen! Jag har två goda vänner som utbildar sig till förskolelärare samt gymnasielärare och verkar trivas riktigt bra men säger att det är hårt och slitigt när de väl är ute på praktik. Föräldrarna ställer höga krav på lärarna och ifrågasätter varför barnen inte fick toppbetyg. Jag fick höra att en lärare fick ett telefonsamtal där föräldern skällde ut henne. ”Nu sitter mitt barn och gråter eftersom hen inte fick MVG, vad ska du göra åt saken?”.
Många föräldrar tror också att det är lärarens ansvar att uppfostra deras barn, delvis så gör de ju det men syftet är ju att de ska lära barnen de olika ämnen i skolan och inte fokusera på vett och etikett. Det tycker jag föräldrarna borde engagera sig i, vill de inte umgås med sina barn?
Jag håller med dig om att en del var riktigt elaka mot läraren. Vi hade en fantastisk lärare andra året i gymnasiet som lärde mig att räkna med negativa tal (Vilket jag började med redan i 6an men aldrig förstod) och hon gav sig inte förrän myntet föll ner och hon såg att jag förstod hur jag skulle tänka.
Hon hade ett dåligt rykte från sin tidigare klass och därför ansåg många av mina klasskamrater att det inte var värt att ge henne en chans och började ifrågasätta allt hon gjorde från start. Det slutade med att vi hade ett möte med matteläraren, vår huvudlärare och hela klassen. En elev skrek att matteläraren var dum i huvudet och då sprang hon därifrån gråtandes! Det är hemskt hur vidrigt människor kan bete sig. Jag är glad över att jag hade så bra och passionerade lärare just i gymnasiet. De är verkligen underskattade! Gud vad mycket de har lärt mig.
Högre löner.
Ja högre löner, vi behöver inse att desto mer vi sparar in på skola och offentlig sektor för att kunna sänka våra skatter desto sämre villor får våra lärare och desto sämre blir utbildningen. Så det är en prioriteringsfråga, några hundralappar mer i plånboken efter skatt eller satsa på Sverige välfärd. Men såklart kan man även starta fler privata skolor och iaf se till att rika som har råd att betala för bra skolor åt sina barn..
Jag studerar faktiskt till gymnasielärare just nu! Det är till att börja med 5 år att studera och de medför ju också mycket studielån, sen är inte lönen speciellt bra alls för de arbetet man faktiskt gör och de åren man faktiskt studerar. De är vell de 2 sakerna jag kan komma på.
Åh, vad fint skrivet Michaela! Jag studerar till gymnasielärare i svenska och samhällskunskap och jag blir så glad när människor uppmärksammar yrket på det sättet som du nyss gjorde! Det tråkigaste med utbildningen är att man från olika håll; media, personer i ens omgivning eller faktiskt andra lärare får höra så mycket klagomål brister o.s.v., vilket såklart får en att tvivla på om man valt rätt. Jag vill ju blir en inspirerande och passionerad lärare som hjälper mina elever att växa och det är så skönt att för en gångs skull få lite positiv pepp på det man gör! Tror säkert att din svensklärare uppskattade ditt beteende i gymnasiet! 🙂
Ha en fin helg, Michaela!
Hej! Jag har nyligen startat en blogg med ett aktuellt ämne som handlar om viktuppgång. Har länge saknat en blogg med det syftet medan det finns massor med bloggar ang. att gå NER i vikt. Jag skulle uppskatta om du tog dig tid att kika in på min blogg och säga vad du tycker för flera människor är i samma sits som jag och jag vill att det uppmärksammas på samma sätt som viktnedgång. Tack på förhand 🙂
Om ett halvår är jag färdigutbildad högstadie-lärare. Antagligen den lärargrupp som är mest otacksamt att vara inom. Men jag vill det verkligen.
Jag tor det som behövs är att politiker Lyssnar och Samtalar med lärarkåren. Det känns mycket idag att eftersom alla har gått i skolan har alla en åsikt och tror sig veta bäst om skolan. Personligen tror jag att de personer, lärare och rektorer etc, som varje dag år ut och år in befinner sig i skolan, är de röster en först och främst ska lyssna till.
Lärarutbildningen behöver stämma mer överens med hur skolan ser ut, och lärare borde få vara lärare och lägga sin tid på att undervisa istället för att lägga all tid på dokumentation.
Sen är såklart lönen en viktig fråga. Många personer är inte sugna på att plugga fem år för att få en skitlön när de istället kan plugga färre år och få mer betalt inom andra yrken.
Fint och viktigt att du lyfter detta! 🙂
Tack fina Michaela för att du uppmärksammar detta oerhört viktiga ämne! Jag arbetar som gymnasielärare i svenska och trivs jättebra med mitt yrkesval. Jag lägger ned mycket tid på mitt arbete och framförallt att skapa förtroendeingivande relationer baserade på en god inlärning och respekt mig och eleverna emellan. Ibland slås jag ned över din bittra och uppgivna syn som finns på läraryrket och tyvärr måste jag säga att media har varit med och skapat bilden. Ofta är det också människor som inte haft en god skolgång som basunerar ut sina skolminnen som kanske upplevdes för 30 år sedan. Skolan i dag är inte som den var för 50 år sedan, på gott och ont. Läraryrket är ett kreativt, roligt, stimulerande och framförallt lärorikt jobb! Varje dag är den andra olik vilket utvecklar din förmåga att bli en effektiv problemlösare och du måste hela tiden hålla dig a jour med samhällsutvecklingen för att möta elever där de är. Att jobba i team med eleverna är en viktig framgångsfaktor som lärare. Jag skriver mycket om det på min blogg (kategorin ”jobbet”). Som andra skriver måste lönen upp med tanke på hur många år man faktiskt studerar till att bli lärare – men den bästa löneförmånen är att se ens elever utvecklas och den bästa uppskattningen kommer från dem – inte från media, samhället, föräldrar eller diverse PISA-undersökningar. Det är eleverna du jobbar med och för. Tack Michaela för en jättefin blogg som jag läst i många år. Tror du skulle bli en jättebra lärare, du har ögat för dina medmänniskor! Ha en fin helg, kram!/C
Åh vad glad jag blir att läsa detta 🙂 Jag läser till mellanstadielärare och kunde inte vara lyckligare över mitt yrkesval. Att jobba med barn är helt fantastiskt! De är idérika, smarta, ställer frågor som vi vuxna drar oss för att ställa, de är bestämda och ibland svåra men framförallt så är de helt underbara.
Läraryrket är ett kreativt yrke med mycket ansvar, jag älskar att skriva och vill gärna bli författare en dag, jag har också ett öga för estetik och tycker om samhälle och politik. I läraryrket får jag det bästa av alla världar. Jag får använda min passion för skrivandet, samhället och politiken och kombinera det med estetiska lärprocesser – om jag ska lära eleverna om stenåldern är det helt upp till mig att bestämma HUR vi ska jobba med det. Det finns plats för oerhört mycket kreativitet, man kan använda bilder, teater, musik, men också texter, diskussioner och andra arbetsformer.
Dagarna är OTROLIGT varierade, du vet aldrig vilka berättelser eleverna bär med sig den dag de kommer till skolan och de lektioner man planerar kommer alltid att överraska och ta nya vändningar. Jag har varit ute på praktik nu och varje dag har eleverna fått mig att både skratta och tänka till. Herregud, det finns så mycket positivt att säga om läraryrket, jag vill att fler ska fatta hur otroligt kul det är! Och viktigt.
Det som jag tror folk ser som ”negativt” är väl lönerna, jag har dock inte valt läraryrket för lönen utan för att få ha ett jobb som jag längtar till. Så om någonting bör förändras är det väl primärt lönerna. Man utbildar ju sig ganska länge, som någon skrev ovan. Mellanstadielärare (som jag blir) är fyra års utbildning och då kan man tycka att det är rätt otacksamt att just lärare får så dålig lön, om man jämför med andra yrkesgrupper som utbildar sig under kortare tid och får bättre betalt. Men som sagt, jag väljer inte yrket för lönen, dock kan jag tänka mig att det skrämmer bort andra.
Det som också irriterar mig är att den svenska skolan ständigt utsätts för nya grejer, som ett himla experiment. Förhoppningsvis kommer lärare och skolan att få högre status i framtiden, som det är i många andra länder. Just nu tror jag bara att hela skolverksamheten har ett dåligt rykte och det gör nog att många inte lockas av att jobba som lärare. Men jag vill verkligen pusha för att det är ett fantastiskt roligt och viktigt jobb. Det är verkligen att göra skillnad varje dag. Alla vettiga människor där ute borde överväga att bli lärare 🙂
Hej! Jag har sökt runt lite på internet efter en positiv syn på läraryrket eftersom jag kommer plugga till det själv. Tack för uppmuntran, såhär känner jag också. Ofta blir jag så ifrågasatt att jag själv tvivlar på min uppfattning om läraryrket. Även om jag inte lyssnar såpass till andras uppfattningar så är det skönt att inte behöva stå på sig så mycket på egen hand utan läsa och höra från folk som älskar yrket och inte bara klagar. Det gör ju saker och ting lättare 🙂
Mvh/Sandra
det är så viktigt att du skriver det här, blir glad av det! det där med att ”barnen/ungdomarna är vår fram tid” är verkligen sant, och det ligger så mycket i det. vi borde värna om lärarna, så våra elever får en bra start på livet och går åt rätt håll. det handlar om förutsättningar, inställning och att få drivkraft till att göra bra saker för än själv och andra. lärarna kan bidra med så mycket, och med mindre uppmärksamhet på eleverna blir det inte bara stökigare i klassrummet utan även när de går ur skolan..
Jag pluggar till gymnasielärare i engelska och filosofi, och som någon skrev tidigare så är det klart att lönen absolut borde vara högre! Men med det sagt så tror jag inte att de som faktiskt väljer att bli lärare inte väljer det yrket pga lön eller dylikt, utan väljer ett yrke som en faktiskt brinner för. Jag är klar om ca 1,5 år och ser jättemycket fram emot att komma ut i skolan ”på riktigt”, även om det samtidigt är oerhört skrämmande med allt ansvar. Tack för alla fina och intelligenta inlägg du skriver! Kram
Tack för du uppmärksammar detta! Jag är 26 år och jobbar som förskollärare. Det är SÅ kul jobb men tyvärr så får man inte vara med barnen lika mycket som man önskar. Det är mycket pappersarbete och för stora barngrupper idag! Många barn med speciella behov som behöver extra stöd men som vi inte kan ge. Jag blir så ledsen att vårt land inte kan förändra detta. För det påverkar barnen när de sedan börjar skolan. Allt handlar om PENGAR hela tiden nej vi kan inte handla in det för det saknas pengar eller nej vi kan inte uppfylla det pga något annat osv. Jag hoppas verkligen det blir en förändring i framtiden! Trevlig helg! Kram
Jag själv läser till förskollärare och har jobbat på förskola och i skolan. Och jag känner verkligen att vårt yrke är underskattat. Hur hårt jag än kämpar mig blodig för att försöka förklara för folk att jag inte sitter på min feta röv och ”passar barn” hela dagarna så verkar det som att folk inte lyssnar eller orkar bry sig i alla fall. Vi i förskolan har en läroplan precis som skolan.
Läraryrket över lag är slitigt och man får sällan uppskattning för sitt hårda arbete. Det är påfrestande både psykiskt och fysiskt många gånger, och lönen är väl inte att hurra för direkt. Vilket är så himla tråkigt! Och bristen på lärare i framtiden gör säkert också att många blir avskräckta då förhållandena på så sätt blir ÄNNU sämre för lärarna. Höj lönerna och framförallt lyssna på lärarna! Känns oftast som att man pratar för döva öron.
Tycker du har så rätt och säger som någon annan nämnde här över. Den långa utbildningen (och höga studielånen) i förhållande till den (relativt) låga lönen för lärare tror jag är en påverkade faktor. Högre lärarlöner skulle nog göra stor skillnad
Och precis som någon sa så väljer antagligen de flesta inte läraryrket pga lönen utan för att de brinner för det och vill göra skillnad för barn och unga, vilket säkert också gör att man inte prioriterar att betala högre lön, precis som för sjuksköterskor, undersköterskor, poliser m.m. Som valt att jobba med människor. Kram!
Åh va glad jag blir över att du tar upp detta!!
Jag läser till lågstadielärare, en tuff 4-årig utbildning. Är så trött på alla som tar sig rätten att dissa mitt val av yrke. Får höra kommentarer av ”vänner” och bekanta som undrar vad f*n jag behöver läsa i 4 år för att bli lågstadielärare och varför jag inte valde läkarlinjen som är ”bara” ett år längre men sååå mycket bättre betalt. Folk verkar tro att det är ett jobb som vem som helst skulle kunna hoppa in och göra, det är nog det som är problemet. Statusen.
tack igen
Tack! Blir så glad att du lyfter detta och faktiskt skriver något positivt om läraryrket. Jag är utbildad 1-6 lärare + förskola och jobbar just nu i förskolan. Jag älskar mitt jobb och önskar fler kunde ha din syn. Tror många tröttnar på yrket pga bristen på uppskattning och de knappa resurser som finns.
Jag är 25 år och är utbildad lärare. Jag har läst i 4 år. och jobbat i 2 år. I lön får jag ut 16500kr/månaden. Bara där, katastrof??
Jag är på jobbet i 9-10 timmar mån-torsd och 7-8 timmar på fredagar(tycker att jag är värd att gå hem lite tidigare då :D), alltså ca43-44 timmar/veckan PÅ jobbet. Sen är man ju aldrig riktigt ”ledig” om kvällarna/helgerna som lärare.. Själva undervisningen är den lättaste delen i arbetet, man har ju tusen andra saker, som pappersarbeten osv som ska göras.. Sen har man i princip aldrig någon rast heller, det är något barn som gör illa sig, de bråkar, man ska knyta skridskor, knäppa jackor osv.
Så ja, det är ett väldigt otacksamt arbete. Det är sällan man får en klapp på axeln. Och vem kommer tacka en för allt slit man har gjort?
MEN det är ett helt fantastiskt yrke. ÄLSKAR MITT JOBB. Kan inte tänka mig att jobba med något annat! Så det är ju värt allt slit och lite i lön… Men lite uppskattning både lönemässigt och med ord vore ju inte helt fel =) =)
Hej!
Va roligt med någon som lyfter fram läraryrket som något positivt. Det är verkligen ett viktigt yrke.
Jag jobbar som SFI-lärare och det är det bästa valet jag har gjort i livet. Den tacksamhet och bekräftelse från eleverna man får varje dag, gör att jag nästan alltid går hem med ett leende på läpparna. Det är roligt att träffa människor från olika kulturer och med olika livsöden och lära sig något nytt varje dag. De lär mig och jag lär dem.
Tyvärr är lönen lite för låg med tanke på hur länge man behöver studera. Sedan är det tyvärr mycket negativ publicitet om skolan idag. Det finns ingen status i yrket.
/Kajsa
Höjda löner helt klart. Det har blivit till något slags välgörenhetsjobb. Tror att många avstår att bli lärare just pga det. Och klart att lärare känner sig otacksamma när de får en sådan låg lön! Utan lärare har vi ju ingenting! Bilden av läraryrket måste förändras. Och för att få människor att bli lärare måste yrket i sig bli mer attraktivt – högre löner och bättre villkor. I nuläget är det, som du säger, alldeles för få som utbildar sig till lärare, och många som pluggar till lärare gör det bara för att dom inte kommer in på någon annan utbildning (man kommer in på lärarutbildningen om man skrivit typ 0,1 på högskoleprovet, eller hur var det?). Man vill ju ha lärare som verkligen brinner för yrket!
Åh det här är ju så intressant! Roligt och viktigt att höra många lärares/lärarstudenters tankar om saken.
Tycker överlag att det är rimligt att ingångslönen speglar längden på utbildningen, så även för lärare som läser 4-5 år, kanske mer om man ska specialutbilda sig?? Sen kanske möjlighet att göra nån slags karriär inom yrket? Har haft både superbra lärare och riktiga skitlärare som inte rättar prov ens till kursens slut, och känner att de bra lärarna borde premieras på nåt vis. Sen är det förstås väldigt svårt att bedöma, då t.ex. betygen kan vara så otroligt missvisande! Tycker det verkar vara en press på lärarna att dela ut bra betyg pga konkurrensen mellan skolorna, och det blir ju så himla himla fel. Sen också om elever får dåliga betyg är det lärarnas fel. De är så fast mellan alla olika viljor känns det som. Nä, all respekt till lärarna som gör ett av samhällets viktigaste jobb!
tycker överlag att dessa samhällsjobb såsom polis, brandmän, sjuksköterskor och lärare är katastrofalt underbetalda. Lärare får arbeta en massa övertid och sjuksköterskorna är underbemannade och får ha 8-12 patienter var (!) och springer runt som brända illrar på avdelningen. De får kriga för att ens få 25.000 kr i ingångslön och då jobbar man oftast 3-skift vilket är extremt slitsamt mot kroppen i längden. Satsa mer på välfärden och gör dessa arbeten mer värda än vad det faktiskt är idag! Det är inga som vill utbilda sig inom dessa otroligt viktiga yrken pga arbetsbelastningen och lönen.
Vad glad jag blev av det här inlägget Michaela. Jag är 20 år och nästa sommar har jag avklarat en fyraårig lärarutbildning. Jag har alltså pluggat fyra år för ett slitigt jobb men låg lön. Men någonstans i mitt hjärta vet jag att det kommer vara värt det, för jag vill förändra och det ska jag. Jag ska inte acceptera en låg lön, massa administrativt jobb, att behöva ta hem jobbet osv. Jag blir lärare för att ge min klass livslång kunskap och en underbar plats att vistas på större delen av sina dagar. Ibland ångrar jag mig, önskar att jag hade valt något coolt sälj jobb eller något annat jobb med hög lön. Men någonstans så vet jag att det kommer vara värt det, men villkoren för lärare måste som du säger förändras. För just nu är lärares status så låg att jag nästan skäms för att berätta vad jag pluggar till.
Fastnade för det du skrev om lärare som har utbildning från andra länder. Här är ett par länkar om problematiken:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=6088802
http://www.hd.se/nyheter/sverige/2015/02/08/vill-jobba–sinkas-av-handlaggning/
Statusen på läraryrket måste höjas. Jag har hört att i Finland erbjuds bara de bästa i varje klass att bli lärare, på så vis blir det något av ett prestigeyrke. I Sverige är intagningen på lärarutbildningen så låg att intagningspoängen från högskoleprovet är lägre än om man skulle gissa på samtliga frågor (!). Detta är givetvis inte (de blivande) lärarnas fel och jag har tyvärr ingen bra lösning på hur man ska komma tillrätta med problematiken kring för få lärare samt kritiken de får utstå.
Högre lön så klart. Har en klasskompis på universitetet (läser en helt annan linje) och hon har läst ett år på lärarprogrammet, men hoppade av för att hon vet att det är dålig lön. Och hon skulle verkligen passa som och bli en bra lärare, så det är synd.
Jag jobbar som förskollärare. För några år sedan jobbade jag med de äldsta barnen och kunde inte tänka mig att istället jobba på en småbarnsavdelning (1-3år). Hamnade på en sån avdelning ändå tillslut TACK och lov. Kommer inte gå tillbaka till större barn om inte barnens attityd ändras. Barnen är obeskrivligt otrevliga. Käftar emot, slåss och har tappat all vett och etikett. Det är inte bara på den förskolan jag arbetar på utan har vänner och bekanta som upplever likadant. Tyvärr..
En bra sak är att sluta skriva att det är hemskt att jobba i skolan och att det är ett av världens mest otacksamma jobb. Det höjer inte statusen på yrket. Att höja istället för att sänka. Vem vill jobba på en arbetsplats som hela tiden utmålas som ett hemskt ställe att vara på?
Lönen kan vara en faktor att göra det mer attraktivt men forskning visar på att lönen inte kommer högst när man väljer yrke och arbetsplats. Där kommer möjlighet att påverka själv och meningsfullhet. Idag tjänar en grundskolelärare i snitt ca 35 000 kr/mån i Stockholms stad och en gymnasielärare i samma organisation ca 39 000 kr/mån. Jag vet inte om det räknas som lågt eller högt. Det beror på vad man jämför med.
Jag vet inte var du har hittat din lönestatistik, men 39 000kr i snitt tjänar inte en gymnasielärare i Stockholm. Enligt SCB:s statistik inom Stockholmsområdet är medellönen för en gymnasielärare i allmänna ämnen 29000kr/mån.
Såg också det där. Hemskt… Men samtidigt så förstår jag människor som är i min ålder som inte vill. Först är det väldigt många år för att utbilda sig och oftast är det många som vill ut i arbetslivet direkt efter skolan. Sen tror jag det största problemet är just lönen. Och det är synd. Jag hoppas att lärare ska få en bättre lön för det jobb dom faktiskt gör, ett fantastiskt jobb som många ser ner på tyvärr.
Jag läser till f-3 lärare och trivs jätte bra! Dock får jag ofta förklara varför jag vill bli just lärare, det är då trist att behöva förklara mig. Större krav på de som söker sig till lärarutbildningen, högre löner och mindre klasser. Jag är otroligt glad och ödmjuk inför mitt val av yrke och anser att lärare har en stor roll i ett barns liv! Jag jobbar inom vikarepoolen och har praktik på skolorna i min stad. Där ser jag en helt annan dynamik än när jag gick i skolan, det är så stora klasser och lärare som inte brinner för sitt yrke eller barnen. Så när jag är färdigutbildad så ska jag bli den bästa läraren jag bara kan, där barnen känner trygghet och glädje.
Det sjukaste är att det är så fruktansvärt enkelt att komma in på lärarutbildning men mer än 50% hoppar av utbildningen för att den är för svår. Jag tror att det kan vara ett problem. Att det är så himla mycket ämnesstudier, men så lite prat om barnen och pedagogik. Jag drömmer om att bli högstadielärare med matematik som huvudämne, men jag har inte orken nu att läsa in matematik D för att sedan plugga på högskola i 4,5 år och sen jobba för 24000 i månaden. Det går liksom inte ihop för mig. Då pluggar jag hellre ekonomi i 3 år. Latheten tar sorgligt nog över ibland.
Tyvärr tror jag bara att det finns en sak att göra för att attrahera fler människor till läraryrket; höja lönerna. Jag har full förståelse för att man väljer bort ett så slitsamt yrke av den anledningen. Jag tycker att läraryrket är ett av de absolut viktigaste yrkena som finns och att det är så undermåligt avlönat är helt sjukt.
Hej Michaela!
Jag har ganska precis läst halva min grundlärarutbildning (lågstadiet). Från början var vi 60 studenter i min klass, nu är vi strax under 30. Det finns mycket som behöver förbättras i lärarutbildningen. Vi läser 4år- och tar studelån för ca 100 000/år, och saknar dessutom många kunskaper när vi tar examen, speciellt i de pedagogiska ämnena. Jag har valt det här yrket pga att man får så otroligt mycket tillbaka av barnen i de yngre åldrarna, jag tycker det är kul att lära ut och jag älskar barn. Det skrämmer mig att vi kommer ha sån lärarbrist, kanske kommer jag inte orka jobba som lärare efter några år pga bristen på resurser, dålig lön och stress? Tror att svaren på frågan om hur man får in fler lärarstudenter är: höja lönerna, förbättra utbildningen och försöka ge samhället en annan bild av lärare där vi inte är underlägsna. På så sätt kommer fler söka utbildningen och det kommer finnas fler resurser i skolorna för att hjälpa alla elever på bästa sätt och förhoppningvis lätta lite på tyngden på lärarens axlar.
Kramar till dig!
Jag tycker det är väldigt individuellt om varför man vill bli lärare och jag som är en lärarstudent tycker bara det finns goda insikter i läraryrket. Jag bryr mig aldrig om vad samhället säger om yrket och vad andra skulle säga. Fokusera på det jobb du brinner för så kan man komma långt. Min dröm är att få bli lärare och vara en vettig människa som gör nytta. Så enkelt är det. Jag tror om man innerst inne håller fast sin dröm så kan man också påverka sin omgivning och samhället. Om ingen idag fattar så kommer det lösa sig om ett par år. En tidsfråga bara. Kom igen alla blivande lärare, låt oss bevisa, sätta ribban för status eller lön eller förebild etc.. Se ljuset och ge oss själva en mjuk klapp i våra hjärtan, räcker gott 🙂
Woho! när jag har sett dokumentärer och läst självbiografier har det alltid handlat om människor som gör något oväntat, initiativ som andra inte tror på. Man kan rätt sällan vänta in att få grönt ljus från samhället för att våga göra det man själv tror på 🙂
You Go girl
/Hälsningar en blivande lärarstudent i mellanstadie
Eftersom jag också gick i Nacka gymnasium vet jag vem Annika är, hade henne som mentor under mina gymnasieår. Bra kvinna det där, skönt att du också uppmärksammade det! Och även hela den där frågan och debatten bör verkligen lyftas också. Du känns som rätt person till att öppna ögonen för flera och få dom att tänka till. Det är nog det som krävs för att det ska kunna bli någon förändring – att man verkligen pratar om ämnen som dessa. BRA Michaela!!
En bra grej tycker jag är satsningen #sverigesviktigastejobb
som försöker få fler unga att vilja jobba inom välfärden, typ som lärare eller sjuksköterskor. Finns på FB, Instagram o Twitter!
Jag skulle gärna bli lärare av alla de positiva sakerna det för med sig, men drar mig för det eftersom jag har två personer väldigt nära mig som båda avråder mig från att bli det. Ena blev utbränd och den andra kunde inte längtat mer till pensionen just på grund av alla otacksamma och rent ut elaka personer som är kaxiga och otrevliga. Lärare behöver definitivt bli mer uppskattade – för de gör ett otroligt viktigt jobb och borde även få rejält höjda löner. Utan bra lärare har vi ingen framtid. Väldigt bra att du tar upp det här, det är viktigt att höja frågan! 🙂
Högre lön helt klart! Som det ser ut idag tjänar de flesta lärare aldrig något på sin utbildning (d.v.s. deras livslön är lägre än för en person som endast gått gymnasiet). Om man ska lägga ner fem år på att utbilda sig till något, vill man väl ändå att det ska vara något som lönar sig?
http://www.saco.se/vara-fragor/lon-och-livslon/livsloner-for-olika-utbildningar/
Bra inlägg. Nu kommer ett långt;) Jag är från Danmark, men utbildad i Sverige, jobbade på svensk gymnasium ett par år innan jag började jobba på ett dansk gymnasium, där jag jobbat i 8 år. Nu bor jag i Sverige med man och barn samtidigt som jag har distans kurser i Danmark. Det är stor skillnad att jobba i Danmark och Sverige, båda när det gäller lön – tjänar 37000 +7000 i pension innan Skatt (danska kroner dvs. runt 46000 SEK). Sedan jobbar jag extra åt staten där jag varje halvår rätter tentar (i Danmark ger inte läraren slut betyg utan en extern examinator), och det ger runt 60000. Så här ser det ut i många andra länder bland annat Finnland och Schweiz, där jag har vänner som jobbar. Men det handlar för mig inte bara om lönnen, utan också om att att det finns ett seriöst system. Jag läste som tur är mina ämnen (som jag är sjukt nöjd med) innan pedagogiken, vilket var väldigt bra, för sist nämnda läste jag med blind ögonenen – herregud vilket skämt lärare utbildningen är. Det finns absolut mycket bra lärare, men då handlar det om att de har läst som jag, eller bara är bra från början, för den utbildningen är pinsam. Så här behöver man steppa upp. Mina kolleger i Danmark har pluggat 6 år samt två pedagogik för att bliva gymnasielärare, så här ser man redan hur det finns enorm skillnad i kunskap (ja, jag hade tur att få jobb med bara 5 år på bänken). Därför hänger lönnen såklart med. Det finns också det faktum att mina elever aldrig kan charma sig till bättre betyg, det är deras kunskap de bedöms utifrån. När jag jobbade i Sverige, hade jag rätt så många tjejer, som bad om högre betyg (har även en kompis som blivit tillsagt av rektor att ge en elev högre betyg – hello Ryssland). Sedan är nivån lägre i Sverige på gymnasiet, inte att danskarna är smartare (för det är de definitivt inte), men det är mycket svårare att få högt betyg (jag hade NV klasser där över hälften fick MVG – hade aldrig hänt med de danska målen). Nu har jag engelska främst, och här gäller det att kunna analysera samma texter som jag läste på universitetet (har psykologi som andra ämne och här tycker jag inte SE och DK skiljer sig anmärkningsvärt), i Sverige ska man liksom kunna föra en samtal för att klara nationella målen (ok överdrivet, men du har läst engelska på gymnasiet så du fattar – ni läste väl inte inte om Charles Dickens och Hemmingways berättareteknik direkt).
Jag ville bara poängtera att de länder som Sverige jämför sig med har helt andra system, som är mindre marxistiske, och där respekten är högre. Men tro mig DK har samma problem i grundskolan (0-9), där utbildningen är sämre än i Sverige, och därför har väldigt lite respekt bland befolkningen, och tjänar hälften av mig. Sedan ska jag inte prata med alla föräldrar, och då jag bara har distans elever, ska jag inte kämpa med alla diagnoserna i klassrummet – mina diagnos kids kan sitta hemma i lugn i ro och fokusera. De med Aspergers, ADHD brukar att få sjukt höga betyg. Men sällan får de något bra utav att sitta med 25 andra i ett trångt klassrum och bara må skit. Herregud, så mycket man kan säga om detta, men börja med att se efter utbildningen, mindre byråkrati, mer respekt, och mer LÖN. Sedan be Aftonbladets medarbetare om att ställa sig o undervisa i ett klassrum i Rosengård och Björklund med såklart;)
Jag halkade in på spåret att jobba som lärare för några månader sen. Jag har universitetsutbildning men är inte lärare och nu undervisar i idrott på en skola med åk 3-6. Efter en dag på det nya jobbet var jag i chock, har barn idag verkligen så lite respekt för lärare och varandra? Jag ville sluta redan efter två dagar och kunde inte förstå hur man vill utbilda sig till lärare. Nu när jag jobbat på skolan i 4 månader har jag en helt ny förståelse för yrket lärare, det är mycket mer jobb än jag tidigare trott! Och ansvar men framförallt fostran. Ibland känns det som föräldrar skickar barnen till skolan i tron om att all fostran ska ske i skolan. Det känns som det läggs en stor förväntan på lärare, men vart försvinner föräldrars ansvar i detta?!
Jag kommer nog inte fortsätta vara lärare i framtiden, som sagt, dåliga löner och jobbet är inte attraktivt.
Håller med dig precis!
Min pappa är lärare samt specialpedagog och han tycker det är det mest givande jobbet man kan ha. Han har då hand om personer i skolan som hamnat snett i livet, har svårt att hålla kvar motivationen och gör allt för att hjälpa dessa att lyckas. Och när folk sedan lyckas, så säger han att det inte finns någon bättre känsla än just den. Jag tror att om läraryrket, som du säger hade marknadsförts på ett annat sätt hade det lockat fler och flera att vidare utbilda sig. Hade lönerna höjts samt statusen på jobbet, så hade fler fått upp ögonen tror jag. Självklart är inte pengar allt, men med slitet och det ständiga arbetet en lärare lägger ner på varje elev, för varenda prov läraren rättar, för varje lektion en lärare förbereder, så tycker jag att man ska känna att man verkligen får utgivning för det. I detta fall en högre finansiell utgivning. Läraryrket är enligt mig ett av de värdefullaste och viktigaste yrket i vårt samhälle. Utan tvekan på topplistan bland läkare och doktorer.
Som många redan har påpekat är läraryrkets låga status det största problemet. Om lönerna höjdes skulle många delproblem som leder upp till det här stora problemet lösas. Höjda löner innebär att fler skulle kunna tänka sig att bli lärare, då många inte vill bli det på grund av låga löner. Att fler kan tänka sig att bli lärare leder till högre söktryck på lärarutbildningarna vilket i sin tur leder till högre krav på att komma in. Det här leder till att mer kvalificerade personer kommer in och kan utbilda sig till lärare. Sammantaget kommer det här leda till en högre status på läraryrket. Att lärare ska ha högre löner är dessutom en självklarhet med tanke på utbildningens längd och vikten för samhället att det här yrket utförs på ett bra sätt av kvalificerade personer, som många redan har påpekat.
Hej! Jag finlandssvensk och 18 år. Jag skulle jättegärna utbilda mig till klasslärare eller ämneslärare i Finland, och då senare jobba förstås som lärare. Nu har jag dock valt att söka till ett annat område i stället för i Finland är det absolut inte brist på lärare, tvärtom. Det är jättesvårt att få fast antällning, till och med vikariat är svårt att få. Vet många som tänkt så som jag att man i stället utbildar sig till något annat än att vara osäker på om och isåfall när man får jobb.
Skulle heller inte vilja vara lärare i Sverige eftersom jag hört att eleverna där är väldigt stökiga, saknar respekt för lärarna och har dålig inställning överlag till skolan. Dock är detta bara saker jag hört… Kan bra vara att jag har fel?
Kände bara att jag ville lämna en liten kommentar om detta och kanske det var intressant för dig att läsa. Tänk hur olika det kan vara, trots att Finland och Sverige annars är rätt lika.
Vill också säga att jag älskar din blogg och du verkar vara superhärlig! Kram
När jag tänker efter hade jag hemskt gärna jobbat som gymnasielärare i svenska. Men det har liksom aldrig varit ett alternativ eftersom fem års studielån är mycket att betala tillbaka med en relativt låg lön.
Vad glad jag blir att du tar upp detta ämne. Jag arbetar själv som förskollärare och pluggade 3.5 år på högskola för att bli det. Min pojkvän som ”bara” läst gymnasiet anläggning tjänar bättre än mig. Detta visar på hur samhället prioriterar de som läser till lärare. Lönen och det administrativa arbete skulle behövs minskas för att flera skulle vilja bli lärare. Jag älskar mitt jobb, du ger mycket men får mycket tillbaka av barnen och viss del föräldrar. Vi fostrar ju trots allt morgondagens medborgare vi borde få lite mer beröm för det. / Sofie
Jag är 27 och jobbar som gymnasielärare. Min skola har små klasser på Max 20 elever och det är en god sammanhållning i skolan. Med mindre grupper sen man eleverna lättare men de ser även en själv mer känns det som. De märker direkt om man sminkat sig annorlunda eller har nya jeans. Vissa frågar hur man mår och ber om råd om saker även utanför ämnena jag undervisar. Jag önskar att alla lärare fick ha sådana förutsättningar som jag och mina kollegor har. Läraryrket är fantastisk och jag tycker mycket om alla mina elever!
Jag har jobbat 43 år som lärare. Jag började på lågstadiet och älskade mitt jobb. Vi hade lagom stora klasser och grupptimmar. Man hann med alla. De sista åren har jag jobbat med elever som har diagnoser inom autismspektrat. Nu är jag i en grupp på högstadiet med samma problematik. Det som slår mej är att fler och fler ungdomar blir utslagna. De orkar inte med skolan helt enkelt för fritiden är viktigast för dem och då blir det tungjobbat. Jag älskar fortfarande mitt jobb och tänker jobba till 67 årsdagen. Jag känner mej behövd.
Hej! Jag har pluggat 4.5 år till gymnasielärare och jobbat som lärare i 3 år. Nu har jag slutat med det eftersom jag inte fick tid att planera mina lektioner i lugn och ro. Jag hade jämt lektioner (ca 15 lektioner i veckan på 80% deltid), folk sprang in och ut ur arbetsrummet och babblade högljutt utan nån respekt för de som försökte arbeta, det var alltid ont om kurslitteratur och kopiatorerna strulade alltid när man inte hade tid. Allt var alltid ens eget fel när det var ledningen som egentligen hade ansvar för hur arbetssituationen var. Jag fick mest högstadiejobb och bara visstidsanställningar. När jag självmant valde att upphöra anställningar blev rektorerna sura och gav inga rekommendationer. Dessutom förberedde inte min lärarutbildning mig för det riktiga arbetslivet. Fokus låg på vidare universitetsstudier och på mobbing osv. INTE på att undervisa elever i de ämnen jag läste!
Jobbar som gymnasielärare sen 6 år tillbaka i engelska och historia. Älskar mina ämnen och tror det är viktigt för att känna att det är kul. Mitt jobb motiverar mig alltid, varje dag och även om stress och för lite tid för planering och bedömning/för mkt tid till administration är en faktor så är det aldrig någonsin långtråkigt. Ingen dag är den andra lik. Men statusen måste öka och arbetsbördan minska så lärare får möjlighet att göra det dem ska göra, undervisa.