I hela mitt liv har jag låtit mitt inre hav av känslor blåsa upp på grund av andra människor. Jag har låtit andra människor bestämma över min glädje eller min sorg. En stilla dag på havet som bytts ut mot dödande storm. Jag har låtit mina tankar vara min chef, istället för att vara chef över mina tankar.
Jag har låtit hela min person sväva fritt utan någon som helst kontroll. Det har fört med sig otaliga konsekvenser.
Den senaste tiden har jag försökt bli herre över min hjärna. Jag har förstått att det är svårt, och mina misstankar besannades. Det är svårt att äga sina egna tankar när man levt tjugofem år med att hyra ut dem till små monster i hjärnan.
Jag är fortfarande en så liten, ung och skör människa. Jag har fortfarande så många år kvar av att lära. Men jag tar steg. Varje dag tar jag steg i rätt riktning gentemot den människa jag vill vara. Jag gör snedsteg, jag är inte mer än människa – men jag är medveten över min person.
Jag har förstått att jag faktiskt själv kan välja hur jag vill må. Jag kan välja min lycka och jag kan välja var mina tankar ska vandra. Till det mörka eller mot det starka. Jag behöver inte vara ledsen så ofta. Jag kan hitta styrkan inom mig som tar mig till glädjen.
Den styrkan har vi alla inom oss.
Kom ihåg: You make you happy.
Avslutar den här fredagen med elva minuter ren inspiration signerad Beyoncé! Ni måste verkligen se det här klippet.
Du skriver alltid så träffsäkert. Som så många gånger förut känner jag igen mig i det du skriver, till hundra procent. Tack för en underbart fin blogg, kram!
beyoncé ♥
Tänkte på det här igår. Jag är bipolär. Ibland känns det som att jag går i sirap och bara vill lägga mig och dö. Ibland är jag glad, driftig och vill hitta på saker. Jag kan säga att jag inte kan kontrollera detta, trots medicinering.
Det jag kan göra är att när jag är speedad och märker det (ibland händer det) så tvingar jag mig själv att åka hem och ta det ”lugnt” och när jag mår skit gör jag mitt bästa för att ta en promenad, träffa nån, gå och simma eller bara se en film/serie.
Ibland går det, oftast inte. Känslorna är lika starka som hunger om jag skulle likna det vid något. Det går att ignorera ett tag eller äta något lätt men till slut måste man ge efter.
Har man inte bipolär sjukdom eller så är det antagligen lättare att ”ta rodret” igen. Det här är varför jag inte tror på att alla har lika möjligheter i livet. Vi är alla människor men vi har olika styrkor och svagheter. Därför är jag tacksam att jag kan få ekonomisk hjälp så att jag också kan klara av skolan trots att det tar ljusår längre än 3 år för mig.
Tacksam att jag inte blir jagad med blåslampa ut i arbetslivet där jag ännu inte hör hemma, för jag har också rätt till en utbildning och inte slava i Fas3 eller dyl. som andra psykiskt sjuka jag träffat gör. (Finns såklart de som klarar av ”vanligt” arbete med.)
Det är så lätt att snacka men när man sitter i skiten själv blir det en helt annan sak. Klart man ser efter sin egen lycka men alla har inte samma förutsättningar, så bra att vi fortfarande hjälper varandra i det här landet.. hoppas det inte försvinner i ”jag jag jag”-andan.
Svar till sniff:
fint! ♥ önskar dig det bästa sniff.
åh vackert!
Hej! Kul att du kollade in min blogg det betyder så mycket! Tack!
Fortsätt att peppa, dela med dig av dina lärdomar och uppmuntra dina läsare! 🙂 Det gör skillnad.
Tack för du delar med dig utav hennes underbara klipp, oj vad det tar i hjärtat! Hon är så grym och klok, verkligen jätte klok och jordnära. Kan känna igen mig mycket i vad hon säger, om att alltid försöka göra alla andra nöjda och vad du skriver om att låta andra påverka ens känslor. Men det har jag också tagit ett kliv ifrån och utvecklas hela tiden mot det bättre, jag vet mitt egna värde och det gör mig stolt över mig själv!
Kram
Först vill jag bara tacka för din fantastiska blogg och säga att jag älskar när du skriver så naket och ärligt! Det är så fint, träffsäkert och berörande!
Och sen vill jag även säga att det känns som att ”Vem gråter vid din grav” har gjort intryck på även dig, stämmer det? En fantastisk bok! Stort tack till Lin och dig som tipsade om den!
Svar till Ellen:
Jag kan nog säga att den har varit omvälvande för hela min person. Du vet ibland när det känns som att något verkligen var meningen? Det var verkligen meningen att den boken skulle hamna i mina händer vid den tidpunkten den gjorde det. Jag läser fem tips om dagen och varje dag växer jag som människa. Vilken tur att Lin tog med den till vår podd-inspelning och att jag snodde den efteråt.
Tack för att du läser!
♥
Svar till forni
Det är så sjukt att du säger just så. Både min mamma och jag läser den och jag berättade just för henne vad du hade svarat och hon sa att hon kände precis som du, att det var meningen den här boken skulle komma i hennes händer just nu. Och jag känner precis likadant! Det var verkligen himla tur! Kram ??
Din blogg är grym. Läser din bok om och om igen, du tar kärleken till en helt ny nivå. Tack för det! Kika gärna in min bloggis, kramis 🙂
Känner igen mig så i dina ord… Vill bara tipsa om en fantastiskt fin bok som heter ”You are a badass” skriven av Jen Senciro. Lite smårolig titel men boken handlar mycket om det du skriver om, och författaren har skrivit den på ett så roligt och avslappnat sätt att man inte kan låta bli att skratta och känna att så många saker som ibland känns så svåra faktiskt kan vara så enkla och självklara. Så fort jag har en dålig stund eller dag så läser jag lite i den boken och den har alltid en förmåga att hjälpa mig ur svackor 🙂 den finns nog bara på engelska än, men förhoppningsvis skickar någon till Sverige annars finns den som kindle!
Jag känner igen mig helt och hållet i det du skriver och denna text var väldigt speciell för mig att läsa. Jag har inte läst dina böcker, men en bok om hur man finner denna balans med sig själv hade jag gärna velat läsa av dig. Du är så himla inspirerande! och det känns skönt att inte känna sig ensam i detta. Denna text är nog det bästa jag läst. Tack.