Lets Dance, ensamma promenader och vackra ljuslyktor.

I fredags gjorde jag mig i ordning för att dra på Lets Dance!!! Körde byxdress i jazz-material och utsvängda ben i sann dans-anda, från Dry Lake.

Så pepp på dansfredag.

Vi fick platser längst fram vid scenen, helt fantastiskt. Självklart hejade jag på Kenza!

I pausen serverade Bengt Frithiofsson vår rad vin. Mmm.

Efter programmet hängde vi kvar backstage med lite vänner, åt korv, drack champagne och snackade skit. På toaletten tog jag en fanbild med Steffo Törnqvist – älskar den jäveln. Om ni inte kan se det på mitt leende.

Sen åkte vi till Miss Voon för drinkar med Timmy (aka min bror) och hans flickvän!

Avslutade med dans i sofforna på Rose. Mycket rolig kväll.

Dagen efter vankades det tjejbrunch på Riche.

Det finns seriöst inte ord för hur mycket jag älskar tjejbruncher. Speciellt när de tillbringas med världens härligaste människor.

På eftermiddagen gick jag en långpromenad runt Djurgården. Längst vattnet vid Gröna Lund, tittade in i de små husen längre in på Djurgården, smet in på Aquaria en sväng på vägen tillbaka.

Ni kanske minns min brutala ångest i lördags? Det här är det bästa mot min ångest – promenera i ensamhet på Djurgården. Jag har alltid gått ut dit när jag vill vara ifred och att vara runt vatten är det absolut mest lugnande i världen när det är storm innanför bröstkorgen.

När jag var stelfrusen gick jag in på Strandvägen 1 för ett glas rött i min ensamhet.

Skickade en bild till tjejerna. Sen stötte jag på en bekant som också ville dricka ett glas vin så vi satte oss bredvid varandra och pratade om livet i en timme eller så.

Nästa pit stop blev Taverna Brillo för charkisar och bubbel med Dasha och Margaux.

Upp till en svit på Anglais för tjejkväll med MTV.

Temat var ”white trash” så det fanns peruker, man fick bli sminkad, svanktatueringar etc!

En fin samling väskor 🙂

Sen smet jag hem när tjejerna smet ut, trött efter en lång dag.

På söndagen åt vi min favvofrukost *smiley med hjärtan som ögon*

Sen tog vi en sväng inne på Nordiska Galleriet för att se om det fanns något fint till vårt hem.

Det fanns det! Hur fin är inte vår nya ljuslykta i koppar?

Sen gick vi hem och lagade pulled pork (tack Ica Rätt Enkelt som hjälpte oss att laga svingod PP på en timme!) till hans föräldrar som kom på besök.

Sen gosade vi ner oss i soffan och betraktade vår härliga nya lykta i sovrumsfönstret innan vi gick och la oss.

<3

  1. Hej michaela! Grym blogg och podd ni har. Jag är inne i en rättså konstig period i mitt liv, kanske nåt du och dasha kan prata om eller skriva ett inlägg om? Det handlar om att jag nuförtiden aldrig är riktigt glad. Jag är heller inte ledsen eller nere, men jag glädjs nästan inte åt något längre och jag minns inte sist jag skrattade, hur ledsamt är inte det 🙁 som sagt så är jag inte olycklig eller nere, bara rätt likgiltig och kan inte skratta och tycka saker är roliga längre. Kanske är det årstiden, vad vet jag. Hur får man roligt igen och hur skrattar man igen? Jag vill skratta varje dag ju! Kramar och kärlek till dig

    1. Svar till Towe:
      Instämmer helt med Towe. Undrar ibland om det neutrala ska sluta. När ska man bli jätteglad alternativt jätteledsen, egentligen? Trött på att vara fast någonstans i mitten, vill börja känna saker!!!1

  2. Kommer man få se dig på Attitude mässan i år med? hoppades på att få köpa din bok 🙂

    1. Svar till Mi:
      Jo vi hörs varje dag och ses så ofta vi kan, men hon flänger ju en del så det blir mindre de perioder någon av oss reser mycket… puss!

  3. Vad sjukt…vi lagade också pulled pork i söndags å hade min killes föräldrar på besök hos oss på Östermalm ..var bara tvungen att berätta:) lustigt:)

  4. Du skriver inte om kärlek längre Forni. 🙁 Du pratar om det visserligen i podden men…. du skriver inte längre om det.

      1. Svar till forni:
        🙁 Det är bara det att vi har tagit del av dina ord när du var som olyckligast och tråkigt att vi kan få göra det nu när du är som lyckligast.

  5. Men hur kär blev man inte i den manliga gästen!? Så härlig att jag fnissade under hela min morgonpromenad!

  6. Hej Michaela!
    Jag är en 24 årig tjej som alltid ser fram emot torsdagarna då jag kan lyssna på din och Dashas podcast. Ni är så härliga och jag går alltid runt med ett leende på läpparna när jag lyssnar på er 🙂 Men jag har ett problem jag hade önskat att ni kunde ta upp och ge era råd och tankar angående ämnet.

    Jag har sedan barnsben alltid burit på ett inre mörker som i tonåren kom att yttra sig i perioder av depressioner och återkommande ångest. Jag har gått hos bup, psykologer och psykiatriker. Fått antidepressiva, ångestdämpande och sömntabletter utskrivet. Men inget har egentligen hjälpt.

    Unde tonåren utvecklade jag ett självskadebeteende och har lidit av ätstörningar. Idag kan ingen se på mig att jag har eller mår dåligt. Jag ett fast jobb, många vänner och en aktiv vardag. Men under utan och fasaden är det ett ständigt krig. Har under några tillfällen drabbats av vad jag tror är panikångest och skrikit rakt ner i kudden av ren och skär smärta (grannarna måste trott att jag blev mördad, haha)

    Ibland känns det som att jag har ett stort svart hål i mitt bröst och det är inte logiskt hur en psykiskt smärta kan göra så fysiskt ont. Vid riktigt mörka stunder har tankar om döden kommit upp (endast tankar!) Och jag ser inget ljus eller hopp. Allt är smärta, ångest och mörker.

    Har ni upplevt något liknande? Hur berättar man för sina vänner utan att skrämma bort dom, om ni känner igen er i något av det jag skrivit hur hantera ni dessa tankar och känslor? Jag känner mig så ensam och vilsen. Hur hade ni reagerat om en vän berätta detta för er? Kanske finns de fler som jag där ute. Har varken styrka eller mod att dela med mig av detta till mina vänner eller familj. Hoppas att ni vill lyfta detta ämnet i er podd.

    Många kramar från Emma.

  7. MICHAELA! Kan du inte snälla skriva lite mer om ditt körkort? Jag har tagit kanske 7 lektioner, kört hemma emellan, men det släpper inte, jag tycker inte det är roligt utan måste tvinga mig själv att be mamma köra med mig. Jag kan för fan inte ens köra i korsningar utan att få panik. Hur gör man för att inte ge upp? Blir du någonsin gråtfärdig för att man är så ovan vid att vara dålig på någonting?
    Förresten, vill gifta mig med manliga gästen.

  8. Gud vad fin du är!

    Men nu till saken, veckans podd = kalasbra!
    Älskar att ni gjorde något lite annorlunda mot det vanliga och podden var verkligen intressant att lyssna på
    Ha det bäst

  9. Lyssnade precis på podden om tonåren och att vara 16. Är själv 16 år och tycker det är så roligt och intressant att höra om er i den åldern och åsikter. Gör flera sånna, skulle verkligen uppskatas.

  10. DU är så himla härlig! Ville bara säga det, hoppas denna helg blir minst lika bra! Kram

  11. Hej Mickan! Jag har skrivit ett inlägg till dig på vår blogg ang att du varit på en white trash-fest. Du får gärna läsa och kommentera. /QotN

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi