Jag har mest hängt med den här skiten och hans underbara mor under helgens gång. Trots mensvärk från helvetet som slog till igår så har helgen varit riktigt mysig.
Nu ska vi gå och handla ingredienser till chiligryta som ska få stå hela dagen när vi ska iväg på kalas för att fira lillbrorsan! Bra söndag.
Puss!
gud va söt!
Såg på petras blog att du har flyttat ihop med din kille – gud vad roligt! kommer vi få se honom i bloggen snart?
OCH jag älskar när du och dasha ’snackar skit’ på podden, fortsätt med det!
Ser ut att ha varit en härlig helg!
Hej Michaela! Jag har följt dig sen du började blogga och din blogg är en del av min vardagliga rutin. Du verkar så härlig och fin på många sätt och vis. Men en sak kan jag inte förstår, varför valde du och Petra att gå ut med att ni kampanjade med Moderaterna? Var det något speciellt som gjorde att det var just Moderaterna ni sympatiserade med?
Är du politiskt engagerad annars? Kommer du göra något liknande inför kommande val? Hade varit intressant att veta mer om vad du brinner för i samhället m.m.
MVH
Hej Michaela!
Kan inte du och Dasha prata om fester i eran podd? Roliga festminnen, när ni började festa, vad en lyckad fest bör innehålla och allt sådant. Hur firade ni eran 18 och 20årsdag till exempel? Och vilken är den sämsta festen ni varit på?
Vill också gärna höra om ni har några tips på hur man styr en lyckad fest. Till min 18årsdag vill jag bjuda hem alla mina tjejkompisar men jag har många olika gäng som inte känner varandra. Hur gör man för att det inte ska bli stelt och vad bjuder man på?
Vilka kan ha bättre svar på detta än Stockholms partydrottningar?
Kram!
herregud vilken söting =)
Hoppas och önskar att jag själv ska få en sån lite goding någongång
Gud så söt!
Hej!
Nu har jag försökt fila på en kommentar om din och Dashas pod i 10 minuter men det vill sig inte. Så nu nöjer jag mig med att kort och gott säga att jag älskar den! Ni är så himla kloka och härliga tjejer. Kram!
Känslan.
Man spenderar hela våren på att övertala både sig själv och sina vänner att man inte ska slösa någon tid det här året på att bli kär i någon.
Sen dyker han upp. En kille jag kysste på nyårsnatten på en fest min tjejkompis hade. Vi flörtar och kysser ännu mer. Hela sommaren är fylld med kyssar och skratt. Mina övertalningar fortsätter dom också. – ”Nej, det är en kul grej. Vi har roligt. Jag lägger inte ens några känslor i det här, det är kul. Sluta”.
Jag såg hur mina vänner tittade på varandra och jag kände igen den där blicken, den blicken hade jag sett så många gånger förut – fundersamma, framförallt varför jag inte släpper in folk lite mer, det skulle ju bli så mycket lättare då.
Men det vet dom ju. Kärlek är fint på papper men fylld med så mycket smärta i verkligheten. Nej. Det är inget för mig. Inte längre.
Sommaren fortsatte som den alltid gör och denna gång gjorde kyssarna det också.
Jag insåg att mina känslor för den här killen hade blivit något mer än vad jag hade hoppats på. När jag tillslut slängde ur mig det till mina vänner efter ett antal glas vin den där sensommarkvällen innan en kväll på stan så bröt alla ut i skratt och min bästa vän lutade sig emot mig med ett stort leende – ”Vi vet”.
Fan, tänkte jag. Nu har jag sagt det. Nu kommer allt gå åt helvete och kvar kommer jag stå ännu en gång. Med mitt hjärta på marken och mina vänner får hjälpa mig att sätta ihop det igen. Jag är trött på det. Trött på att vara den som är olycklig och ensam.
Vintern är här nu. Kyssarna fortsatte men fram tills nyligen så hände något. Som att hans känslor svalnade i kapp med årstiden och det var då en känsla kom över mig. Jag känner igen det här.
Att spendera ett halvår på att hålla tillbaka känslor, kväva känslor på grund av rädsla. Att sedan samla mod till att berätta sina känslor, fastän det är till dina närmaste. Man ska inte prata om sådant man vill ska hända. Det vet ju alla. Då händer det aldrig.
Nämen, titta där. Det hände aldrig något.
Kvar står jag. Ensam, rädd och förbannad på mig själv. Varför tillät jag mig att ens känna så här igen. Det slutar ju alltid så här. Vet inte om det är årstidernas fel. Värmen gör allt spännande och hoppet levande. Vintern stänger in allt och kyler ner det som en gång levde.
Hur det än är, står jag kvar här, med hjärtat tappat i marken och vännerna som sitter på huk och hjälper mig att ta upp alla bitarna, – ”Vi fixar det här, det vet du ju. Det löser sig alltid.”