Såg att Dasha la upp en bild på idag för ett år sedan och kunde inte låta bli att leta fram samma sak. Såhär såg det ut den 6 november 2012. Jag shoppade födelsedagspresent åt brorsan på NK, bar samma väska som jag har idag, håret var ljust och min favoritmössa (som jag sedan tappade :() sitter på lille huvudet.
Det är precis som hon säger – så mycket som är lika men så mycket annat som är olika. Min lillebror fyller fortfarande år, mitt hår är lika ljust, jag tror att ansiktet är detsamma? Ser dock att ögonbrynen var smalare då. Smycken har bytts ut. Den veckan var första gången jag gick på yoga hos Jennie. Idag är jag frälst. Jag gick och la mig i min säng på Kungsholmen själv men otroligt nöjd, idag ligger jag i en annan säng med någon annan – ännu nöjdare.
Jag var riktigt glad där. Livet var kul. Jag har fått vara lycklig en lång tid nu – är tacksam för det. Framför allt för att kurvan fortsätter att gå spikrakt uppåt. Vore mitt liv en aktie skulle jag satsa allt jag har på det. För jävlar vad bra det går.
Hur såg ert liv ut för ett år sedan?
Jag var så jävla mycket gladaste för ett år sedan, men ändå skulle jag aldrig vilja tillbaka dit. Har lärt mig mycket på både gott och ont. Även om det är tungt just nu så kommer jag bli lyckligare i framtiden. Och sen på tal om ingenting, du är ju bara för snygg!
Då: Var nykär i drömkillen som jag dejtat från och till sedan 2010, gick på lägenhetsvisningar för att vi äntligen vågade bestämma oss för varandra.
Nu: 3a i Sjöstan och bebis i magen. Mer kär än någonsin. Och mer älskad också.
Jag och min pojkvän (som då bodde i Paris) hade just tagit paus (för att sedan göra slut). Var helt sjukt olycklig. Idag är vi tillsammans igen och jag tittar på Glee just nu. Fantastiskt hur livet ter sig.
” Vore mitt liv en aktie skulle jag satsa allt jag har på det. För jävlar vad bra det går.” var väldigt fint!
mitt liv såg ut som nu, förvirrad över livssituationen, arbetslös och bloggade på men med en positiv inställning ändå för mina få läsare 😉 i år har jag tagit tag i mig själv mer, och sökte in på ett college i LA och fick veta att jag kommit in så bara man gör något man vill i livet även när de är som svårast så funkar det ganska långt ändå 🙂
åå, jag mådde inte bra då, var inne i en depression. mått så i 4 år, mer eller mindre.
men jag försöker leva för de bra stunderna,
å i längtan efter att jag någon gång ska få må bra.
å så har jag några fina minnen som jag ser tillbaka på, ist för att låta allt det jobbiga ta över.
de här åren har lärt mig så mycket, och ett år tillbaka finns en skillnad, jag lägger inte tid på personer som bara tar å tar å tar, som tog min energi. så jag har mer kraft en för 1 år sen, de är så skönt att veta.
Mickis, läste för några inlägg om respons för nytt utseende på devote, vet inte om det gällde appen men när jag ska ladda upp bilder genom den till mina inlägg tar det tusen år innan någon rad med bilder kommer upp, och scrollar jag försvinner de och ah, så håller det på, får panik på det. Kram
För ett år sedan var det slut på mammas cancerbehandlingar, och hon är fri från sjukdomen sedan dess!! Lyckan i det är enorm!
Vilket roligt inlägg!
Då: Ganska olycklig i en svensk småstad. Tjänade bra fett med money på en fabrik och drömde om nästa äventyr (hade kommit hem från ett år i Australien på våren), väldigt förbannad på en kille jag kärat ner mig i.
Nu: Bott i Paris sedan i februari. Studerar dubbelt och lever på studiemedel. Glömt killen och är en ganska nöjd singel. Haft världens bästa år trots en bruten handled, stulen mobil och strul med arbetsgivare.
För exakt ett år sedan påbörjade jag, min sambo och ett annat par vår USA resa. Vi åkte runt i Florida och det var helt underbart 🙂 Så idag har kollat igenom bilder från vårt äventyr, jag vill tillbaka!! 🙂
Den 6 november 2012 fick jag veta hur otroligt ont det gör att få hjärtat krossat. Mitt ex, som jag var så kär i, gjorde slut med mig. Jag anade inget och blev extremt chockad och sårad. Nu bor han tillsammans med tjejen han träffade precis efter det. Trots att jag mår så mycket bättre idag än vad jag gjorde den där fruktansvärda kvällen för exakt ett år sen, så saknar jag honom fortfarande.
För ett år sen var jag hjärtekrossad och fylld med alla jobbiga känslor man kan ha, båda så det räckte och rann över. Och nu sitter jag här rätt så fridfull faktiskt. Har varit ett väldigt turbulent år även om jag inte gjort så mycket. Har nog kännt varenda känsla man kan känna. Jag har mycket mindre nu än jag hade då (knappt några vänner, inget jobb, mindre pengar) men jag mår så sjukt mycket bättre (inte jättebra ännu, men på rätt väg). Har helt enkelt skalat bort en massa negativt från mitt liv och känner mig, lättare. Kvalitet över kvantitet typ. Man ska inte vara rädd för att säga nej till sånt som får en att må dåligt. Jag mår bra nu för jag har inte längre någon omkring mig som säger att jag inte duger.
Blir så glad av att läsa det här!
Jag och min man var i en rosa bubbla och föräldralediga samtidigt med vår då 3veckors bebis. Allt var nytt, läskigt, mysigt och alldeles underbart!
Idag har Love hunnit bli ett år och tre veckor och den 1 december börjar jag jobba igen efter drygt ett års föräldraledighet. Känns sådär..
Men jag är tacksam för att jag fått uppleva det i särklass bästa året i mitt liv ♥
För exakt ett år sen gick jag sista året på gymnasiet, hade just kommit hem från London där jag hade tillbringat höstlovet med min bästis. Fick ta bort min räls-tandställning och var helt lyrisk över detta, kunde äntligen le med en otroligt rak tandrad! Jag var även nykär i min dåvarande pojkvän också så var väldigt lycklig och pirrig hela tiden. Det var en fin höst.
För ett år sedan var jag i en djup svacka. Efter en tragisk händelse bestämde mig för att göra en förändring och alltid leva livet på bästa sätt. Jag struntade i vad alla andra skulle tycka och gjorde slut med min sambo, flyttade ut ur vår lägenhet som jag älskade, sade upp mig från mitt gamla jobb och flyttade till ett nytt land där jag inte kände någon. Idag har jag ett jobb med lägre status men har ingen söndagsångest, jag är singel men är övertygad om att det är exakt det jag behöver för att en dag kunna gå in helhjärtat i något. Dessutom har jag lärt känna många nya vänner med olika bakgrunder som fått mig att se annorlunda på livet. Det har varit jobbigt ibland men jag har också haft fantastiskt roligt och idag vet jag att man inte ska vara rädd för att lämna det som inte gör en lycklig, man får ett liv och jag ska göra det bästa av mitt!
Då var jag hyffsat nykär sen några månader tillbaka, och hade halvtidsjobb. Och väntade på snön. Idag är jag fortfarande väldigt kär och blivit sambo. halvtidsjobbet är kvar. så om ett år till kanske jag uppgraderat mig till heltidsjobb. hope so!
jag var olyckligt kär och flyttade till oslo med min bästa vän. idag är jag sambo (fortfarande i oslo) med min fantastiska pojkvän som jag träffade på ett valborgsfirande i en huvudstad där valborg inte ens firas.
Hade jobbat tre månader på mitt första jobb i november förra året. Väntade på att få flytta till Italien (vilket jag gjorde under våren!). Undrade när kärleken skulle komma (vilket hände under vintern!). Visste inte hur det skulle bli att bo själv (så skönt!).
Och under året har jag hunnit bli kär, hjärtekrossad, lärt mig ett nytt språk, flyttat utomlands själv, bestämt mig för att bli jurist och börjat plugga, och sist men inte minst dejtat en fransos. Vilket år alltså.
(Härlig slump förresten att ordet som ska verifiera min kommentar, i rutan precis under, är ”Leva”!)
För ett år sen gick jag i tvåan, mådde katastrofalt dålig just vid den här tiden och hade inte mycket hopp för nånting. Idag spökar väl höstdepressionen lite i mig också, men jag är på ett helt annan plan. Umgås med nästan helt andra människor och har en självkänsla jag inte trodde var möjlig, även om jag har mycket kvar! Fantastiskt hur saker kan förändras på ett år, även om mycket fortfarande är detsamma. Att se tillbaka på det gamla som erfarenheter och minnen och se sin utveckling är för härligt, inte sant?! 🙂
Du är grym michaela, så inspirerande!!
För ett år sedan hade jag det otroligt jobbigt, även fast jag kanske inte ville erkänna det själv. Skulle vara stark, för alla sa ju att jag var så stark. Förlorade min mamma i cancer, mamma som alltid hade funnits där och varit min klippa. Kort därefter dog även morfar vilket inte gjorde det lättare. Så för ett år sen – en bubbla av sorg och bara försöka överleva. Idag – sorgen blir lättare att hantera, fast saknaden efter trygga, varma mamma är lika stor – om inte större.
Kram på dig Michaela och tack för en underbar podcast och blogg ♥