Jag har bloggat i nio år. Snart går jag in på år nummer tio. I ungefär sex år har jag skrivit om kärlek och känslor aktivt i bloggen. Dessutom skriver jag krönikor om kärlek, frågor & svar här på Devote om det, jag gör en podcast om ämnet och i augusti kommer en till liten bok om kärlek.
Det är väldigt mycket fokus på det ämnet, som ni hör. Inte mig emot. Jag älskar ju kärlek! Men det är ju så att texterna som kommer i bloggen, de kommer när andan faller in. I vissa perioder händer det flera gånger i månaden och i andra perioder händer det inte på flera månader. Beroende på mitt sinnestillstånd så kommer inspirationen när den vill.
Vi har ju pratat om det där med att olycka och hjärtesorg är det bästa som kan hända den här bloggen för jesus, jag är aldrig så öppen och känslosam som då. Till skillnad från när jag är lycklig och inte har inspiration till att skriva om saker som känns. Det är verkligen så för mig. Jag vill inte att något här ska vara konstlat eller framtvingat bara för att. Det får komma när det vill. Och så länge lägger jag den inspirationen jag har till krönikorna, podcasten, boken, det andra vid sidan av men med samma tema. För att de verkligen ska kunna ge er som läser eller lyssnar så mycket som möjligt.
Jag hoppas att ni kan nöja er med det och så… och att ni kan tycka det är härligt när jag är lycklig precis som ni delar sorgen med mig när den kommer. Älskar er
Hello! I’m just very curious. You live that sort of life that contains a lot of partying, lunch meetings with clients and social events all the time. I’m not judging at all because I know that you work extremely hard as well and I respect that!
But I wonder how much you spend every month on your ”social life”, and especially on alcohol?
This is not one of those complaining comments, it’s just curiosity!
Love xx
Finaste du. Det märks så tydligt här i bloggen att du är lycklig och det är ju alldeles ljuvligt! Märkligt nog har jag under de år jag läst din blogg drabbats av hjärtesorg ungefär samtidigt som du och då har dina texter varit guld värda. Precis som du är jag lycklig nu och då har jag plötsligt inte alls samma behov av texter om kärlek. Tack för att du är du och för att du delar med dig av både glädje och sorg. ♥
Fan.. älskar ju dina krönikor… men då får vi väl ändå hoppas på en tystare sommar :-/ (men med massa hångel!) Massa kärlek till Forni från från T+F Puss
Svar till Paretph:
Men hörrni! Krönikorna finns ju kvar. Det är bara texterna i bloggen som försvinner lite. pusssss!
Svar till forni:
phu! 😀 men du… det är du värd, och vi har ändå 9 (snart 10) års krönikor att läsa ikapp! puss