… en gång när han grät och grät hejdlöst medan han försökte säga något och jag kunde inte höra vad mellan alla hulkningar. Så hörde jag honom tillslut först viskandes och sen klart och tydligt säga
”jag”
två tårar som faller, en landar på hakspetsen och den andra ramlar på käken sedan vidare på fiskbensparketten
”älskar”
en skjortärm som drar bort det blöta och salta
”dig”
utandning
sen glasklart
”och det där var läskigt för jag har aldrig sagt så till någon förut”
rös.
åh, hela kroppen rös till. fantastiskt!
åh va fint ♥
alltså.. åh. rakt in i hjärtat detta.
åh. jösses. så himla fint.
så.fint.
Ryser
Kan vara det finaste jag har läst, tårarna trillar nu sakta längs ner för min kind
åh, så underbart vackert.
Du skriver så vackert Michaela. Vilken fin text. Man kunde ju inte sluta le och rysa.
såååå fiiint!! du är så bra på att skriva!