Igår kväll stod jag utanför Dashas port och rökte en cigarett innan jag skulle springa upp på middag. Då kommer det upp en storväxt man och ställer sig bredvid mig, jag känner direkt att han luktar alkohol. Han ser direkt otrevlig ut. Så ställer han sig nära nära och viskar i mitt öra; ”Vad står du här helt ensam för?”. När jag vrider upp huvudet mot honom ser jag att han är extremt berusad och säkerligen hög på diverse droger. Han är helt borta och ärligt talat kan man se i hans blick att han är en psykiskt störd människa.
Konstigt hur kroppen reagerar så snabbt, tog inte mer än ett par sekunder innan hela jag var till is. Fullständigt livrädd inför den här drogade människan som jag inte vet vad han kommer vilja göra med mig. Ursäktar mig, önskar honom en trevlig kväll, försöker hålla lugnet. Jag försöker backa ifrån honom varpå han följer efter, tittar på mig och väser ”Vad är det med dig? Tror du att alla män är galna?” och sen igen, ännu närmre ”Vad tror du att jag ska göra med dig?”. Så tittar han på mig och hånler för han vet det jag vet – att om han känner för det kan han göra vad han vill med mig.
När jag närmar mig porten går han tätt efter och jag känner hans andetag av sprit och snus när jag står och skakar vid portkoden, så jävla rädd för att han ska göra något med mig när jag känner hans kropp bakom min egen. Men så backar han bak ett steg för att ”Ta en titt” och då knappar jag in koden och slinker in, hinner stänga efter mig precis innan han skulle hinna komma efter. Skakade som ett asplöv när jag kom upp till Dasha. Tänker att precis där kanske jag var två sekunder från att vara med om något riktigt hemskt.
Det är inte första gången det här händer en. Det är inte första gången man har sprungit in i en port, någon bankandes utanför. Inte första gången man känner en man närma sig med en blick som säger ”Lilla gumman, du har inte en chans mot mig”. Det är inte första gången en okänd man vidrör en så att hela kroppen måste stålsättas. Känslan av att en man på grund av hans fysik tittar på en och båda vet att om han är på humör kan han göra väldigt otrevliga saker med en.
Jag bodde mittemot häktet förut och känner igen män som är helt jävla borta, deras blick ser inte ut som någon annan blick och man vet aldrig vad de kommer att utagera. Brukade möta eller se dem när jag kom hem tidigt om morgonen, lagom till att de blev utsläppta. Fick alltid be taxichauffören vänta tills jag var inne i porten och minns när jag ringde till polisen och sa att de måste fan sluta släppa ut män därifrån som uppenbart fortfarande är helt borta. De sa att de har en policy på ett visst antal timmar och sen måste nya män in och då åker de gamla ut. Inte bara berusade på diverse utan också jävligt lacka för att de behövt sitta inlåsta i flera timmar. En sån kille är inte jättekul att möta om man är en ung tjej på väg hem från krogen en tidig morgon.
Bara en text om hur det känns att vara väldigt, väldigt rädd i situationer där man på grund av sin fysik och kön känner sig chanslös.
Så jävla bra text och jag blir rädd när jag läser den. Och förbannad. Så JÄVLA förbannad! Att man ska behöva anpassa sig för andra, att man ska behöva vara rädd. FY FAN! Den här texten borde cirkulera på nätet, känns som den kan göra skillnad. Hoppas du är okej idag. ♥
Förstår precis vad du menar. Stora män som ställer sig nära en, eller då de grabbar tag i ens arm och man känner den enorma styrka de besitter, kan bli livrädd av den. Ett slag så är man säkerligen borta, direkt. Dock får man komma ihåg att fysik är inte allt. Själ, hjärta och vilja kommer man väldigt långt med, och att forma sig egen kropp så stark som den bara kan bli, gym och cardio så kan man iallafall springa ifrån jäveln;)
Skrämmande att nästan alla kvinnor känner igen sig i det du skriver. Kan bli så himla arg när jag känner den rädslan. Det är helt sjukt att man ska behöva gå omkring och vara rädd i dagens samhälle. Grym text!
Usch.. Bara ryser av texten. Vi tjejer måste vara observanta. Hatar att man inte kan vara trygg om kvällarna. Men det är så samhället ser ut idag. tyvärr..
Jag tror att alla tjejer känner igen sig i det du skriver och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag hatar det faktum att fast tunnelbanan går hela natten på helgerna så måste jag lägga ut en massa pengar på taxi för att inte vara livrädd när jag åker hem. Jag kommer speciellt ihåg en gång när jag bara var 18 år och hade varit ute med vänner som var på besök och jag promenerade hem från tunnelbanan kl 4 på morgonen. Då som 18 åring tänkte jag inte på att det skulle vara farligt och jag bodde i ett tryggt område. När jag nästan var hemma möter jag en stor man på gatan och redan när jag såg honom en bit bort så skrek hela min kropp att nu kan det bli farligt. När jag ska gå förbi honom ställer han sig ivägen för mig och ska prata och stinker sprit. Han märkte direkt att jag blev rädd men han hade övertaget. Jag svarar vänligt men bestämt att mina föräldrar väntar på mig (det gjorde de inte jag bodde själv). Jag försöker gå förbi honom och då tar han tag i mig och säger att han ska ha en kram först och fast jag livrädd säger nej och försöker bli fri från honom kramar han mig jättehårt och sen släpper han mig och jag springer hem. Ingen större skada skedde mer än att jag var helt maktlös för att han var en stor man i kanske 50 års åldern och jag en liten 18 årig tjej. Poängen med min historia är att det är så sorgligt att män pga att de är större kan utnyttja och har makt över en sådan situation. Nu går jag aldrig hem och om jag någon gång gjort det så känner jag mig alltid rädd. Jag ska inte behöva vara rädd i min stad bara för att jag är kvinna.
Det är fel i samhället att tjejer ska behöva vara rädda eller anpassa sig pga idioter som tar sig friheter, men det är svårt att ändra på.
1. skaffa försvarsspray (pepparspray gör så jävla ont så att oavsett hur stor personen är så blir du fan till ett hjälplöst barn)
2. träna självförsvar, t.ex. krav maga (vetskapen om att du kan knäcka struphuvudet med ett slag eller krossa testiklarna med en spark gör att du känner dig tryggare)
Det är svårt att ändra på ett helt samhälle, även om det kan vara målet i slutändan, men enklare att lägga till sig själv med kunskaper och färdigheter som gör att du känner dig och bli starkare
Svar till Calle:
Det där med pepparspray är något att fundera på… samt självförsvar. Vore jävligt fett att veta att man har någon chans liksom. Tack för det! Puss.
Läskigt att jag tänker på min egen pappa när jag läser detta. För precis så blev min pappa när han var full. Just det där med blicken och hur han pratar.. Usch.. Och sen var han ett svin mot min mamma.. Nej usch..
En sån här text är så otroligt jävla viktig. TACK Michaela för att du också skriver om sånt här, som gör ont att läsa men behövs för att vi alla ska få oss en tankeställare och VARA RÄDDA OM VARANDRA!!!
Vi ska inte behöva vara rädda, vi ska inte behöva anpassa oss efter idiotiska män. Vi ska inte behöva vara observanta, som någon skrev tidigare. (Självklart ska ALLA människor vara observanta, men KVINNOR ska inte behöva vara mer observanta eller försiktiga på grund av att vi just är kvinnor).
Jag hoppas du skriver mer såna här texter, Michaela. För hur underbart kärlek än är, är också hat viktigt att ta upp till ytan och kunna prata om.
På samma sätt kan jag bli ledsen över att näthatsdebatten endast fick vara ”vid liv” två-tre dagar innan nätkärleken tog över. Det är FINT att kärlek får ta över, men eftersom det faktiskt finns näthat (läs: kvinnohat) i samhället är det viktigt att prata om det!!
Kram!
Bra skrivet! Du har så rätt, tyvärr.
Åh, sjukt att jag läste det här just idag. Kom ett bud hem till mig med grejer som mina föräldrar tydligen hade beställt, vilket jag inte visste om. När jag släppt in honom stod där i hallen kunde jag inte låta bli att tänka att om han bara ville skulle han kunna stänga dörren och göra vad som helst med mig. Han var ju bara en kille som gjorde sitt jobb, men ändå. Det är läskigt det där. Usch, stackars dig som blev utsatt för en sådan människa. 🙁
Passande nog länkade min vän till den här krönikan idag: http://ht.ly/id1eH
Läs den!!
Så himla bra text! Det obehagligaste jag varit med om var här i Frankrike i sensomras. Jag var i en mataffär, en stor en, stod vid en av alla gångar och just i den var det ingen annan i – förutom jag då. Tidigare hade säkerhetsvakten varit en aning creepy, frågat var jag kom ifrån, syntes att jag inte var fransk – lång och blond och jag hade svarat Sverige vilket tyvärr inte är det bästa att svara här…
Den här gången var det värre, han var så på och frågade så mycket, om jag hade en pojkvän och jag ljög och svarade ja. Han sa att det inte gjorde någon skillnad, att han inte var där just då, han kunde inte hjälpa mig. Han försökte dra handen i mitt långa hår och blockerade gången så jag inte kunde passera. Fastän jag var i en mataffär med mycket folk i så var jag livrädd, jag lyckades gå därifrån, men jag darrade, skakade och grät nästan när jag gick därifrån. Att någon kan göra en så rädd, det har jag aldrig varit med om. Jag har aldrig varit så rädd. Och då var det ändå andra i affären men han skrämde mig så mycket. Sedan dess (september) har jag varit där en gång och då var jag rädd, livrädd att se honom i någon av gångarna.
Jag förstår din rädsla och vill inte förringa den på något sätt. Jag är själv tjej, jag har också blivit rädd vid tillfälle. MEN, de allra flesta våldtäkter och överfall på kvinnor sker inte vid spontana överfall utan består av våld i nära relation. Alltså man, pojkvän eller liknande.
Att personer som blivit omhändertagna enligt LOB, alltså för att de varit för fulla, blir utsläppta efter högst 8 timmar är ingen policy, det är lagreglerat. Tyvärr inget polisen kan göra något åt.
Såg att någon rekomenderat pepparspray ovan. Vissa pepparsprayer är olagliga att bära. Jag säger inte att du inte ska ha en, det är självklart ett personligt avvägande, vad som är mest värt.
Återigen, detta är ingen kritik! Hoppas du slipper vara med om liknande igen! Kram!
Fyfarao vad hemskt det måste ha varit. Måste beundra dig för ditt lugn utåt när hjärtat stannat. Ta hand om dig, kram Helena
Så himla bra text! Det obehagligaste jag varit med om var här i Frankrike i sensomras. Jag var i en mataffär, en stor en, stod vid en av alla gångar och just i den var det ingen annan i – förutom jag då. Tidigare hade säkerhetsvakten varit en aning creepy, frågat var jag kom ifrån, syntes att jag inte var fransk – lång och blond och jag hade svarat Sverige vilket tyvärr inte är det bästa att svara här…
Den här gången var det värre, han var så på och frågade så mycket, om jag hade en pojkvän och jag ljög och svarade ja. Han sa att det inte gjorde någon skillnad, att han inte var där just då, han kunde inte hjälpa mig. Han försökte dra handen i mitt långa hår och blockerade gången så jag inte kunde passera. Fastän jag var i en mataffär med mycket folk i så var jag livrädd, jag lyckades gå därifrån, men jag darrade, skakade och grät nästan när jag gick därifrån. Att någon kan göra en så rädd, det har jag aldrig varit med om. Jag har aldrig varit så rädd. Och då var det ändå andra i affären men han skrämde mig så mycket. Sedan dess (september) har jag varit där en gång och då var jag rädd, livrädd att se honom i någon av gångarna.
Så bra text! Den träffar mitt i prick, rakt in i hjärteroten, och sätter sanningen på allt.
förstår EXAKT!!!!!!!!!!!!!!!!! fint att du beskrev det så bra. hemskt att det är så sant…
♥
Så bra text! Fortsätt! VI måste prata om det!
Usch vad jag känner igen mig! Det är så sjukt att man så lätt blir rädd av en okänd man som beter sig lite annorlunda. Jag bodde förut provisoriskt i en sommarstuga precis vid en lång strand. Att ta långa kvällspromenader var det mysigaste jag visste. Det var min tid. Sen en kväll vart jag förföljd. Jag satt och pratade länge i telefon. Han satt 10 meter bort. Han och jag på en 4km lång öde strand. När jag reser mig upp och går så följer jag efter. Jag lämnar stranden och han följer efter inne i det ännu mer öde stugområdet. Jag inser att ingen kommer höra mig om jag skulle ropa på hjälp. I panik låtsas jag ringa upp en kompis (för det har jag hört att man ska göra i sådanna situationer men inser då att hur fasen ska det hjälpa mig!?) Efter att ha försökt skaka av mig honom flera gånger så börjar jag springa. Fram till huset där jag sätter mig på badrumsgolvet, livrädd över tanken att mitt hus är det enda tända på hela området.
Det var sista gången jag tog en promenad själv på stranden. Den lyckan tog han ifrån mig.
Fy fan vad bra beskrivet Michaela! Hatar den där känslan av att man är helt utlämnad åt nån idiot. Funderar på lära mig nån kampsport. Krav maga någon??
Gud vad hemskt! Ryser! Börja köra kampsport eller någon form av självförsvar, sjukt kul och ökar dessutom chanserna (om än bara något) att kunna försvara sig i en obehaglig situation – det gör jag och jag känner mig gradvis lite säkrare (fortfarande livrädd dock – sjukt att det ska behöva vara så).
Fyfan, så obehagligt. Förjävligt att man måste vara med om sånt lite då och då.
Senast var förra veckan en sen lördagkväll då jag gick in genom en port och stod och väntade på att hissen skulle komma. Då bankar två killar på portdörren, och jag tänker att jag släpper inte in någon som inte kan koden eller inte har någon att ringa för att komma in. Dom blir sura och jag hoppas på att hissen ska komma nån gång. Efter en kort stund blir dom insläppta av nån via portelefonen och dom ställer sig jämte mig, tysta och jag känner irritationen. Hissen kommer och jag inser att nu går jag in i en hiss med två okända, arga män. Fyfan den paniken alltså.
Dom stirrade på mig, men gick som tur var ut utan ett ljud eller hot.
Man har ju hört om hemska våldtäkter med grov misshandel i hissar sådär… fy fan.