Jag längtade så mycket efter att känna något annat än olycka under en lång tid. Bad om det om nätterna. Jag brukade skriva om det ofta, hur jag längtade efter att få bry mig om att skära mig på ett papper eller gå in i en dörrkarm. Bli irriterad över att missa bussen eller över att torkskåpet är sönder när man tvättat nio maskiner tvätt. Bara känna någonting annat än det där. Känna att någonting, vad som helst, faktiskt spelar en roll i mitt liv. Minns en gång när jag råkade skära mig med brödkniven och bara skrattade. All sprit som aldrig kändes och all mat som aldrig smakade. Jag ville bara bry mig om något.
Så jävla skönt och uppskattat då, när allt kommer omkring, att jag har haft en sån skitvecka denna vecka på grund av att diskmaskinen inte fungerat, min middag igår var äcklig, jag missat typ tio bussar, glömt en viktig sak på jobbet och ramlat på isen. Bland annat. Men ändå. Äntligen något som jag faktiskt bryr mig om. Som irriterar mig och förstör mitt humör. Så fantastiskt att inte ha något i världen som känns så pass mycket att allt annat slutar kännas.
Jag tänker ofta på alla par som bråkar om typ disken. Vilket man självklart får göra. Men jag hoppas att ni som bråkar om oväsentliga ting verkligen också är tacksamma över hur bra ni har det med er parter, att ert största problem i er relation är vardagliga saker. Att tjata på någon för han glömmer sätta på tandkrämslocket eller för att hon alltid går in med smutsiga skor. Att det är de tillfällena som är problemen i relationen och vardagen. Inte att de slutar kännas på grund av att något så mycket större och smärtsammare dyker upp.
Ville putta Hallis igår morse när han gick in med grusiga skor på mitt vita golv för att släcka lampan sovrummet. (Men gjorde inte det för kom på att han är ganska gully egentligen).
Svar till dashagirine:
Ja det är han verkligen 🙂
hur kom tillbaka då du kände smaker, och kände att du började bry dig igen? vad hände? just nu lever jag i som en bubbla då inget spelar någon roll..
Svar till mijaofcourse:
Tiden kom. Tillslut blir man trött på att ingenting inte spelar någon roll…
kolla gärna in på min blogg! feliciaottosson.devote.se
tack!
så bra skrivet!
Så, så, SÅ bra skrivet! Och så himla sant. Såhär ska man tänka. Fantastiskt hur du lägger upp det. Ännu mer fantastiskt att du kommit på hur småsaker verkligen är viktiga att lägga större värde i. Du är en mycket klok människa.
Jag hade en period då jag var likgiltig till allt, ingenting var tillräckligt stort att bry sig om. Jag som annars är som en känslostorm liksom brydde mig inte om någonting, allt var bara kaos och jag stängde av saker som att killen jag träffade då egentligen var ett mähä och att jag höll på att gå in i väggen. Det var först efteråt som jag insåg att jag varken skrattat eller gråtit på väldigt länge och jag minns till och med första gången jag grät efteråt. Shit vad skönt det var och vad befriande det var att känna på riktigt igen! Nu är jag mitt vanliga jag som tycker det är värt att gråta över en sorglig film eller som blir irriterad på småsaker. Helt fantastiskt är det!
Så fint och så sant! Den senaste tiden känns det som att jag har tjatat och surat ihjäl mig på min pojkvän för att han inte vill ha det lika städat hemma som jag vill, och det har gjort mig galen. Men om det är det största problemet i vårt förhållande så har vi det nog ganska bra ändå. Tack för att du fick mig att inse det. 🙂
tack för denna text!
Dina texter är verkligen fantastiska
Alltså, http://gotellfire.blogspot.se/2013/01/om-det-nagonsin-vore-lugnt.html
Läskigt.
Har fortsatt läsa din blogg och det är så fint, och mäktigt.
♥