Veckans krönika handlar om min relation till julafton och den kan ni läsa här.
”Jag minns att min bror också satte en stor stjärna på sin högsta önskning och att det flera år var en ödla. Jag vet fortfarande inte om han gjorde det för att jävlas med mig som är rädd för kräldjur eller om han faktiskt verkligen ville ha en ödla. Han känns bara inte som den typen som har en ödla i ett akvarie i det blåmålade pojkrummet.”
Jäklar va lik du är Kronprinsessan Viktoria på de bilderna! (:
Jag ser alltid väldigt mycket fram emot dina krönikor. Sättet du skriver på, med massvis av känsla, är helt underbart. Den här krönikan gick rätt in i hjärtat och jag vill bara säga tack. För värmen och omtanken som känns ända in i kroppen och lyser upp för oss som inte alltid har haft bra minnen av julen. God Jul på dig!