Jag fick en kommentar för ett par veckor sedan om en tjej som aldrig hade varit kär. Hon bad mig skriva en lång text om det, så här har ni dagens krönika. God morgon & puss!
”Jag har aldrig varit kär”
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Sjukt fin krönika, blev alldeles känslosam när jag läste den. Och en liten önskan – kan du skriva nästa gång om hur det är att bli kär i någon som är upptagen? Hur hemskt det är att veta att han är lycklig med någon annan och ändå inte kunna sluta tycka om honom (för du vill såklart att han ska vara lycklig, men bara helst med dig.) Går igenom det just nu och det är kanske det värsta någonsin. Man blir liksom glad för alla leenden och fina/flirtiga kommentarer han ger en, men kommer sen ihåg att han antagligen inte menar dem på något annat sätt en som en vän.
Din blogg och dina texter är bäst ♥
Åh, jag behövde verkligen läsa det där. Brottas med den där känslan varje dag, känns det som. Alla andra är ju kära, när är det min tur? Nu träffar jag en äldre man, som jag visserligen känner lust och attraktion till, men ingen kärlek (det är inte meningen heller). Det gav mig hoppet tillbaka till viss del, det kommer hända. Men tänk så träffar jag inte den stora Kärleken? Någonsin? Mannen jag träffar har haft två äktenskap och ingen av dem har varit Kärleken. Tänk så hamnar jag där? Alltså Ångesten. Men dina ord hjälpte lite ♥
Känner knappt igen dig men gissar att de är du på bilden? Kanske den snyggaste bilden på dig! Håret, kläderna…och de trotts att bilden är suddig. Varför ser du inte ut sådär nu?
Hmm jag var 16 år där. Inte en look jag eftersträvar idag… Men tack för komplimangen!
Ãlsk på hur du ser ut på dem bilden!