När jag var inne på min gamla blogg och letade efter en text kom den här videon upp, som en gullig tjej gjorde om mig för drygt ett år sedan.
Made a wrong turn,
once or twice
Dug my way out,
blood and fire
Bad decisions, that’s alright.
Welcome to my silly life.
Minns hur jag grät vid första meningen i den där låten som jag inte hade hört innan. Alltså faktiskt lyssnat. Tittade på bilderna som passerade och såg bara en så jävla olycklig liten människa. Började skratta vid sista meningen i stycket, när jag insåg ironin i mitt, då, väldigt sjuka liv. Allt var en enda stor misär och hela livet kändes som en stor cirkus med föreställningar morgon, middag, kväll.
Tänk att man kan le och nästan få det att se äkta ut fast man bryter ihop på en toalett en gång i timmen. Och tänk att man kan vara så jävla olycklig och sen faktiskt bli lycklig igen efter det.
It’s very beautiful of you to open up and talk about your deepest thoughts and feelings like this! I hope you feel like you ”get something back” by writing about it and making it public. I use to have a very private blog and I remember that it really helped me to be as honest and open like you are to your readers. It makes you move on in all different kind of ways. Take care. xx /V
Du är så himla snygg!!
Alltså du anar inte vad dessa inlägg gör för oss tonårstjejer här ute, de betyder ALLT. Du är en förebild Michaela, glöm aldrig det!
Åh fint inlägg. Men tycker ändå att det på nått sätt syns att du inte var så lycklig :/ nu strålar det om dig!
snygag du!
Du är en vinnare Michaela.
Låt aldrig någon intala dig något annat!
Jag kommer ihåg den där videon! Och hur jag kände med dig eftersom jag var i samma situation själv.
Tänker faktiskt fortfarande på dig när jag hör den låten.
Kram!
Fy fan vad gulllig och snygg du är! Kärlek till dig tjejen!
Tråkigt att du kopplar ihop den här videon med sorgsna minnen, för det var ju snarare tvärtom jag tänkte när jag gjorde den – jag ville ju lyfta dig!
Men det är ju helt förståeligt, eftersom det är bilder från den perioden av ditt liv.
Jag har dock planerat att göra en Michaela/Petra video snart, så då får det bli en glad en med bilder från din harmoniska period du är inne i nu! PUSS!
Svar till Reb:
Men det betyder inte att jag inte uppskattar videon, snarare tvärtom! Jag älskar den otroligt mycket för den säger väldigt mycket.
Petra/Michaela-videon ser jag däremot extremt mycket fram emot 😀
ALL KÄRLEK
Åh nu börjar jag verkligen gråta, det är verkligen precis där jag är nu och jag hoppas det blir bättre. Tack än en gång för dina vackra ord!
Hej MF! Gud, vad fin du var i ditt mörka hår. En helt annan person. Lovely!! Trevlig ons på´re 😉
vacker brud där!!! ♥
Hej Michaela! Jag är idag 20 år gammal och följer inte din blogg längre utan tittar mest in då och då, men när jag var yngre läste jag din blogg säkert flera gånger om dagen. Din blogg var den första jag började läsa av alla bloggar, var la en 5 år sedan, hängde med från rar-tiden, när var det? Jag minns det som högstadieperioden.
Jag fann hur som helst din blogg som ett otroligt stöd under min tonårstid. Blogg-Michaela hjälpte mig att hitta mig själv. För det första tyckte jag att du hade väldigt snygg stil vilket fick mig att våga klä mig mer innovativt och… svart 🙂 Även om jag bor i Göteborg var man ändå i den åldern väldigt isolerad och fängslad av alla andras tyckande. Men i och med att jag såg upp till dig, vågade jag också imitera din klädstil vilket i sin tur fick mig att hitta min egen klädstil. Ett första steg mot mitt eget självförverkligande. Du okejade liksom ett beteende som jag länge villat infoga i mitt eget liv, men som jag inte kunde sätta fingret på. Jag identifierade mig med dig – jag är också lite olivfärgad sådär i hyn med ojämna ögonbryn (hoppas du förstår hur jag menar, haha) och alltid uppsatt hår. Strax därpå vart jag också väldigt svartklädd… haha. Detta känns översentimentalt men symboliskt var du som en storasyster jag aldrig hade.
Samtidigt som du ofta log på bilder minns jag också att du skrev texter som skvallrade om en annan sida. Du okejade också att det var okej att vara sårbar och liten, vilket gjorde det enklare att uttrycka sig och inte bara spela cool – jag har aldrig gillat att spela någonting ändå.
Jag fruktar för de tjejer vars blogg-förebilder inte tar sitt ansvar och som bara ställer orimliga, ohälsosamma, otoleranta, osammanhängande ideal inför sina läsare. De som bara spelar spel med sina läsare för egen vinning.
Summan av kardemumman är i alla fall att jag vill tacka dig för din insats för en bättre värld och jag tycker du ska vara väldigt, väldigt stolt över dig själv. Ändra dig aldrig.
Puss och Kram /Sanna