Så sjukt att allt går åt helvete i samma sekund som man är privat i bloggy. Som om det är någon där uppe som bara jävlas med en.
I samma sekund som jag berättade för er att jag träffade någon och var rädd för att jinxa sönder allt. I samma sekund gick det åt helvete. Den kvinnliga intutionen är starkare än man tror ibland. Hur man kan titta på någon och se hur han ångrat sig. Men inte vill se. Och igår skrev jag om hur det känns att vara så jävla rädd och idag är jag själv igen. Jag har vetat om det i flera veckor. Hans blommor har inte ens hunnit vissna och kuddarna luktar fortfarande av honom. Men man ser så känner man sig lurad och då blundar man igen. Jag hämtade precis sista maskinerna tvätt. Jag kanske borde berättat för er på en gång så det slapp kännas som en tvåminuters-historia här.
Sekunden efter ringde en killkompis till mig. Jag grät. Jag är ganska bra på att vara saklig när det kommer till avslut, men när någon ringer efter med mjuk röst så brister det. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag antar att jag har varit lite för naiv. Jag vet inte om det är något man lär sig med ålder eller x antal krossade hjärtan. Men om någon säger att det är på riktigt så tror jag liksom på det. Jag orkar inte vara ledsen mer. Lilla hjärtat pallar ej. Han önskade mig lycka till med jobbet. Jag tänkte är jag inte mer än mitt jobb. Har det blivit vad jag är. Det var hjärtskärande.
”Lille Forni, ingen får vara dum mot dig” stod det i ett sms jag precis fick. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Men jag är glad att det finns de som låter mig bara vara jag och som jag inte behöver vara rädd för att de ska försvinna imorgon. Jag orkar inte vara modig och våga. Jag vill bara vara trygg och något annat än mitt jobb. Någon som låter mig vara liten och inte tvärtom. Vet inte hur länge jag har drömt om att någon ska klia mig i håret när jag somnar. Jag antar att man måste vara med om några smällar genom åren. Och den här bloggen finns till för att dela med sig. Senaste veckorna har det fullkomligt ramlat in texter om krossade hjärtan. Jag finns här.
Jag visste till en början inte vem du var. Jag hade hört ditt namn i modesammanhang, men då jag aldrig varit så intresserad lyssnade jag väl inte riktigt.
Men nu. Alltså nu. Jag läser din blogg hela tiden och jag känner verkligen med dig. Jag tycker att det bara är en fördel att du blivit mer personlig, i samma skede som jag förstår att det blivit svårare för dig. Jag driver ju själv en blogg i det stuket och ja, visst får man ta hårda smällar ibland. Men när man får beröm för hur man yttrar sig genom ord så… Det finns ju ingenting bättre. Jag gillar dig!
För övriga noteringar kommer det lilla hjärtat att slå vidare trots all skit. Kanske kommer det ta längre tid att skaka av dig det, men det ordnar sig ALLTID. Med eller utan honom.
Att du skriver är så fint och modigt ♥
Jag älskar dig! På riktigt aså du är ett jävla geni, ohhhh!
Var stark!!
Älskar då du skriver så där privat och ärligt.
Får mig att känna att jag inte är ensam med mina känslor!♥33
Du är grym, glöm inte det en enda sekund! ♥
Stora kramar till dig!
Du har fått mig på banan flera gånger med dina fantastiska erfarenheter som du publicerar. Stor KRAM till dig, du är underbar!
Vad fint att du är så ärlig. Glöm inte att du aldrig är ensam.
En stor kram till dig Forni, du är värd endast det bästa! ♥
Du är alltid värd det bästa. Någon som förminskar en hel människa, hela dig och allt vad det innebär till ett jobb, en syssla whatever är inte det bästa. Inte för dig inte för någon. Jag imponeras av sig. Du tar dig igenom detta. För det måste man.
Mitt hjärta gick sönder för några månader sen. Du skrev att man i sådana stunder måste bita ihop. Och jag bet ihop. Fan vad jag bet ihop! Det är inte lätt, men det går. Nu är det du som måste bita ihop.
Tänker på dig. Och du ska veta att du förtjänar så mycket bättre.
Glöm inte att det finns en mening med allt.
♥
Ingen får vara dum mot dig!
Mitt hjärta blöder, hur ska man fortsätta leva? Ska man göra saker som man vet att man tyckte om att göra förut? Jag vill inte göra något.
Och vi finns här ♥ När du är personlig har det fan nästintill räddat mitt liv. Så du vet. Du ät fantastik Michaela.
Åhh, fina du. Satsa på att bli strak i dig själv, så mycket som det går. Så kommer kommer kärleken smygandes nånstans.
Och man får vara rädd, man måste tala om det för den man träffar. Och kan dom inte acceptera eller förstå..hur skadad man är i hjärtat, ja då blir det svårt. Dom måste ge extra mycket bekräftelse så man förstå att dom verkligen tycker om en.
Men hur ska man våga lite på nån, släppa in, öppna upp. Får man tid och förstålse så går det tror jag.
Ta hand om lilla hjärtat nu.
Jag känner inte dig egentligen, men har troget läst din blogg i flera år – ända sedan rar-tiden. Din blogg är en av några få som jag klickar mig in på varje dag, och jag tänker varje gång att vi är väldigt olika, men ändå lika på många sätt. Är så ledsen för din skull just nu, och jag vet precis hur du känner, det här med att jinxa…det har hänt mig samma sak flera gånger (att jag har väntat med att berätta att jag träffat någon, och när jag sen gör det offentligt så går det år h*vete)…och man börjar verkligen misstänka att någon däruppe jävlas med en.
Gråt och sörj, det är det enda som hjälper. Håller just nu på att läsa ”Drunkna inte i dina känslor” om oss stark-sköra, och den har hjälpt mig att förstå hur jag funkar. Den har också lärt mig att vara stolt över att jag har så mycket känslor, så mycket intuition, är så mycket upp och ner i mina känslor – ena dagen stark som stål, för att nästa dag knappt ta mig ur sängen. Det är på många sätt en förbannelse att vara sådan, men samtidigt så lever vi och upplever så mycket mer än de som är jämnare i humöret och det är något vi ska vara glada och stolta över.
Många kramar vackra och kloka Michaela.
Fantastiske du! Du skriver vakkert og ærlig. Man må prøve og feile, snart kommer den rette til deg, og han kommer til å være akkurat det du venter på!
hej Michaela.. vet precis vad du känner just nu. är i samma situation. man träffar nån man äntligen gillar, och som gillar en tillbaka. man har svårt att släppa någon in, men han verkar ju verkligen vilja komma in. man raserar muren, bit för bit. tillslut är man mottaglig för hans kyssar, känslor och närhet. och när man kan se oss tillsammans vänds allt på en femöring. vad hände, det vill jag fråga honom! visst är man värd en förklaring? eller ska man bara vänta på att han hör av sig, igen. känns som att mitt hjärta kryper och jag kvävs. vad ska man ta sig till när man för engångsskull öppnar sig så blir man sårad, igen. kommer ju stänga mig själv igen, precis som föut. bli bitter och inte tro på kärleken. precis det jag inte vill bli, igen. jag trodde på det han sa… hur kan man vara så naiv?
älskar att läsa dina texter, och två dagar i rad har jag känt igen mig. den här och krönikan du skrev ”hur kan man älska någon som har älskat någon förut” tack!
Du är helt jävla fantastisk. Jag ser upp till dig som ändå vågar, för det gör inte jag. Muren blir bara tjockare och tjockare och jag hatar det.
Jag ska försöka jobba på det, för det finns ingenting jag önskar mig själv mer än riktig kärlek och någon som kliar mig på ryggen för att min rygg är den finaste han vet och han vet hur mycket jag tycker om det.
Men det kommer.
Du är helt jävla fantastisk. Jag ser upp till dig som ändå vågar, för det gör inte jag. Muren blir bara tjockare och tjockare och jag hatar det.
Jag ska försöka jobba på det, för det finns ingenting jag önskar mig själv mer än riktig kärlek och någon som kliar mig på ryggen för att min rygg är den finaste han vet och han vet hur mycket jag tycker om det.
Men det kommer.
Skickar några styrkekramar till dig!
Det kommer en dag när du har en person som inte kommer att lämna dig. Och som ser dig för den du är. Du är så fin, du har ett fint hjärta. Det här lät lite smörigt. Men jag skickar kramar till dig genom datorskärmen.
♥
Man måste försöka tro på att allting händer av en anledning, att det finns någonting större och finare som väntar på dig. För annars blir det outhärdligt. All kärlek till dig!
Saker blir som man tror och förväntar sig om känslan är stark nog. Du måste ha trott starkt att det skulle bli någonting negativt utav det du skrev och voila så blev det, det. Skulle du trott motsatsen lika stark så skulle det ha blivit så. Ingeting i livet är bestämt vi skapar varje sekund, minut, timme, dag, månad, år, med våra känslor och tankar attached till varandra.
Svar till Camilla:
Jag antar att du läst The Secret 🙂 Jag tror tyvärr inte på den filosofin. Kram
Ja 🙂 och mycket annat! Ok, ville bara dela med mig iaf. Tycker din blogg är bäst och även du sjukt vacker!!
Svar till Camilla:
Tack snälla rara. Klart du ska dela med dig. Vi tror alla på olika saker. Kram
Min mamma sa alltid förut ”det krävs några nitlotter innan man hittar en vinstlott”, dessutom tror jag att man behöver gå igenom det där några gånger för att på så sätt växa. Veta mer vad man vill ha av livet. Det finns en mening med allt!
Kämpa vännen, kämpa. Jag känner inte dig, men jag är säker att du är mycket mer än bara ditt jobb, en underbar kompis, älskvärd kvinna och god dotter. Säkert hundra triljoner saker till också nämnvärda.Det finns alltid en lärdom i allt.
Sincerely, en vän.
känner igen mig så enormt i denna text, precis som jag gjort i många andra du skrivit då jag varit en trogen läsare i flera år. vill bara säga, även om du inte har en aning om vem jag är, att jag förstår och känner likadant som du just nu då jag går igenom en liknande sak. som tur är så har man otroliga vänner som omringar en jämt och det är guld värt. och även om jag inte vet alls vart jag har honom, så hoppas jag och vill att det ska bli vi. för så trygg jag känner mig med honom, har jag aldrig gjort med någon utanför min familj förut. även om det skrämmer livet ur mig, så är det så otroligt spännande.
vill avsluta med att säga att du är helt fantastisk.
Hej! Jag förälskade mig i en kille på min arbetsplats i vintras. Jag var så sjukt kär och lika rädd som du. Jag intalade mig själv att det var bäst att låta bli, att inte tillåta sig att falla för det skulle göra så ont när man vaknade upp längst ner. Men så tänkte jag, du måste våga! Och jag vågade, och i samma stund som jag vågade så sa han att han inte var kär och inte ville fortsätta träffas. ”Jag hade velat bli kär i dig,” sa han. ”För du är helt perfekt.” Nu är han tillsammans med en annan kollega. Hon är såklart jättesöt, jätte smal och världens trevligaste människa. Det gör ont så in i helvete. Men då kan det hjälpa att se att man inte är ensam, och försöka vara glad för att man vågade trots allt. För tillslut kommer kärleken om man bara vågar ta emot den. jag tror verkligen det. Lycka till! kramar
Fantastiska Michaela, tack för dina underbara personliga inlägg. Tack.
Vad hade du vetat om i flera veckor..?
Kämpa på! Bit ihop. Kram
Jag tror att de flesta som läst det här känner igen sig. Vi alla vet hur det känns och stöttar dig!
Massa kärlek.
Måste bara säga att du är en riktig förebild, tack för det.
”Everybody wants happiness, nobody wants pain. But you cant have a rainbow without a little rain.”
Det fina i livet kommer Michaela! Stay strong ♥
ohnoo :// ♥
kram! ♥
sluta aldrig vara du ♥ big love till dig
Vad fint du skriver. Alltid lika skönt/givande att kika in på din blogg och läsa dina tänkvärda texter!
Ååå alltså du är så jävla SMASHING i dina texter!!!!! Skriv en bok!