En kärlek var för stor för att hantera.
Precis så, varken mer, varken mindre, inget annorlunda.
Jag är idag övertygad att de som säger att man omöjligt kan älska för mycket aldrig ha fått uppleva det själva.
Jag hoppas att alla får det.
För även om just den kärleken är livets stora olyckliga kärlek, så förstår ni ju själva.
Att älska någon för mycket.
Det är så stort och oförklarligt att det är löjligt.
Större än allt annat och kraftigare än alla känslor jag någonsin stött på.
Just därför den kärleken var för stor för att hantera.
För det var den största och vackraste kärleken.
Då.
Gammal text
jag hatar att älska någon för mycket. det får mig att känna mig så sårbar.
jag har älskat någon för mycket. ”livest stora olyckliga kärlek” … jag grät dag in och dag ut.
Jag älskade mitt ex så jävla mycket så att jag glömde bort mig själv. Jag var inte mig själv, jag ville bara vara med honom. Jag trodde verkligen att jag var lycklig. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, så länge jag var med honom så var jag nöjd.
Sju månader har gått sen vi gjorde slut och det var för bara någon vecka sedan som jag insåg att jag faktiskt slutat ”behöva” honom. Jag tänkte sms:a honom, men upptäckte att jag inte hade något att säga, så jag struntade i det. Och den känslan var så jävla underbar! Jag saknar honom inte längre och jag behöver honom inte. Nu är han bara ett fint minne och en bekant. Och jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort tidigare.
(Och så vill de att jag ska skriva ”Stark” för att verifiera kommentaren, haha)
kärleken är både sorglig och vacker.
Älskar, fullkomligt älskar, dina texter.
Michaela, jag tror du letar killar på helt fel ställen. Fester och klubbar är receptet för en katastrofal kille. Jag och min träffades på en religiös träff faktiskt, han är det bästa som hänt mig! Han smeker min kind tills jag somnat, pussar mig vid alla tillfällen men främst älska mig över allt annat, och jag honom. Du kommer hitta den perfekta så småningom, kanske även när du minst anar det 🙂 lycka till
Åh, vad du skriver bra. Jag vet precis.
Fint skrivet. Förstår precis. Kärleken är inte lätt, den kan också vara farlig.
Och vad gör man när man lurat in sig själv i att bli förälskad i någon som man sedan inser att det inte är rätt person för en? Och ännu värre, när man inser att han är vän med den snubben du alltid tyckt om mer eller mindre utan att berätta något, för någon?