Man vet att man har gått vidare, vuxit ifrån, mognat och släppt taget när man får höra saker hela tiden och kommer på sig själv med att inte bry sig längre. Not even little. Not even at all.
Så till dig som sitter med ett krossat hjärta på grund av ”mannen i ditt liv”. Han är inte mannen i ditt liv för mannen i ditt liv gör inte så mot dig. Det kommer att komma till en punkt där du slutar bry dig. När du ser honom på stan, ger honom en kram och sedan jäktar vidare mot en vän som står och väntar. Då du till och med glömmer bort att berätta för din bästis att du sprang in i honom för det är inte en big deal längre. Det är en no deal.
Ibland önskar jag att jag kunde pränta in det här i varenda krossad människa. Mest eftersom jag själv är så jävla fascinerad över allt det här själv. Det går!!!
Precis vad jag behövde läsa just nu! TACK och återigen TACK för en så sjukt jävla bra blogg!! 🙂
åh vad jag älskar dina texter!! 🙂 tack tack tack, så roligt och inspirerande och ibland hjärtekrossande att läsa.
Skönt att höra 🙂 Det finns ett ljus i tunneln alltså.
TACK fina Forni, för ord som betyder så mycket att läsa just nu. Kan inte sova, äta, tänka, jobba- alla tankar kretsar bara kring honom och den olyckliga kärlek vi haft, längtar efter den dagen när jag kan känna det du beskriver och bara leva igen. Tack ♥
Otroligt skönt inlägg att läsa när det känns som om man aldrig kommer att kunna bli glad igen. Tack för en underbar blogg!
Vad gör man när det inte finns någon bästis som väntar?
Ååå vad jag vill ha en bästis…
Är det inte också hemskt, att någonting som känts så mycket inte kommer till att kännas ens lite, att det som kommer att kännas en massa, ännu längre fram inte kommer till att göra det, gör detta inte allting till meningslöst…
Tack för att du skriver detta. Sitter nämligen här, krossad efter att ha brutit upp med ”mannen i mitt liv”, som tydligen hade fler än en kvinna i sitt liv.
Det är något speciellt med dig Michaela, du träffar alltid rätt.
vet!! det är så sjukt när det händer, när man inser i efterhand att det inte ens kändes att se honom, och sen, kan det till och med bli trevligt att träffa honom. trevligt som att träffa en gammal vän man kände för länge sen. då blir man ju äkta förvånad.
det här kommer nog få mig att somna okej inatt.. kan inte minnas senast. tack
Svar till anna:
Puss ♥
Du skriver så vackert! Och jag har slitits fram och tillbaka i känslorna för mitt ex som jag redan kastat ett och ett halvt år på och som jag trodde att jag var över, tills jag hälsade på honom och föll pladask igen… Han kände inte likadant och med svansen mellan benen satte jag mig på tåget tillbaka till Sthlm. När tåget rullade kändes det som ett statement för något som jag lämnade bakom mig.
Imorse vaknade jag i ångest, grät en skvätt men begav mig ut för att fånga dagen. Hamnade framför din blogg och denna text och tänkte att mannen i mitt liv skulle inte göra såhär mot mig.
Och att allt går! Tack!
men om man inte vill glömma? det är det jag är mest rädd för.
Svar till karolin:
Att man går vidare betyder inte att man glömmer. Man glömmer aldrig stora kärlekar. ♥
Du är en så fantastiskt duktig på att skriva Michaela! Blir helt förtrollad av dina fantastiska texter.. Har suttit och läst i snart fyra timmar under kategorin kärlek.. Wow.. jag är helt tagen.
Är kluven i ett förhållande som varat i 18månader, dina texter är stärkande och precis så bekräftande att det är ”jag” som är viktigast vad det än gäller..
men hur avslutar man något med en person man fortfarande älskar, med en kille som är en bästa vän, men som man har 60 mils avstånd från fysiskt sett på vardagarna och minst lika långt mellan varandra vad gäller känslorna? Hur säger man till en person att man inte längre är kvar i samma bok, att man vill gå vidare med livet ”även om” man bara är 20 år gammal och mycket väl hade kunnat ägna två år till ihop med denna person.. hur får man sig själv inse vad som är bäst här och nu, för mig?
tack för dina underbara texter 🙂
Svar till Hanna M:
Man kan nog inte tvinga sig själv att förstå och inse, men man kan ju öva hjärnan lite på att lyssna på ens resonliga delar och inte hjärtat om det ändå bara smärtar. Lyssna på din magkänsla, våga agera och våga vilja vara lycklig.
All kärlek och tack för dina varma ord
Hej fina Michaela,
I skrivande stund sitter jag på en 15 timmars tågresa hem till mina föräldrar för att ”Mannen i mitt liv” har slitit ut mitt hjärta och vill inte längre vara min. Och det gör så jävla ont.
Jag trodde inte att någon kunde förstå min smärta tills jag började läsa i ditt kärleksarkiv. Jag läser och suger in vartenda ord du skriver och känner mig inte längre lika ensam. Livet tar inte slut här, bara hans del i mitt liv. Och jag längtar så fruktansvärt mycket till den här dagen, dagen då jag faktiskt kan släppa taget.
Fortsätt att skriva, du hjälper många hjärtan att läka!
Kram