När vi först bestämde att vi skulle åka hit hade jag en vision om att skriva en bok här, den som jag har tänkt skriva så himla länge. Eller i alla fall tänkt på de senaste 17 månaderna. Under de månaderna har jag älskat, slutat älska. Varit förkrossat, blivit hel, fått ärr. Tre vänner har fått barn och andra har blivit gravida. Några har gjort slut och jag har tröstat, det är lätt att trösta när man tittar på någon och vet exakt hur ont det gör. Svårare när man inte kan relatera till känslan. Jag har försökt trösta utan att lyckas och jag har hjälpt till att laga krossade hjärtan. Många har hjälpt mig att laga mitt. Jag har bytt hem, bytt jobb, bytt utseende, bytt vänner, bytt älskare.
17 månader har gått och jag har förändrat allt, världen har bytt skepnad, människor har fått nya utseenden och livet har tagit ny form. Jag har fortfarande inte skrivit boken. Ett kapitel hit och ett nytt dit, men det mesta hamnar på bloggen direkt. Jag har så svårt att hålla på ord, låta de vara olästa och tanken på att de kanske aldrig blir lästa. Det är en sak med de orden jag skriver med tanken om att de aldrig ska bli lästa, men de jag skriver för någon, jag skulle nog tycka det var för sorgligt om de aldrig lästes. Onödiga ord.
En vacker dag kanske jag är redo för att skriva den där boken. 17 månader har gått och än har jag ingen ro för att skriva en hel bok, men jag hoppas att jag någon gång kommer dit. Å andra sidan kommer jag alltid att vara lycklig för att mina ord får hamna i bloggen, som har kommit att bli en så stor del av mig.
17 månader har gått och det är mycket som har förändras men också mycket som är detsamma. Jag skriver fortfarande i min blogg så ofta jag har tid och lust. Mina bästa vänner är fortfarande mina bästa vänner. Jag ägnar fortfarande mina somrar i Italien. Min familj är fortfarande lika härligt sjuka i huvudet.
Just nu gör de en italiensk soldans i poolen för att Italien ska vinna finalen ikväll.
Har läst din blogg i evigheter nu och älskar ditt djup i texterna. Ãr på sluttampen av min bok som jag kämpat med i 4 år, tårar, skratt och att börja om på nytt efter ett krossat hjärta. En bok som säkert kommer hamna i min egna byrålåda men det har hjälpt mig att få skriva av mig. Din bok blir klar när du själv har landat om du vill det förstås. Men sluta inte blogga för jag är säker på att många unga tjejer ser upp till dig.
inspirerande text! du skriver fruktansvärt bra
Får rysningar av dina texter. Så bra!
tycker om ditt sätt att skriva. genuint(:
Kan du inte skriva en text om hur det är att välja fel? Jag har nyss gjort slut med min pojkvän och hela min själ vänder och vrider på sig. Det känns inte bra, men jag kan inte gå tillbaka till ett krossat hjärta.
duktig 🙂
Fin blogg:)
Kika gärna in på min blogg jag startade i mitten på maj. Den har redan växt sig till en av de mest lästa och största bloggarna på vimedbarn.se
/ Annika, ung blivande tvåbarnsmamma från Göteborg
Just nu pågår en tävling på bloggen. Var med och tävla om ett presentkort på hela 500 kr!
Vilken text, som jag sagt tidigare.. DU skriver grymt bra och berörande texter!