Tanker ju sa javla mycket. Det ar sa jag ar som person. De jag kanner med somnproblem tanker ocksa valdigt mycket. Kanske darfor alla killar jag nagonsin varit kar i haft somnproblem.
Tanker pa vad jag vill ha i framtiden. I nasta relation, om man ska orka med det dar igen. Och jag vill mest av allt detta: inte vara radd for att bli lamnad. Jag vill vaga braka utan att behova vara radd for att han ska bli trott pa mig. Vaga saga vad jag tycker utan att behova hora ”jag ar sa trott Michaela. Jag ar sa trott.”. Jag vill inte vara med nagon som blir trott pa mig nar mina tarar rinner. Aldrig nagonsin vill jag att nagon ska sucka nar mina kinder ar dyngblota och sma hulkningar motvilligt kommer efter att det har hant nagot som gjort mig verkligt ledsen. Jag vill ha en relation dar han star ut med mig hur javla trottsam jag an ar, sa lange jag inte behandlar honom illa. Och jag kommer aldrig att ge upp en relation hur trottsam han ar sa lange han inte behandlar mig illa. Aldrig.
Jag vill kunna skrika utan att vara radd for att forlora. Och jag insag det nar en van till mig som ar lite aldre sa att skillnaden mellan hennes man nu och hennes tidigare relationer ar att de kan braka och storma och skrika, men de loser det alltid. Det finns ingen annan vag. Det finns ingen risk att nagon bara drar och inte kommer tillbaka. Man loser det alltid, for ingenting ar storre an karleken.
Sa vill jag ocksa ha det nagon gang.
Skrivet 2011-05-22 i Italien, därav brist på prickar
fantastiskt, blir rörd. Vill också ha det så någon gång.
Faktiskt så måste jag säga att det är så jag har det just nu. Jag är varken av äldre ålder, särskilt vis eller erfaren när det kommer till relationer. Men vi båda vet så väl att det inte finns någon väg ut för att vägen ut, ja, den är nerför ett stup. Vi är varandras bästa vänner. Han säger aldrig till mig eller kallar mig elaka saker, inte ens i stundens hetta, fastän jag tänker för mycket, blir svartsjuk över småsaker och gråter till minsta lilla grej. Helt otroligt, men det kallas väl kärlek. Det önskar jag er alla!
gay!
Så himla fint. Börjar gråta…
Jag vill inte vara bitter men börjar snart ge upp på kärleken. Efter att ha lämnat en stor kärlek har allt bara gått fel i flera år. Och jag är nästan nästan villig att ge upp men hoppet finns där ändå. Även om man träffar fel. Även om vännerna kommer med sina starka åsikter om att ”du måste ligga lågt, en tjej ska inte höra av sig”, eller ” det löser sig” när man känner sig som den ensammaste. Hoppet lever nog ändå kvar. Ett tag till.
Tack för att du delar med dig! Du skriver så fint och så träffsäkert och jag känner igen mig väldigt väl. För inte särskilt länge sen så kände jag precis som du beskriver ovan, men jag hade väl gett upp hoppet på att det skulle hända mig – att hitta någon som älskar en alltid, oavsett. Som man aldrig behöver göra sig till för, eller låtsas att allt är bra när man bara vill gråta. Men han fanns, och det visade sig att han hade väntat lika länge på mig.
Det där var mina tankar du satte ord på
Fäller tårar. Drömmer om att ha det så. I mitt förra förhållande samlade jag på alla känslor och alla tankar tills det brast och jag gjorde slut och sa tack och hej.
Jag har en man som håller om mig hårt när jag gråter . Det är det som jag har saknat tidigare. Han kan irritera mig till vansinne ibland men jag älskar honom för att han finns där jag behöver det som mest. Det kommer du också hitta, de finns, lovar.:)
Se aw
det brukar ju sägas att anledningen till att man vågar skrika och slänga saker och bråka som man gör med sin familj är för att man är så trygg i relationen. och att de man vågar riktigt jäkla bråka med är de man är som allra säkrast på. så ska det vara i kärleken också
Du kan verkligen sätta ord på tankar! fantastiskt sant och fint skrivet! Man kan alltid känna igen sig i dina texter!…Ge aldrig upp, det finns en för alla! och har det någon gång funnits en, så finns det fler! ♥
Du är så otroligt klok!
åh vilken fin text!
DEt här är exakt samma rädslor jag alltid tampas med. Och det var första gången någon satte ord på sådant som jag kännt i en relation. Jag ger aldrig upp på någon jag älskar. Därför har det varit sådan förtvivlan för mig när någon gett upp mig. Känns stört att säga men nu förstår jag exakt efter att du satte ord på detta. Man är ett team och man löser problem. Man får vädra rädslor och känslor utan att behöva bli lämnad för det. Tack Michaela. Tack!
det här satte precis ord på vad jag gått och tänkt på, men inte förstått, de senaste månaderna. tack!
Dina texter sätter ofta ord på ungefär exakt som jag känner. Och det är skönt att läsa när mina kinder är dyngblöta.
rakt in i hjärtat, herregud michaela du är magisk!
Så har jag det i min relation, vi bråkar, men är aldrig elaka, sen pratar vi och löser det. Det är så man gör när det är riktig kärlek. Bra, att du vet vad du letar efter, och du kommer att hitta det. Jag lovar! Det är ett annat pirr än i början (förälskelsen) men det känns längre in och och mycket, mycket mer (att känna sig trygg med den man älskar).
fint, som alltid. så vill jag med ha det.
Får ont i hjärtat när jag läser det här..
Så är det ju precis. Hatar att man ska vara så himla rädd för att fucka upp allting trots att man tror på själsfränder, att det finns någon därute som älskar mig och varenda centimeter av den sjuka människa jag är, och ändå håller man all skit inne, för man vill inte förlora, och man älskar med hela hjärtat. Kanske lösningen ligger där, att förlora. Att förlora så många gånger att när man väl ’vinner’ så är det så rätt att inget kan gå fel.
Never give up on something you can’t go a day without thinkin’ about, men vad gör jag om personen inte vill ha med en att göra, ska man tvinga då?
Svar till S.:
Man kan inte tvinga någon att vara med en. Det är bara att släppa taget och gå vidare, hur ont det än gör 🙁 ♥