Något jag skrev en gång när jag var ganska så skör.
Ni vet hur jag skrev förra veckan att jag är så rädd för att skriva om lyckan för då kanske den försvinner? Denna sköra lilla lycka.
Den sprack.
Därför man inte vågar prata om den. Så fort den ligger där och värmer i magen och man vågar berätta om lyckan, ja sekunden senare spyr man upp den och så rinner den ut på gatan och silas bort med regnet.
Hej då lilla lycka.
HELVETE FORNI…sluta tyck synd om DIG SJÄLV…..det blir tröttsamt
Svar till jusus c:
menn HELVETE för dig, detta är hennes blogg o hon skriver vad hon vill! dessutom blir det väl inte bättre men såna som dina kommentarer…? patetiskt.
p.s. michaela är gryyymmmm 😉
Det handlar inte om att den försvinner för att du pratar om den, lycka är kortvarig oavsett vad. Ska skriva ett citat som beskriver det här klockrent: Happy have we met. Happy may we part. Happy may we meet again.
Snygg blogg! KIka gärna in min,och slänga gärna in en kommentar är du gullig! ha det bäst,kram! 🙂
http://vendelaaajohansson.devote.se/
Fint skrivet!
Du skriver så bra! men lyckan kommer och lyckan går.. Det kommer så småningom och när man har varit nere och inte lycklig ett tag, ja då känns lyckan bättre än aldrig förr när den väl kommer!
kolla i min blogg också. massa kläder och inspiration! Efter en kort paus är jag nu på gång att starta eget. så missa inte chansen om ni gillar mode!:)
puss
narabella.wordpress.com
Förstår hur du menar, och håller med till fullo. Så fort jag skriver en rad eller två om hur tacksam och lycklig jag är eller om jag bara säger det högt, så händer det något som får hela min värld att rasa. Jag vågar aldrig säga det högt igen, jag tänker det bara.
Och nu när jag ändå skriver, så vill jag säga att du är så fin.
älskar hur du skriver, totally love it.