hej då lilla panik jag hoppas att vi inte ses på mycket, mycket länge.

Det är något som känns annorlunda i hjärtat. Jag kan inte sätta ord på det, eller jo jag kanske kan men jag kanske inte vill. Jag kanske inte vågar. Jag är inte så arg längre. Jag beskyller inte. Det är en sak att säga något men en helt annan sak att faktiskt känna det men nu, tja, nu tror jag att jag är där. Eller i alla fall i närheten. Jag ramlar över något jag önskar att jag inte ramlat över och min första instinkt är paniken, den som funnits där så länge, som om kroppen har vant sig med att reagera i panik. För att det är så den har betett sig under alla dessa månader… år. Sen ett djupt andetag, måste jag verkligen reagera såhär? Känner jag verkligen såhär? Nej. Jag känner en besvikelse över att vissa saker har blivit som de blivit men även en nyfunnen förståelse. Allt handlar om tajming. Jag är ledsen över att den ibland har varit fel.

  1. Jag hoppas verkligen allt går väl för dig. Någon som skriver så fint och rent från hjärtat, måste vara lika fin i verkligheten. Så därför förtjänar du all välgång.

    Jag känner dig inte men jag tycker ändå om dig. =)

  2. det gäller & hitta ro i sig själv, älska sig själv så mycket så ingen kan såra eller förstöra ens vägg. det värsta som finns för ens själ är att låta andra människor ta bitar ur ens hjärta utan att visa uppskattning samt ta en för givet. hemligheten är att förstå att ingen kommer rädda dig! det får du stå för själv! det sundare att hitte en lagkamrat som vill kämpa för dem sakerna man själv står för men samtidigt va trygg nog att kunna vara ensam.

    kom ihåg att all rädsla där ute är bara påhittad, finns egentligen inget att vara rädd för 🙂

  3. Du tar orden ur min mun och tankarna ur mitt huvud just nu! Precis när jag känner såhär, vilken tajming! Du är grym!

  4. Jag har suttit i säkert två timmar och läst igenom hela den här kategorien, jag har storlipat. Herregud vad jobbigt det är att få hjärtat krossat, det är första gången för mig och jag trodde inte ens det var möjligt att må såhär dåligt. Men på något vis känns det så himla bra att läsa allt du skriver, så jag vill bara tacka dig för det du skriver. Och jag längtar så till dagen jag inte känner paniken längre. Herregud, låt den komma snart! Tack Michaela! ♥

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi